Zombierna i en mening
Jag vrider på mig för att se på henne, men hon stirrar resolut på duken där zombierna trycker sig mot glasdörrarna i köpcentret där de sista överlevande människorna gömmer sig.
Till slut drog han sig tillbaka då han såg den skrämda minen i Merediths blossande ansikte och noterade hur de andra eleverna i klassen stirrade misstroget på honom, som om han var en zombie som hade vaknat till liv: inte för att zombien på ett övertygande sätt kan imitera en människa utan för att zombien över huvud taget kan vakna till liv.
Han hade Sveriges Radio till höger, Studio Ett, Ring P1, Kulturnytt, Odla med P1, Filosofiska Rummet, Kino, alla klassiker tillverkades därinne, för att inte tala om P2, det var ett magiskt ögonblick att passera detta tempel, tråkigt att han inte kunde stanna, kanske få en autograf av någon som kom ut, vem som helst, till och med någon från P3 eller P4, men var sak har sin tid, tänkte Winter, den andre flängde på därframme, kanske såg han sig om, Winter kunde knappt se någonting för svetten som rann över ansiktet, den sved som piss i ögonen, vatten från Döda havet, det var som om kristaller av salt bildats i hans ögon, han försökte blinka bort det, det sved mer, det sved i halsen, han hade slitit av slipsen utanför Diplomat, någon kanske hade sett det, tolkat det som en protest av något slag, det var en mycket dyr slips från Twins, han tänkte på centrala Göteborg som en vän, gator som var som hallar i hans eget hem, Göteborg var hans hem, åtminstone centrum och väster, ut mot Långedrag, öarna, här i huvudstaden var han en bonnjävel på en stulen cykel på väg mot avgrunden, den ledde till vänster nu, in på en ny boulevard, Karlavägen, lång som helvetet hela vägen bort mot Karlaplan, tyst och lång, ingen trafik, inga kolleger naturligtvis, bara han och kvällen och zombien därframme, han var så trött nu att han började tvivla på sitt omdöme, han kanske hade varit knäpp från början, den kliniska depressionen hade gått över i vansinne, vanföreställningar, äkta paranoia, det fanns ingen annan cyklist, det fanns bara han själv, snart före detta kriminalkommissarie Erik Winter, en gång landets yngsta, nu ett vrak som höll sig i styret som ett fyllo, som började vingla fram och tillbaka på boulevarden, som fortfarande höll farten men hur länge till? som inte såg någonting, som försökte skrika någonting, som fortsatte efter skuggan därframme, som såg ett ljus därframme, en lysande boll, som en diskokula, det kanske var fest, han var på väg mitt in i festen.
Han hade Sveriges Radio till höger, Studio Ett, Ring P1, Kulturnytt, Odla med P1, Filosofiska Rummet, Kino, alla klassiker tillverkades därinne, för att inte tala om P2, det var ett magiskt ögonblick att passera detta tempel, tråkigt att han inte kunde stanna, kanske få en autograf av någon som kom ut, vem som helst, till och med någon från P3 eller P4, men var sak har sin tid, tänkte Winter, den andre flängde på därframme, kanske såg han sig om, Winter kunde knappt se någonting för svetten som rann över ansiktet, den sved som piss i ögonen, vatten från Döda havet, det var som om kristaller av salt bildats i hans ögon, han försökte blinka bort det, det sved mer, det sved i halsen, han hade slitit av slipsen utanför Diplomat, någon kanske hade sett det, tolkat det som en protest av något slag, det var en mycket dyr slips från Twins, han tänkte på centrala Göteborg som en vän, gator som var som hallar i hans eget hem, Göteborg var hans hem, åtminstone centrum och väster, ut mot Långedrag, öarna, här i huvudstaden var han en bonnjävel på en stulen cykel på väg mot avgrunden, den ledde till vänster nu, in på en ny boulevard, Karlavägen, lång som helvetet hela vägen bort mot Karlaplan, tyst och lång, ingen trafik, inga kolleger naturligtvis, bara han och kvällen och zombien därframme, han var så trött nu att han började tvivla på sitt omdöme, han kanske hade varit knäpp från början, den kliniska depressionen hade gått över i vansinne, vanföreställningar, äkta paranoia, det fanns ingen annan cyklist, det fanns bara han själv, snart före detta kriminalkommissarie Erik Winter, en gång landets yngsta, nu ett vrak som höll sig i styret som ett fyllo, som började vingla fram och tillbaka på boulevarden, som fortfarande höll farten men hur länge till? som inte såg någonting, som försökte skrika någonting, som fortsatte efter skuggan därframme, som såg ett ljus därframme, en lysande boll, som en diskokula, det kanske var fest, han var på väg mitt in i festen.
Ser ut som zombier, tycker jag.
”Zombier?” Bellman skrattade till.
Det sägs att nattskiften på sockerplantagerna förr i tiden bestod av zombier.
De rör sig likt zombier med böjda huvuden och mössorna neddragna till ögonen.
Ingen tog i någon annan, vi gick runt där allihop som zombier, som iskalla spöken.
Alla trasiga människor som hon medicinerat till zombier för att hinna vidare i en späckad almanacka.
De intagna rör sig som automatiserade zombier mellan matlabben, allrummet, pysselverkstaden och värmerummen.
Det bromerade gänget framstår alltmer som zombier som bara reser sig igen, hur många gånger man än dödar dem.
Tidningar och teve utfodrade resten av landet med bilder av berusade ungdomar, zombier i centrum mitt på ljusan dag.
”Zombier?” Bellman skrattade till.
Det sägs att nattskiften på sockerplantagerna förr i tiden bestod av zombier.
De rör sig likt zombier med böjda huvuden och mössorna neddragna till ögonen.
Ingen tog i någon annan, vi gick runt där allihop som zombier, som iskalla spöken.
Alla trasiga människor som hon medicinerat till zombier för att hinna vidare i en späckad almanacka.
De intagna rör sig som automatiserade zombier mellan matlabben, allrummet, pysselverkstaden och värmerummen.
Det bromerade gänget framstår alltmer som zombier som bara reser sig igen, hur många gånger man än dödar dem.
Tidningar och teve utfodrade resten av landet med bilder av berusade ungdomar, zombier i centrum mitt på ljusan dag.
Som en zombie.
Jag gick som en zombie.
Hon gick omkring som en zombie.
Börjar irra runt som en zombie igen.
Jag går runt som en zombie i två dagar.
”Ja?” Klaus Torkildsen lät som en zombie.
Vad är det med dig, Jake? Du är som en zombie.
Gick över fältet, som en zombie, bort mot stenen.
”Vill du att han förvandlar mig till en zombie?”.
Martin Barkner satte sig i radiobilens baksäte som en zombie.
Men jag var inte vacker, och antagligen var jag mer lik en zombie.
En dator kan liksom en zombie inte ljuga, inte genomskåda lögner.
Själv gick han omkring som en zombie, kunde varken sova eller äta.
Om inte det går över måste du leva ihop med en zombie resten av livet.
Nästa dag var man en zombie, men då var det den andres tur att göra samma sak.
Jag vet att vi fick en jättechock, men det var en död kropp, inte något slags zombie.
Han hade gått som en zombie i byn, sur och avvisande, så han kunde behöva lite förströelse.
”Varför står du här och liknar en zombie, Carl? Du är ju vit som ett lakan”, hördes det uppifrån trappan.
I den folkliga tron är en zombie en kropp utan själ, en död kropp försedd med mekaniskt liv genom förhäxning.
Hon liknade Tilde och verkade omtumlad och mekanisk som en zombie, nästan som om hon knuffats i en bestämd riktning.
Hon reste sig nästan som en zombie när bussen svängde in på hållplatsen och stannade till med ett milt pysandet ljud.
De ville bort från denna plats, bort från Dung som kanske rest sig på heden och planlöst vandrade omkring som en zombie.
Var det en zombie? En sådan som i filmen Night of the living dead, som han och Kunthea sett i smyg på en restaurang i Siem Reap.
Jag nickade medan hon hänfört talade om hur sexig han var, trots att jag inte ens mindes att jag sett någon man som inte var zombie.
Han gör sig beredd att säga emot om hon begär pengarna tillbaka, men hon verkar underligt frånvarande – följer efter honom som en zombie.
Det var inte förrän i slutet, när jag såg en vilt stirrande zombie hasa efter den sista skrikande överlevande, som jag insåg vad problemet var.
Vad var det för trauman som låg bakom en så ofattbar självsuggestion, att en människa uppfattade sig själv som död? Ändå visste han det, för var det inte så han själv levt i över tio år, som en zombie?.
Och han hade yrat kring i halvdvala länge efteråt också, inte ens den dödes ansikte och bråket som följde lyckades väcka honom, tvärtom hade han stått där som en zombie med dimmig hjärna, ur stånd att företa sig något eller ens svara klart på några frågor.
Till slut drog han sig tillbaka då han såg den skrämda minen i Merediths blossande ansikte och noterade hur de andra eleverna i klassen stirrade misstroget på honom, som om han var en zombie som hade vaknat till liv: inte för att zombien på ett övertygande sätt kan imitera en människa utan för att zombien över huvud taget kan vakna till liv.
Jag gick som en zombie.
Hon gick omkring som en zombie.
Börjar irra runt som en zombie igen.
Jag går runt som en zombie i två dagar.
”Ja?” Klaus Torkildsen lät som en zombie.
Vad är det med dig, Jake? Du är som en zombie.
Gick över fältet, som en zombie, bort mot stenen.
”Vill du att han förvandlar mig till en zombie?”.
Martin Barkner satte sig i radiobilens baksäte som en zombie.
Men jag var inte vacker, och antagligen var jag mer lik en zombie.
En dator kan liksom en zombie inte ljuga, inte genomskåda lögner.
Själv gick han omkring som en zombie, kunde varken sova eller äta.
Om inte det går över måste du leva ihop med en zombie resten av livet.
Nästa dag var man en zombie, men då var det den andres tur att göra samma sak.
Jag vet att vi fick en jättechock, men det var en död kropp, inte något slags zombie.
Han hade gått som en zombie i byn, sur och avvisande, så han kunde behöva lite förströelse.
”Varför står du här och liknar en zombie, Carl? Du är ju vit som ett lakan”, hördes det uppifrån trappan.
I den folkliga tron är en zombie en kropp utan själ, en död kropp försedd med mekaniskt liv genom förhäxning.
Hon liknade Tilde och verkade omtumlad och mekanisk som en zombie, nästan som om hon knuffats i en bestämd riktning.
Hon reste sig nästan som en zombie när bussen svängde in på hållplatsen och stannade till med ett milt pysandet ljud.
De ville bort från denna plats, bort från Dung som kanske rest sig på heden och planlöst vandrade omkring som en zombie.
Var det en zombie? En sådan som i filmen Night of the living dead, som han och Kunthea sett i smyg på en restaurang i Siem Reap.
Jag nickade medan hon hänfört talade om hur sexig han var, trots att jag inte ens mindes att jag sett någon man som inte var zombie.
Han gör sig beredd att säga emot om hon begär pengarna tillbaka, men hon verkar underligt frånvarande – följer efter honom som en zombie.
Det var inte förrän i slutet, när jag såg en vilt stirrande zombie hasa efter den sista skrikande överlevande, som jag insåg vad problemet var.
Vad var det för trauman som låg bakom en så ofattbar självsuggestion, att en människa uppfattade sig själv som död? Ändå visste han det, för var det inte så han själv levt i över tio år, som en zombie?.
Och han hade yrat kring i halvdvala länge efteråt också, inte ens den dödes ansikte och bråket som följde lyckades väcka honom, tvärtom hade han stått där som en zombie med dimmig hjärna, ur stånd att företa sig något eller ens svara klart på några frågor.
Till slut drog han sig tillbaka då han såg den skrämda minen i Merediths blossande ansikte och noterade hur de andra eleverna i klassen stirrade misstroget på honom, som om han var en zombie som hade vaknat till liv: inte för att zombien på ett övertygande sätt kan imitera en människa utan för att zombien över huvud taget kan vakna till liv.