Iddes i en mening
Men det iddes hon inte heller.
Den andra flaskan han haft med sig iddes han inte ens se på.
»Han hörde buller och ståhej men iddes inte undersöka det.
Ingen iddes stanna upp, se åt sidorna eller möta medmänniskornas blickar.
Han iddes inte knäppa på radion för att lyssna på nyheterna som han brukade.
Ett tag funderade jag på att komma med ett diplomatiskt svar men jag iddes inte.
Han hörde garanterat oväsendet, men iddes uppenbarligen inte undersöka saken närmare.
Sen kom den perioden, då jag öppnade alla fönster och dörrar och bjöd in vem som iddes.
Hela London skulle veta att jag var efterspanad och kunde hålla utkik efter mig om de iddes.
Teorin Säkerhetspolisen lade fram var så urbota korkad att hon inte iddes argumentera emot mera.
Orden formade ett obegripligt eko av bokstäver sammanfogade i olika ordningar till en melodi han inte iddes lyssna till.
»Men sedan iddes jag inte försöka få tag på någon annan, så du har min lathet att tacka att du får behålla jobbet.
Hur kunde hon? Att hon iddes! Han ville inte höra, fast den strömmande floden av ord ändå flöt in i hans öron och stannade där som ett svall av vågor.
Han orkade inte träna längre, han åt dåligt, iddes inte snygga till sig och gå ut på stan, orkade inte festa med vännerna på den jävla köttmarknaden, som han kallade utelivet.
Den andra flaskan han haft med sig iddes han inte ens se på.
»Han hörde buller och ståhej men iddes inte undersöka det.
Ingen iddes stanna upp, se åt sidorna eller möta medmänniskornas blickar.
Han iddes inte knäppa på radion för att lyssna på nyheterna som han brukade.
Ett tag funderade jag på att komma med ett diplomatiskt svar men jag iddes inte.
Han hörde garanterat oväsendet, men iddes uppenbarligen inte undersöka saken närmare.
Sen kom den perioden, då jag öppnade alla fönster och dörrar och bjöd in vem som iddes.
Hela London skulle veta att jag var efterspanad och kunde hålla utkik efter mig om de iddes.
Teorin Säkerhetspolisen lade fram var så urbota korkad att hon inte iddes argumentera emot mera.
Orden formade ett obegripligt eko av bokstäver sammanfogade i olika ordningar till en melodi han inte iddes lyssna till.
»Men sedan iddes jag inte försöka få tag på någon annan, så du har min lathet att tacka att du får behålla jobbet.
Hur kunde hon? Att hon iddes! Han ville inte höra, fast den strömmande floden av ord ändå flöt in i hans öron och stannade där som ett svall av vågor.
Han orkade inte träna längre, han åt dåligt, iddes inte snygga till sig och gå ut på stan, orkade inte festa med vännerna på den jävla köttmarknaden, som han kallade utelivet.
Det ids han inte svara på.
– Jag ids inte tala med far än en gång.
Men Petra ids ju sällan komma till Eka nuförtiden.
Men jag ids inte slösa tid på att övertyga någon.
Jag ids inte tjafsa med att gå ut på någon krog och ragga.
De fastnar i hennes ögonfransar men hon ids knappt blinka bort dem.
Hon borde inte ha skaffat en unge till om hon inte ids ta hand om den.
Du orkar nog inte vara uppe längre, och jag – jag ids inte se på dig längre.
Han ids icke se den tilltalade i ansiktet mer och tecknar åt åklagaren att ta över.
”Jag ids inte höra på den där pladdrande människan längre”, sa Arnold efter en stund.
"Vem var det? Var det svärmor?" Jag ids inte svara utan pekar bara på dörren in till dotterns rum.
Jag nickar långsamt och accepterar lögnen, känner mig gammal och ledsen och ids inte ta diskussionen.
Jag har själv hört honom säga, att han inte fattar dom karlar som orkar och ids ha förhållanden bredvid.
Om det är något jag inte ids oroa mig för så är det hur den tredje kvartssekelkuvningen kommer att påverka stämningen i huvudstaden.
Den där ids inte genomgå operationen som kommer att rädda livet på honom, och den där håller sin cancer hemlig för sina vänner och sin familj.
Turister som ids gå upp tillräckligt tidigt, välbeställda kvinnor från norra sidan av floden som planerar snobbiga fester, brudar som drömmer om att fylla sin kyrka med blommor.
Vi britter kanske ser oss själva som ett gäng soffpotatisar, men sanningen är den att vi ofta degar framför teven, eftersom arbetslivet är så krävande att vi inte ids göra så mycket annat.
En svart bitter tanke fladdrar förbi, att allt som jag lämnar efter mig är en otrogen ung hustru, som är så lättad över att bli av med mig, att hon nätt och jämnt ids stå kvar tills de har dragit in landgången.
De ger oss också en smidig ursäkt att slippa krav vi inte ids tillgodose: Ledsen älskling, men jag kan inte förväntas komma ihåg din födelsedag/plocka upp handdukar från golvet/prata om mina känslor och så vidare.
– Jag ids inte tala med far än en gång.
Men Petra ids ju sällan komma till Eka nuförtiden.
Men jag ids inte slösa tid på att övertyga någon.
Jag ids inte tjafsa med att gå ut på någon krog och ragga.
De fastnar i hennes ögonfransar men hon ids knappt blinka bort dem.
Hon borde inte ha skaffat en unge till om hon inte ids ta hand om den.
Du orkar nog inte vara uppe längre, och jag – jag ids inte se på dig längre.
Han ids icke se den tilltalade i ansiktet mer och tecknar åt åklagaren att ta över.
”Jag ids inte höra på den där pladdrande människan längre”, sa Arnold efter en stund.
"Vem var det? Var det svärmor?" Jag ids inte svara utan pekar bara på dörren in till dotterns rum.
Jag nickar långsamt och accepterar lögnen, känner mig gammal och ledsen och ids inte ta diskussionen.
Jag har själv hört honom säga, att han inte fattar dom karlar som orkar och ids ha förhållanden bredvid.
Om det är något jag inte ids oroa mig för så är det hur den tredje kvartssekelkuvningen kommer att påverka stämningen i huvudstaden.
Den där ids inte genomgå operationen som kommer att rädda livet på honom, och den där håller sin cancer hemlig för sina vänner och sin familj.
Turister som ids gå upp tillräckligt tidigt, välbeställda kvinnor från norra sidan av floden som planerar snobbiga fester, brudar som drömmer om att fylla sin kyrka med blommor.
Vi britter kanske ser oss själva som ett gäng soffpotatisar, men sanningen är den att vi ofta degar framför teven, eftersom arbetslivet är så krävande att vi inte ids göra så mycket annat.
En svart bitter tanke fladdrar förbi, att allt som jag lämnar efter mig är en otrogen ung hustru, som är så lättad över att bli av med mig, att hon nätt och jämnt ids stå kvar tills de har dragit in landgången.
De ger oss också en smidig ursäkt att slippa krav vi inte ids tillgodose: Ledsen älskling, men jag kan inte förväntas komma ihåg din födelsedag/plocka upp handdukar från golvet/prata om mina känslor och så vidare.