Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Avvisande i en mening

Olsen såg avvisande ut.
Men Sture var avvisande.
– Neej, sa hon avvisande.
Var inte så avvisande.
Han var först helt avvisande.
Han började ana ett avvisande.
Han var oförskämd och avvisande.

Han skakade avvisande på huvudet.
Jag vinkar avvisande med handen.
Walter skakade avvisande på huvudet.
Det slog henne att hon lät avvisande.
Jörgen skakade avvisande på huvudet.
Han såg inte längre så avvisande ut.
Han undvek frågan och såg avvisande ut.
Den kärva och avvisande tonen var borta.
Han kände igen sitt eget avvisande tonfall.
Lennart Ekwall skakade avvisande på huvudet.
Anja var fortfarande lika tvär och avvisande.
Den gamle mannen skakade avvisande på huvudet.
Han försökte låta så avvisande som möjligt.

Johansson hade bara skakat avvisande på huvudet.
”Nej, låt bara bli det!” sa pojken avvisande.
– Jag ringer i tjänsten, sade Martine avvisande.
Så hon hade tröttnat på hans avvisande till slut.
De hade kunnat vara avvisande och rentav stridslystna.
Han röst var avvisande: Ja, vi är inte klara än.
Tor skakade avvisande på huvudet utan att säga något.
Den forcerade artigheten klingar avvisande i mina öron.
”Hm… Jag känner Summer väl”, sa Dominik avvisande.
Hennes axlar var uppdragna mot öronen i en avvisande gest.
Molotov var som väntat frän och avvisande även om han 48.
Avvisandet kunde bli brutalt.
Motiv till förändringar eller avvisandet av kritik mot.