åtrå i en mening
Jag är galen av åtrå.
Hans åtrå påminner om din.
Tyglad åtrå på klinik, av Joy.
Hon kände åtrå till hans kropp.
Växande åtrå längtar beröring.
Det vibrerade av åtrå från honom.
Vi var förvirrade och yra av åtrå.
Rummet vibrerar av tolv personers åtrå.
Det är härligt att se hans vilda åtrå.
Artigt på ytan, fullt av åtrå därunder.
Till och med min åtrå efter Likets hustru.
Hans tyngd över mig gör mig galen av åtrå.
Hon smalt undan, och nu spände sig hans åtrå.
Men han hade aldrig väckt denna åtrå hos henne.
panik blandad med åtrå, så svårt att förstå,.
Hur sexigt det är att uppleva en annan mans åtrå.
Han såg med ögon som voro röda av åtrå på henne.
Inte varmt och med åtrå, utan föraktfullt och kallt.
Jag blundade och njöt, blev snabbt tung av åtrå.
Att bara utöva är inget samspel och väcker ingen åtrå.
Under dess tyg hade ett par bröstvårtor styvnat av åtrå.
Det där uttrycket av åtrå kunde han icke misstaga sig på.
Bokens älskare skulle evigt åtrå en annan, som nu var död.
Hans blick var fylld av åtrå och saknad sedan sist vi sågs.
Spänning, avsky, hat, ånger, minnen, ensamhet, passion, åtrå.
Ingen piskande kyla eller frän dunst av otillfredsställd åtrå.
Den svaga pust av åtrå som dragit igenom hans kropp hade ebbat ut.
Det var ingen kyss av åtrå – bara behov, nästan smärtsamt behov.
Deras åtrå var obehärskad och samtidigt ovetande om sina uttrycksmedel.
Hon visade ingen blyghet, men heller ingen skälvande åtrå inför mannen.
De hade bara varit offer för sin lust och för motsägelserna i sin åtrå.
Hans åtrå påminner om din.
Tyglad åtrå på klinik, av Joy.
Hon kände åtrå till hans kropp.
Växande åtrå längtar beröring.
Det vibrerade av åtrå från honom.
Vi var förvirrade och yra av åtrå.
Rummet vibrerar av tolv personers åtrå.
Det är härligt att se hans vilda åtrå.
Artigt på ytan, fullt av åtrå därunder.
Till och med min åtrå efter Likets hustru.
Hans tyngd över mig gör mig galen av åtrå.
Hon smalt undan, och nu spände sig hans åtrå.
Men han hade aldrig väckt denna åtrå hos henne.
panik blandad med åtrå, så svårt att förstå,.
Hur sexigt det är att uppleva en annan mans åtrå.
Han såg med ögon som voro röda av åtrå på henne.
Inte varmt och med åtrå, utan föraktfullt och kallt.
Jag blundade och njöt, blev snabbt tung av åtrå.
Att bara utöva är inget samspel och väcker ingen åtrå.
Under dess tyg hade ett par bröstvårtor styvnat av åtrå.
Det där uttrycket av åtrå kunde han icke misstaga sig på.
Bokens älskare skulle evigt åtrå en annan, som nu var död.
Hans blick var fylld av åtrå och saknad sedan sist vi sågs.
Spänning, avsky, hat, ånger, minnen, ensamhet, passion, åtrå.
Ingen piskande kyla eller frän dunst av otillfredsställd åtrå.
Den svaga pust av åtrå som dragit igenom hans kropp hade ebbat ut.
Det var ingen kyss av åtrå – bara behov, nästan smärtsamt behov.
Deras åtrå var obehärskad och samtidigt ovetande om sina uttrycksmedel.
Hon visade ingen blyghet, men heller ingen skälvande åtrå inför mannen.
De hade bara varit offer för sin lust och för motsägelserna i sin åtrå.
Inom mig brinner åtrån.
Plötsligt kommer åtrån.
Hon förstod inte åtrån i hans ögon.
Den häftiga åtrån överrumplade mig, svepte mig med.
Han kände åtrån, från nattens och morgonens tankelekar, komma tillbaka.
Vi kände varandras kroppar och åtrån låg så nära ytan att det förbluffade mig.
Tog jag loss gemet och läste om åtrån i hemlighet? Min gissning är att jag inte gjorde det.
Han smekte min kind och log när han såg åtrån tillfälligt ersätta irritationen i mitt ansikte.
”Där allting är accepterat?” undrade Summer, och hennes kropp brände av den välbekanta åtrån.
Händerna som rörde vid min hud var kalla som istappar men inom Billy brann åtrån som en klar låga.
Mest är det längtan efter närhet, de vackra orden och åtrån som tänder mig så vansinnigt i mina fantasier.
Det enda som saknades var den giriga åtrån jag sett i ansiktena i drömmen – de hämndlystna, triumferande leendena.
Jag skulle hantera den här överväldigande, förödande åtrån så att jag kunde vara en bra … Det var svårt att ens tänka ordet.
Inom honom bultade begäret och åtrån som en högt, tickande klocka och han fick svårt på att fokusera på annat än hennes kropp som låg mot hans.
Men när Edwards hand kupades om min kind, som sammetsklätt stål, rusade åtrån genom mina förtorkade ådror och sände en ilning ända ner till tårna.
”Delade ni blod ofta?” Han var tvungen att prata, tvungen att fråga för att inte låta sig tas över av den sugande åtrån som bultade i de nedre regionerna.
Jag lutade mig över bordet, vilade hakan på mina korslagda armar och grep hårt om bordskanten medan jag kämpade för att motstå den fåniga åtrån som plågade mig.
Det skulle vara enormt provocerande att låta henne leva lycklig, hon som följt sin lust och inte det moraliskt korrekta, hon som lämnat sin ”snälla” man för åtrån till en ”dålig” dito.
På hennes buk hade han känt konturerna av ett ärr och för ett ögonblick virvlade tankarna på Orlando förbi innan spänningen och åtrån skymde all historia, allt byliv och alla förtretligheter.
Plötsligt kommer åtrån.
Hon förstod inte åtrån i hans ögon.
Den häftiga åtrån överrumplade mig, svepte mig med.
Han kände åtrån, från nattens och morgonens tankelekar, komma tillbaka.
Vi kände varandras kroppar och åtrån låg så nära ytan att det förbluffade mig.
Tog jag loss gemet och läste om åtrån i hemlighet? Min gissning är att jag inte gjorde det.
Han smekte min kind och log när han såg åtrån tillfälligt ersätta irritationen i mitt ansikte.
”Där allting är accepterat?” undrade Summer, och hennes kropp brände av den välbekanta åtrån.
Händerna som rörde vid min hud var kalla som istappar men inom Billy brann åtrån som en klar låga.
Mest är det längtan efter närhet, de vackra orden och åtrån som tänder mig så vansinnigt i mina fantasier.
Det enda som saknades var den giriga åtrån jag sett i ansiktena i drömmen – de hämndlystna, triumferande leendena.
Jag skulle hantera den här överväldigande, förödande åtrån så att jag kunde vara en bra … Det var svårt att ens tänka ordet.
Inom honom bultade begäret och åtrån som en högt, tickande klocka och han fick svårt på att fokusera på annat än hennes kropp som låg mot hans.
Men när Edwards hand kupades om min kind, som sammetsklätt stål, rusade åtrån genom mina förtorkade ådror och sände en ilning ända ner till tårna.
”Delade ni blod ofta?” Han var tvungen att prata, tvungen att fråga för att inte låta sig tas över av den sugande åtrån som bultade i de nedre regionerna.
Jag lutade mig över bordet, vilade hakan på mina korslagda armar och grep hårt om bordskanten medan jag kämpade för att motstå den fåniga åtrån som plågade mig.
Det skulle vara enormt provocerande att låta henne leva lycklig, hon som följt sin lust och inte det moraliskt korrekta, hon som lämnat sin ”snälla” man för åtrån till en ”dålig” dito.
På hennes buk hade han känt konturerna av ett ärr och för ett ögonblick virvlade tankarna på Orlando förbi innan spänningen och åtrån skymde all historia, allt byliv och alla förtretligheter.