Avfärdande i en mening
Ursula Mardna vinkade avfärdande.
Hon viftade avfärdande med handen.
Adnan viftade avfärdande med handen.
Ibrahim viftade avfärdande med handen.
”Okej, okej”, säger han avfärdande.
”Sinatra”, sa polischefen avfärdande.
Banks lyfte händerna i en avfärdande gest.
”Du bara ska det”, sa hon avfärdande.
Amber fnyser avfärdande, slänger med håret.
Kirsty rycker på axlarna, viftar avfärdande.
»Det är bäst att du går«, sa hon avfärdande.
”Skulpturer”, sa Ben och höjde handen avfärdande.
”Det är en lång historia”, säger han avfärdande.
”Alla nyfödda”, sa Carlisle med avfärdande tonfall.
”Alltså”, säger jag, men han viftar avfärdande.
”Inte avbröt”, sa Grip och gjorde en avfärdande gest.
Sedan kom dessutom Bill Gates obligatoriska avfärdande.
Ren rutin, tillade han och viftade avfärdande med ena handen.
”Det är en pretentiös villoväg”, säger Owen avfärdande.
Ibland gick det bra, men ibland blev han sarkastisk och avfärdande.
– Här, som sagt, avbröt Ali avfärdande, du kan använda min penna.
Men jag kan inte förmå mig att ge henne den sista avfärdande nicken.
Ett avfärdande skratt: Skitsnack! som ett knytnävsslag i mellangärdet.
’ ’Jag vet’, svarade Edward, och jag tyckte att han lät avfärdande.
»Det blir säkert bra«, säger Plutarch och viftar avfärdande med handen.
Istället för att hälsa på mig gav Britney mig en butter, avfärdande blick.
”Du kom lindrigt undan”, säger Wayne och viftar avfärdande med handen.
«Äh, det är klart hon menade dig», säger jag och viftar avfärdande med handen.
”Det har jag ingen aning om”, sa hon och gjorde en avfärdande gest med händerna.
Både han och kinesen reste sig upp, Burke gjorde en avfärdande rörelse med handen.
”Clay”, sa Friedman med en lika presenterande som avfärdande gest åt mannens håll.
Hon viftade avfärdande med handen.
Adnan viftade avfärdande med handen.
Ibrahim viftade avfärdande med handen.
”Okej, okej”, säger han avfärdande.
”Sinatra”, sa polischefen avfärdande.
Banks lyfte händerna i en avfärdande gest.
”Du bara ska det”, sa hon avfärdande.
Amber fnyser avfärdande, slänger med håret.
Kirsty rycker på axlarna, viftar avfärdande.
»Det är bäst att du går«, sa hon avfärdande.
”Skulpturer”, sa Ben och höjde handen avfärdande.
”Det är en lång historia”, säger han avfärdande.
”Alla nyfödda”, sa Carlisle med avfärdande tonfall.
”Alltså”, säger jag, men han viftar avfärdande.
”Inte avbröt”, sa Grip och gjorde en avfärdande gest.
Sedan kom dessutom Bill Gates obligatoriska avfärdande.
Ren rutin, tillade han och viftade avfärdande med ena handen.
”Det är en pretentiös villoväg”, säger Owen avfärdande.
Ibland gick det bra, men ibland blev han sarkastisk och avfärdande.
– Här, som sagt, avbröt Ali avfärdande, du kan använda min penna.
Men jag kan inte förmå mig att ge henne den sista avfärdande nicken.
Ett avfärdande skratt: Skitsnack! som ett knytnävsslag i mellangärdet.
’ ’Jag vet’, svarade Edward, och jag tyckte att han lät avfärdande.
»Det blir säkert bra«, säger Plutarch och viftar avfärdande med handen.
Istället för att hälsa på mig gav Britney mig en butter, avfärdande blick.
”Du kom lindrigt undan”, säger Wayne och viftar avfärdande med handen.
«Äh, det är klart hon menade dig», säger jag och viftar avfärdande med handen.
”Det har jag ingen aning om”, sa hon och gjorde en avfärdande gest med händerna.
Både han och kinesen reste sig upp, Burke gjorde en avfärdande rörelse med handen.
”Clay”, sa Friedman med en lika presenterande som avfärdande gest åt mannens håll.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.