Vemodig i en mening
Tanken gjorde honom vemodig.
Han försökte se vemodig ut.
Det var en mycket vemodig bild.
Plötsligt kände hon sig vemodig.
Plötsligt kände jag mig vemodig.
Men plötsligt såg farfar vemodig ut.
En tacksamhet som gör mig vemodig till sinnes.
Hennes besynnerliga ögon hade en vemodig blick.
Då kom det en blick av vemodig längtan i hennes ögon.
På min motorhuv växer en likhög, det gör mig vemodig.
Att se henne gör mig både upprymd och vemodig på samma gång.
Han såg sorgsen ut, nästan vemodig, under ögonen hängde djupa påsar.
En röst som kanske gör sig allra bäst i nynnandet av en vemodig vaggvisa.
– På en potta rågad med guld, sa Nadja som plötsligt verkade ganska vemodig.
Det svider i henne av vemodig längtan efter de seder och bruk hon växte upp med.
Jag är rätt säker på att Ruffalo blir lika vemodig och vilsen som jag av att höra den.
Men medan tystnaden faller över rummet växer också en vemodig insikt om mina begränsningar.
När jag tänker på min försummade familj erinrar jag mig, något vemodig, en sång av Harry Chapin.
Flera gånger genom åren hade han tänkt med en vemodig längtan på kvinnan som förestått caféet.
Känslan av att ha hennes händer i sina var vemodig på samma gång som han aldrig ville släppa taget.
Så snygg på det där italienska sättet, och smart och samtidigt liksom vemodig, sade Julie drömmande.
Men Lannbys sjukdom och sonens nervösa disposition gjorde henne vemodig och hon kände fullkomlig vanmakt.
De voro ju ofta högt begåvade och kunde fängsla genom en viss hård intensitet eller vemodig upplöst charm.
Det ledde till fler berättelser om de döda makarna och en vemodig önskan om att Joey och Harrison skulle ha träffats.
Singer började sjunga en vemodig sång av Touch Srey Nich som hade skjutits med tre skott utanför en blomsterhandel några år tidigare.
Precis som på Langston Hughes tid är Harlem en hisnande blandning av glädje och smärta: vemodig blues, swing och boogie i ett enda paket.
Det var en vemodig film ändå, ’Farväl Las Vegas’, och som han tyckte på något vis påminde honom om den sista tiden han var med Rebecca.
Att Janne obevekligen och slutgiltigt rör sig bort ifrån henne, hur det de haft rinner undan för gott och hon undrar hur vemodig världen kan bli?.
Nu tillsammans med Cecil såg hon ut som en öm mor, nästan litet vemodig och en aning åldrad på ett värdigt, medvetet sätt i sin ömhet för barnet.
Han vände blicken mot TV-skärmen där en kinesisk man och en kvinna vandrade i en park bland virvlande höstlöv och sjöng en kantonesisk vemodig ballad.
Trots det bländande leendet var detektivens min ändå vemodig, vilket bevisade att han var ärlig när han sa att Seraphims barn var utom räckhåll för dem.
Han försökte se vemodig ut.
Det var en mycket vemodig bild.
Plötsligt kände hon sig vemodig.
Plötsligt kände jag mig vemodig.
Men plötsligt såg farfar vemodig ut.
En tacksamhet som gör mig vemodig till sinnes.
Hennes besynnerliga ögon hade en vemodig blick.
Då kom det en blick av vemodig längtan i hennes ögon.
På min motorhuv växer en likhög, det gör mig vemodig.
Att se henne gör mig både upprymd och vemodig på samma gång.
Han såg sorgsen ut, nästan vemodig, under ögonen hängde djupa påsar.
En röst som kanske gör sig allra bäst i nynnandet av en vemodig vaggvisa.
– På en potta rågad med guld, sa Nadja som plötsligt verkade ganska vemodig.
Det svider i henne av vemodig längtan efter de seder och bruk hon växte upp med.
Jag är rätt säker på att Ruffalo blir lika vemodig och vilsen som jag av att höra den.
Men medan tystnaden faller över rummet växer också en vemodig insikt om mina begränsningar.
När jag tänker på min försummade familj erinrar jag mig, något vemodig, en sång av Harry Chapin.
Flera gånger genom åren hade han tänkt med en vemodig längtan på kvinnan som förestått caféet.
Känslan av att ha hennes händer i sina var vemodig på samma gång som han aldrig ville släppa taget.
Så snygg på det där italienska sättet, och smart och samtidigt liksom vemodig, sade Julie drömmande.
Men Lannbys sjukdom och sonens nervösa disposition gjorde henne vemodig och hon kände fullkomlig vanmakt.
De voro ju ofta högt begåvade och kunde fängsla genom en viss hård intensitet eller vemodig upplöst charm.
Det ledde till fler berättelser om de döda makarna och en vemodig önskan om att Joey och Harrison skulle ha träffats.
Singer började sjunga en vemodig sång av Touch Srey Nich som hade skjutits med tre skott utanför en blomsterhandel några år tidigare.
Precis som på Langston Hughes tid är Harlem en hisnande blandning av glädje och smärta: vemodig blues, swing och boogie i ett enda paket.
Det var en vemodig film ändå, ’Farväl Las Vegas’, och som han tyckte på något vis påminde honom om den sista tiden han var med Rebecca.
Att Janne obevekligen och slutgiltigt rör sig bort ifrån henne, hur det de haft rinner undan för gott och hon undrar hur vemodig världen kan bli?.
Nu tillsammans med Cecil såg hon ut som en öm mor, nästan litet vemodig och en aning åldrad på ett värdigt, medvetet sätt i sin ömhet för barnet.
Han vände blicken mot TV-skärmen där en kinesisk man och en kvinna vandrade i en park bland virvlande höstlöv och sjöng en kantonesisk vemodig ballad.
Trots det bländande leendet var detektivens min ändå vemodig, vilket bevisade att han var ärlig när han sa att Seraphims barn var utom räckhåll för dem.
Kanske var de en aning vemodiga.
Ögonen såg obehagligt vemodiga ut.
Han vaggade sakta i takt till det vemodiga.
Också hennes ögon voro vemodiga som moderns.
Jag kallades Vilda Camilla och hon Vemodiga Irma.
Hon älskade Bergmans mun och hans vemodiga leende.
– Vi hålla på att bli vemodiga, sade Gotthard högt.
Joona svarar inte, han tänker på Disa och hennes vemodiga ansikte.
Hennes vita hy, hennes stolta hållning, hennes vemodiga mörka ögon.
Hennes mor hade kastanjebrunt hår och tvenne mörkblå, vemodiga ögon.
Han kände sig trött, tankarna drev omkring bland gitarrens vemodiga ackord.
Det vemodiga känns i kvällsljuset på somrarna – orange, guldockra, mässing.
Gerlof hade hört den vemodiga melodin på fler begravningar än han kunde minnas.
När jag gick till mitt tält kändes det som att jag förstod Francis vemodiga sång.
Boxern Buller slutade sniffa runt en intressant buske och såg på sin husse med vemodiga ögon.
Min gissning går ut på att de skuggorna inte hade så mycket med den vemodiga sorgen efter en älskad far att göra.
Då stannade Angela igen och såg undrande upp i hans allvarsamma ansikte, som ville hon i hans vemodiga ögon spana efter sanningen i hans ord.
Kanske någon, någonstans skulle höra honom, höra hans vemodiga stämma som klingade så klart i den svala kvällen på vägen till Phnom Penh.
Det slog Katz att han längtade efter att se henne kliva in genom dörren med sitt vemodiga leende, och han blev förvånad över hur stark känslan var.
Flickor, som Angela förstår måste varit helt unga, då fotografierna, togos, se nästan gamla och ack, så vemodiga ut i dessa dräkter och ansiktenas konstlade inramning.
Efter ett par verser kände jag igen den, det var samma vemodiga visa som Styrbjörn Långs mor hade nynnat på under alla månader vi var fångna i deras grotta på Häxkitteln.
Det lilla barnet, som hunnit bli nio månader, gjorde ett smärtsamt och djupt intryck på Karin Bergman – ”Ett par stora, outgrundliga, djupt vemodiga ögon, som följer mig jämt”, skrev hon i dagboken på kvällen.
Men ända sedan han drabbades av det här sjukdomstillståndet tycks Silver ha blivit mer och mer som den han var när hon träffade honom, den han fortfarande är i hennes mest vemodiga drömmar: ärlig, impulsiv, barnsligt uppriktig, romantisk.
Han konverserade förbindligt, talande om hennes släktingar som han träffat i Stockholm, artigt sökande efter ämnen som kunde intressera henne, men han mötte bara denna drömmande vemodiga blick, som sade honom att hon knappast hörde på honom.
Kameran dröjer vid dem i bakgrunden så att man ser deras vemodiga övertygelse om att här är ytterligare en man som inte kommer att ringa, och sedan Doug i fokus i förgrunden på väg tillbaka till bilen, hans ansikte med ett uttryck av alltings värdelöshet.
Vad var meningen med denna frihet de äldre, de vuxna, så gärna togo i munnen? Voro de då själva fria? Hon betraktade Peters sorgsna ögon, Petras vemodiga leende, Hans, som nervöst smulade sönder sitt bröd utan att veta om det, Jacob Levin, som så envist stirrade på henne.
Han kramar Mafalda Faveros hand i sin, kallsvettiga får man anta, trycker den mot sitt bröst, vänder upp hakan en liten aning och så klingar den, den ljusa, vemodiga, bedövande vackra Björlingstämman: ”Che gelida manina…” Han känner omedelbart att han hittar rösten rätt – men det hjälper inte.
Ögonen såg obehagligt vemodiga ut.
Han vaggade sakta i takt till det vemodiga.
Också hennes ögon voro vemodiga som moderns.
Jag kallades Vilda Camilla och hon Vemodiga Irma.
Hon älskade Bergmans mun och hans vemodiga leende.
– Vi hålla på att bli vemodiga, sade Gotthard högt.
Joona svarar inte, han tänker på Disa och hennes vemodiga ansikte.
Hennes vita hy, hennes stolta hållning, hennes vemodiga mörka ögon.
Hennes mor hade kastanjebrunt hår och tvenne mörkblå, vemodiga ögon.
Han kände sig trött, tankarna drev omkring bland gitarrens vemodiga ackord.
Det vemodiga känns i kvällsljuset på somrarna – orange, guldockra, mässing.
Gerlof hade hört den vemodiga melodin på fler begravningar än han kunde minnas.
När jag gick till mitt tält kändes det som att jag förstod Francis vemodiga sång.
Boxern Buller slutade sniffa runt en intressant buske och såg på sin husse med vemodiga ögon.
Min gissning går ut på att de skuggorna inte hade så mycket med den vemodiga sorgen efter en älskad far att göra.
Då stannade Angela igen och såg undrande upp i hans allvarsamma ansikte, som ville hon i hans vemodiga ögon spana efter sanningen i hans ord.
Kanske någon, någonstans skulle höra honom, höra hans vemodiga stämma som klingade så klart i den svala kvällen på vägen till Phnom Penh.
Det slog Katz att han längtade efter att se henne kliva in genom dörren med sitt vemodiga leende, och han blev förvånad över hur stark känslan var.
Flickor, som Angela förstår måste varit helt unga, då fotografierna, togos, se nästan gamla och ack, så vemodiga ut i dessa dräkter och ansiktenas konstlade inramning.
Efter ett par verser kände jag igen den, det var samma vemodiga visa som Styrbjörn Långs mor hade nynnat på under alla månader vi var fångna i deras grotta på Häxkitteln.
Det lilla barnet, som hunnit bli nio månader, gjorde ett smärtsamt och djupt intryck på Karin Bergman – ”Ett par stora, outgrundliga, djupt vemodiga ögon, som följer mig jämt”, skrev hon i dagboken på kvällen.
Men ända sedan han drabbades av det här sjukdomstillståndet tycks Silver ha blivit mer och mer som den han var när hon träffade honom, den han fortfarande är i hennes mest vemodiga drömmar: ärlig, impulsiv, barnsligt uppriktig, romantisk.
Han konverserade förbindligt, talande om hennes släktingar som han träffat i Stockholm, artigt sökande efter ämnen som kunde intressera henne, men han mötte bara denna drömmande vemodiga blick, som sade honom att hon knappast hörde på honom.
Kameran dröjer vid dem i bakgrunden så att man ser deras vemodiga övertygelse om att här är ytterligare en man som inte kommer att ringa, och sedan Doug i fokus i förgrunden på väg tillbaka till bilen, hans ansikte med ett uttryck av alltings värdelöshet.
Vad var meningen med denna frihet de äldre, de vuxna, så gärna togo i munnen? Voro de då själva fria? Hon betraktade Peters sorgsna ögon, Petras vemodiga leende, Hans, som nervöst smulade sönder sitt bröd utan att veta om det, Jacob Levin, som så envist stirrade på henne.
Han kramar Mafalda Faveros hand i sin, kallsvettiga får man anta, trycker den mot sitt bröst, vänder upp hakan en liten aning och så klingar den, den ljusa, vemodiga, bedövande vackra Björlingstämman: ”Che gelida manina…” Han känner omedelbart att han hittar rösten rätt – men det hjälper inte.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Han log vemodigt.
Maud ler vemodigt.
« Lillen log vemodigt.
Levin log litet vemodigt.
Ett vemodigt men dock leende.
Vemodigt, men väldigt vackert.
Holger tittade vemodigt på henne.
Ett vemodigt lugn kommer över mig.
”Skenet bedrar”, sa han vemodigt.
Gamla rara pappa, tänkte han nästan vemodigt.
Med vemodigt blickande ögon såg han sig omkring.
»J-j-jag har inte sagt något«, sade han vemodigt.
Av den orsaken kändes det lite vemodigt att lämna KA 1.
Hon upptäckte skönheten omkring sig och log litet vemodigt.
« Hon log ett vemodigt leende och flyttade blicken från fotot.
Från ganska tidig ålder kändes nyårsafton en aning vemodigt.
Det var en italiensk sång med ett vemodigt, långdraget omkväde.
Silver ser vemodigt på när hennes bröst försvinner utom synhåll.
”Vackert, vemodigt, fegt och en smula sövande”, skrev en recensent.
Petra smålog litet vemodigt åt Betty, så som också Hans skulle ha lett.
Han hade ett ganska vemodigt leende, som om han anade vad som väntade honom.
Charlie skrattade och suckade sedan vemodigt vid minnet av den gamla goda tiden.
Sådan är han, sa hon, något hon underströk med ett något vemodigt leende.
I samma ögonblick stämmer orkestern upp sina instrument, ett utdraget och vemodigt A.
Nu satt hon vid panoramafönstret och tittade ut över JB:s skyline som gnistrade vemodigt.
Men Springsteens melodier var fyllda av smärta och ett vemodigt ljus som Winter uppskattade.
Han stryker sig över de blå ögonen och ett vemodigt uttryck sprider sig över hans ansikte.
Ja, det var väl litet vemodigt för henne, hon kunde inte låta bli att tänka på gamla tider.
Men när man blir farmor och farfar, då är man farmor och farfar först …, viskar han vemodigt.
Nere i köket satte han sig med en kopp te och stirrade vemodigt in i tomheten och morgontidningen.
Det var som om de, fångna av samma öde, vemodigt och stilla förstått att de ej kunde kämpa emot det.
Maud ler vemodigt.
« Lillen log vemodigt.
Levin log litet vemodigt.
Ett vemodigt men dock leende.
Vemodigt, men väldigt vackert.
Holger tittade vemodigt på henne.
Ett vemodigt lugn kommer över mig.
”Skenet bedrar”, sa han vemodigt.
Gamla rara pappa, tänkte han nästan vemodigt.
Med vemodigt blickande ögon såg han sig omkring.
»J-j-jag har inte sagt något«, sade han vemodigt.
Av den orsaken kändes det lite vemodigt att lämna KA 1.
Hon upptäckte skönheten omkring sig och log litet vemodigt.
« Hon log ett vemodigt leende och flyttade blicken från fotot.
Från ganska tidig ålder kändes nyårsafton en aning vemodigt.
Det var en italiensk sång med ett vemodigt, långdraget omkväde.
Silver ser vemodigt på när hennes bröst försvinner utom synhåll.
”Vackert, vemodigt, fegt och en smula sövande”, skrev en recensent.
Petra smålog litet vemodigt åt Betty, så som också Hans skulle ha lett.
Han hade ett ganska vemodigt leende, som om han anade vad som väntade honom.
Charlie skrattade och suckade sedan vemodigt vid minnet av den gamla goda tiden.
Sådan är han, sa hon, något hon underströk med ett något vemodigt leende.
I samma ögonblick stämmer orkestern upp sina instrument, ett utdraget och vemodigt A.
Nu satt hon vid panoramafönstret och tittade ut över JB:s skyline som gnistrade vemodigt.
Men Springsteens melodier var fyllda av smärta och ett vemodigt ljus som Winter uppskattade.
Han stryker sig över de blå ögonen och ett vemodigt uttryck sprider sig över hans ansikte.
Ja, det var väl litet vemodigt för henne, hon kunde inte låta bli att tänka på gamla tider.
Men när man blir farmor och farfar, då är man farmor och farfar först …, viskar han vemodigt.
Nere i köket satte han sig med en kopp te och stirrade vemodigt in i tomheten och morgontidningen.
Det var som om de, fångna av samma öde, vemodigt och stilla förstått att de ej kunde kämpa emot det.