Klassikerna i en mening
Alla de gamla klassikerna: Nike, Mälardrott.
Hesare ljud och högre pitch än de gamla klassikerna.
”Du har verkligen problem med klassikerna”, snäste jag.
Jag finner ett ökande nöje i att återvända till klassikerna.
Han satte upp Brecht och Lorca, och han klädde klassikerna i dagsfrågornas kläder.
« Han läste klassikerna – Byron, Shakespeare, Tolstoj – men utan större entusiasm.
Cajsas ögon vidgades när hon såg mig hala upp de två klassikerna och hon sa att hon nästan blev tårögd av att se dem.
Resultatet blev dock en triumf: den vetenskapliga socialismens grundläggande text och en av klassikerna i västerländskt politiskt tänkande.
Som hans slutbetyg från skolan uttryckte det: Engels visade ett lovvärt intresse för den tyska nationella litteraturens historia och läsning av de tyska klassikerna.
Det får inte vara något vanligt råttgift heller, definitivt inte någon av de gamla klassikerna arsenik eller cyankalium, för sådant upptäcker även blinda detektiver.
En lagade plikttroget de svenska klassikerna men saknade initiativkraft att bryta ny mark; en annan var alldeles för svensk och brydde sig inte om vad de amerikanska gästerna tyckte om.
De spelade fiol tillsammans och diskuterade musik – Lili imponerades av hans frimodiga syn på klassikerna: Beethoven var frånstötande, Tjajkovskij vulgär och Schubert hade mått bäst av att tillbringa livet på en ölstuga.
Little Ozzie, min litteräre mentor, som är förtvivlad över att jag inte är bättre beläst i klassikerna, skulle ha blivit stolt över att höra att en rad av den odödliga barden kommit för mig, helt korrekt citerad och passande för ögonblicket.
Han segrade före de riktiga klassikerna, italienska ikoner som Enrico Caruso och Beniamino Gigli, för att inte tala om Maria Callas, som för all del inte var italienska utan grekiska men ofta uppfattas som själva inkarnationen av italiensk operakonst.
Var det för att lätta på ångesten de ringde till varandra? Eller bara för att tala om tidens förflackning, om en ungdom som hängav sig åt skränig musik från England och USA, om hur klassikerna vittrade sönder i bokhyllorna och om språkets förfall? Ja, mycket handlade nog om just det.
När Voronskij 1927 avskedades från sin post efter att ha gått över till den trotskistiska oppositionen fick medlöparna ett nytt språkrör: den nystartade tidskriften Novyj mir (Nya världen), vars chefredaktör Vjatjeslav Polonskij avskydde extremismen hos RAPP och Lef och förespråkade en liberal mittlinje, med respekt för klassikerna.
I december 1918 hade han i dikten »För tidigt att glädjas« angripit sin diktarkollega med orden: »Men varför attackeras inte Pusjkin? / Och andra klassikergeneraler?« Formuleringen upprörde Lunatjarskij, som menade att ett sådant förakt för klassikerna inte låg i arbetarklassens intresse: i stället för att mekaniskt avfärda de stora författarna från det förgångna borde man lära av dem.
Hesare ljud och högre pitch än de gamla klassikerna.
”Du har verkligen problem med klassikerna”, snäste jag.
Jag finner ett ökande nöje i att återvända till klassikerna.
Han satte upp Brecht och Lorca, och han klädde klassikerna i dagsfrågornas kläder.
« Han läste klassikerna – Byron, Shakespeare, Tolstoj – men utan större entusiasm.
Cajsas ögon vidgades när hon såg mig hala upp de två klassikerna och hon sa att hon nästan blev tårögd av att se dem.
Resultatet blev dock en triumf: den vetenskapliga socialismens grundläggande text och en av klassikerna i västerländskt politiskt tänkande.
Som hans slutbetyg från skolan uttryckte det: Engels visade ett lovvärt intresse för den tyska nationella litteraturens historia och läsning av de tyska klassikerna.
Det får inte vara något vanligt råttgift heller, definitivt inte någon av de gamla klassikerna arsenik eller cyankalium, för sådant upptäcker även blinda detektiver.
En lagade plikttroget de svenska klassikerna men saknade initiativkraft att bryta ny mark; en annan var alldeles för svensk och brydde sig inte om vad de amerikanska gästerna tyckte om.
De spelade fiol tillsammans och diskuterade musik – Lili imponerades av hans frimodiga syn på klassikerna: Beethoven var frånstötande, Tjajkovskij vulgär och Schubert hade mått bäst av att tillbringa livet på en ölstuga.
Little Ozzie, min litteräre mentor, som är förtvivlad över att jag inte är bättre beläst i klassikerna, skulle ha blivit stolt över att höra att en rad av den odödliga barden kommit för mig, helt korrekt citerad och passande för ögonblicket.
Han segrade före de riktiga klassikerna, italienska ikoner som Enrico Caruso och Beniamino Gigli, för att inte tala om Maria Callas, som för all del inte var italienska utan grekiska men ofta uppfattas som själva inkarnationen av italiensk operakonst.
Var det för att lätta på ångesten de ringde till varandra? Eller bara för att tala om tidens förflackning, om en ungdom som hängav sig åt skränig musik från England och USA, om hur klassikerna vittrade sönder i bokhyllorna och om språkets förfall? Ja, mycket handlade nog om just det.
När Voronskij 1927 avskedades från sin post efter att ha gått över till den trotskistiska oppositionen fick medlöparna ett nytt språkrör: den nystartade tidskriften Novyj mir (Nya världen), vars chefredaktör Vjatjeslav Polonskij avskydde extremismen hos RAPP och Lef och förespråkade en liberal mittlinje, med respekt för klassikerna.
I december 1918 hade han i dikten »För tidigt att glädjas« angripit sin diktarkollega med orden: »Men varför attackeras inte Pusjkin? / Och andra klassikergeneraler?« Formuleringen upprörde Lunatjarskij, som menade att ett sådant förakt för klassikerna inte låg i arbetarklassens intresse: i stället för att mekaniskt avfärda de stora författarna från det förgångna borde man lära av dem.
” Och så klassikern: ”Gå, för Guds skull gå!”.
(En parafras på den gamla klassikern ”Jag är inte rasist … men”.
Resultatet blir den framtida klassikern ”Hon kom över mon”, som ges ut på singel.
Sen – klassikern: titta inte ner igen, räkna under bordet samtidigt som du konverserar.
Klassikern i nyutgåva hette ’Don Quijote, Riddaren av Den Sorgliga Skepnaden’, och den var både roligare och lättare att läsa.
– En väl inhägnad, större byggnad, en bit utanför centrum … det är rena klassikern i dom här sammanhangen, säger Ann-Christine.
– Gud, vad det ska bli kul att få driva med snutarna, jag hatar fascister, sa hon och lovade lära sig texten till den franska klassikern utantill.
« Annonserna bidrog till att göra många nya band populära, framför allt Black Eyed Peas, då reklamfilmen med »Hey Mama« är klassikern i siluettgenren.
Sedan tidigare visste Palm att de flesta av dem var handböcker i kriminalteknik, både på tyska och engelska, men även den svenska klassikern i ämnet skriven av Söderman och Fontell hade sin givna plats i hyllan.
Skribenter och experter som inte ville låta för säkra började gardera sig bakom små förledande ord som ”tycks”, ”tyder på”, ”torde”, ”tros” eller den gamla klassikern ”än så länge lovande resultat”.
”God självkänsla är ingen lyx”, hävdar Jack Canfield bestämt, författare till den populärpsykologiska klassikern Godbitar: berättelser för själ och hjärta: ”Det är en nödvändighet för alla som har viktiga mål att uppnå.
I klassikern Den nikomachiska etiken förklarar Aristoteles att eudaimonia i själva verket innebär att man ”gör och lever väl”, och mycket väl kan inbegripa händelser och upplevelser som inte nödvändigtvis bidrar till att man ”mår bra” hela tiden.
Tomma spritbuteljer och starkölsburkar, glas ur vilka man druckit öl och vodka, matrester på två tallrikar på bordet i vardagsrummet som tillsammans med matchande matrester ute i det lilla köket talade för att offrets sista måltid hade bestått av den svenska klassikern stekt fläsk med bruna bönor.
Hade systemet förverkat sitt förtroende hos medborgarna, krävdes en ny modell för att styra det moderna liberala samhället? Fukuyama är också författare till klassikern »Slutet på historien« (1992), där han driver tesen att det efter kalla krigets slut inte skulle bli några fler stora idéstrider, därför att liberalismen slutgiltigt hade segrat.
De har ju blivit klassiker just för att de är så bra! För min del är det några verk som vid första läsningen givit mig en aha-upplevelse, en stöt för bröstet, som vissa av La Fontaines fab-ler, Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, Pusjkins Eugene Onegin, några dikter och prosastycken av Verner von Heidenstam (liksom vissa texter av den, som jag tror, blivande klassikern Per Wästberg).
(En parafras på den gamla klassikern ”Jag är inte rasist … men”.
Resultatet blir den framtida klassikern ”Hon kom över mon”, som ges ut på singel.
Sen – klassikern: titta inte ner igen, räkna under bordet samtidigt som du konverserar.
Klassikern i nyutgåva hette ’Don Quijote, Riddaren av Den Sorgliga Skepnaden’, och den var både roligare och lättare att läsa.
– En väl inhägnad, större byggnad, en bit utanför centrum … det är rena klassikern i dom här sammanhangen, säger Ann-Christine.
– Gud, vad det ska bli kul att få driva med snutarna, jag hatar fascister, sa hon och lovade lära sig texten till den franska klassikern utantill.
« Annonserna bidrog till att göra många nya band populära, framför allt Black Eyed Peas, då reklamfilmen med »Hey Mama« är klassikern i siluettgenren.
Sedan tidigare visste Palm att de flesta av dem var handböcker i kriminalteknik, både på tyska och engelska, men även den svenska klassikern i ämnet skriven av Söderman och Fontell hade sin givna plats i hyllan.
Skribenter och experter som inte ville låta för säkra började gardera sig bakom små förledande ord som ”tycks”, ”tyder på”, ”torde”, ”tros” eller den gamla klassikern ”än så länge lovande resultat”.
”God självkänsla är ingen lyx”, hävdar Jack Canfield bestämt, författare till den populärpsykologiska klassikern Godbitar: berättelser för själ och hjärta: ”Det är en nödvändighet för alla som har viktiga mål att uppnå.
I klassikern Den nikomachiska etiken förklarar Aristoteles att eudaimonia i själva verket innebär att man ”gör och lever väl”, och mycket väl kan inbegripa händelser och upplevelser som inte nödvändigtvis bidrar till att man ”mår bra” hela tiden.
Tomma spritbuteljer och starkölsburkar, glas ur vilka man druckit öl och vodka, matrester på två tallrikar på bordet i vardagsrummet som tillsammans med matchande matrester ute i det lilla köket talade för att offrets sista måltid hade bestått av den svenska klassikern stekt fläsk med bruna bönor.
Hade systemet förverkat sitt förtroende hos medborgarna, krävdes en ny modell för att styra det moderna liberala samhället? Fukuyama är också författare till klassikern »Slutet på historien« (1992), där han driver tesen att det efter kalla krigets slut inte skulle bli några fler stora idéstrider, därför att liberalismen slutgiltigt hade segrat.
De har ju blivit klassiker just för att de är så bra! För min del är det några verk som vid första läsningen givit mig en aha-upplevelse, en stöt för bröstet, som vissa av La Fontaines fab-ler, Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, Pusjkins Eugene Onegin, några dikter och prosastycken av Verner von Heidenstam (liksom vissa texter av den, som jag tror, blivande klassikern Per Wästberg).
En given klassiker.
Det är en klassiker.
Det är ju en klassiker.
Det här är en klassiker.
En högt älskad klassiker.
Det är en gammal klassiker.
”En klassiker när, Jens?”.
Det var en klassiker alltså.
Gamla klassiker är hans passion.
Det var en klassiker på en gång.
Att skjuta upp saker är en klassiker.
Det här är en klassiker, sa han.
Klassiker i pokervärlden: ess och kung.
Hans Dagbok från Berlin är en klassiker.
) En annan klassiker är: Jag måste städa.
– Larry är en gammal klassiker, sa Jarnebring.
Ett seriealbum som blev en klassiker på sin tid.
– Urklippta bokstäver är ju en gammal klassiker.
Vi lagade också moderna klassiker som toast Skagen.
I kväll såg det bara ut att vara klassiker runt bordet.
Allt! Det är en klassiker, man bara måste ha läst den.
”Vilket svar”, sa han och log, ”det blir en klassiker.
’Särtryck ur Rättegångsbalken’, det är en klassiker.
Till och med klassiker av gamla danska författare läste han.
Intervjun med Sträng den 13 mars 1970 har kallats en klassiker.
Nätterna ägnade han åt att läsa marxism-leninismens klassiker.
Dessutom – sluta mässa om god litteratur och vifta med klassiker.
Det här är en klassiker för att vinna tre sekunder tid att tänka.
Styrelsemötet är en klassiker, en dragkamp mellan många motstridiga viljor.
Föreläsaren var herr Blom själv, han hade pratat om boken som en klassiker.
Det rörde sig om två tjocka band, en klassiker i nyutgåva och en modern deckare.
Det är en klassiker.
Det är ju en klassiker.
Det här är en klassiker.
En högt älskad klassiker.
Det är en gammal klassiker.
”En klassiker när, Jens?”.
Det var en klassiker alltså.
Gamla klassiker är hans passion.
Det var en klassiker på en gång.
Att skjuta upp saker är en klassiker.
Det här är en klassiker, sa han.
Klassiker i pokervärlden: ess och kung.
Hans Dagbok från Berlin är en klassiker.
) En annan klassiker är: Jag måste städa.
– Larry är en gammal klassiker, sa Jarnebring.
Ett seriealbum som blev en klassiker på sin tid.
– Urklippta bokstäver är ju en gammal klassiker.
Vi lagade också moderna klassiker som toast Skagen.
I kväll såg det bara ut att vara klassiker runt bordet.
Allt! Det är en klassiker, man bara måste ha läst den.
”Vilket svar”, sa han och log, ”det blir en klassiker.
’Särtryck ur Rättegångsbalken’, det är en klassiker.
Till och med klassiker av gamla danska författare läste han.
Intervjun med Sträng den 13 mars 1970 har kallats en klassiker.
Nätterna ägnade han åt att läsa marxism-leninismens klassiker.
Dessutom – sluta mässa om god litteratur och vifta med klassiker.
Det här är en klassiker för att vinna tre sekunder tid att tänka.
Styrelsemötet är en klassiker, en dragkamp mellan många motstridiga viljor.
Föreläsaren var herr Blom själv, han hade pratat om boken som en klassiker.
Det rörde sig om två tjocka band, en klassiker i nyutgåva och en modern deckare.