Odågorna i en mening
Ove begrep sig aldrig på de där små felstavande odågorna, det kunde han erkänna.
”Var hittar du alla de här odågorna? Är det hemlösa horungar från gatan du tar in?”.
”Var hittar du alla de här odågorna? Är det hemlösa horungar från gatan du tar in?”.
Jag var inte arg på den här själviske odågan.
– Är den där odågan till man du har hemma? hötte Ove och klev förbi henne utan att vänta på svar.
Han stod inte ut med att ha odågan till son kvar i Vetlanda, och i Stockholm har Larsson varit sedan dess.
Men Ann-Idas och familjens aktioner stärkte bara Margaretas vilja att ändå äkta den, som hon trodde, av kärleken reformerade odågan.
”En sådan där liten pisspotta kan väl inte Gestapo intressera sig för! Rena odågan, kommissarien! Vad ska kommissarien med en sådan liten idiot?”.
– Det säger du, sa Johansson som just kommit att tänka på att det var hög tid att han ringde sin egen grabb trots att den odågan numera både hade fästmö och ett barn på väg.
– Är den där odågan till man du har hemma? hötte Ove och klev förbi henne utan att vänta på svar.
Han stod inte ut med att ha odågan till son kvar i Vetlanda, och i Stockholm har Larsson varit sedan dess.
Men Ann-Idas och familjens aktioner stärkte bara Margaretas vilja att ändå äkta den, som hon trodde, av kärleken reformerade odågan.
”En sådan där liten pisspotta kan väl inte Gestapo intressera sig för! Rena odågan, kommissarien! Vad ska kommissarien med en sådan liten idiot?”.
– Det säger du, sa Johansson som just kommit att tänka på att det var hög tid att han ringde sin egen grabb trots att den odågan numera både hade fästmö och ett barn på väg.
”Har du sett vilka odågor det finns?” sa han när han kom tillbaka med en papperspåse och pekade på den trasiga fönsterrutan.
Allt för att möta allmänhetens krav på att brottsbenägna missbrukare, galningar och vanliga odågor skulle hållas inom lås och bom.
Allt för att möta allmänhetens krav på att brottsbenägna missbrukare, galningar och vanliga odågor skulle hållas inom lås och bom.
Pojkvännen var en odåga.
Den var en odåga som bara startade ibland.
”Försvinn härifrån, olydiga odåga”, svarar hon.
”Otypiskt för en odåga som Preece?” fnyste Potting.
– Och sedan duschar du så att du blir nykter, din odåga!.
Enligt väninnan hade han alltid varit en slarver och en odåga.
Vilket väl möjligen kan ha berott på att han var en riktig odåga.
Margaret skulle tjata om honom, om vilken odåga han var, inte alls som sin far.
Enligt äldsta systern var han en odåga som ändå sällan träffade föräldrarna.
Chris MacAllen, som avvisats bryskt, var å andra sidan en lokal odåga och i behov av ett kok stryk.
Under promenaden hann Sabina få ont i fötterna och hon hann fundera en hel del på sin odåga till pojkvän och vad hon skulle göra med den relationen egentligen.
Är du månne släkt med Askerfeldts i Edebo? De hade två döttrar och en odåga till son som arrangerade discotek i vårt församlingshem för sådär en tjugo år sedan.
Inte för att hon just avskydde eller hatade honom, han var en sådan odåga, en sådan nolla, att man inte ens kunde hata honom, han var henne helt enkelt motbjudande, så som spindlar och ormar var henne motbjudande.
Den numera pensionerade rederidirektören, sir Albert Stanhope, som av olika skäl valt att tala betydligt mer om landskapsmålaren Versjagin än den unge odåga som vunnit internationell ryktbarhet genom att missfirma sin svärfar.
Bestyrkta äro de teorier jag framlade i mitt arbete Antibarbarus, som utgavs ett år tidigare och behandlades av tidningarna som ett verk av en kvacksalvare eller dåre, vilket hade till följd att jag utstöttes ur min familj såsom en odåga, ett slags Cagliostro.
Quangel riktar de mörka ögonen med en skarp blick på den frågande och mumlar: ”Pratmakare!” Men eftersom han alltid skyr att råka i gräl med folk, även om det bara gäller en sådan odåga som Barkhausen, så tillägger han halvt motvilligt: ”Folk pratar alltid för mycket!”.
Men det är inte gubben Persicke som kommer, det är den vidrige lymmeln Baldur, den värste av hela högen! Som alltid ränner omkring i sin Hitlerjugenduniform och väntar att man ska hälsa först på honom, fast han inte är annat än en ren odåga! Långsamt tar sig Baldur uppför de sista trappstegen, han håller sig fast vid ledstången, så full är han.
Den var en odåga som bara startade ibland.
”Försvinn härifrån, olydiga odåga”, svarar hon.
”Otypiskt för en odåga som Preece?” fnyste Potting.
– Och sedan duschar du så att du blir nykter, din odåga!.
Enligt väninnan hade han alltid varit en slarver och en odåga.
Vilket väl möjligen kan ha berott på att han var en riktig odåga.
Margaret skulle tjata om honom, om vilken odåga han var, inte alls som sin far.
Enligt äldsta systern var han en odåga som ändå sällan träffade föräldrarna.
Chris MacAllen, som avvisats bryskt, var å andra sidan en lokal odåga och i behov av ett kok stryk.
Under promenaden hann Sabina få ont i fötterna och hon hann fundera en hel del på sin odåga till pojkvän och vad hon skulle göra med den relationen egentligen.
Är du månne släkt med Askerfeldts i Edebo? De hade två döttrar och en odåga till son som arrangerade discotek i vårt församlingshem för sådär en tjugo år sedan.
Inte för att hon just avskydde eller hatade honom, han var en sådan odåga, en sådan nolla, att man inte ens kunde hata honom, han var henne helt enkelt motbjudande, så som spindlar och ormar var henne motbjudande.
Den numera pensionerade rederidirektören, sir Albert Stanhope, som av olika skäl valt att tala betydligt mer om landskapsmålaren Versjagin än den unge odåga som vunnit internationell ryktbarhet genom att missfirma sin svärfar.
Bestyrkta äro de teorier jag framlade i mitt arbete Antibarbarus, som utgavs ett år tidigare och behandlades av tidningarna som ett verk av en kvacksalvare eller dåre, vilket hade till följd att jag utstöttes ur min familj såsom en odåga, ett slags Cagliostro.
Quangel riktar de mörka ögonen med en skarp blick på den frågande och mumlar: ”Pratmakare!” Men eftersom han alltid skyr att råka i gräl med folk, även om det bara gäller en sådan odåga som Barkhausen, så tillägger han halvt motvilligt: ”Folk pratar alltid för mycket!”.
Men det är inte gubben Persicke som kommer, det är den vidrige lymmeln Baldur, den värste av hela högen! Som alltid ränner omkring i sin Hitlerjugenduniform och väntar att man ska hälsa först på honom, fast han inte är annat än en ren odåga! Långsamt tar sig Baldur uppför de sista trappstegen, han håller sig fast vid ledstången, så full är han.