Vitögat i en mening
Se sanningen i vitögat, mamma.
Du vill aldrig se sanningen i vitögat.
Rues död har tvingat mig att se min egen ilska i vitögat.
Vi får väl se hur kaxig han är när han ser döden i vitögat.
Nu är det hög tid att möta livet på riktigt, att se verkligheten i vitögat.
Men han hade sett döden i vitögat många gånger under de senaste trettio åren.
Jag tror att hon förstod att det fanns saker som jag bara inte orkade se i vitögat.
Nu tvingas han se ödet i vitögat, va? Det andra ödet var bara hans första öde.
Ändå kändes det på något sätt oundvikligt att jag skulle se döden i vitögat igen.
Därmed ville han heller inte se existensen i vitögat fast det var vad han påstod sig göra.
Hon skulle aldrig kunna spåra det svinet och hon hade inte kurage nog att se honom i vitögat.
Varför skulle någonting skrämma mig efter det? Jag borde kunna se döden i vitögat och skratta.
För han hade ju faktiskt själv mött ondskan, sett faran i vitögat, blivit hotad till livet otaliga gånger.
Och jag är det levande beviset för hur smärtsamt det är att leva, en smärta få vill eller vågar se i vitögat.
Hon hade varit lite rädd för mig, den där läraren, men då och då tvingade hon sig att se sina demoner i vitögat.
Det beror på att de som har en ställning där de kan ta itu med problemet helt enkelt inte vågar se sanningen i vitögat.
Vad fan hade bruden för sig? Insåg hon inte situationens allvar? Hon skulle ju för fan se döden i vitögat så snart killen kom in i lägenheten.
Samhället måste göra sitt yttersta för att stödja dessa utsatta grupper, men då måste man också se sanningen i vitögat och inte hänge sig åt illusioner.
Idéhistorikern Stefan Jonsson har i konsten med dess partikulära sanning funnit en motbild till nyhetsjournalistikens uniforma sanning (Världen i vitögat, 2005).
Det som skulle möta dem när de som fullfjädrade poliser lämnade sin trygga övningsvärld i den naturskönt belägna skolanläggningen och såg sanningen rätt i vitögat.
Genom att se sanningen i vitögat och inse att vi råkar ut för saker och ting, alla möjliga saker och ting, hela tiden, och att det inte finns mycket som vi kan göra åt det.
Goebbels uppvisade en närmast sjuklig aktivitet, det var som om han var rädd för att stanna upp och då tvingas se verkligheten i vitögat, att skåda hur svagt partiet var i den tyska huvudstaden.
Så han glömde den tunna tråd som vanliga människor klamrade sig fast vid när de stirrar döden i vitögat, och följde istället lugnt och behärskat mannens rörelser när han slet åt sig spjutet från väggen.
Under de sällsynta ögonblick då hon kostade på sig att vara introspektiv vad gällde något annat än sitt arbete kunde hon konstatera att det fanns en central fråga – Varför stannar jag kvar? – som hon inte vågade se i vitögat.
Och även om han inte direkt stirrade döden i vitögat de här förhöstdagarna 1952 – inte då – så är det inte tu tal om att han fick sin första skarpa signal om hur hårt han slets, hur häftigt han brände sitt ljus i bägge ändarna.
Londonpolisen kritiserades i och för sig inte, och Emma hade talat med chefen för Sapphire Units och hade tagit med hennes synpunkter, men artikeln ställde viktiga frågor om huruvida myndigheterna svek sårbara delar av samhället, helt enkelt genom att vägra att se obekväma sanningar i vitögat.
Kan du föreställa dig hur det skulle vara för dem att se sanningen i vitögat, att sonen som de har sörjt på något sätt skulle ha varit inblandad i den eldsvåda som dödade honom själv och alla de andra? Jag har i alla fall svårt att tänka den tanken till slut, och då är jag inte lika nedbruten som de.
”Nu när du ändå har fört det på tal”, sade Dominic, ”så har jag alltid velat fråga dig: Var det något av det som hände som fick dig att må dåligt efteråt – inte för att det nödvändigtvis fanns någon anledning, men man måste se det i vitögat: Du liksom drattade på ändan rakt i skiten, om du ursäktar uttrycket.
Nu när jag funderar över det där sista mirakulösa året och betraktar några av de sista bilderna på en sjungande Jussi Björling, undrar jag om sången tillät honom att liksom lösgöra sig från kroppen, så där som han lösgör sig från sin förnedring, lämna dess smärtor och begränsningar i en hög på scengolvet medan han själv förflyttade sig till någon annan rymd? Skickade kanske sången, hans psykiska och fysiska sångutrustning när den väl gick igång, en flodvåg av endorfiner genom hans kropp, en våg som gav honom något slags rus eller låt oss säga lust och luft tillräckligt för att sången skulle leva sitt eget liv fast han själv stirrade döden i vitögat?.
Du vill aldrig se sanningen i vitögat.
Rues död har tvingat mig att se min egen ilska i vitögat.
Vi får väl se hur kaxig han är när han ser döden i vitögat.
Nu är det hög tid att möta livet på riktigt, att se verkligheten i vitögat.
Men han hade sett döden i vitögat många gånger under de senaste trettio åren.
Jag tror att hon förstod att det fanns saker som jag bara inte orkade se i vitögat.
Nu tvingas han se ödet i vitögat, va? Det andra ödet var bara hans första öde.
Ändå kändes det på något sätt oundvikligt att jag skulle se döden i vitögat igen.
Därmed ville han heller inte se existensen i vitögat fast det var vad han påstod sig göra.
Hon skulle aldrig kunna spåra det svinet och hon hade inte kurage nog att se honom i vitögat.
Varför skulle någonting skrämma mig efter det? Jag borde kunna se döden i vitögat och skratta.
För han hade ju faktiskt själv mött ondskan, sett faran i vitögat, blivit hotad till livet otaliga gånger.
Och jag är det levande beviset för hur smärtsamt det är att leva, en smärta få vill eller vågar se i vitögat.
Hon hade varit lite rädd för mig, den där läraren, men då och då tvingade hon sig att se sina demoner i vitögat.
Det beror på att de som har en ställning där de kan ta itu med problemet helt enkelt inte vågar se sanningen i vitögat.
Vad fan hade bruden för sig? Insåg hon inte situationens allvar? Hon skulle ju för fan se döden i vitögat så snart killen kom in i lägenheten.
Samhället måste göra sitt yttersta för att stödja dessa utsatta grupper, men då måste man också se sanningen i vitögat och inte hänge sig åt illusioner.
Idéhistorikern Stefan Jonsson har i konsten med dess partikulära sanning funnit en motbild till nyhetsjournalistikens uniforma sanning (Världen i vitögat, 2005).
Det som skulle möta dem när de som fullfjädrade poliser lämnade sin trygga övningsvärld i den naturskönt belägna skolanläggningen och såg sanningen rätt i vitögat.
Genom att se sanningen i vitögat och inse att vi råkar ut för saker och ting, alla möjliga saker och ting, hela tiden, och att det inte finns mycket som vi kan göra åt det.
Goebbels uppvisade en närmast sjuklig aktivitet, det var som om han var rädd för att stanna upp och då tvingas se verkligheten i vitögat, att skåda hur svagt partiet var i den tyska huvudstaden.
Så han glömde den tunna tråd som vanliga människor klamrade sig fast vid när de stirrar döden i vitögat, och följde istället lugnt och behärskat mannens rörelser när han slet åt sig spjutet från väggen.
Under de sällsynta ögonblick då hon kostade på sig att vara introspektiv vad gällde något annat än sitt arbete kunde hon konstatera att det fanns en central fråga – Varför stannar jag kvar? – som hon inte vågade se i vitögat.
Och även om han inte direkt stirrade döden i vitögat de här förhöstdagarna 1952 – inte då – så är det inte tu tal om att han fick sin första skarpa signal om hur hårt han slets, hur häftigt han brände sitt ljus i bägge ändarna.
Londonpolisen kritiserades i och för sig inte, och Emma hade talat med chefen för Sapphire Units och hade tagit med hennes synpunkter, men artikeln ställde viktiga frågor om huruvida myndigheterna svek sårbara delar av samhället, helt enkelt genom att vägra att se obekväma sanningar i vitögat.
Kan du föreställa dig hur det skulle vara för dem att se sanningen i vitögat, att sonen som de har sörjt på något sätt skulle ha varit inblandad i den eldsvåda som dödade honom själv och alla de andra? Jag har i alla fall svårt att tänka den tanken till slut, och då är jag inte lika nedbruten som de.
”Nu när du ändå har fört det på tal”, sade Dominic, ”så har jag alltid velat fråga dig: Var det något av det som hände som fick dig att må dåligt efteråt – inte för att det nödvändigtvis fanns någon anledning, men man måste se det i vitögat: Du liksom drattade på ändan rakt i skiten, om du ursäktar uttrycket.
Nu när jag funderar över det där sista mirakulösa året och betraktar några av de sista bilderna på en sjungande Jussi Björling, undrar jag om sången tillät honom att liksom lösgöra sig från kroppen, så där som han lösgör sig från sin förnedring, lämna dess smärtor och begränsningar i en hög på scengolvet medan han själv förflyttade sig till någon annan rymd? Skickade kanske sången, hans psykiska och fysiska sångutrustning när den väl gick igång, en flodvåg av endorfiner genom hans kropp, en våg som gav honom något slags rus eller låt oss säga lust och luft tillräckligt för att sången skulle leva sitt eget liv fast han själv stirrade döden i vitögat?.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.