Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Lukterna i en mening

Jag böjde mig mot lukterna.
Han känner lukterna av kusten.
Nu började hon vänja sig vid lukterna.
Han öppnade fönstret och lukterna var starka.
Namnet var ovant, lukterna och vindens sätt att blåsa.
På sommaren var lukterna av hav starkare ett litet stycke inåt land.
Himlen hade blivit orolig igen och blåsig, lukterna skiftade ständigt.
Winter hade målat om hela sin våning i etapper och lukterna var som en kalender.
Det räckte med de vanliga lukterna, smuts, kläder, matrester, en ospolad toalett.
Lukterna: avgaser och smält asfalt, hennes egen sura svett, de besvärade henne inte.
Han gick sakta med händerna i fickorna och tog till sig färgerna, ljuden och lukterna.
Jag kom in i en bristfälligt upplyst värld där lukterna var starkare än jag är van vid.
Lukterna i källaren var en blandning av blod – dött och färskt – urin och exkrementer.
Efter att ha klättrat åtskilliga pinnar stannade jag till för att känna lukterna i schaktet.
Zeke verkar dra i sig lukterna från torget, låter de hårda gröna ögonen arbeta sig fram över synen.
Sedan gick hon ut och promenerade, rörde sig planlöst genom staden och tog in atmosfären och lukterna.
Jag kämpade emot instinkten att andas, att känna av lukterna i luften för att försäkra mig om att det var Edward.
Registrerade och sorterade blixtsnabbt lukterna i de tre kategorierna ätligt, hotfullt eller irrelevant för överlevnad.
Mamma såg ingen mening med det, eftersom hon inte gillade åkattraktionerna eller lukterna, och Berner var inte intresserad.
Låt de lukterna jäsa i trettio år så får du en uppfattning om stanken i Als hus, en stank som liksom pressade väggarna utåt.
Jag blev mer medveten om allting – syner, ljud, känslan av den kalla luften som bet i kinderna, lukterna från den öppna bardörren.
Medan han krängde på sig en pappersoverall kände han de fylliga lukterna av trärök och fisk blandad med de fräscha dofterna av växtlighet.
Medveten om att fler djur kunde ha krupit ner i svepningen för att utforska de lockande lukterna återtog jag mitt arbete med nervös försiktighet.
Faktum var att detta kändes mycket värre än att vara på plats, bredvid Ulrikes, med lukterna av desinfektionsmedel och kallt stål som tunga följeslagare.
Men den söta och kryddiga lukten av hasch flöt ovanpå alla de andra lukterna och Winter kunde känna den när han gick över kanalbroarna under sena eftermiddagar.
Ofta behöver hon inte höra honom för att veta att han kommer – det känns på de kombinerade lukterna av tobak, svett och svinskit som sitter ingrodda i fibrerna.
Just som de bisarra kemiska odörerna började upplösas till de välbekanta lukterna av potatis och lök återfick jag kontrollen över mobiltelefonen och fällde upp den.
Den här svalare, kalkaktiga luften var tillräckligt ren för att jag skulle kunna uppfatta en lukt lika exotisk som – men annorlunda än – lukterna som var en följd av branden.
Jag gick in i den dunkla drugstoren och köpte en liten väckarklocka och insöp dofterna av parfym och tvål och läskedrycksautomaten och de fräna lukterna av kemikalier från de inre rummen och apoteksdisken.
Hon satt precis på den plats där perspektivlinjerna möttes så att illusionen blev perfekt, så verklig att hon kunnat luta sig ut genom det målade fönstret och möta lukterna och ljuden på det målade torget.
Han står inte ut med lukterna från skymningen, håller sig inomhus med stängda fönster, ser genom rutan alla som njuter av livet därnere, pojkar och flickor och män och kvinnor och katter och hundar och fåglar.
Lukten av skit.
Lukten av henne.
Jag minns lukten.
Han mindes lukten.
Lukten var densamma.
Lukten av ren baby.
Det förklarade lukten.
Man kunde känna lukten.
Lukten av bränd telefon.
Han kände lukten av blod.
Han kände lukten av havet.
Han kände lukten av trasan.
Jag älskar den lukten.
Winter kände lukten av sprit.
Lukten av brylkräm fanns kvar.
Den där omisskänneliga lukten.
Han kände lukten av färsk jord.
Han kände lukten av gummi också.
Jag kände lukten av något bränt.
Gerda Hoffner kände lukten av sprit.
Lukten kanske aldrig skulle gå bort.
Lukten var frän och tung att inandas.
Lukten av svett började fylla lokalen.
Lukten av rom var kraftig och berusande.
Han känner lukten av Denise hudkräm.
”Zeina, känner du lukten?” ropade hon.
Jag ville bara känna den där lukten igen.
Angela förstod strax, varifrån lukten kom.
Från köket kändes lukten av nylagat kaffe.
Jag kunde inte känna lukten av nybryggt kaffe.
Lukten förde tullarna direkt till jätteosten.
Lukter letade sig in.
Vad känner du för lukter?.
Lukter var avslöjande tyckte han.
Makaroner? Ur en soppåse kom lukter.
, som avger de mest avskyvärda lukter.
Lukter av hav och bensin slog emot henne.
Våra lukter finns överallt omkring henne.
Wallander steg in i ett rum fyllt av lukter.
Det hade stuckit i näsborrarna av fräna lukter.
Häktet var ett ställe som dominerades av lukter.
Det är lite obehagligt att inte känna några lukter.
Ingen smärta, men heller inga syner, lukter eller ljud.
Det fanns dofter och lukter som följde med en genom livet.
Thomas Munkenberg hade alltid varit känslig för lukter.
Den kände lukter i vinden som ingen människa kunde känna.
Vinden på havet hade blåst bort alla lukter utom saltlukten.
Roth tappade plötsligt intresset för restaurangkök och lukter.
Nya gatunamn, ny arkitektur, nya lukter, alla nya människor ….
Luften hade varit tung av klientens sura lukter, rullgardinen neddragen.
Mossan är fuktig och skogen utsöndrar lukter och dofter ur sina porer.
När jag väl lyft huvudet från de stinkande fjädrarna kände jag andra lukter.
Den alltmer öde landsbygden blev ett svart hål, i vilket ljud och lukter sugs upp.
I nästa ögonblick kastade vinden om igen och jag kunde se allt, känna alla lukter.
Han vädrade i luften, men de enda lukter som nådde honom var diesel och vått ylle.
Vit rök svepte över perrongen och tog bort alla andra lukter, dränkande allt i sot.
Med sin varma hud och flackande blick, sina nervösa lukter och förbjudna önskningar.
På sommaren dolde de ljuva dofterna av jasmin, kaprifoler och gammaldags rosor stadens fräna lukter.
Han kunde för sitt liv inte vänja sig vid den kollektiva mänskligheten med alla dess ljud och lukter.
Detta stängda, mörka utrymme stank av kraftiga kemiska lukter vars like min näsa aldrig tidigare upplevt.
Alltsammans var en enda stor, utdragen plåga full av lukter och röster från människor som trängde sig på.
Jag hittade en tung, ganska färsk samling lukter längs ett spår – alla hade kommit och gått här, utom Edward.
Som en lukt.
En lukt av man.
Lukt av rökelse.
Hon kände en lukt.
Hans lukt fanns kvar.
Det fanns ingen lukt.
Havets lukt är stark.
Du gillar dess lukt.
Svag lukt av insektsolja.
En lukt av våta fjädrar.
Hon kände lukt av alkohol.
En frän lukt stack i näsan.
En instängd lukt mötte dem.
Och i lakanen fanns Toves lukt.
Hägerström kände hennes lukt.
Det doftade höst, en våt lukt.
Det var en lukt som han älskade.
En bränd lukt spred sig i rummet.
Det kom en lukt av rök och bränt.
Var det hans egen lukt han kände?.
Eller bara en kall lukt av ingenting.
En svag lukt av gas nådde hans näsa.
Under det kändes en svag lukt av spya.
En stark lukt av möbel hängde i luften.
En sötaktig lukt av kloroform omgav dem.
En lukt av vrede, av brinnande kemikalier.
En lukt av urin steg från kajen nedanför.
Mannens lukt var stark, kärv och otvetydig.
Rummen var fyllda av döden och dödens lukt.
Från hennes armar kom en lätt lukt av svett.
Jag tyckte att det var en sötsliskig god lukt.