Eka i en mening
Vi älska Eka.
Nu skymtade redan Eka.
Hans plats var på Eka.
Det var trakten kring Eka.
De skulle flytta ifrån Eka.
Eka skulle fyllas av röster.
Så for hon tillbaka till Eka.
Men nu såg han ljus från Eka.
Då gingo hennes tankar till Eka.
De kunde icke finna Eka ödsligt.
Det hade varit i matsalen på Eka.
Det smakar ju som en nytjärad eka.
Hon läskade sig med åsynen av Eka.
Därborta på Eka har Angela ju Agda.
Vid grinden upp till Eka stannade han.
Hon nickade åt honom och gick emot Eka.
De skulle åter börja sitt liv på Eka.
Hon skulle inte stanna länge på Eka nu.
– Tycker du? Det är arrendatorn på Eka.
Angela! Angela väntade henne där på Eka.
Där hemma på Eka känner jag igen allting.
Nej, hon kunde inte dröja på Eka i evighet.
Det var en trygghet att ha Petra här på Eka.
– När vi träffades på Eka … började han.
Ett helt år hade nu Petra varit borta från Eka.
Men nu ha vi allt ändå rymt hit till gamla Eka.
När han såg Eka skymta, stannade han plötsligt.
Vid grinden till Eka stannade Petra ett ögonblick.
Hon tyckte ett ögonblick att hon åter var på Eka.
Redan innan Petra lämnat Eka, började hon sakna det.
Så fort han erhållit arrendet på Eka, gifte de sig.
Nu skymtade redan Eka.
Hans plats var på Eka.
Det var trakten kring Eka.
De skulle flytta ifrån Eka.
Eka skulle fyllas av röster.
Så for hon tillbaka till Eka.
Men nu såg han ljus från Eka.
Då gingo hennes tankar till Eka.
De kunde icke finna Eka ödsligt.
Det hade varit i matsalen på Eka.
Det smakar ju som en nytjärad eka.
Hon läskade sig med åsynen av Eka.
Därborta på Eka har Angela ju Agda.
Vid grinden upp till Eka stannade han.
Hon nickade åt honom och gick emot Eka.
De skulle åter börja sitt liv på Eka.
Hon skulle inte stanna länge på Eka nu.
– Tycker du? Det är arrendatorn på Eka.
Angela! Angela väntade henne där på Eka.
Där hemma på Eka känner jag igen allting.
Nej, hon kunde inte dröja på Eka i evighet.
Det var en trygghet att ha Petra här på Eka.
– När vi träffades på Eka … började han.
Ett helt år hade nu Petra varit borta från Eka.
Men nu ha vi allt ändå rymt hit till gamla Eka.
När han såg Eka skymta, stannade han plötsligt.
Vid grinden till Eka stannade Petra ett ögonblick.
Hon tyckte ett ögonblick att hon åter var på Eka.
Redan innan Petra lämnat Eka, började hon sakna det.
Så fort han erhållit arrendet på Eka, gifte de sig.
Ekan försvann bakom en vassrugge.
I ekan lyste det från cigarettglöd.
Kaja satt med Harry längst fram i ekan.
Han sträckte sig efter fören, drog ekan emot sig.
Den glödande dimman därute var borta, liksom ekan, och lommen.
De klev upp ur ekan och upp på granitblocken som fungerade som brygga.
En stund senare var männen och ekan tillbaka inne i ladan, gavelluckan stängd.
Eller Moder Theresa (Filippa rodde den lilla ekan mot ön där spetälskekolonin bodde.
Enligt systern Märta Gardell förvarade Valter ekan som han använde för fiske i båthuset.
”Har Stig Ingemarsson lôve en sak, så hôller han de”, sa han och fortsatte att ösa ekan.
Gå ned till Stenviks strand, skjuta ut ekan och ro ut till skeppet som väntade ute på djupare vatten.
– Du får inte ro, det kan vara en för kraftig rörelse för dig, sade Petra genast de stego ned i ekan.
Och så tillade han att det kanske var lika så gott att han och grevinnan aldrig kom iväg i den där ekan.
Eftersom vindarna sedermera mojnat hade ekan säkert legat och guppat ett bra tag innan den slutligen drivit in mot land.
Han hörde årtag och såg ekan komma ut från andra sidan dimman som blivit tunnare men fortfarande hade ett speciellt skimmer.
De lade alltihop i ekan, tog ner fiskespöna från väggen och likt pråmdragarna på Volga kunde männen föra båten till älven.
Känslan var densamma som när hon i barndomen hade varit ute med ekan, och sett gapet av en enorm gädda som svalde en wobbler i vattnet.
Och när det gäller Sverige tänkte jag börja hos polisen i Visby eftersom det troligaste är att ekan i så fall har flutit iland från Gotland.
Ekan hade vuxit till ett hangarfartyg, där fadern gjorde honnör på kommandobryggan, över en enorm banderoll med texten ”MISSION ACCOMPLISHED”.
Tog sig genom det trasiga stängslet och fram till den uppochnervända ekan nere vid vattenbrynet som vickade oroväckande fram och tillbaka i vinden.
På stranden växte alarna långt över vattnet, så att man med den lilla ekan kunde ro in under grenverket och sitta gömd som i en berså, skymtande sjön genom ett skimmer av oroligt gungande löv.
I ekan lyste det från cigarettglöd.
Kaja satt med Harry längst fram i ekan.
Han sträckte sig efter fören, drog ekan emot sig.
Den glödande dimman därute var borta, liksom ekan, och lommen.
De klev upp ur ekan och upp på granitblocken som fungerade som brygga.
En stund senare var männen och ekan tillbaka inne i ladan, gavelluckan stängd.
Eller Moder Theresa (Filippa rodde den lilla ekan mot ön där spetälskekolonin bodde.
Enligt systern Märta Gardell förvarade Valter ekan som han använde för fiske i båthuset.
”Har Stig Ingemarsson lôve en sak, så hôller han de”, sa han och fortsatte att ösa ekan.
Gå ned till Stenviks strand, skjuta ut ekan och ro ut till skeppet som väntade ute på djupare vatten.
– Du får inte ro, det kan vara en för kraftig rörelse för dig, sade Petra genast de stego ned i ekan.
Och så tillade han att det kanske var lika så gott att han och grevinnan aldrig kom iväg i den där ekan.
Eftersom vindarna sedermera mojnat hade ekan säkert legat och guppat ett bra tag innan den slutligen drivit in mot land.
Han hörde årtag och såg ekan komma ut från andra sidan dimman som blivit tunnare men fortfarande hade ett speciellt skimmer.
De lade alltihop i ekan, tog ner fiskespöna från väggen och likt pråmdragarna på Volga kunde männen föra båten till älven.
Känslan var densamma som när hon i barndomen hade varit ute med ekan, och sett gapet av en enorm gädda som svalde en wobbler i vattnet.
Och när det gäller Sverige tänkte jag börja hos polisen i Visby eftersom det troligaste är att ekan i så fall har flutit iland från Gotland.
Ekan hade vuxit till ett hangarfartyg, där fadern gjorde honnör på kommandobryggan, över en enorm banderoll med texten ”MISSION ACCOMPLISHED”.
Tog sig genom det trasiga stängslet och fram till den uppochnervända ekan nere vid vattenbrynet som vickade oroväckande fram och tillbaka i vinden.
På stranden växte alarna långt över vattnet, så att man med den lilla ekan kunde ro in under grenverket och sitta gömd som i en berså, skymtande sjön genom ett skimmer av oroligt gungande löv.
Där fanns sju ekor, varav fem var uppdragna på land.
Löparna passerar två rykande öppna fiskebåtar, ekor.
I den gräsbevuxna remsan mot havet låg några uppochnervända ekor, varav en tillhörde Knutas.
Den stora rauken Jungfrun avtecknade sig mot himlen och vakade över den lilla hamnen där nu bara ett par fiskebåtar och några ekor låg förtöjda.
Vettar i form av ejdrar och knipor hängde på väggen ovanför en gammal hagelbössa som hade använts för sjöfågeljakt på den tiden folk stod i små ekor i tjock oljerock – utan flytväst och utan att kunna simma.
Löparna passerar två rykande öppna fiskebåtar, ekor.
I den gräsbevuxna remsan mot havet låg några uppochnervända ekor, varav en tillhörde Knutas.
Den stora rauken Jungfrun avtecknade sig mot himlen och vakade över den lilla hamnen där nu bara ett par fiskebåtar och några ekor låg förtöjda.
Vettar i form av ejdrar och knipor hängde på väggen ovanför en gammal hagelbössa som hade använts för sjöfågeljakt på den tiden folk stod i små ekor i tjock oljerock – utan flytväst och utan att kunna simma.
Rök flyter över den här delen av stranden från eldarna som brinner i ekorna under spetten med sardiner.