Vredgade i en mening
Hon ryggade tillbaka inför Arvidssons vredgade uppsyn.
Blottar två förvånade, snarare än vredgade, mörka ögon.
Ett ögonblick betraktade fru Gerich kvinnans vredgade ansikte.
Hon satt och stirrade med vredgade ögon framför sig ned på duken.
”Hm”, säger kriminalaren och mönstrar kyligt den vredgade damen.
Beslutet att tilldela Cesare en kardinalshatt hälsades med vredgade utrop.
Han riktar sin vredgade blick på Baldur och Baldur stirrar rasande tillbaka.
Hon står framför honom, hustrun, mindre än han, men ögonen sprutar vredgade blixtar.
Det är här jag har att tömma kalken och återförena ungdomen med de vredgade makterna.
Med katten i famnen och tårarna rinnande nedför kinderna kastade han vredgade och anklagande blickar mot mig.
Hanna vill torka bort salivstänket ur ansiktet, men står som paralyserad inför den andra kvinnans vredgade angrepp.
Och han, som just trodde att han hade hela segern i händerna, viker undan för hennes vredgade blick och lämnar rummet.
Precis som i St Barts sakristia stormade Robertsons vredgade ande genom köket, och från hans händer strömmade energipulser som var synliga för mig.
Helikoptern verkade filma från ett avstånd på drygt sju kilometer eller ännu mer, men ändå fylldes två tredjedelar av skärmen med vredgade lågor och tjock, svart rök.
Det hördes bara brus så han körde in till vägrenen, struntade i alla vredgade tutanden från människor som minsann hade betalat bilskatten och visste att man inte fick stanna på motorväg.
Först efter gott och väl en kvart närmade han sig åter, stannade försiktigt på något avstånd från den vredgade Barkhausen och meddelade oförbehållsamt: ”Nu kostar det två mark!”.
När nu ingenting annat hjälpte, varken hårda ord eller vredgade blickar, lade Angela med en liten obeskrivlig åtbörd, som om hon i hemlighet släppt efter för något, medgivit något, sin hand på Gotthards arm.
”Telegrafiska depescher” och en snabbt växande tidningsbransch tillhandahöll en rullande nyhetstjänst för revolutionen – och när Tuilerierna sattes i brand i februari 1848 var det den uppmuntran de vredgade, radikaliserade tyska massorna behövde.
Det var som om den haft något att säga henne: att man skulle vara stilla och tyst och anamma allt vad livet kommer flygande med, spegla det i sitt öga och sedan förvara det på botten av sin själ, icke låta sig grumlas och uppröras och sända vredgade vågor mot den oberörda himlen.
Och hela vägen, ända tills de steg ur tunnelbanan vid Viktoria-Louise-Platz riktade han omväxlande hånfulla och vredgade tillmälen mot pojken, som inte vek från hans sida, men som – trots att han var blek av ilska – ändå inte längre svarade med ett ord på alla försök att få ur honom fler upplysningar.
Och så började han tala, och han talade om återsjunkandet i synden och om hur den rättfärdige och vredgade Guden tuktar de en gång väckta, vilka låta världens och köttets frestelser locka sig tillbaka och vilka icke ha vare sig kraft att stå emot eller ödmjukhet att flykta till den stilla ensamhetens nödtvungna försakelser.
Blottar två förvånade, snarare än vredgade, mörka ögon.
Ett ögonblick betraktade fru Gerich kvinnans vredgade ansikte.
Hon satt och stirrade med vredgade ögon framför sig ned på duken.
”Hm”, säger kriminalaren och mönstrar kyligt den vredgade damen.
Beslutet att tilldela Cesare en kardinalshatt hälsades med vredgade utrop.
Han riktar sin vredgade blick på Baldur och Baldur stirrar rasande tillbaka.
Hon står framför honom, hustrun, mindre än han, men ögonen sprutar vredgade blixtar.
Det är här jag har att tömma kalken och återförena ungdomen med de vredgade makterna.
Med katten i famnen och tårarna rinnande nedför kinderna kastade han vredgade och anklagande blickar mot mig.
Hanna vill torka bort salivstänket ur ansiktet, men står som paralyserad inför den andra kvinnans vredgade angrepp.
Och han, som just trodde att han hade hela segern i händerna, viker undan för hennes vredgade blick och lämnar rummet.
Precis som i St Barts sakristia stormade Robertsons vredgade ande genom köket, och från hans händer strömmade energipulser som var synliga för mig.
Helikoptern verkade filma från ett avstånd på drygt sju kilometer eller ännu mer, men ändå fylldes två tredjedelar av skärmen med vredgade lågor och tjock, svart rök.
Det hördes bara brus så han körde in till vägrenen, struntade i alla vredgade tutanden från människor som minsann hade betalat bilskatten och visste att man inte fick stanna på motorväg.
Först efter gott och väl en kvart närmade han sig åter, stannade försiktigt på något avstånd från den vredgade Barkhausen och meddelade oförbehållsamt: ”Nu kostar det två mark!”.
När nu ingenting annat hjälpte, varken hårda ord eller vredgade blickar, lade Angela med en liten obeskrivlig åtbörd, som om hon i hemlighet släppt efter för något, medgivit något, sin hand på Gotthards arm.
”Telegrafiska depescher” och en snabbt växande tidningsbransch tillhandahöll en rullande nyhetstjänst för revolutionen – och när Tuilerierna sattes i brand i februari 1848 var det den uppmuntran de vredgade, radikaliserade tyska massorna behövde.
Det var som om den haft något att säga henne: att man skulle vara stilla och tyst och anamma allt vad livet kommer flygande med, spegla det i sitt öga och sedan förvara det på botten av sin själ, icke låta sig grumlas och uppröras och sända vredgade vågor mot den oberörda himlen.
Och hela vägen, ända tills de steg ur tunnelbanan vid Viktoria-Louise-Platz riktade han omväxlande hånfulla och vredgade tillmälen mot pojken, som inte vek från hans sida, men som – trots att han var blek av ilska – ändå inte längre svarade med ett ord på alla försök att få ur honom fler upplysningar.
Och så började han tala, och han talade om återsjunkandet i synden och om hur den rättfärdige och vredgade Guden tuktar de en gång väckta, vilka låta världens och köttets frestelser locka sig tillbaka och vilka icke ha vare sig kraft att stå emot eller ödmjukhet att flykta till den stilla ensamhetens nödtvungna försakelser.
Han hade talat hastigt och vredgat.
Stalin reagerade mycket vredgat på Churchills tal.
Jag har kysst henne, tänkte Tord igen, fast nu vredgat.
Vredgat skakade hon på huvudet och tog itu med matlagningen.
De många vittnen som sett henne avskriver hon vredgat som lögnare.
Fängelsedirektör Schneider vänder sig vredgat mot fjärdingsmannen.
”Du får inte tala så om din mor! Förstår du inte!” sa Eva Kluge vredgat.
Ingrid slog ifrån sig med båda händerna och ett vredgat uttryck i ansiktet.
”Vill ni vara så hygglig och komma ut härifrån!” börjar hon vredgat huta åt honom.
Det var ett vredgat och mörkt hav, som hade släckt allt himmelens ljus i sina stormande vågor.
Utanför polisstationen pågår ett dystert, vredgat party framför de igenbommade dörrarnas tomma blickar.
Han hade inte hunnit säga många ord innan mor vredgat stegat fram till köksdörren och låst den inifrån.
Vill bara att du ska veta att jag älskar … men mitt ansiktsuttryck var en signal till mor och med ett vredgat litet utrop tog mamma ifrån mig luren och slängde utan ett ord på den.
Den 1 mars 1871 fick preussarna sin hybristiska marsch genom staden, vilket två månader tidigare föregåtts av utropandet av ett nytt tyskt kejsarrike i Versailles spegelsal, och lämnade därefter ett försvagat, hungrande och vredgat Paris att sköta sina egna blodiga affärer.
Hennes sinnesstämning har slagit helt om, vredgat river hon brevet i bitar, i ännu mindre bitar och i ännu mindre, och medan hon gör detta säger hon honom rakt i ansiktet med orden snubblande över varandra: ”Vill du nu också läsa smörjan, sådana gemena lögner som de skriver till alla? Att han har dött hjältedöden för sin führer och sitt folk? Att han var ett föredöme för soldater och kamrater? Vill du låta dem slå i dig sådant, när vi ändå bägge två vet att Lill-Otto helst av allt bara ville pyssla med sina radiogrejer, han som lipade, när han blev inkallad som soldat! Hur ofta sa han inte till mig, när han var rekryt, hur nedriga de är där, och att han hellre skulle vilja ge sin högra hand, bara han kunde bli fri från dem där! Och så nu ett föredöme som soldat och hjältedöd! Lögn, alltihop bara lögn! Men nu ser du vad ni har ställt till med erat skitkrig, du och din führer!”.
Stalin reagerade mycket vredgat på Churchills tal.
Jag har kysst henne, tänkte Tord igen, fast nu vredgat.
Vredgat skakade hon på huvudet och tog itu med matlagningen.
De många vittnen som sett henne avskriver hon vredgat som lögnare.
Fängelsedirektör Schneider vänder sig vredgat mot fjärdingsmannen.
”Du får inte tala så om din mor! Förstår du inte!” sa Eva Kluge vredgat.
Ingrid slog ifrån sig med båda händerna och ett vredgat uttryck i ansiktet.
”Vill ni vara så hygglig och komma ut härifrån!” börjar hon vredgat huta åt honom.
Det var ett vredgat och mörkt hav, som hade släckt allt himmelens ljus i sina stormande vågor.
Utanför polisstationen pågår ett dystert, vredgat party framför de igenbommade dörrarnas tomma blickar.
Han hade inte hunnit säga många ord innan mor vredgat stegat fram till köksdörren och låst den inifrån.
Vill bara att du ska veta att jag älskar … men mitt ansiktsuttryck var en signal till mor och med ett vredgat litet utrop tog mamma ifrån mig luren och slängde utan ett ord på den.
Den 1 mars 1871 fick preussarna sin hybristiska marsch genom staden, vilket två månader tidigare föregåtts av utropandet av ett nytt tyskt kejsarrike i Versailles spegelsal, och lämnade därefter ett försvagat, hungrande och vredgat Paris att sköta sina egna blodiga affärer.
Hennes sinnesstämning har slagit helt om, vredgat river hon brevet i bitar, i ännu mindre bitar och i ännu mindre, och medan hon gör detta säger hon honom rakt i ansiktet med orden snubblande över varandra: ”Vill du nu också läsa smörjan, sådana gemena lögner som de skriver till alla? Att han har dött hjältedöden för sin führer och sitt folk? Att han var ett föredöme för soldater och kamrater? Vill du låta dem slå i dig sådant, när vi ändå bägge två vet att Lill-Otto helst av allt bara ville pyssla med sina radiogrejer, han som lipade, när han blev inkallad som soldat! Hur ofta sa han inte till mig, när han var rekryt, hur nedriga de är där, och att han hellre skulle vilja ge sin högra hand, bara han kunde bli fri från dem där! Och så nu ett föredöme som soldat och hjältedöd! Lögn, alltihop bara lögn! Men nu ser du vad ni har ställt till med erat skitkrig, du och din führer!”.
Och vredgad högg hon i med hackan.
Tulloch gav mig en sista vredgad blick.
”Jaså”, sa pastorn vredgad med hög röst.
Hon får inte något kaffe, tänkte Betty vredgad.
”Men det är myter!” Rösten bakom honom var vredgad.
Jag ville att han skulle vara vredgad som en uppretad björnhanne.
Precis som sin far höjer han sällan rösten, låter aldrig vredgad.
Där fanns inte ens en vaktmästare, så Bertil Återberg gick vredgad tillbaka till bilen.
”Vad är egentligen det här för påhitt, Kuno-Dieter?” började Barkhausen i vredgad ton.
Men jag tänker inte längre på Honom som en vredgad hämnare som skickar ut ljungande blixtar.
För dem levde hon, och om någon anfallit dem, skulle hon försvarat dem som en vredgad lejoninna.
Av en slump, som måste tillskrivas en vredgad försyn, är det enda lediga rummet beläget mitt under min fiendes.
Han måste, vilket han inte gjort på många år, skälla högljutt, han måste hota med bestraffningar, spela vredgad.
– Karlsson skall ju se efter huset, skrek advokaten vredgad, och så släpper Karlsson in sådana här … lösaktiga snärtor.
Damen med rosorna var för bräcklig för att klara denna utmaning, och den soliga personen drog sig tillbaka för att bereda plats åt en vredgad gudinna.
Undén var starkt upprörd och förklarade i vredgad ton, och med den värmländska brytning som blev särskilt stark i upprörda ögonblick: Tänka sig att 136.
” Och efter en vredgad åtbörd från den överordnade: ”Jag ensam bär skulden! Efter telefonsamtalet med mig har distriktspolisen betraktat saken som definitivt utagerad.
Molnen liknar »skaror av vita arbetare / som förklarat en vredgad strejk mot hela himlavalvet« och Majakovskij manar »alla hungriga / svettiga / förtvivlade« att göra uppror.
27 Ett annat vittne till händelserna den 29 juni var politbyråmedlemmen Anastas Mikojan, som i sina memoarer berättar att en vredgad Stalin angrep Zjukov för att denne inte kunde redogöra för hur stora förluster Röda armén hade drabbats av: ”Vad har vi generalstaben till? Vad har vi generalstabschefen till om han under krigets första dagar förlorar fattningen, inte representerar någon och inte leder någon?”.
Tulloch gav mig en sista vredgad blick.
”Jaså”, sa pastorn vredgad med hög röst.
Hon får inte något kaffe, tänkte Betty vredgad.
”Men det är myter!” Rösten bakom honom var vredgad.
Jag ville att han skulle vara vredgad som en uppretad björnhanne.
Precis som sin far höjer han sällan rösten, låter aldrig vredgad.
Där fanns inte ens en vaktmästare, så Bertil Återberg gick vredgad tillbaka till bilen.
”Vad är egentligen det här för påhitt, Kuno-Dieter?” började Barkhausen i vredgad ton.
Men jag tänker inte längre på Honom som en vredgad hämnare som skickar ut ljungande blixtar.
För dem levde hon, och om någon anfallit dem, skulle hon försvarat dem som en vredgad lejoninna.
Av en slump, som måste tillskrivas en vredgad försyn, är det enda lediga rummet beläget mitt under min fiendes.
Han måste, vilket han inte gjort på många år, skälla högljutt, han måste hota med bestraffningar, spela vredgad.
– Karlsson skall ju se efter huset, skrek advokaten vredgad, och så släpper Karlsson in sådana här … lösaktiga snärtor.
Damen med rosorna var för bräcklig för att klara denna utmaning, och den soliga personen drog sig tillbaka för att bereda plats åt en vredgad gudinna.
Undén var starkt upprörd och förklarade i vredgad ton, och med den värmländska brytning som blev särskilt stark i upprörda ögonblick: Tänka sig att 136.
” Och efter en vredgad åtbörd från den överordnade: ”Jag ensam bär skulden! Efter telefonsamtalet med mig har distriktspolisen betraktat saken som definitivt utagerad.
Molnen liknar »skaror av vita arbetare / som förklarat en vredgad strejk mot hela himlavalvet« och Majakovskij manar »alla hungriga / svettiga / förtvivlade« att göra uppror.
27 Ett annat vittne till händelserna den 29 juni var politbyråmedlemmen Anastas Mikojan, som i sina memoarer berättar att en vredgad Stalin angrep Zjukov för att denne inte kunde redogöra för hur stora förluster Röda armén hade drabbats av: ”Vad har vi generalstaben till? Vad har vi generalstabschefen till om han under krigets första dagar förlorar fattningen, inte representerar någon och inte leder någon?”.