Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Förfarit i en mening

»Utredningen ger inte belägg för att Elisabeth Lönnberg-Hermon förfarit bedrägligt med sin verksamhet i stiftelsen Trossen.
Reportern kontrade med att polisutredningen kommit fram till att det inte fanns några belägg för att Elisabeth skulle ha förfarit bedrägligt med verksamheten i Trossen.
Av här nämnda kolleger har ju André Oscar, Knut och Jacob Wallenberg liksom den förste Albert, Tor och Albert Bonnier jr alla förfarit på betydligt mer tveksamt sätt.
(b) i hemlighet förfarit på ett sådant sätt att det skulle möjliggöra för hans konkurrerande företag att rättsstridigt exploatera och dra nytta av Apples planer på att konstruera, utveckla och marknadsföra nästa generations produkt ….
Och kanske var det hela helt enkelt en fälla, som den karln hade anordnat för att riktigt sätta honom fast! För att inför hela världen bevisa, hur rätt han hade förfarit när han försatte skådespelare Harteisen i onåd! Herregud, han var ju redan från vettet, han såg spöken mitt på ljusa dagen! Sådant där gjorde väl ändå ingen minister! Eller var det just sådant han gjorde?.
Då vet jag hur jag ska förfara.
Hur tänker du förfara med den saken?.
Hade hans tankar klarnat nu? Var han äntligen riktigt säker på hur han skulle förfara med Frideborg?.
Till exempel: ”Hur förfara vid förlossning i hemmet?”, då man aldrig glömde påpeka att en privatläkare oavlåtligen borde vara till hands.
Men när de försvann hittade personalen enligt journalen ”en hel bunt med avskedsbrev” i Stures rum där han bland annat gav ”utförliga instruktioner om hur man skall förfara efter hans död”.
Det andra brevet var från direktör Mikaelsson, föreståndare för Äppelvikens vårdhem, som vänligt påminde henne om att de ännu förvarade en kartong med hennes mors efterlämnade ägodelar – kunde hon ha vänligheten att kontakta Äppelviken med instruktioner om hon hur hon ville förfara med arvegodset.
der ordförandeskap av en förfaren domare, men övriga.
Julius II var väl förfaren i konsten att planera flera drag framåt.
Förfaren som han är i konsten att både vara omtänksam och förhärdad.
Skulle det gå att lura en erfaren polis, en förfaren förhörsledare? Kanske … Allan Seeman tog en klunk ur lättölsglaset och flyttade sedan fram en bonde.
Om det där med kläderna visar sig stämma, och att de tillhört Danielsson precis som grytlocket och tapetserarhammaren, så verkar han också ganska förfaren.
Samtidigt en elefant som verkade ha samma koordinationsförmåga som en balettdansör och som var lika förfaren i matlagningskonsten som Johanssons älskade moster Jenny hade varit.
« Jacopo Gherardi da Volterra menade att Rodrigo var välsignad med ett »kraftfullt intellekt och stor fantasi« och tillade: »Han är oerhört förfaren i konsten att sköta en stats affärer.
När den ivrige unge kungen »underrättades om att Hans helighet närmade sig«, skrev Burchard, »skyndade han iväg till bortre delen av den andra privata trädgården«, vilket tydligt visar att han inte var särskilt väl förfaren i hur man gick till väga för att uppnå diplomatiska fördelar.
Inte för att han är opportunist, Carl Persson är visserligen väl förfaren i maktspelets strategi och taktik, men han är också en man med en gammaldags moral och utifrån den övertygelsen tycker han lika illa om – till exempel – både organiserad och ekonomisk brottslighet och sexualbrottsutredningens förslag, som jag gör.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.

Men arten, eller snarare utformningen av hans budskap är beroende av den politiska atmosfär som kommer att uppstå här under ert förfarna värdskap.
Ingen av mina i litteraturens teori och praktik förfarna vänner har riktigt lyckats förklara det magiska intryck som en dikt som denna gör även på en rätt illitterat person som jag.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.

”Nationell frigörelse, nationell pånyttfödelse, nationens återställande till folket – vilka beteckningar man än använder och hur man än förfar – avkolonisering är trots allt en våldsam företeelse”, skrev den afrikanske psykiatrikern Frantz Fanon i Jordens fördömda, som kom ut på svenska 1962.