Vinglig i en mening
Och hon var fortfarande litet vinglig.
Sören väjde för en vinglig cyklist.
Allan verkade vinglig och stödde sig mot hustrun.
Roy mötte henne, vinglig och sömndrucken i hallen.
Jag ska ta mig till platser där jag druckit mig vinglig.
Han var så berusad och vinglig att han greps och sattes i fyllecell.
Det stod en vinglig varningstriangel framför, egendigen alldeles för nära.
Den senaste kvarten har ungen börjat bli vinglig, som om benen inte orkar bära henne längre.
säger själv, att ’han ramlat om kull och fått hjärnskakning’ därför så vinglig i benen.
Sedan satte han sig till rätta bakom receptionen på en vinglig stol och tittade strängt på oss.
Lite vinglig, typ, men visst skulle hon ha kunnat ta sig tillbaka till hotellet eller stannat en taxi.
Lite vinglig var jag fortfarande men inte värre än att jag kunde gå bort till den parkerade skåpbilen.
Per känner sig varm och lite vinglig av alla supar han intagit tillsammans med de andra männen under gillet.
Med ett leende på läpparna korsade han järnvägsövergången, medveten om en vinglig mopedist precis framför honom.
Stilen var darrig, eller snarare vinglig, inte allt men det mesta, som om Robertsson varit full när han hållit i pennan.
På en vinglig soffa i röd skinnimitation satte jag mig ner och sprättade kuvertet för att läsa vad min syster skrivit.
Inte så där lite allmänt vinglig, utan yr så att träden dansar runt omkring mig och marken går i vågor under fötterna.
I ena hörnet stod en enorm trälåda med långa bambustavar och bredvid den blåa och röda plastmadrasser i en vinglig stapel.
Synskadade som med vinglig gång blir betraktade som onyktra av vakter, döva ungdomar som inte talar rent som man tror är berusade.
Vinden visslade in i huset och fick en vinglig lampskärm att skramla så att den hotade att avslöja henne, så hon stängde dörren.
Jag börjar med att stödja mig mot hans axel men jag är så vinglig att han helt enkelt lyfter upp mig och bär mig till övervåningen.
Peters och Norén upptäckte en vinglig bilist mellan Svaneholm och Slimminge, när de hade kontrollerat att allt var lugnt vid Hageholm.
Jag greppade raskt min lilla väska, han den stora, och sedan skyndade vi oss iväg som två gamla ruggugglor i natten; Randolph haltande med sitt sjuka knä och jag lite vinglig på mina höga klackar.
Bilen startade på första försöket men eftersom BMW:n stod så att Avery inte kunde backa ut, hade han helt enkelt kört den i en vinglig L-formad båge tvärs över gräsmattan på framsidan och sedan rakt genom det symboliska stängslet.
Inte i eleganta svängar som de bredvingade hökarna som cirklade ovanför små bytesdjur då de gjorde sig beredda att dyka ner för att gripa och slita sönder dem, utan i en berusad vinglig, guppig, sladdande glidflykt ner genom hårda kastbyar.
Vi fixade till oss småjobb, fångade syrsor, hade tävlingar med snabba drakar på sylvassa linor – förloraren fick se sin drake susa iväg med vinden och visste att det någonstans stod andra barn på en lång, vinglig rad och väntade på att deras skatt skulle landa.
Det här är spottavstånd, så nära fallen en människa kan komma utan att vara inuti dem, och kombinationen av det öronbedövande dånet och det yrande diset som omedelbart täcker mig med ett kyligt lager fukt är desorienterande, får mig att känna mig vinglig trots att jag står bredbent och så stadigt jag kan.
Sören väjde för en vinglig cyklist.
Allan verkade vinglig och stödde sig mot hustrun.
Roy mötte henne, vinglig och sömndrucken i hallen.
Jag ska ta mig till platser där jag druckit mig vinglig.
Han var så berusad och vinglig att han greps och sattes i fyllecell.
Det stod en vinglig varningstriangel framför, egendigen alldeles för nära.
Den senaste kvarten har ungen börjat bli vinglig, som om benen inte orkar bära henne längre.
säger själv, att ’han ramlat om kull och fått hjärnskakning’ därför så vinglig i benen.
Sedan satte han sig till rätta bakom receptionen på en vinglig stol och tittade strängt på oss.
Lite vinglig, typ, men visst skulle hon ha kunnat ta sig tillbaka till hotellet eller stannat en taxi.
Lite vinglig var jag fortfarande men inte värre än att jag kunde gå bort till den parkerade skåpbilen.
Per känner sig varm och lite vinglig av alla supar han intagit tillsammans med de andra männen under gillet.
Med ett leende på läpparna korsade han järnvägsövergången, medveten om en vinglig mopedist precis framför honom.
Stilen var darrig, eller snarare vinglig, inte allt men det mesta, som om Robertsson varit full när han hållit i pennan.
På en vinglig soffa i röd skinnimitation satte jag mig ner och sprättade kuvertet för att läsa vad min syster skrivit.
Inte så där lite allmänt vinglig, utan yr så att träden dansar runt omkring mig och marken går i vågor under fötterna.
I ena hörnet stod en enorm trälåda med långa bambustavar och bredvid den blåa och röda plastmadrasser i en vinglig stapel.
Synskadade som med vinglig gång blir betraktade som onyktra av vakter, döva ungdomar som inte talar rent som man tror är berusade.
Vinden visslade in i huset och fick en vinglig lampskärm att skramla så att den hotade att avslöja henne, så hon stängde dörren.
Jag börjar med att stödja mig mot hans axel men jag är så vinglig att han helt enkelt lyfter upp mig och bär mig till övervåningen.
Peters och Norén upptäckte en vinglig bilist mellan Svaneholm och Slimminge, när de hade kontrollerat att allt var lugnt vid Hageholm.
Jag greppade raskt min lilla väska, han den stora, och sedan skyndade vi oss iväg som två gamla ruggugglor i natten; Randolph haltande med sitt sjuka knä och jag lite vinglig på mina höga klackar.
Bilen startade på första försöket men eftersom BMW:n stod så att Avery inte kunde backa ut, hade han helt enkelt kört den i en vinglig L-formad båge tvärs över gräsmattan på framsidan och sedan rakt genom det symboliska stängslet.
Inte i eleganta svängar som de bredvingade hökarna som cirklade ovanför små bytesdjur då de gjorde sig beredda att dyka ner för att gripa och slita sönder dem, utan i en berusad vinglig, guppig, sladdande glidflykt ner genom hårda kastbyar.
Vi fixade till oss småjobb, fångade syrsor, hade tävlingar med snabba drakar på sylvassa linor – förloraren fick se sin drake susa iväg med vinden och visste att det någonstans stod andra barn på en lång, vinglig rad och väntade på att deras skatt skulle landa.
Det här är spottavstånd, så nära fallen en människa kan komma utan att vara inuti dem, och kombinationen av det öronbedövande dånet och det yrande diset som omedelbart täcker mig med ett kyligt lager fukt är desorienterande, får mig att känna mig vinglig trots att jag står bredbent och så stadigt jag kan.
Han ragglade hemåt på vingliga ben.
Jag reste mig på vingliga ben just som han rusade ut genom dörren.
Han reste sig på vingliga ben och greppade tag om droppställningen.
Stellans stora huvud vickade på den vingliga, alltför smala halsen.
Han drog upp honom så pass mycket att han på vingliga ben kunde stå själv.
Jag gick omtöcknad och på vingliga ben in i omklädningsrummet och bytte om som i trans.
Vanja jagade ifatt dem på vingliga ben och snubblade så att hon slog upp ett sår i pannan.
Bord och stolar i smide varav de senare kändes påtagligt vingliga mot den ojämna gatstenen.
Han log, tog på sig de lätt mjöliga latexhandskarna och satte sig tillrätta vid det något vingliga strandbordet.
Som tre vänner som druckit litet för mycket och som vilade sig innan de fortsatte sin vingliga vandring genom mörkret.
De var spartanskt byggda och bestod enbart av hopslagna träbitar och masonitskivor, de såg sneda och vingliga ut, men fyllde sin funktion.
Om den deprimerande lilla teven på dess vingliga Ikeabord och den lilla högen med dvd-filmer, var och en märkt antingen H(etero) eller G(ay).
Han reste sig på vingliga ben, men efter några få steg lydde de honom och han skyndade sig till cykeln han ställt i utkanten av koloniområdet.
Han blev efter några vingliga steg hängandes över ryggen på en stol varvid Jonna snabbt var framme bakom ryggen på honom med polisens buntband.
Personal i vita kläder och färgglada plasttofflor och gamla människor som hasar fram och tillbaka genom korridorerna stödda på vingliga rollatorer.
Adrian kommer upp på vingliga ben, stödd mot förrådsväggen, med hela kroppsspråket av någon som när som helst tänker hojta ”jaäintäfull!”.
Hon hade balanserat på det vingliga staketet, och när hon kommit halvvägs hade hon fallit ner och slagit huvudet i stenläggningen med ett smackande ljud.
Han stirrade skrämt på den vita bilen innan han samlade ihop sina tillhörigheter, reste sig på vingliga ben och började gå därifrån med tillkämpad värdighet.
Bortsett från några sena, vingliga nattvandrare, ett sovande par under ett täcke på en trapp och en blek, tunnklädd hora på morgonskiftet, var gatorna fortfarande tomma.
Det är svårt att lita på det vingliga, oberäkneliga Folkpartiet efter Ohlin, svårt att glömma att ledande folkpartister aktivt arbetade för någon form av löntagarfonder.
”Oj, det var värst vad vingliga vi var på benen idag då! Vi är inte längre på sjön, vet du!” Christian fick tag om mig just som jag svajade till och drog mig skrattande intill sig.
Via en svåger, som också blev delägare, fick Kreuger kontakt med Oscar Rydbeck (1858–1951), då chef för Härnösands Enskilda Bank vars aningen vingliga verksamhet vi redan mött i början av Ernest Thiels bana.
Jag sade det på nyåret till majorens äldste son, den där vingliga Tage, när vi stötte ihop bland de homosexuella äcklen på Operabaren och han kom från sitt museum och jag hade varit borta och sålt det där brevet.
Tel al Zaatar var inget tältläger, så som vi kanske föreställer oss ett flyktingläger, utan en stadsbildning, en förort med ett antal kvarter med slitna och förfallna flervåningshus och enkla bostäder fyllda av människor, och smala, vingliga gränder emellan.
Jag reste mig på vingliga ben just som han rusade ut genom dörren.
Han reste sig på vingliga ben och greppade tag om droppställningen.
Stellans stora huvud vickade på den vingliga, alltför smala halsen.
Han drog upp honom så pass mycket att han på vingliga ben kunde stå själv.
Jag gick omtöcknad och på vingliga ben in i omklädningsrummet och bytte om som i trans.
Vanja jagade ifatt dem på vingliga ben och snubblade så att hon slog upp ett sår i pannan.
Bord och stolar i smide varav de senare kändes påtagligt vingliga mot den ojämna gatstenen.
Han log, tog på sig de lätt mjöliga latexhandskarna och satte sig tillrätta vid det något vingliga strandbordet.
Som tre vänner som druckit litet för mycket och som vilade sig innan de fortsatte sin vingliga vandring genom mörkret.
De var spartanskt byggda och bestod enbart av hopslagna träbitar och masonitskivor, de såg sneda och vingliga ut, men fyllde sin funktion.
Om den deprimerande lilla teven på dess vingliga Ikeabord och den lilla högen med dvd-filmer, var och en märkt antingen H(etero) eller G(ay).
Han reste sig på vingliga ben, men efter några få steg lydde de honom och han skyndade sig till cykeln han ställt i utkanten av koloniområdet.
Han blev efter några vingliga steg hängandes över ryggen på en stol varvid Jonna snabbt var framme bakom ryggen på honom med polisens buntband.
Personal i vita kläder och färgglada plasttofflor och gamla människor som hasar fram och tillbaka genom korridorerna stödda på vingliga rollatorer.
Adrian kommer upp på vingliga ben, stödd mot förrådsväggen, med hela kroppsspråket av någon som när som helst tänker hojta ”jaäintäfull!”.
Hon hade balanserat på det vingliga staketet, och när hon kommit halvvägs hade hon fallit ner och slagit huvudet i stenläggningen med ett smackande ljud.
Han stirrade skrämt på den vita bilen innan han samlade ihop sina tillhörigheter, reste sig på vingliga ben och började gå därifrån med tillkämpad värdighet.
Bortsett från några sena, vingliga nattvandrare, ett sovande par under ett täcke på en trapp och en blek, tunnklädd hora på morgonskiftet, var gatorna fortfarande tomma.
Det är svårt att lita på det vingliga, oberäkneliga Folkpartiet efter Ohlin, svårt att glömma att ledande folkpartister aktivt arbetade för någon form av löntagarfonder.
”Oj, det var värst vad vingliga vi var på benen idag då! Vi är inte längre på sjön, vet du!” Christian fick tag om mig just som jag svajade till och drog mig skrattande intill sig.
Via en svåger, som också blev delägare, fick Kreuger kontakt med Oscar Rydbeck (1858–1951), då chef för Härnösands Enskilda Bank vars aningen vingliga verksamhet vi redan mött i början av Ernest Thiels bana.
Jag sade det på nyåret till majorens äldste son, den där vingliga Tage, när vi stötte ihop bland de homosexuella äcklen på Operabaren och han kom från sitt museum och jag hade varit borta och sålt det där brevet.
Tel al Zaatar var inget tältläger, så som vi kanske föreställer oss ett flyktingläger, utan en stadsbildning, en förort med ett antal kvarter med slitna och förfallna flervåningshus och enkla bostäder fyllda av människor, och smala, vingliga gränder emellan.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Ett vingligt steg.
Det gick lite vingligt.
Hon snurrar vingligt runt.
De sjöng och dansade vingligt.
Hon ställde sig vingligt och svajade.
”Visst”, sa Wayne och reste sig vingligt.
Mitt i dammen hängde en bambuhydda vingligt över vattnet.
»Det ser lite vingligt ut, håller det?« skrockade kinesen.
Äntligen är vi, om än vingligt och osäkert, på banan igen.
På ett vingligt skyltställ utanför affären fanns några gulnade vykort.
Jag tar mig vingligt upp på knä igen och träden börjar snurra omkring mig.
De reste sig så stolarna föll omkull och rörde sig vingligt iväg längs gatan.
Jag var inte helt nykter, men jag var inte så där vingligt berusad som jag hade varit.
Han reser sig igen, försiktigare den här gången, och hasar vingligt ut i vardagsrummet.
Jag skrattade åt hans självsäkerhet, drog fram en stol och ställde mig vingligt på den.
Vid trappen krängde han upp henne över axeln och gick vingligt uppför den lilla trätrappan.
I ögonvrån såg jag hur den vingligt och okontrollerat kom flygande i hög hastighet genom hålet.
”Kom med hem, jag kan bjuda på lite starkare varor där”, hade han sagt och rest sig något vingligt.
Inte annat än att den här killen, Torsten Johansson heter han förresten, beskrev hur vingligt de körde.
Han vågade inte titta upp, utan lät blicken följa fötterna, varje vingligt steg han tog – vilken människa jag är.
DeLucca var en tjock kvinna som rörde sig snabbt men något vingligt, som om hon bar på någonting dyrbart hon var rädd för att tappa.
Hon gick litet vingligt, de höga klackarna verkade inte vara så praktiska att stå på hela dagarna, tänkte Ann- Charlotte medan hon nickade.
Han var tvungen att stödja sig på både Boel och Linda när han gick ut från ålderdomshemmet till Julias Ford på vändplanen, och det gick ändå vingligt.
Vid uppfarten kolliderade de bokstavligen med en man som vingligt försökte avvika från platsen på en Harley-Davidson som han med ett brak styrde rakt in i bussens front.
Han är klädd i en väldigt ledsen ursäkt till morgonrock och de hårstrån han har kvar på huvudet ser ut som de sista vingligt överlevande byggnaderna i sviterna av en orkan.
En man i fyrtiofemårsåldern med en barnvagn i ena handen och en pinne med ett vingligt barn på cykel i den andra kom gående på trottoaren, men det var ingen Magdalena kände igen.
Först flög vi ner till Kennedy Space Center i Florida, där man hade satt samman raketen och kört den långsamt och lite vingligt fram till själva startplattan och så började man fylla på bränsle.
Det gick lite vingligt.
Hon snurrar vingligt runt.
De sjöng och dansade vingligt.
Hon ställde sig vingligt och svajade.
”Visst”, sa Wayne och reste sig vingligt.
Mitt i dammen hängde en bambuhydda vingligt över vattnet.
»Det ser lite vingligt ut, håller det?« skrockade kinesen.
Äntligen är vi, om än vingligt och osäkert, på banan igen.
På ett vingligt skyltställ utanför affären fanns några gulnade vykort.
Jag tar mig vingligt upp på knä igen och träden börjar snurra omkring mig.
De reste sig så stolarna föll omkull och rörde sig vingligt iväg längs gatan.
Jag var inte helt nykter, men jag var inte så där vingligt berusad som jag hade varit.
Han reser sig igen, försiktigare den här gången, och hasar vingligt ut i vardagsrummet.
Jag skrattade åt hans självsäkerhet, drog fram en stol och ställde mig vingligt på den.
Vid trappen krängde han upp henne över axeln och gick vingligt uppför den lilla trätrappan.
I ögonvrån såg jag hur den vingligt och okontrollerat kom flygande i hög hastighet genom hålet.
”Kom med hem, jag kan bjuda på lite starkare varor där”, hade han sagt och rest sig något vingligt.
Inte annat än att den här killen, Torsten Johansson heter han förresten, beskrev hur vingligt de körde.
Han vågade inte titta upp, utan lät blicken följa fötterna, varje vingligt steg han tog – vilken människa jag är.
DeLucca var en tjock kvinna som rörde sig snabbt men något vingligt, som om hon bar på någonting dyrbart hon var rädd för att tappa.
Hon gick litet vingligt, de höga klackarna verkade inte vara så praktiska att stå på hela dagarna, tänkte Ann- Charlotte medan hon nickade.
Han var tvungen att stödja sig på både Boel och Linda när han gick ut från ålderdomshemmet till Julias Ford på vändplanen, och det gick ändå vingligt.
Vid uppfarten kolliderade de bokstavligen med en man som vingligt försökte avvika från platsen på en Harley-Davidson som han med ett brak styrde rakt in i bussens front.
Han är klädd i en väldigt ledsen ursäkt till morgonrock och de hårstrån han har kvar på huvudet ser ut som de sista vingligt överlevande byggnaderna i sviterna av en orkan.
En man i fyrtiofemårsåldern med en barnvagn i ena handen och en pinne med ett vingligt barn på cykel i den andra kom gående på trottoaren, men det var ingen Magdalena kände igen.
Först flög vi ner till Kennedy Space Center i Florida, där man hade satt samman raketen och kört den långsamt och lite vingligt fram till själva startplattan och så började man fylla på bränsle.