ändalykten i en mening
Han slår sig ned på Germunds låga bokhylla, men ändalykten hinner knappt landa innan han är på fötter igen.
– Omsorg om den egna ändalykten är sällan särskilt rationell, sa Johansson som visste vad han talade om av egen erfarenhet.
Med jämna mellanrum skär spårvagnen som en kniv genom myllret av människor som pilar över gatan, och alla stannar upp och väntar på respektfullt avstånd medan passagerarna hoppar av, somliga världsvant och nonchalant och blossande på en pipa, kanske redan innan vagnen har hunnit stanna helt, men andra går av mödosamt och ängsligt, klättrande som nerför en inte helt tillförlitlig stege, med den väldiga ändalykten före, och sedan plockar de åt sig alla korgar och kappsäckar.
– Omsorg om den egna ändalykten är sällan särskilt rationell, sa Johansson som visste vad han talade om av egen erfarenhet.
Med jämna mellanrum skär spårvagnen som en kniv genom myllret av människor som pilar över gatan, och alla stannar upp och väntar på respektfullt avstånd medan passagerarna hoppar av, somliga världsvant och nonchalant och blossande på en pipa, kanske redan innan vagnen har hunnit stanna helt, men andra går av mödosamt och ängsligt, klättrande som nerför en inte helt tillförlitlig stege, med den väldiga ändalykten före, och sedan plockar de åt sig alla korgar och kappsäckar.
Hon ser nedåt Västmannagatan, förbi Gustav Vasa kyrkas bulliga vita ändalykt och vidare bort mot medelklassdrömmarnas Mecka, kvarteren mellan Odenplan och Centralen.
Jag vill till de platser där jag vet att oron i kroppen dämpas, de geografiska diamanter där jag för några timmar, dagar, kanske en månad eller två kan känna hur det i mig som ständigt vill vidare drar sig undan, och jag kan få njuta av en förankrad ändalykt ett slag.
Jag vill till de platser där jag vet att oron i kroppen dämpas, de geografiska diamanter där jag för några timmar, dagar, kanske en månad eller två kan känna hur det i mig som ständigt vill vidare drar sig undan, och jag kan få njuta av en förankrad ändalykt ett slag.