Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Rustningar i en mening

Männen kastade av sig sina rustningar och vadade ut.
Deras rustningar var blodiga, och deras ansikten grymma.
Hallen är fylld av medeltida svärd, lansar och rustningar.
Smutsiga och iklädda trasiga, rostiga rustningar, om ens det.
Solen gnistrade lika mycket i klingorna som i deras rustningar.
Deras blankpolerade rustningar blir väl för kalla, antar jag.
”Vi har närmare tvåhundra vitländska rustningar”, sade Skråma.

Man hängde på sig sina rustningar och snörde fast sina vapenbälten.
De rustningar som skådespelarna bär är till exempel inte tidstypiska.
Fortsatte med antika mynt och vaser, medeltida hillebarder och rustningar.
Raderna av soldater utanför murarna var perfekta, liksom deras rustningar.
Affären var rymlig och innehöll otaliga rader av rustningar, hjälmar och vapen.
När jag till sist somnade in drömde jag om rödhyade älvor i för stora rustningar.
Nedanför tronen stod två vakter i vitländska rustningar och fina vapenskjortor utanpå.
Och på tal om rustningar så finns det flera myter om de medeltida riddarnas skyddspansar.
Ett jubel steg utanför, och när de reste sig i sina leriga rustningar tilltog det ytterligare.
Vättarna på bergssidorna öste pilar ned över oss, men de flesta splittrades mot våra rustningar.
Rustningar i metall kunde bli så varma att de blev till dödsfällor när man färdades genom öknen.
Män i tunga rustningar trampades ner som insekter när hästarnas framben och bogar smällde in i dem.
Delar av spikklubbor, ringbrynjor, lansspetsar, svärd och beslag från rustningar visade var striden stått.

Det var inte ett lika prydligt krigsfölje längre; många var smutsiga och hade fått sina rustningar nerblodade.
Om tidens barriär inte fanns hade vi varit mitt inne i striden, du och jag, i blodet och skramlet av rustningar och vapen.
Han som hade tyckt att det var spännande med frimurarnas imponerande utstyrsel lät sig fascineras av dataanimerade rustningar.
Massor av silvriga, vitländska rustningar och hjälmar syntes sida vid sida vid fören, men att se några ansikten var omöjligt.
Alla nordländska långsvärd som tillhört Klättborgs fallna försvarare lämnades kvar, tillsammans med sköldar och rustningar.
De var många, närmare hundratalet, och när solstrålarna träffade deras rustningar gnistrade det som om de varit slagna i silver.
Till skillnad från oss bar de alla samma färger på vapentröjorna över deras rustningar – svart bakgrund med en vit sköld på bröstet.
Jag trodde jag skulle drömma mardrömmar om skelett i rustningar och vandrande vålnader, men jag sov lika djupt som om jag gjort på verandan i Gudhem.
Deras rustningar och hjälmar blänkte trots att solen var skymd bakom regnmoln, och båda hade vitländska, kantiga ansikten med tillhörande blå ögon.
Om de inte enades i försvarsfrågan skulle detta betyda att Norge och Danmark skulle ansluta sig till ett västblock vars rustningar var inriktade på krig.
Det blev genast en rejäl hög vapenskjortor med det svarta varghuvudet på bröstet, och därtill ett antal tunikor som vissa soldater bar under sina rustningar.
”Rustningarna”, sade Tolke föraktfullt, och pekade på dem.
Rustningarna blev visserligen tyngre med tiden, men vägde i normalfallet inte mer än 20–25 kilo.
Pilarna var tvungna att komma med sådan fart att de genomborrade rustningarna och paralyserade hans offer.
”Ja, och de vitländska rustningarna gör mig penningstinn”, tillade kvinnan, varpå alla började skratta och skåla.
De vitländska rustningarna var otympliga att få på sig, men när man väl hade vant sig vid dem var de oumbärliga i strid.
Det var en följd av de ökade rustningarna som krävde ökad import, samtidigt som det tyska jordbruket redan 1933 hade svårt att försörja befolkningen.
Några få försvarare hade lyckats fly litet längre tillbaka innan de blivit upphunna och dräpta, men av dessa fanns i stort sett bara skeletten och rustningarna kvar.
Bland annat påstås det ofta att rustningarna var så tunga att riddarna måste placeras på sina hästar med hjälp av lyftkran, och att de inte kunde resa sig igen om de föll av hästen.
Bilden av vitländaren som en träig figur berodde på krigsmaktens stenhårda disciplin, men Silda menade att även soldaterna kunde roa sig kungligt så snart de lagt ifrån sig långsvärden och rustningarna.
Bänt upp rustningen.
Rustningen var avtagen.
Riddaren som kliver in i rustningen.
Tidigare blänkte rustningen i skinande silver.
Rustningen gav vika som om den var gjord av tyg.
Hjälp mig med den här fördömda rustningen nu.
Rustningen var lika obekväm som den var praktfull.
Skruden och rustningen hindrade honom inte det minsta.
Han har sprickor i rustningen, Jack, och vi kommer att hitta dem.
Men instängdheten var säkert plågsam, rustningen tryckte och skavde.
Han bar en hornprydd hjälm som var minst lika praktfull som rustningen.
Någonstans finns det en spricka i rustningen, en svaghet som kan angripas.
Om ni inte tar bort den här satans rustningen från min kropp så drar jag.
Spjutet, skölden och rustningen låg i en prydlig hög alldeles bredvid honom.
Tar ju alltid lite tid för de där pojkarna att få på sig hjälmen och rustningen.
Jag gick fram och hjälpte henne att snöra fast rustningen och dra på henne stövlarna.
Temperaturen hade sjunkit så kraftigt att hon red med en långärmad tunika under rustningen.
Vanja brukade skoja om att han säkert hade rustningen på sig även när han låg med kvinnor.
Runt höfterna var rustningen skuren så att den blev till en kjol runt hennes röda, slanka ben och midja.
Genom gliporna i den tiofingrade rustningen kunde jag se hur det ryckte i ögonen på honom av intensiv fasa.
Magen var sönderskuren, rustningen så förstörd och nedsölad att den inte skulle duga till någonting alls.
Rustningen han bar liknade Vanjas, förutom att den passade honom perfekt och att han var fullt påklädd under.
Hans utstående kulmage bestod av lika mycket muskler som fett, och hans överarmar svällde innanför rustningen.
Utan rustningen såg han svag och sårbar ut – revbenen stack till och med ut från hans lilla, bleka bröstkorg.
Hon höll upp rustningen framför sig och mumlade nöjt innan hon reste sig från bädden och drog den över huvudet.
Wiress och Beetee kallade dem blottor i rustningen eftersom de avslöjar något som inte borde synas; de är defekter.
På långt håll hade jag trott att rustningen var helt i brons, men nu såg jag att delar av den faktiskt var av guld.
Hon försökte få tag med tänderna i en tråd som gått av, och gjorde en ful min åt rustningen när hon misslyckades.
Min båge riktas mot den vågiga rutan, defekten … Vad var det han sa att den hette den där gången? Blottan i rustningen.
Kan du vara snäll och hjälpa mig med rustningen när jag har matat Viljam? Jag vill veta vad det är för bud Svartnacken har skickat till oss.
När han slutligen lyckades hejda sig var han så nedsölad av blodstänk att den tidigare så skimrande rustningen var lika röd som kungamanteln.
Mitt liv, din rustning.
Riddaren och hans rustning.
Visst bar Häxan rustning under.
Hans rustning kom från Baldessarini.
En rustning hade klätt henne bättre.
Här syntes en spricka i SL:s rustning.
Han blev helt enkelt ett med sin rustning.
Riddaren fick äntligen lämna sin rustning.
Bär det som en rustning så kan det aldrig.
"Brukar du leka riddare i skinande rustning?".
Sedan sade han: Mitt liv, din rustning, Erik.
Breivik hade konstruerat sin livshistoria som en rustning.
Och vi har inte en enda rustning i hallen ifall du undrar.
Hon förde sig i den som om hon fortfarande bar sin rustning.
Dessa fakta om mitt yrkesliv bar jag nämligen som en rustning.
Allt jag såg framför mig var en löjlig, medeltida rustning.
Den bet hål i min annars så felfria rustning av självsäkerhet.
Jag önskade att han hade fått behålla sin rustning och sitt svärd.
Han hade inte någon rustning, och nu inte heller så mycket ammunition.
Han hade tagit av sig sin rostiga rustning och höll på att rengöra den.
Var och en av oss valde en kostym, en rustning till skydd mot osäkerheten.
Ibland bar hon full rustning, som var anpassad efter hennes fylliga gestalt.
Var Irna snabb skulle hon hinna röra sig, och hennes fett var som en rustning.
Få isöbor hade lika fin rustning som jag, och nästan ingen av dem bar svärd.
Samma rustning som skulle få honom att sjunka till botten, drunkna som en råtta.
Jag tror att han blev riddaren som klev in i sin rustning och sedan fastnade där.
En rustning som blev allt blankare ju längre tid han satt i enrum och polerade den.
Förutom blodfläckarna på hans rustning var det inget som tydde på att han var skadad.
Mitt hugg var så våldsamt att det skulle ha skurit igenom honom trots hans gedigna rustning.
Nico var kanske inte någon riddare i skinande rustning, men jag såg honom som en beskyddare.