Visslan i en mening
Då blåste Capello i visslan, och skrek:.
Jag har varit likadan, haft jobbet på hjärnan, inte kunnat lämna det när visslan ringt.
Jag har varit likadan, haft jobbet på hjärnan, inte kunnat lämna det när visslan ringt.
Vi har inga visslor hos oss.
Här hördes inga hammarslag nånstans, inga sirener, inga visslor från fabriker.
Det var ett tåg som med tjutande visslor störtade iväg genom mig och snart skulle köra över mig.
Här hördes inga hammarslag nånstans, inga sirener, inga visslor från fabriker.
Det var ett tåg som med tjutande visslor störtade iväg genom mig och snart skulle köra över mig.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Kan du vissla?.
Han hade slutat vissla.
När det börjar osa så vissla.
De hörde honom vissla nere på gården.
Han har slutat vissla och han rör sig inte.
Om Harry hade kunnat vissla, skulle han ha visslat lågt.
Det började vissla runt kastrullen som var av aluminium.
Martinger slutade vissla och höll fram ett papper åt mig.
Han hörde Santos vissla lite sorglöst inifrån stationen.
”Brukar motståndarlagets fans bua och vissla på dig?”.
Några killar uppe vid strandbaren började vissla och applådera.
Själv hade han aldrig behövt vissla för att bli misstänkliggjord.
Från garaget kunde de senare höra Thóras pappa vissla samma melodi.
”Jo… Jon… Jo”, sa han och det lät som om han försökte vissla.
Jag kunde höra honom vissla tonlöst från ett rum längre in i lägenheten.
Så fort ridån gick upp började publiken på galleriet att stampa och vissla.
Jag behövde bara öppna dörren och vissla för att få tag i två slottsvakter.
När han tänker på henne, slutar han vissla och munnen dras till ett tunt streck.
Han hörde henne vissla därinne medan hon gick loss på vattenlåset med rörtången.
”Åh, lägg av”, sa han muntert och såg ut att vara på väg att börja vissla igen.
– Den som satt där sket ner sig när det började vissla runt öronen, konstaterade Bäckström.
Sedan fortsatte de skamlöst muntert att vissla och sucka – »Är han inte söt! Åh jösses!«.
Då brukade de vänta tills Bunny for i väg efter en kanin och sedan slänga sig ner i ljungen och vissla.
Jag hör kniven vissla genom luften mot mig och drar reflexmässigt upp ryggsäcken för att skydda huvudet.
Han var överkänslig för ljud så barnen fick inte vissla och de fick inte heller gå med händerna i byxfickorna.
Jag kom på mig själv med att vissla medan jag satte upp luggen med ett hårspänne och sedan studsade nerför trappan.
Det sista Tolke sade till mig var att jag bara skulle vissla på honom om jag kände mig hotad, och det hade jag inte gjort.
Du kanske hellre vill höra Horst Wessel-sången, va?” Och han började vissla: ”Die Fahne hoch! Die Reihen fest geschlossen.
När vi jagade brukade han vissla eller sjunga svåra sånger för dem och efter en hövlig paus brukade de sjunga samma sång till svar.
Otto kunde vissla de stora ariorna, njöt av dem – men det som ekade ont i hans trettonåriga kropp och själ var förlusten av träningen.
Hon svänger till vänster i en fyrvägskorsning på det där nonchalanta sättet så att Ove är rädd att hon när som helst ska börja vissla.
Han hade slutat vissla.
När det börjar osa så vissla.
De hörde honom vissla nere på gården.
Han har slutat vissla och han rör sig inte.
Om Harry hade kunnat vissla, skulle han ha visslat lågt.
Det började vissla runt kastrullen som var av aluminium.
Martinger slutade vissla och höll fram ett papper åt mig.
Han hörde Santos vissla lite sorglöst inifrån stationen.
”Brukar motståndarlagets fans bua och vissla på dig?”.
Några killar uppe vid strandbaren började vissla och applådera.
Själv hade han aldrig behövt vissla för att bli misstänkliggjord.
Från garaget kunde de senare höra Thóras pappa vissla samma melodi.
”Jo… Jon… Jo”, sa han och det lät som om han försökte vissla.
Jag kunde höra honom vissla tonlöst från ett rum längre in i lägenheten.
Så fort ridån gick upp började publiken på galleriet att stampa och vissla.
Jag behövde bara öppna dörren och vissla för att få tag i två slottsvakter.
När han tänker på henne, slutar han vissla och munnen dras till ett tunt streck.
Han hörde henne vissla därinne medan hon gick loss på vattenlåset med rörtången.
”Åh, lägg av”, sa han muntert och såg ut att vara på väg att börja vissla igen.
– Den som satt där sket ner sig när det började vissla runt öronen, konstaterade Bäckström.
Sedan fortsatte de skamlöst muntert att vissla och sucka – »Är han inte söt! Åh jösses!«.
Då brukade de vänta tills Bunny for i väg efter en kanin och sedan slänga sig ner i ljungen och vissla.
Jag hör kniven vissla genom luften mot mig och drar reflexmässigt upp ryggsäcken för att skydda huvudet.
Han var överkänslig för ljud så barnen fick inte vissla och de fick inte heller gå med händerna i byxfickorna.
Jag kom på mig själv med att vissla medan jag satte upp luggen med ett hårspänne och sedan studsade nerför trappan.
Det sista Tolke sade till mig var att jag bara skulle vissla på honom om jag kände mig hotad, och det hade jag inte gjort.
Du kanske hellre vill höra Horst Wessel-sången, va?” Och han började vissla: ”Die Fahne hoch! Die Reihen fest geschlossen.
När vi jagade brukade han vissla eller sjunga svåra sånger för dem och efter en hövlig paus brukade de sjunga samma sång till svar.
Otto kunde vissla de stora ariorna, njöt av dem – men det som ekade ont i hans trettonåriga kropp och själ var förlusten av träningen.
Hon svänger till vänster i en fyrvägskorsning på det där nonchalanta sättet så att Ove är rädd att hon när som helst ska börja vissla.