Sorgsenheten i en mening
Sorgsenheten fångade ansiktet men det tillgivna uttrycket försvann inte helt.
Han såg henne framför sig vid kafébordet på Ritorno, sorgsenheten hon utstrålade och som han till sin förvåning tände på, de långa eleganta fingrarna som darrat lätt av en anspänning som kom av hennes oro för sin man, och utan att han kunde förhindra det började han fantisera om henne, om hur hon knäppte upp hans skjorta, knapp för knapp, gled med naglarna längs hans bröstkorg och navel, kupade handen runt hans kön, handen med vigselringen som började massera honom genom byxtyget tills han hårdnade, och sedan mjuknade av något som liknade självförakt men kanske i själva verket var avund.
Han såg henne framför sig vid kafébordet på Ritorno, sorgsenheten hon utstrålade och som han till sin förvåning tände på, de långa eleganta fingrarna som darrat lätt av en anspänning som kom av hennes oro för sin man, och utan att han kunde förhindra det började han fantisera om henne, om hur hon knäppte upp hans skjorta, knapp för knapp, gled med naglarna längs hans bröstkorg och navel, kupade handen runt hans kön, handen med vigselringen som började massera honom genom byxtyget tills han hårdnade, och sedan mjuknade av något som liknade självförakt men kanske i själva verket var avund.
Deras sorgsenhet tömmer mig.
Ingen sorgsenhet, ingen förtvivlan.
Jacob skakade på huvudet med spelad sorgsenhet.
Eller sorgen var kanske mindre sorgsenhet än saknad.
Hennes leende var en inverterad månskära av sorgsenhet.
Då hade han sett samma panikblandade sorgsenhet i hans ögon.
Jag kände ingen fasa över det minnet, bara en djupare sorgsenhet.
Sofi har gått motsatt väg jämfört med Anita - från vrede till sorgsenhet.
»Och jag tror att perioderna av minnesförlust orsakades av sorgsenhet och oro.
Jag tror att han säger något till mig med en sjungande sorgsenhet över rösten.
Hur det från djup sorgsenhet med ens börjat lysa som förklarat av ett inre sken.
När jag kände igen fordonet upplevde jag en sorgsenhet jämbördig med min rädsla.
Det fanns en sorgsenhet över henne och det kändes som om hon dolde någonting för honom.
Hennes sorgsenhet framstod nu för mig som djupare, lika akut som smärta men lika bestående som sorg.
Svea, som i vanliga fall inte är särskilt nostalgisk av sig, känner plötsligt ett styng av sorgsenhet.
De sutto där alla fyra mitt emot varandra och stirrade med en plötsligt påkommen sorgsenhet in i varandras ögon.
En sorgsenhet lade sig över S:t Bartolomeus, och jag misstänkte att den inte skulle lätta på flera år, om någonsin.
Deras bångstyriga manlighet kommer inte att tämjas som min till slut av sorgsenhet inför en äldre mans sårade stolthet.
Ångestliknande attacker avlöste klumpar i halsen av gråtmildhet, sorgsenhet bytte plats med glädjerika minnen - och tillbaka igen.
Tjusigt!" Han tystnar och det hånfulla uttrycket i hans ansikte glider över i sorgsenhet när han fortsätter: "Men det är alltid vårt fel.
Drömmen var faktiskt ganska lik Vancouvervädret – en sorts dyster längtan, en regnig drömsk sorgsenhet, en tyngd som flyttade sig runt hjärtat.
Berylliumblå ögon, glänsande mörka tjärnar, öppnades mot en sorgsenhet så djup att jag genast förstod att hon tillhörde de rastlösa dödas samfund.
Det vanligaste är att andar som vistats så här länge i ett tillstånd av självvald skärseld manifesterar sig i en sinnesstämning av sorgsenhet eller oro.
Här hittar jag inget, tänkte han och betraktade under en stunds sorgsenhet den knutna, förtorkade handen, som verkade försöka gripa tag om något, gripa tag om själva livet.
Ursula hade till sin förvåning upptäckt att vreden som hon närt under så många år mer eller mindre försvunnit och ersatts av något som närmast kunde liknas vid en sorgsenhet.
Men så flammade ljuset på bordet upp av ett drag, det fladdrande skenet smälte kylan i hans ögon och hon såg åter värmen och den vackra sorgsenhet som gjort intryck på henne tidigare.
Han kände hur en våg av sorgsenhet spreds genom kroppen när han tänkte på vilken rädsla och vilka plågor som Rachel måste ha genomlidit, oavsett vad det nu var som hon hade råkat ut för.
Särskilt framträdande var två smala linjer runt mungiporna, som trots att de vid en första anblick tycktes förråda en dold sorgsenhet plötsligt förvandlades till smilgropar i ett fullständigt betagande leende.
Det var ett leende där Dominik kunde utläsa stillsam tillfredsställelse men också sorgsenhet, som om hon nu hade insett att i kväll hade hon kommit till en skiljeväg och att hennes liv aldrig skulle bli detsamma igen.
I själva verket kan mitt sinne om morgonen glädja sig åt en jämvikt och en expansion, som kommer nära extasen; jag går icke; jag flyger; jag känner ej att jag har någon kropp, all sorgsenhet förflyktigas, och jag är helt och hållet själ.
Han tycks inte ens kunna föreställa sig att andra kan uppleva samma känslor som han själv – känna smärta, sorgsenhet, ensamhet – känslor som vanliga tonåringar i hans ålder inte brukar ha några svårigheter att förstå att andra delar.
Ingen sorgsenhet, ingen förtvivlan.
Jacob skakade på huvudet med spelad sorgsenhet.
Eller sorgen var kanske mindre sorgsenhet än saknad.
Hennes leende var en inverterad månskära av sorgsenhet.
Då hade han sett samma panikblandade sorgsenhet i hans ögon.
Jag kände ingen fasa över det minnet, bara en djupare sorgsenhet.
Sofi har gått motsatt väg jämfört med Anita - från vrede till sorgsenhet.
»Och jag tror att perioderna av minnesförlust orsakades av sorgsenhet och oro.
Jag tror att han säger något till mig med en sjungande sorgsenhet över rösten.
Hur det från djup sorgsenhet med ens börjat lysa som förklarat av ett inre sken.
När jag kände igen fordonet upplevde jag en sorgsenhet jämbördig med min rädsla.
Det fanns en sorgsenhet över henne och det kändes som om hon dolde någonting för honom.
Hennes sorgsenhet framstod nu för mig som djupare, lika akut som smärta men lika bestående som sorg.
Svea, som i vanliga fall inte är särskilt nostalgisk av sig, känner plötsligt ett styng av sorgsenhet.
De sutto där alla fyra mitt emot varandra och stirrade med en plötsligt påkommen sorgsenhet in i varandras ögon.
En sorgsenhet lade sig över S:t Bartolomeus, och jag misstänkte att den inte skulle lätta på flera år, om någonsin.
Deras bångstyriga manlighet kommer inte att tämjas som min till slut av sorgsenhet inför en äldre mans sårade stolthet.
Ångestliknande attacker avlöste klumpar i halsen av gråtmildhet, sorgsenhet bytte plats med glädjerika minnen - och tillbaka igen.
Tjusigt!" Han tystnar och det hånfulla uttrycket i hans ansikte glider över i sorgsenhet när han fortsätter: "Men det är alltid vårt fel.
Drömmen var faktiskt ganska lik Vancouvervädret – en sorts dyster längtan, en regnig drömsk sorgsenhet, en tyngd som flyttade sig runt hjärtat.
Berylliumblå ögon, glänsande mörka tjärnar, öppnades mot en sorgsenhet så djup att jag genast förstod att hon tillhörde de rastlösa dödas samfund.
Det vanligaste är att andar som vistats så här länge i ett tillstånd av självvald skärseld manifesterar sig i en sinnesstämning av sorgsenhet eller oro.
Här hittar jag inget, tänkte han och betraktade under en stunds sorgsenhet den knutna, förtorkade handen, som verkade försöka gripa tag om något, gripa tag om själva livet.
Ursula hade till sin förvåning upptäckt att vreden som hon närt under så många år mer eller mindre försvunnit och ersatts av något som närmast kunde liknas vid en sorgsenhet.
Men så flammade ljuset på bordet upp av ett drag, det fladdrande skenet smälte kylan i hans ögon och hon såg åter värmen och den vackra sorgsenhet som gjort intryck på henne tidigare.
Han kände hur en våg av sorgsenhet spreds genom kroppen när han tänkte på vilken rädsla och vilka plågor som Rachel måste ha genomlidit, oavsett vad det nu var som hon hade råkat ut för.
Särskilt framträdande var två smala linjer runt mungiporna, som trots att de vid en första anblick tycktes förråda en dold sorgsenhet plötsligt förvandlades till smilgropar i ett fullständigt betagande leende.
Det var ett leende där Dominik kunde utläsa stillsam tillfredsställelse men också sorgsenhet, som om hon nu hade insett att i kväll hade hon kommit till en skiljeväg och att hennes liv aldrig skulle bli detsamma igen.
I själva verket kan mitt sinne om morgonen glädja sig åt en jämvikt och en expansion, som kommer nära extasen; jag går icke; jag flyger; jag känner ej att jag har någon kropp, all sorgsenhet förflyktigas, och jag är helt och hållet själ.
Han tycks inte ens kunna föreställa sig att andra kan uppleva samma känslor som han själv – känna smärta, sorgsenhet, ensamhet – känslor som vanliga tonåringar i hans ålder inte brukar ha några svårigheter att förstå att andra delar.