Tidlösa i en mening
tomma och tidlösa stunder av saknad.
Hon tuppade av i det tidlösa mörkret.
Om dagarna dröjer ekon av tidlösa sånger kvar i husväggarna.
Någon gång, mitt i det tidlösa mörkret, öppnades dörren och så stod eldmakerskan där.
I sin nyss inledda självrannsakan borde Socialdemokraterna börja med att återerövra de tidlösa upplysningsidealen.
Vi var tillsammans hela sista året och älskade varandra med den våldsamma, tidlösa övertygelse som hör tonåren till.
Rebecca rycktes ur det tidlösa nuet av Kicki som äntrade köket flåsande med tungan hängande utanför munnen härmandes en hund.
De dröjer sig kvar i mig som elektriska tomtebloss, tidlösa fyrar i mitt medvetande, det som är jag, mina handlingar och på så sätt min framtid.
Niccolò Machiavelli [1469–1527], författare till den tidlösa managementklassikern Fursten, använde kort och gott termen »erövring« för ungefär samma sak.
Månen hade gått upp i öster och hängde så lågt och var så stor att den verkade falla mot oss: ett ödesdigert gult anlete, med sin tidlösa, blinda blicks vagt krateraktiga ögonhålor.
En duva som sänker sig genom vitglödande luft, en buske som börjar brinna och en röst som hörs ur elden, stjärnor som flyttar sig ur sina tidlösa konstellationer och bildar meningsfulla mönster på himlen.
Härifrån, femton våningar över åsens högsta punkt och fem våningar över de högsta träden, såg de ett grönt hav av barrskogsvågor i eviga led upp mot det dimmiga landskapet i öster och som sänkte sig i tidlösa formationer mot det riktiga havet några kilometer västerut.
”Där”, sa jag, ”och där, och där”, och stjärna för stjärna fick jag syn på den klassiska mytologins Cassiopeia, och såg i det bekanta mönstret modern till min förlorade flicka, och i modern såg jag också dottern, där ovan, vacker och strålande, i evighet, hennes tidlösa ljus som lyser över mig, tills jag en dag går ur tiden och får möta henne.
Hon tuppade av i det tidlösa mörkret.
Om dagarna dröjer ekon av tidlösa sånger kvar i husväggarna.
Någon gång, mitt i det tidlösa mörkret, öppnades dörren och så stod eldmakerskan där.
I sin nyss inledda självrannsakan borde Socialdemokraterna börja med att återerövra de tidlösa upplysningsidealen.
Vi var tillsammans hela sista året och älskade varandra med den våldsamma, tidlösa övertygelse som hör tonåren till.
Rebecca rycktes ur det tidlösa nuet av Kicki som äntrade köket flåsande med tungan hängande utanför munnen härmandes en hund.
De dröjer sig kvar i mig som elektriska tomtebloss, tidlösa fyrar i mitt medvetande, det som är jag, mina handlingar och på så sätt min framtid.
Niccolò Machiavelli [1469–1527], författare till den tidlösa managementklassikern Fursten, använde kort och gott termen »erövring« för ungefär samma sak.
Månen hade gått upp i öster och hängde så lågt och var så stor att den verkade falla mot oss: ett ödesdigert gult anlete, med sin tidlösa, blinda blicks vagt krateraktiga ögonhålor.
En duva som sänker sig genom vitglödande luft, en buske som börjar brinna och en röst som hörs ur elden, stjärnor som flyttar sig ur sina tidlösa konstellationer och bildar meningsfulla mönster på himlen.
Härifrån, femton våningar över åsens högsta punkt och fem våningar över de högsta träden, såg de ett grönt hav av barrskogsvågor i eviga led upp mot det dimmiga landskapet i öster och som sänkte sig i tidlösa formationer mot det riktiga havet några kilometer västerut.
”Där”, sa jag, ”och där, och där”, och stjärna för stjärna fick jag syn på den klassiska mytologins Cassiopeia, och såg i det bekanta mönstret modern till min förlorade flicka, och i modern såg jag också dottern, där ovan, vacker och strålande, i evighet, hennes tidlösa ljus som lyser över mig, tills jag en dag går ur tiden och får möta henne.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Behovet av genier tycks tidlöst.
Mitt hjärta hamrade i ett tidlöst vakuum.
Huset var tidlöst, elegant och antagligen hundra år gammalt.
Att unga konstnärer retar brackorna är naturligtvis ett tidlöst fenomen.
Bland annat för att han har ett språk som är helt tidlöst; alldeles fräscht, knappt men ändå klart.
Meurling ansåg att den som försökte stå ovan stridsvimlet och se det tidsbundna som tidlöst använde bildningsbegreppet för att nå social och kulturell dominans.
Rummet var modernt, men det var något med arrangemanget av så mycket blänkande stål, den omsorgsfulla placeringen av burkar och bunkar, som gjorde att det verkade tidlöst.
Den enkla kombinationen av de två huvudpersonerna och nytolkningen av ett tidlöst tema borde ha räckt för att jag skulle fokusera på handlingen och inte bli överambitiös.
Genom att Soldat i Waffen-SS handlar om en ung student, uppfylld av goda föresatser, som förmåddes att kämpa för en ond sak blir Voss öde tidlöst och angeläget för oss alla.
Den värld som Risna och hennes barn skapade var från början ett tidlöst mörker, men som följd av hennes sorg över de saknade barnen gav Risna solen till världen, därför att hon ville skapa tiden.
Eller kanske var det känslan av något rituellt och tidlöst, detta att röka ihop, den vite polisen och den svarte mannen med det breda, egendomliga ansiktet som härstammade från denna väldiga kontinents urinvånare.
Mitt hjärta hamrade i ett tidlöst vakuum.
Huset var tidlöst, elegant och antagligen hundra år gammalt.
Att unga konstnärer retar brackorna är naturligtvis ett tidlöst fenomen.
Bland annat för att han har ett språk som är helt tidlöst; alldeles fräscht, knappt men ändå klart.
Meurling ansåg att den som försökte stå ovan stridsvimlet och se det tidsbundna som tidlöst använde bildningsbegreppet för att nå social och kulturell dominans.
Rummet var modernt, men det var något med arrangemanget av så mycket blänkande stål, den omsorgsfulla placeringen av burkar och bunkar, som gjorde att det verkade tidlöst.
Den enkla kombinationen av de två huvudpersonerna och nytolkningen av ett tidlöst tema borde ha räckt för att jag skulle fokusera på handlingen och inte bli överambitiös.
Genom att Soldat i Waffen-SS handlar om en ung student, uppfylld av goda föresatser, som förmåddes att kämpa för en ond sak blir Voss öde tidlöst och angeläget för oss alla.
Den värld som Risna och hennes barn skapade var från början ett tidlöst mörker, men som följd av hennes sorg över de saknade barnen gav Risna solen till världen, därför att hon ville skapa tiden.
Eller kanske var det känslan av något rituellt och tidlöst, detta att röka ihop, den vite polisen och den svarte mannen med det breda, egendomliga ansiktet som härstammade från denna väldiga kontinents urinvånare.
Tidlös på något vis.
God kvalitet var tidlös.
Tidlös på ett sätt hon längtade efter.
Den är tidlös, glider och glider utan uppehåll.
Ett framåtlutat lidande därinne, evigt som tidlös istid.
Den var tidlös, och den stod fortfarande i Hägerströms hall.
Sen, om fjorton dagar kanske, men inte nu, nu skulle hon vara tidlös.
Försvinnande är en tidlös skärseld och går knappt att stå ut med.
Genom den begynnande evigheten gick i alla fall ett skrik till klockan att inte tjata i det sista, utan låta envar tidlös dö.
Det var bara lagunen som var densamma, tidlös med sin oavbrutna rörelse, ständigt producerande föda för hägrar och människor.
Det var tomt: inga gäster, ingen musik, bara en tidlös tystnad, tung som möblerna, som de tjocka draperierna för fönstren som aldrig hade bytts.
Det är vår visuella begränsning som hindrar oss från att uppfatta den fullkomliga världen, den är obegränsad och tidlös och bortom det medvetna.
Givetvis kommer grupper av intellektuella att dra sig undan och som så många gånger förr hävda att de företräder en tidlös, abstrakt sanning, men en total autonomi betyder isolering.
Riskkapitalisten påstår att han genom att göra sig rik samtidigt berikar andra, konstnären säger sig att allt han skapar äger en tidlös skönhet, soldaten säger sig att han strider på den goda sidan.
Men låt oss lägga taken på sin plats igen och först ta en titt på själva slottet, denna pärla av tidlös germansk byggnadskonst – »jaktgården Karinhall« som dess skapare och ägare med riskfri blygsamhet kallar det.
God kvalitet var tidlös.
Tidlös på ett sätt hon längtade efter.
Den är tidlös, glider och glider utan uppehåll.
Ett framåtlutat lidande därinne, evigt som tidlös istid.
Den var tidlös, och den stod fortfarande i Hägerströms hall.
Sen, om fjorton dagar kanske, men inte nu, nu skulle hon vara tidlös.
Försvinnande är en tidlös skärseld och går knappt att stå ut med.
Genom den begynnande evigheten gick i alla fall ett skrik till klockan att inte tjata i det sista, utan låta envar tidlös dö.
Det var bara lagunen som var densamma, tidlös med sin oavbrutna rörelse, ständigt producerande föda för hägrar och människor.
Det var tomt: inga gäster, ingen musik, bara en tidlös tystnad, tung som möblerna, som de tjocka draperierna för fönstren som aldrig hade bytts.
Det är vår visuella begränsning som hindrar oss från att uppfatta den fullkomliga världen, den är obegränsad och tidlös och bortom det medvetna.
Givetvis kommer grupper av intellektuella att dra sig undan och som så många gånger förr hävda att de företräder en tidlös, abstrakt sanning, men en total autonomi betyder isolering.
Riskkapitalisten påstår att han genom att göra sig rik samtidigt berikar andra, konstnären säger sig att allt han skapar äger en tidlös skönhet, soldaten säger sig att han strider på den goda sidan.
Men låt oss lägga taken på sin plats igen och först ta en titt på själva slottet, denna pärla av tidlös germansk byggnadskonst – »jaktgården Karinhall« som dess skapare och ägare med riskfri blygsamhet kallar det.