Melankoli i en mening
Råmandet fyllde hela luften med melankoli.
Hans väsen hade en viss drömmande melankoli.
Doften sänder en våg av melankoli genom magen.
Jag har visat stor fördragsamhet med hennes melankoli.
Rörelsen blev en medicin mot melankoli, ett medel mot galenskapen.
Jag har hört att det barn man bär kan ta intryck av ens melankoli.
Ozzie säger till mig att melankoli är en njutningslysten form av sorg.
Han var djupt försjunken i melankoli och besvarade håglöst vinkningen.
De vill inte backas upp av en hemmafront försjunken i svårmod och melankoli.
Under 1800-talets sista år rådde dystra stämningar, melankoli, fin de siècle.
Också de voro fyllda av melankoli liksom hans ögon och sinnen denna sensommarafton.
Det händer fortfarande, som en inlärd reflex, och en våg av melankoli sköljer över mig.
Och åt Andres sätt att säga adjö som alltid fick upp henne ur hennes melankoli – Hej då.
Hans var nervös och orolig till lynnet och med en ständig melankoli gnagande vid sitt hjärta.
Denna tidiga melankoli hade han senare i livet bekämpat genom att bli en osedvanligt ihärdig typ.
Även Hedenius plågades av oro och ångest men kämpade emot – melankoli var inget att yvas över.
”Den melankoli jag har kämpat mot idag ursäktar inte mitt dåliga uppförande”, sa broder John till mig.
Trots att det kanske var den lyckligaste kvällen i Celestinas liv, fanns det ändå ett stänk melankoli i den.
Det vilade ingen höstlig melankoli över Engels beslut utan han omfamnade sin nya andliga status med välbehag.
Jag känner samma våg av förlust och melankoli som alltid verkar infinna sig de få gånger jag träffar honom.
Konrad hade sagt detta med ett jovialiskt piggt tonfall som dolde en ängslan, omsorg, melankoli och föräldraoro som M.
Även om jag inte skulle ha trott att ryssen kunde vara rätt medicin mot melankoli, verkade han plötsligt som en effektiv humörhöjare.
Angela gav Paula en blick, där hon satt i soffhörnet, litet kutryggig, så ograciös, med ögonen fördunklade av en viss trumpen melankoli.
Dagarna blev med ens väldigt lugna och både Auma och jag greps av en viss melankoli, som om vi höll på att vakna till efter en lång dröm.
Kunde aborten vara orsaken till hennes melankoli, eller var det brytningen med Zäll? Han kanske betydde mer för henne än vad han gav sken av?.
Det hårda arbetet och alla intryck hade trängt undan hennes melankoli, och mitt i allt elände som hon tvingats ta del av hade hon varit lycklig.
Men så länge jag inte ser några tecken på att hon försjunker i melankoli, eller att hon börjar betrakta mig med kyla och förbittring, så låter jag det vara.
Minnena fanns kvar i mig, smärtan och känslorna likaså, men de hade mattats av och det enda jag kunde känna var en tung melankoli som la sig som en dimma i huvudet.
Luiz uppfattade någonting i kommissariens ansikte som han aldrig sett tidigare, ett drag av melankoli, som om Santos ville säga något men insåg det meningslösa i det.
Om han levde så fullt och intensivt, varifrån kom då denna melankoli som tyngde både honom och Hector? Det var som om de bar på en livssorg som hindrade dem att fullt ut känna glädje.
Tillsammans med en kollega på sinnessjukdomarnas område hade han en tid skött hans hustru, den av melankoli och tungsinne lidande Evelyn Alvilda, som hade tyckts honom ännu vida mer beklagansvärd än brodern Johan.
Hans väsen hade en viss drömmande melankoli.
Doften sänder en våg av melankoli genom magen.
Jag har visat stor fördragsamhet med hennes melankoli.
Rörelsen blev en medicin mot melankoli, ett medel mot galenskapen.
Jag har hört att det barn man bär kan ta intryck av ens melankoli.
Ozzie säger till mig att melankoli är en njutningslysten form av sorg.
Han var djupt försjunken i melankoli och besvarade håglöst vinkningen.
De vill inte backas upp av en hemmafront försjunken i svårmod och melankoli.
Under 1800-talets sista år rådde dystra stämningar, melankoli, fin de siècle.
Också de voro fyllda av melankoli liksom hans ögon och sinnen denna sensommarafton.
Det händer fortfarande, som en inlärd reflex, och en våg av melankoli sköljer över mig.
Och åt Andres sätt att säga adjö som alltid fick upp henne ur hennes melankoli – Hej då.
Hans var nervös och orolig till lynnet och med en ständig melankoli gnagande vid sitt hjärta.
Denna tidiga melankoli hade han senare i livet bekämpat genom att bli en osedvanligt ihärdig typ.
Även Hedenius plågades av oro och ångest men kämpade emot – melankoli var inget att yvas över.
”Den melankoli jag har kämpat mot idag ursäktar inte mitt dåliga uppförande”, sa broder John till mig.
Trots att det kanske var den lyckligaste kvällen i Celestinas liv, fanns det ändå ett stänk melankoli i den.
Det vilade ingen höstlig melankoli över Engels beslut utan han omfamnade sin nya andliga status med välbehag.
Jag känner samma våg av förlust och melankoli som alltid verkar infinna sig de få gånger jag träffar honom.
Konrad hade sagt detta med ett jovialiskt piggt tonfall som dolde en ängslan, omsorg, melankoli och föräldraoro som M.
Även om jag inte skulle ha trott att ryssen kunde vara rätt medicin mot melankoli, verkade han plötsligt som en effektiv humörhöjare.
Angela gav Paula en blick, där hon satt i soffhörnet, litet kutryggig, så ograciös, med ögonen fördunklade av en viss trumpen melankoli.
Dagarna blev med ens väldigt lugna och både Auma och jag greps av en viss melankoli, som om vi höll på att vakna till efter en lång dröm.
Kunde aborten vara orsaken till hennes melankoli, eller var det brytningen med Zäll? Han kanske betydde mer för henne än vad han gav sken av?.
Det hårda arbetet och alla intryck hade trängt undan hennes melankoli, och mitt i allt elände som hon tvingats ta del av hade hon varit lycklig.
Men så länge jag inte ser några tecken på att hon försjunker i melankoli, eller att hon börjar betrakta mig med kyla och förbittring, så låter jag det vara.
Minnena fanns kvar i mig, smärtan och känslorna likaså, men de hade mattats av och det enda jag kunde känna var en tung melankoli som la sig som en dimma i huvudet.
Luiz uppfattade någonting i kommissariens ansikte som han aldrig sett tidigare, ett drag av melankoli, som om Santos ville säga något men insåg det meningslösa i det.
Om han levde så fullt och intensivt, varifrån kom då denna melankoli som tyngde både honom och Hector? Det var som om de bar på en livssorg som hindrade dem att fullt ut känna glädje.
Tillsammans med en kollega på sinnessjukdomarnas område hade han en tid skött hans hustru, den av melankoli och tungsinne lidande Evelyn Alvilda, som hade tyckts honom ännu vida mer beklagansvärd än brodern Johan.
Och jag gillar melankolin.
Melankolin tog honom och förde honom över gatan.
Smärtan och melankolin var aldrig långt borta, men hon höll den på avstånd.
Den gripande melankolin i hans tolkning hade förvandlat orden och musiken till konst.
Bosse avbröt den allmänna melankolin i hammocken med att meddela att frukosten var serverad.
Gatumusikanterna spelade en gladare Göteborgstrudelutt, inte den vanliga slaviska melankolin.
I januari 1961 skrev Bergman ett längre brev som började med att han berättade hur melankolin och saknaden efter henne fick honom att tröst-onanera.
Han hade också gett mig en spruta med någonting lugnande och det var det som gjorde att jag befann mig i den tysta melankolin där jag så gärna hade stannat om inte Alexander hade stört mig.
Att Billy skulle komma tillbaka? Att vi skulle lämna honom? Att Hero skulle få en vision som faktiskt visade sig stämma? Melankolin sänkte sig som en osynlig dimma, greppet den hade om mig var förödande.
Melankolin tog honom och förde honom över gatan.
Smärtan och melankolin var aldrig långt borta, men hon höll den på avstånd.
Den gripande melankolin i hans tolkning hade förvandlat orden och musiken till konst.
Bosse avbröt den allmänna melankolin i hammocken med att meddela att frukosten var serverad.
Gatumusikanterna spelade en gladare Göteborgstrudelutt, inte den vanliga slaviska melankolin.
I januari 1961 skrev Bergman ett längre brev som började med att han berättade hur melankolin och saknaden efter henne fick honom att tröst-onanera.
Han hade också gett mig en spruta med någonting lugnande och det var det som gjorde att jag befann mig i den tysta melankolin där jag så gärna hade stannat om inte Alexander hade stört mig.
Att Billy skulle komma tillbaka? Att vi skulle lämna honom? Att Hero skulle få en vision som faktiskt visade sig stämma? Melankolin sänkte sig som en osynlig dimma, greppet den hade om mig var förödande.