Visst i en mening
Visst kan de.
Visst kan jag.
Visst för fan.
– Å, ja visst.
Det kan man visst.
Visst var han vit.
– Nej, visst inte.
Det gör du visst.
Men det kan jag visst.
– Jo visst, kära ni.
Fast det kunde de visst.
Det är den visst.
Visst har jag inte det?.
Visst behövde jag pengar.
Det orsakade visst rabalder.
– Jo visst, svarade Angela.
– Visst ha vi rum, sade hon.
Du har visst inga nerver alls.
Farbror måste man visst truga.
Så visst, det blev inte gratis.
En miljon flugor kan visst ha fel.
Det kan du visst det, svarade han.
Och visst, jag var inte omöjlig.
De tro visst att jag fallit i onåd.
Ack, hon skrev det visst inte genast.
Det är … är visst något fel ….
Och visst sa du att du hade sovit?.
Jag är säker på att det kan det visst.
Betty var visst inte för kusinäktenskap.
”Visst är hon vacker”, säger Denise.
Folk trodde visst att de skulle bli lurade.
Visst kan jag.
Visst för fan.
– Å, ja visst.
Det kan man visst.
Visst var han vit.
– Nej, visst inte.
Det gör du visst.
Men det kan jag visst.
– Jo visst, kära ni.
Fast det kunde de visst.
Det är den visst.
Visst har jag inte det?.
Visst behövde jag pengar.
Det orsakade visst rabalder.
– Jo visst, svarade Angela.
– Visst ha vi rum, sade hon.
Du har visst inga nerver alls.
Farbror måste man visst truga.
Så visst, det blev inte gratis.
En miljon flugor kan visst ha fel.
Det kan du visst det, svarade han.
Och visst, jag var inte omöjlig.
De tro visst att jag fallit i onåd.
Ack, hon skrev det visst inte genast.
Det är … är visst något fel ….
Och visst sa du att du hade sovit?.
Jag är säker på att det kan det visst.
Betty var visst inte för kusinäktenskap.
”Visst är hon vacker”, säger Denise.
Folk trodde visst att de skulle bli lurade.
Det visste de.
Han visste det.
Det visste alla.
De visste om det.
Jag visste själv.
Då visste vi inte.
Vad visste jag då?.
Varför visste ingen.
Jag visste ändå inte.
Om jag bara visste var.
Jag visste inte varför.
Bägge visste bättre.
Det var ju det jag visste.
»Jag visste ingenting alls.
Men jag visste inget om det.
Det visste han själv också.
Det visste inte mamma och jag.
Kroppen visste bättre än jag.
Det vet jag och det visste Pela.
Om detta visste brodern ingenting.
Hon visste nu att hon hade vunnit.
Nej, det visste inte Waldorf Astor.
Nej, det visste inte Donald McKenzie.
Inte för att jag visste vad det var.
Ellen visste att jag var sanningslös.
Jag visste inte vad jag skulle göra.
Vem som drev dem? Arbetarna visste inte.
Man visste inte något om verkan på sikt.
Vad visste professor Rydin som dr Robert A.
Vi visste så klart inte att det var Sammy.
Erik Bergman visste inte till sig av glädje.
Han visste det.
Det visste alla.
De visste om det.
Jag visste själv.
Då visste vi inte.
Vad visste jag då?.
Varför visste ingen.
Jag visste ändå inte.
Om jag bara visste var.
Jag visste inte varför.
Bägge visste bättre.
Det var ju det jag visste.
»Jag visste ingenting alls.
Men jag visste inget om det.
Det visste han själv också.
Det visste inte mamma och jag.
Kroppen visste bättre än jag.
Det vet jag och det visste Pela.
Om detta visste brodern ingenting.
Hon visste nu att hon hade vunnit.
Nej, det visste inte Waldorf Astor.
Nej, det visste inte Donald McKenzie.
Inte för att jag visste vad det var.
Ellen visste att jag var sanningslös.
Jag visste inte vad jag skulle göra.
Vem som drev dem? Arbetarna visste inte.
Man visste inte något om verkan på sikt.
Vad visste professor Rydin som dr Robert A.
Vi visste så klart inte att det var Sammy.
Erik Bergman visste inte till sig av glädje.