Tungomålet i en mening
När kyparen hörde det svenska tungomålet och lite undrande höjde vänster ögonbryn ändrade Arnold beställningen till en fatöl.
Han hade hört dem varje år när han stått där under de sista augustidagarna, sången, jublet, de olika tungomålen.
Språket blev till en blandning av de tidigare tungomålen och kallades söderländska – de som fortfarande talade det äkta blodets språk gjorde det endast vid högtider – och även om nomadfolket lyckades tvinga invånarna att anamma solgudinnan Risna så var det en fläckad gudalära.
Språket blev till en blandning av de tidigare tungomålen och kallades söderländska – de som fortfarande talade det äkta blodets språk gjorde det endast vid högtider – och även om nomadfolket lyckades tvinga invånarna att anamma solgudinnan Risna så var det en fläckad gudalära.
Svennis har tryggt behållit sitt gamla tungomål.
De håller fast vid sitt livsmönster lika envist som de håller fast vid sitt klick-kluckande tungomål.
Färgsprakande papegojor som talar på all världens tungomål, sköna kvinnor, porlande vatten, fjärilar, skyar av rosor och saffran.
Ju närmare München vi kom, desto fler språk hörde jag, och jag kände igen många av de tungomål som mina blattekamrater i Gais hade talat.
Som talesman för de kristna gymnasisterna fruktade biskopsämnet Bo Giertz att dörrarna då skulle öppnas för Österns horder så att det kom att talas främmande tungomål på gudstjänsterna kring Siljan och Hjälmaren.
Det fanns tusentals och han verkade känna till alla: de små inklämda mellan butiker och de stora stenbyggnaderna; de församlingar där man samlade folk med olika etnisk bakgrund som satt stela som officerskadetter när de sjöng ur sina stränga psalmböcker och karismatikerpingsvännerna som skakande i kroppen hävde ur sig Guds obegripliga tungomål.
De håller fast vid sitt livsmönster lika envist som de håller fast vid sitt klick-kluckande tungomål.
Färgsprakande papegojor som talar på all världens tungomål, sköna kvinnor, porlande vatten, fjärilar, skyar av rosor och saffran.
Ju närmare München vi kom, desto fler språk hörde jag, och jag kände igen många av de tungomål som mina blattekamrater i Gais hade talat.
Som talesman för de kristna gymnasisterna fruktade biskopsämnet Bo Giertz att dörrarna då skulle öppnas för Österns horder så att det kom att talas främmande tungomål på gudstjänsterna kring Siljan och Hjälmaren.
Det fanns tusentals och han verkade känna till alla: de små inklämda mellan butiker och de stora stenbyggnaderna; de församlingar där man samlade folk med olika etnisk bakgrund som satt stela som officerskadetter när de sjöng ur sina stränga psalmböcker och karismatikerpingsvännerna som skakande i kroppen hävde ur sig Guds obegripliga tungomål.