Van i en mening
Du är van.
Jag var van.
Van vid detta.
Lovisa var van.
Mr van der Vliet.
Han är inte van.
Han var van vid det.
Han är van vid det.
van Gaal såg sur ut.
Jag är van vid våld.
Jag är van att lyssna.
Bemmelen, Carel van 138.
van Gaal var en dryg typ.
van Beethoven, Ludwig 252.
Du är ingen ny van Basten.
Han blev galen på van Gaal.
Den enda mor han var van vid.
LOUIS VAN GAAL Fotbollsboss.
Jag frågade van Basten om det.
”Ja, Jack”, svarade van Damm.
Hon arbetar som hon blivit van:.
Är van vid att inte fastna i det.
”Vet du vad van Gaal sagt?”.
Hon nynnade en bit av Van Morrison:.
Jag ville inte vara en ny van Basten.
Min kropp är van vid fysisk aktivitet.
Inte den slags närhet han var van vid.
Ja… du är väl van, på nåt sätt.
DET HADE VARIT MYCKET Marco van Basten.
MARCO VAN BASTEN Anfallare, målgörare.
Jag var köpt för att vara nya van Basten.
Jag var van.
Van vid detta.
Lovisa var van.
Mr van der Vliet.
Han är inte van.
Han var van vid det.
Han är van vid det.
van Gaal såg sur ut.
Jag är van vid våld.
Jag är van att lyssna.
Bemmelen, Carel van 138.
van Gaal var en dryg typ.
van Beethoven, Ludwig 252.
Du är ingen ny van Basten.
Han blev galen på van Gaal.
Den enda mor han var van vid.
LOUIS VAN GAAL Fotbollsboss.
Jag frågade van Basten om det.
”Ja, Jack”, svarade van Damm.
Hon arbetar som hon blivit van:.
Är van vid att inte fastna i det.
”Vet du vad van Gaal sagt?”.
Hon nynnade en bit av Van Morrison:.
Jag ville inte vara en ny van Basten.
Min kropp är van vid fysisk aktivitet.
Inte den slags närhet han var van vid.
Ja… du är väl van, på nåt sätt.
DET HADE VARIT MYCKET Marco van Basten.
MARCO VAN BASTEN Anfallare, målgörare.
Jag var köpt för att vara nya van Basten.
Vi är vana.
En gammal vana.
Det var en vana.
Vana var trygghet.
Det blir en vana.
De i gänget var vana.
Det var av gammal vana.
De hade inte samma vana.
Det har blivit en vana.
De var vana vid kajknasen.
Och en ofin vana att svära.
De är vana vid det här.
Vi är inte vana vad sådant.
Denna vana återupptog han nu.
»Ni är inte vana vid Barnevik.
– Av vana, då, sa John Rosén.
Det har blivit en livslång vana.
Efter några år blir det en vana.
En vana det var lätt att ta efter.
Vana händer söker över min kropp.
Det där är en gammal vana du har.
En svensk vana, ta av skorna i hallen.
Både Dennis och jag är vana lögnare.
Det krävs viss vana, om man säjer så.
De är inte vana vid den svenska vintern.
Dålig vana, pellejöns, tänkte Driscoll.
De voro tydligen vana att få mat av henne.
Vi var ju alla vana vid att toucha bollen.
Vi är vana vad att bli bemötta med respekt.
Vi är inte vana vid att ingripa i onödan.
Det blev en vana, jag tänkte inte ens på det.
En gammal vana.
Det var en vana.
Vana var trygghet.
Det blir en vana.
De i gänget var vana.
Det var av gammal vana.
De hade inte samma vana.
Det har blivit en vana.
De var vana vid kajknasen.
Och en ofin vana att svära.
De är vana vid det här.
Vi är inte vana vad sådant.
Denna vana återupptog han nu.
»Ni är inte vana vid Barnevik.
– Av vana, då, sa John Rosén.
Det har blivit en livslång vana.
Efter några år blir det en vana.
En vana det var lätt att ta efter.
Vana händer söker över min kropp.
Det där är en gammal vana du har.
En svensk vana, ta av skorna i hallen.
Både Dennis och jag är vana lögnare.
Det krävs viss vana, om man säjer så.
De är inte vana vid den svenska vintern.
Dålig vana, pellejöns, tänkte Driscoll.
De voro tydligen vana att få mat av henne.
Vi var ju alla vana vid att toucha bollen.
Vi är vana vad att bli bemötta med respekt.
Vi är inte vana vid att ingripa i onödan.
Det blev en vana, jag tänkte inte ens på det.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
”Få ut Tyler ur vanen!” ropade någon annan.
vanen stannar med en bredsladd framför lastbilen och inifrån den.
De smyger längs packhusets vägg i mörkret, fram mot den vita vanen.
Vanen stannar tvärt framför hans hus och Horry kommer nerför trapporna.
Tylers föräldrar hade blivit tvungna att sälja vanen till en skrothandlare.
”Jag är glad att du hörde av dig”, säger hon och klättrar in i vanen.
Mannen som Malin sänkte ute vid vanen har inte vaknat, men han är också bunden nu.
Men jag hann inte uppfatta något annat, eftersom vanen fortfarande var på väg mot mig.
Som genom försynens skickelse passade de stora händerna perfekt in i en djup buckla i sidan av vanen.
Någon sätter upp ett skynke i höjd med vanen, och fotoblixtarna övergår till ett intensivt, smattrande flimmer.
Två långa, bleka händer for beskyddande ut framför mig och vanen stannade med en skälvning tre decimeter från mitt ansikte.
Sex sjukvårdare och två lärare – mr Warner och idrottsläraren, mr Clapp – fick hjälpas åt att knuffa vanen så långt att bårarna fick plats.
Hans ena hand flög plötsligt in under vanen och någonting drog i mig så att mina ben svängde som på en trasdocka tills de slog i den bruna bilens däck.
”Slog det dig aldrig att min tid kanske var ute redan första gången, med vanen, och att du lade krokben för ödet?” spekulerade jag för att skingra tankarna.
Jag försökte låta övertygande men Jessica, Mike, Eric och alla andra påpekade varje gång att de inte ens hade sett honom där förrän vanen flyttades åt sidan.
Men viktigare än något annat i det ögonblicket var den mörkblå vanen som kanade, med låsta hjul och skriande bromsar, i full fart över isen på parkeringsplatsen.
Tord Schultz registrerade att den lille, kompakte ryssen var först ut ur vanen, såg honom skynda upp för trappan i den gula reflexvästen med firmans logga på, Solox.
Ögonblicket innan jag hörde det skrällande ljudet när vanen kraschade mot pickupens flak var det något som träffade mig – hårt, men inte från det håll jag väntat mig.
Hon kysser mig bryskt på kinden och går sedan vidare till Phillip, sedan Paul och Alice, därefter lyfter hon upp Serena som sover i sin lilla barnstol och klättrar in i den bakre delen på vanen.
Jag ser inte in i vanen, men jag föreställer mig hur Wendy lägger handen mot glaset, matchar sina fingrar mot hans under ett långt ögonblick innan hon säger åt chauffören att sätta fart, för hon måste hinna med flyget.
De hade parkerat bakom den röda och vita vanen med rött kors på sidorna och Kent hade hunnit snubbla på en cykel som stod lutad mot grindstolpen innan de kom in i trevåningskåken där ambulanskillarna väntade tillsammans med en kvinna som var mycket skärrad.
Den där vanen var på väg att krossa oss båda, men det gjorde den inte, och dina händer tryckte in plåten och den andra bilen fick en buckla av dina axlar, men du är helt oskadd, och vanen borde ha mosat mina ben, men du höll upp den … Jag hörde själv hur vansinnigt det lät och kunde inte fortsätta.
De reser sig som om de vore en person, drar upp de lågt skurna jeansen som de verkligen inte borde ha på sig i detta läge och beklagar rastlöst sorgen medan de slänger designerväskorna över axeln, gräver efter nycklarna till vanen och förstrött trycker ner ortodontiska nappar som korkar i munnarna på sina otåliga bebisar.
Minivanen rörde sig in mot spärrlinjen till vägrenen på körfältets högra sida, först gled hjulen på högersidan in över linjen, sedan de på den vänstra – nu återstod endast sekunder – och fortsatte att öka farten när vägen sluttade nedför i en liten backe och förstärkte effekten av motorn som drev fram vanen i dess topphastighet, till 153, 155, 156 kilometer i timmen.
vanen stannar med en bredsladd framför lastbilen och inifrån den.
De smyger längs packhusets vägg i mörkret, fram mot den vita vanen.
Vanen stannar tvärt framför hans hus och Horry kommer nerför trapporna.
Tylers föräldrar hade blivit tvungna att sälja vanen till en skrothandlare.
”Jag är glad att du hörde av dig”, säger hon och klättrar in i vanen.
Mannen som Malin sänkte ute vid vanen har inte vaknat, men han är också bunden nu.
Men jag hann inte uppfatta något annat, eftersom vanen fortfarande var på väg mot mig.
Som genom försynens skickelse passade de stora händerna perfekt in i en djup buckla i sidan av vanen.
Någon sätter upp ett skynke i höjd med vanen, och fotoblixtarna övergår till ett intensivt, smattrande flimmer.
Två långa, bleka händer for beskyddande ut framför mig och vanen stannade med en skälvning tre decimeter från mitt ansikte.
Sex sjukvårdare och två lärare – mr Warner och idrottsläraren, mr Clapp – fick hjälpas åt att knuffa vanen så långt att bårarna fick plats.
Hans ena hand flög plötsligt in under vanen och någonting drog i mig så att mina ben svängde som på en trasdocka tills de slog i den bruna bilens däck.
”Slog det dig aldrig att min tid kanske var ute redan första gången, med vanen, och att du lade krokben för ödet?” spekulerade jag för att skingra tankarna.
Jag försökte låta övertygande men Jessica, Mike, Eric och alla andra påpekade varje gång att de inte ens hade sett honom där förrän vanen flyttades åt sidan.
Men viktigare än något annat i det ögonblicket var den mörkblå vanen som kanade, med låsta hjul och skriande bromsar, i full fart över isen på parkeringsplatsen.
Tord Schultz registrerade att den lille, kompakte ryssen var först ut ur vanen, såg honom skynda upp för trappan i den gula reflexvästen med firmans logga på, Solox.
Ögonblicket innan jag hörde det skrällande ljudet när vanen kraschade mot pickupens flak var det något som träffade mig – hårt, men inte från det håll jag väntat mig.
Hon kysser mig bryskt på kinden och går sedan vidare till Phillip, sedan Paul och Alice, därefter lyfter hon upp Serena som sover i sin lilla barnstol och klättrar in i den bakre delen på vanen.
Jag ser inte in i vanen, men jag föreställer mig hur Wendy lägger handen mot glaset, matchar sina fingrar mot hans under ett långt ögonblick innan hon säger åt chauffören att sätta fart, för hon måste hinna med flyget.
De hade parkerat bakom den röda och vita vanen med rött kors på sidorna och Kent hade hunnit snubbla på en cykel som stod lutad mot grindstolpen innan de kom in i trevåningskåken där ambulanskillarna väntade tillsammans med en kvinna som var mycket skärrad.
Den där vanen var på väg att krossa oss båda, men det gjorde den inte, och dina händer tryckte in plåten och den andra bilen fick en buckla av dina axlar, men du är helt oskadd, och vanen borde ha mosat mina ben, men du höll upp den … Jag hörde själv hur vansinnigt det lät och kunde inte fortsätta.
De reser sig som om de vore en person, drar upp de lågt skurna jeansen som de verkligen inte borde ha på sig i detta läge och beklagar rastlöst sorgen medan de slänger designerväskorna över axeln, gräver efter nycklarna till vanen och förstrött trycker ner ortodontiska nappar som korkar i munnarna på sina otåliga bebisar.
Minivanen rörde sig in mot spärrlinjen till vägrenen på körfältets högra sida, först gled hjulen på högersidan in över linjen, sedan de på den vänstra – nu återstod endast sekunder – och fortsatte att öka farten när vägen sluttade nedför i en liten backe och förstärkte effekten av motorn som drev fram vanen i dess topphastighet, till 153, 155, 156 kilometer i timmen.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Jag har vant mig.
Jag hade vant mig.
Nu har jag vant mig.
Ove har vant sig vid det.
Jag hade vant mig vid det.
Jag rör mig vant på scen.
Han har vant sig vid att 109.
Eller kanske hade han vant sig.
Vant föll han in i yrkesrollen.
”Något mer?” undrade hon vant.
Jag hade vant mig vid att ha henne.
”Kroppen har vant sig”, sade han.
”Jag har aldrig vant mig”, sa jag.
Janne tar sig vant fram till en hylla.
Rörde sig vant över männens huvuden.
Nu har hans ögon vant sig vid mörkret.
Men jag hoppas att du redan har vant dig.
Det är tydligen nåt du vant henne vid.
– Å, jag har redan vant mig, sade Angela.
Eller om de har vant sig vid det här laget.
Själv har jag vant mej efter alla dessa år.
Han hade vant sig vid en lugn och stilla lunk.
Jag har inte vant mej vid att vara utan Gretel.
Monika hade vant sig vid att se honom sitta så.
Johnny hade vant sig vid Milts oupphörliga prat.
Traumaledaren, Malte Wallberg, tog vant ledningen.
Katz stod stilla tills ögonen vant sig vid mörkret.
De homosexuella har vant sig vid hot och trakasserier.
Det tog en stund innan Wallander hade vant sina ögon.
Ännu hade han inte vant sig vid vintrarna på Gotland.
Och vant oss vid att andra länder ser likadant på oss.
Jag hade vant mig.
Nu har jag vant mig.
Ove har vant sig vid det.
Jag hade vant mig vid det.
Jag rör mig vant på scen.
Han har vant sig vid att 109.
Eller kanske hade han vant sig.
Vant föll han in i yrkesrollen.
”Något mer?” undrade hon vant.
Jag hade vant mig vid att ha henne.
”Kroppen har vant sig”, sade han.
”Jag har aldrig vant mig”, sa jag.
Janne tar sig vant fram till en hylla.
Rörde sig vant över männens huvuden.
Nu har hans ögon vant sig vid mörkret.
Men jag hoppas att du redan har vant dig.
Det är tydligen nåt du vant henne vid.
– Å, jag har redan vant mig, sade Angela.
Eller om de har vant sig vid det här laget.
Själv har jag vant mej efter alla dessa år.
Han hade vant sig vid en lugn och stilla lunk.
Jag har inte vant mej vid att vara utan Gretel.
Monika hade vant sig vid att se honom sitta så.
Johnny hade vant sig vid Milts oupphörliga prat.
Traumaledaren, Malte Wallberg, tog vant ledningen.
Katz stod stilla tills ögonen vant sig vid mörkret.
De homosexuella har vant sig vid hot och trakasserier.
Det tog en stund innan Wallander hade vant sina ögon.
Ännu hade han inte vant sig vid vintrarna på Gotland.
Och vant oss vid att andra länder ser likadant på oss.