Melankoliska i en mening
Kanske var det det melankoliska kvällsljuset.
Handelsmannen höjde sina melankoliska ögon mot Angela.
Inte heller hörde jag den melankoliska ökenvind som jag nämnde tidigare.
Han var liten och spinkig, med ett fint ansikte och två melankoliska, trötta ögon.
Det kan du väl ändå se? Det passar väldigt dåligt ihop med din melankoliska karaktär.
– Räkna inte med för mycket bara, säger Joona med sin melankoliska finländska brytning.
Den sista februari 2013 flyger jag genom ett tjock, uringult moln över Attikas melankoliska himmel.
– Kanske Stellan skall börja bli förståndig, hade han bara sagt med en av sina melankoliska grimaser.
Med ovanlig livlighet tog Hans då Agda i handen och blickade med sina melankoliska ögon upp hennes ansikte.
Det melankoliska temperamentet som är känsligare, långsammare och djupare (motsvaras av jorden/den svarta gallan).
Skuggan av Hans med den lilla magra gestalten och de melankoliska ögonen for över bordet i den milda vårdagern som härskade i rummet.
Med vännen Engdahl dryftade Ingvar allt från sin fästmös melankoliska sinne till enstaka problem kring en lansering av en serie möbler.
164 Allmänt om kvinnliga intellektuella: Karin Johannisson: Den mörka kontinenten (1994) och Melankoliska rum (2009); Jayne Raisboroughs & Dawn S.
Han log sitt eviga sötaktigt melankoliska småleende mot dem som nu kommo in genom dörren, vilken öppnades av en med nycklar och lås hårdhänt slamrande gammal gumma.
Han insåg att han hade blivit lite av en enstöring på sistone när han gett fritt utlopp för sin ganska melankoliska läggning och underhållit sig i sin ensamhet med cd- och dvd-skivor.
150 Engels brukade håna detta melankoliska aligorning* av Den gröna ön, men med sin kärlek för irländsk gryta var han lika lättretad av tal om ”den mörka ön” som någon av systrarna Marx.
53 Precis som Engels far hade föga till övers för sonens romantik, så hade Hess far ingen användning för sin sons melankoliska introspektion och pressade honom att gå in i familjens sockerraffinaderi.
Det är förresten en sorglig unge, liknar sin far med det där melankoliska, indianska utseendet – 'tungsinthet’ – han har ett slags trubbigt kantigt ansikte som alla de där halvbloden har – när man först tittar på dem är de så fula att det gör ont att se på dem, men sen ser man att de är – liksom snygga och sexiga.
Sedan sa hon alltid: ”Önska mig lycka till”, och jag sa: ”Lycka till”, och hon kysste i luften vid mina öron och gick ut genom dörren och jag bad en liten bön för att hon äntligen skulle få en roll och att den skulle göra henne till stjärna och vi skulle flytta till Hollywood, och jag skulle bli en ball Hollywoodunge som klädde mig häftigt, gick på premiärer och hängde med vackra och melankoliska kvinnor på nattklubbar.
Handelsmannen höjde sina melankoliska ögon mot Angela.
Inte heller hörde jag den melankoliska ökenvind som jag nämnde tidigare.
Han var liten och spinkig, med ett fint ansikte och två melankoliska, trötta ögon.
Det kan du väl ändå se? Det passar väldigt dåligt ihop med din melankoliska karaktär.
– Räkna inte med för mycket bara, säger Joona med sin melankoliska finländska brytning.
Den sista februari 2013 flyger jag genom ett tjock, uringult moln över Attikas melankoliska himmel.
– Kanske Stellan skall börja bli förståndig, hade han bara sagt med en av sina melankoliska grimaser.
Med ovanlig livlighet tog Hans då Agda i handen och blickade med sina melankoliska ögon upp hennes ansikte.
Det melankoliska temperamentet som är känsligare, långsammare och djupare (motsvaras av jorden/den svarta gallan).
Skuggan av Hans med den lilla magra gestalten och de melankoliska ögonen for över bordet i den milda vårdagern som härskade i rummet.
Med vännen Engdahl dryftade Ingvar allt från sin fästmös melankoliska sinne till enstaka problem kring en lansering av en serie möbler.
164 Allmänt om kvinnliga intellektuella: Karin Johannisson: Den mörka kontinenten (1994) och Melankoliska rum (2009); Jayne Raisboroughs & Dawn S.
Han log sitt eviga sötaktigt melankoliska småleende mot dem som nu kommo in genom dörren, vilken öppnades av en med nycklar och lås hårdhänt slamrande gammal gumma.
Han insåg att han hade blivit lite av en enstöring på sistone när han gett fritt utlopp för sin ganska melankoliska läggning och underhållit sig i sin ensamhet med cd- och dvd-skivor.
150 Engels brukade håna detta melankoliska aligorning* av Den gröna ön, men med sin kärlek för irländsk gryta var han lika lättretad av tal om ”den mörka ön” som någon av systrarna Marx.
53 Precis som Engels far hade föga till övers för sonens romantik, så hade Hess far ingen användning för sin sons melankoliska introspektion och pressade honom att gå in i familjens sockerraffinaderi.
Det är förresten en sorglig unge, liknar sin far med det där melankoliska, indianska utseendet – 'tungsinthet’ – han har ett slags trubbigt kantigt ansikte som alla de där halvbloden har – när man först tittar på dem är de så fula att det gör ont att se på dem, men sen ser man att de är – liksom snygga och sexiga.
Sedan sa hon alltid: ”Önska mig lycka till”, och jag sa: ”Lycka till”, och hon kysste i luften vid mina öron och gick ut genom dörren och jag bad en liten bön för att hon äntligen skulle få en roll och att den skulle göra henne till stjärna och vi skulle flytta till Hollywood, och jag skulle bli en ball Hollywoodunge som klädde mig häftigt, gick på premiärer och hängde med vackra och melankoliska kvinnor på nattklubbar.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Petra log litet melankoliskt.
Melankoliskt glada på spanskt vis.
Just nu regnar det milt och melankoliskt.
Men Bell von Wenden mumlade melankoliskt:.
Hon nynnade på något melankoliskt, välbekant.
– Hon bryr sig inte om mig, sade han då melankoliskt.
Hans log ett melankoliskt litet leende och fortsatte ut.
– Jag lärde mig det vid universitetet, sade han melankoliskt.
Under de tunga ögonlocken blickade hans ögon melankoliskt fram.
Han hade fått fram sin kikare och undersökte melankoliskt vattenytan.
”Det var melankoliskt även när pumparna var igång”, sa Macdonald.
– Ja, du måste varit i gunst hos vår Herre, suckade Judy melankoliskt.
Hon hade kommit fram till disken och handelsmannen bockade sig melankoliskt.
Hon sjöng entonigt, melankoliskt, härmande en barnjungfru de haft en gång.
De kastade ett svagt och melankoliskt skimmer över de storblommiga tapeterna.
Sven satte sig för sig själv ute på trappan och blickade melankoliskt ut över trädgården.
Hans drev melankoliskt omkring i de öde rummen och knäppte sorgmodigt med sina långa fingrar.
– Du är ung och drömmer ännu om vad vardagen kan bjuda dig här nere, sade Hans melankoliskt.
Men Hans läste breven melankoliskt och muntrades numera aldrig upp av Bettys vänliga trösteord och råd.
Ansiktet var enkelt utskuret, ögonen var slutna, munnen stängd och uttrycket något melankoliskt, längtande.
Fast det lät så ljuvt och melankoliskt och aldrig hotfullt, hade den spöklika sången fått honom att känna sig … hotad.
Snart dunsade kläpparna försiktigt mot bronset och lockade fram mjuka, dämpade toner som var nödvändiga för ett melankoliskt humör.
Lev Grinkrug är, berättar hon, »på melankoliskt humör«, och hon undrar om det möjligen kan bero på att Lili är »dum mot honom«.
Det var en gåtfull mask av en medelålders herre, med trötta ögonlock över melankoliskt blickande ögon och hår som vitnade vid tinningen.
Hon tittade ut genom sidorutan, ut mot andra hållet, ut mot älven och kände sig plötsligt så där melankoliskt lite lappsjuk, som hon hade börjat känna sig under den senaste tiden.
Och också hon tyckte nu, som Angela när hon kom från Bell, att den späda kvinnan log mot henne ett melankoliskt leende, som icke längre var hemlighetsfullt, utan systerligt förtroligt.
Och i den stora rostfläckiga vattenbehållare som var fäst vid toaletten hördes hela tiden ett melankoliskt droppande av vatten, som av någon icke erkänd sorg; själva porslinsstolen som en gång varit vit, var nu mycket fläckig, och hur mycket personalen än skurade kunde man ändå inte få bort decennier av gammal smuts.
Melankoliskt glada på spanskt vis.
Just nu regnar det milt och melankoliskt.
Men Bell von Wenden mumlade melankoliskt:.
Hon nynnade på något melankoliskt, välbekant.
– Hon bryr sig inte om mig, sade han då melankoliskt.
Hans log ett melankoliskt litet leende och fortsatte ut.
– Jag lärde mig det vid universitetet, sade han melankoliskt.
Under de tunga ögonlocken blickade hans ögon melankoliskt fram.
Han hade fått fram sin kikare och undersökte melankoliskt vattenytan.
”Det var melankoliskt även när pumparna var igång”, sa Macdonald.
– Ja, du måste varit i gunst hos vår Herre, suckade Judy melankoliskt.
Hon hade kommit fram till disken och handelsmannen bockade sig melankoliskt.
Hon sjöng entonigt, melankoliskt, härmande en barnjungfru de haft en gång.
De kastade ett svagt och melankoliskt skimmer över de storblommiga tapeterna.
Sven satte sig för sig själv ute på trappan och blickade melankoliskt ut över trädgården.
Hans drev melankoliskt omkring i de öde rummen och knäppte sorgmodigt med sina långa fingrar.
– Du är ung och drömmer ännu om vad vardagen kan bjuda dig här nere, sade Hans melankoliskt.
Men Hans läste breven melankoliskt och muntrades numera aldrig upp av Bettys vänliga trösteord och råd.
Ansiktet var enkelt utskuret, ögonen var slutna, munnen stängd och uttrycket något melankoliskt, längtande.
Fast det lät så ljuvt och melankoliskt och aldrig hotfullt, hade den spöklika sången fått honom att känna sig … hotad.
Snart dunsade kläpparna försiktigt mot bronset och lockade fram mjuka, dämpade toner som var nödvändiga för ett melankoliskt humör.
Lev Grinkrug är, berättar hon, »på melankoliskt humör«, och hon undrar om det möjligen kan bero på att Lili är »dum mot honom«.
Det var en gåtfull mask av en medelålders herre, med trötta ögonlock över melankoliskt blickande ögon och hår som vitnade vid tinningen.
Hon tittade ut genom sidorutan, ut mot andra hållet, ut mot älven och kände sig plötsligt så där melankoliskt lite lappsjuk, som hon hade börjat känna sig under den senaste tiden.
Och också hon tyckte nu, som Angela när hon kom från Bell, att den späda kvinnan log mot henne ett melankoliskt leende, som icke längre var hemlighetsfullt, utan systerligt förtroligt.
Och i den stora rostfläckiga vattenbehållare som var fäst vid toaletten hördes hela tiden ett melankoliskt droppande av vatten, som av någon icke erkänd sorg; själva porslinsstolen som en gång varit vit, var nu mycket fläckig, och hur mycket personalen än skurade kunde man ändå inte få bort decennier av gammal smuts.
Hon blir melankolisk.
Bli skönt dimmigt melankolisk.
Ibland ser du så melankolisk ut.
Agda såg trött och melankolisk ut.
Dagen skulle inte vara för melankolisk.
Han såg drömmande och lite melankolisk ut.
Han var ”djupt rörd och ganska melankolisk”.
Stämningen flyter trög och melankolisk mellan oss.
Ja, Hans såg alltid sådan ut: liten, spenslig, melankolisk.
Han kändes trygg, pålitlig om än ibland något melankolisk.
Han stirrade med en melankolisk blick bort mot något i fjärran.
Hennes granna svarta ögon sågo framför sig med en melankolisk blick.
Verkligen melankolisk, huvudet sänkt emot bröstet och blek återkom sergeanten.
Det här var en melankolisk tid på dagen, eller skulle ha varit det i Peekskill.
Det låg en nästan melankolisk anda i luften, speciellt i området vid bardisken.
Hon blir djupt och värkande melankolisk av blotta tanken på att inte få göra det mer.
Han såg … han såg liksom melankolisk ut, som om han av någon anledning beklagade mig.
Vad ska jag kalla det? Det är som en melankolisk kabaré där han flirtar med allt och alla.
Hon hade något käckt och tilldragande i sitt väsen, trots det att hon ibland föreföll melankolisk.
Världsberömt dystra i sinnet blev Ingmar Bergman och Lars Norén en melankolisk liten minoritets uttolkare.
Katharina har betecknats som melankolisk men gav ändå barnen den ömhet som fadern inte alltid förmådde ge dem.
Melodin han fortfarande spelade – min melodi – led mot sitt slut och de sista ackorden gick i en mer melankolisk tonart.
En egendomlig fågelsång: gäll och tät och maskinmässigt munter som i en zoologisk trädgård, inte nyckfull och melankolisk som hemma i Norge.
Här sjunger han en musik som är dramatisk, komplicerad och djupt melankolisk, komponerad av en man som kämpade med alkoholen precis som han själv.
För Agnes torde det inte vara något underligt med att Helga emellanåt är melankolisk och nedstämd; det är snarare underligt att hon inte är det oftare.
De fick sällskap av sin regeringschef Primakov som lätt beskänkt plötsligt lånade mikrofonen och med ett ansiktsuttryck som en melankolisk hund började sjunga med.
I den här melodin var Zoe Krullers röst lätt och lekfull men samtidigt melankolisk; man kunde märka hur man höll andan och höll tillbaka tårarna eftersom orden var så vackra:.
Men sedan – och Petra tänkte nästan litet skamsen därpå – då Angela vistades i hushållsskolan och det bara växlades brev emellan dem, hade Petra längtat efter henne så, att hon blivit melankolisk.
Senare på hösten beskrev Palme mottagandet av sitt tal i en artikel i Aftonbladet: han hade en ”melankolisk samling av hundratals pressklipp” fyllda av anklagelser om att gå Pekings ärenden och bedriva kommunistflört.
”Om någon skulle få för sig att utifrån skildra den inre historien om de politiska flyktingarna och emigranterna i London 1848, vilken melankolisk sida skulle då inte fogas till den moderna människans historia”, fastslog den ryske emigranten Alexander Herzen i sina memoarer.
Han tittade ut på lamporna som tändes i alla hem längs åssidorna runt det som en gång varit en vulkan, det var en på sätt och vis befriande tanke att vulkanen en dag skulle öppna sig under dem, sluka dem, radera alla spår av det som en gång varit en nöjd, välorganiserad och lite melankolisk stad.
Bli skönt dimmigt melankolisk.
Ibland ser du så melankolisk ut.
Agda såg trött och melankolisk ut.
Dagen skulle inte vara för melankolisk.
Han såg drömmande och lite melankolisk ut.
Han var ”djupt rörd och ganska melankolisk”.
Stämningen flyter trög och melankolisk mellan oss.
Ja, Hans såg alltid sådan ut: liten, spenslig, melankolisk.
Han kändes trygg, pålitlig om än ibland något melankolisk.
Han stirrade med en melankolisk blick bort mot något i fjärran.
Hennes granna svarta ögon sågo framför sig med en melankolisk blick.
Verkligen melankolisk, huvudet sänkt emot bröstet och blek återkom sergeanten.
Det här var en melankolisk tid på dagen, eller skulle ha varit det i Peekskill.
Det låg en nästan melankolisk anda i luften, speciellt i området vid bardisken.
Hon blir djupt och värkande melankolisk av blotta tanken på att inte få göra det mer.
Han såg … han såg liksom melankolisk ut, som om han av någon anledning beklagade mig.
Vad ska jag kalla det? Det är som en melankolisk kabaré där han flirtar med allt och alla.
Hon hade något käckt och tilldragande i sitt väsen, trots det att hon ibland föreföll melankolisk.
Världsberömt dystra i sinnet blev Ingmar Bergman och Lars Norén en melankolisk liten minoritets uttolkare.
Katharina har betecknats som melankolisk men gav ändå barnen den ömhet som fadern inte alltid förmådde ge dem.
Melodin han fortfarande spelade – min melodi – led mot sitt slut och de sista ackorden gick i en mer melankolisk tonart.
En egendomlig fågelsång: gäll och tät och maskinmässigt munter som i en zoologisk trädgård, inte nyckfull och melankolisk som hemma i Norge.
Här sjunger han en musik som är dramatisk, komplicerad och djupt melankolisk, komponerad av en man som kämpade med alkoholen precis som han själv.
För Agnes torde det inte vara något underligt med att Helga emellanåt är melankolisk och nedstämd; det är snarare underligt att hon inte är det oftare.
De fick sällskap av sin regeringschef Primakov som lätt beskänkt plötsligt lånade mikrofonen och med ett ansiktsuttryck som en melankolisk hund började sjunga med.
I den här melodin var Zoe Krullers röst lätt och lekfull men samtidigt melankolisk; man kunde märka hur man höll andan och höll tillbaka tårarna eftersom orden var så vackra:.
Men sedan – och Petra tänkte nästan litet skamsen därpå – då Angela vistades i hushållsskolan och det bara växlades brev emellan dem, hade Petra längtat efter henne så, att hon blivit melankolisk.
Senare på hösten beskrev Palme mottagandet av sitt tal i en artikel i Aftonbladet: han hade en ”melankolisk samling av hundratals pressklipp” fyllda av anklagelser om att gå Pekings ärenden och bedriva kommunistflört.
”Om någon skulle få för sig att utifrån skildra den inre historien om de politiska flyktingarna och emigranterna i London 1848, vilken melankolisk sida skulle då inte fogas till den moderna människans historia”, fastslog den ryske emigranten Alexander Herzen i sina memoarer.
Han tittade ut på lamporna som tändes i alla hem längs åssidorna runt det som en gång varit en vulkan, det var en på sätt och vis befriande tanke att vulkanen en dag skulle öppna sig under dem, sluka dem, radera alla spår av det som en gång varit en nöjd, välorganiserad och lite melankolisk stad.