Vindilar i en mening
Vattnet i viken krusades bara av svaga vindilar som kom och gick.
Det blåste i sådana där häftiga vindilar, så både han och jag trodde att det var något som farit ur mina fickor.
De tittade på när jag tränade min sköld med Zafrina och Kate, hörde Edward besvara outtalade frågor, såg Benjamin locka upp strålar ur floden eller skarpa vindilar ur den stilla luften, och deras ögon glödde av intensivt hopp att Volturi slutligen skulle få möta sina övermän.
Det blåste i sådana där häftiga vindilar, så både han och jag trodde att det var något som farit ur mina fickor.
De tittade på när jag tränade min sköld med Zafrina och Kate, hörde Edward besvara outtalade frågor, såg Benjamin locka upp strålar ur floden eller skarpa vindilar ur den stilla luften, och deras ögon glödde av intensivt hopp att Volturi slutligen skulle få möta sina övermän.
Det är tyst sånär som på vågornas kylslagna skvalp mot stranden och vindilarna som då och då får flagglinan att klappa mot flaggstången.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
En kall vindil.
En vindil kom blåsande.
Det kom en vindil från havet.
En lätt vindil fick gardinen att röra sig.
Träden ute i parken hade fattats av en vindil.
En plötslig och kall vindil får mig att rysa till.
En skugga drog snabbt som en vindil över Anna-Lenas ansikte.
Då blåste Petras långa sorgslöja ut, fattad av en lekfull vindil.
Dörren till loftgången stod uppställd med en kil – en kylig vindil mötte dem.
Så, från någonstans bakom mannen med käppen kom ett vinddrag, en viskande vindil.
Utanför fönstret sänkte sig skymningen och trädet böjde sig för en häftig vindil.
En förnimmelse av kärlek till det lilla djuret drog genom hans hjärta, snabbt som en vindil.
En kylig vindil följde efter Mia när hon drog upp dörren i porten och slog på ljuset i trapphuset.
En kraftig vindil fick väggarna att rista och några sekunder senare svepte skyfallet in västerifrån.
Det var som en tunn vindil som lekte sig upp längs kroppen, smög sig in i näsan och kittlade luktsinnet.
En plötslig, kall vindil blåste ner från månen och trädens svarta grenar böljade och frasade som häxkjolar.
Han ryste till lite, men det berodde kanske på att en kall vindil drabbade balkongen och nådde hans bara överkropp.
En avlägsen och himmelsk väldig dörr rullades upp, mullrande i dörrspåren, och återigen rörde en vindil vid dagen.
I tystnaden som följde kunde han höra en vindil fara genom lövträden utanför, som en upphetsad, chockad, viskande publik.
Damens blonda hår fladdrade till i en vindil och hon kom fram framför bilens kylare där han kunde se henne helt och hållet.
”Mig själv”, säger Germund och öppnar bildörren samtidigt som en vindil sveper med sig snö från taket rätt in i bilen.
När han efter en kort rökpaus fortsatte med att snygga upp innanför den norra muren drog plötsligt en vindil över kyrkogården.
Från skorstenarna trängde ett tunt vitt rökmoln upp, liknande en liten vajande vimpel, som när det kom högre upp skingrades av en vindil.
En vindil hade uppenbarligen fått fatt i gardinen som farit upp och snott in sig i en gammal liljeväxt hon hade planterat i mormors gamla kruka.
Framför honom drev en vindil torra löv och visade vägen in på tvärgatan där den grå polishusbyggnadens antenner skymtade som jättelika dynggrepar.
Ur ingenstans blåste det upp en vindil som föste döda löv och dammoln ut över asfalten, som om de blixtrande larmljusen själva hade stört stillheten.
Och hon stirrade ut i mörkret och sökte säga sig att de minnen som vaknat inom henne inte voro annat än vissna löv, som en vindil ett ögonblick rört upp.
Entrédörren slogs upp och en äldre dam med två barn kom in och drog med sig en kall vindil innan de försvann mot det inre av hotellet utan att bevärdiga dem med en blick.
När hennes tunna klänning fladdrade ut, förd av en vindil från havet, och föll över hans knän, såg hon på den som om hon älskat klänningen just för detta: att den sökte sig till Thomas Mellers knän.
Hon tyckte att hon stod framför en blommande trädgård, men när hon sträckte ut handen, en stackars värkande hand, för att bryta en kvist, kom strax en vindil och förde den åt sidan så att hon ej kunde nå den.
En vindil kom blåsande.
Det kom en vindil från havet.
En lätt vindil fick gardinen att röra sig.
Träden ute i parken hade fattats av en vindil.
En plötslig och kall vindil får mig att rysa till.
En skugga drog snabbt som en vindil över Anna-Lenas ansikte.
Då blåste Petras långa sorgslöja ut, fattad av en lekfull vindil.
Dörren till loftgången stod uppställd med en kil – en kylig vindil mötte dem.
Så, från någonstans bakom mannen med käppen kom ett vinddrag, en viskande vindil.
Utanför fönstret sänkte sig skymningen och trädet böjde sig för en häftig vindil.
En förnimmelse av kärlek till det lilla djuret drog genom hans hjärta, snabbt som en vindil.
En kylig vindil följde efter Mia när hon drog upp dörren i porten och slog på ljuset i trapphuset.
En kraftig vindil fick väggarna att rista och några sekunder senare svepte skyfallet in västerifrån.
Det var som en tunn vindil som lekte sig upp längs kroppen, smög sig in i näsan och kittlade luktsinnet.
En plötslig, kall vindil blåste ner från månen och trädens svarta grenar böljade och frasade som häxkjolar.
Han ryste till lite, men det berodde kanske på att en kall vindil drabbade balkongen och nådde hans bara överkropp.
En avlägsen och himmelsk väldig dörr rullades upp, mullrande i dörrspåren, och återigen rörde en vindil vid dagen.
I tystnaden som följde kunde han höra en vindil fara genom lövträden utanför, som en upphetsad, chockad, viskande publik.
Damens blonda hår fladdrade till i en vindil och hon kom fram framför bilens kylare där han kunde se henne helt och hållet.
”Mig själv”, säger Germund och öppnar bildörren samtidigt som en vindil sveper med sig snö från taket rätt in i bilen.
När han efter en kort rökpaus fortsatte med att snygga upp innanför den norra muren drog plötsligt en vindil över kyrkogården.
Från skorstenarna trängde ett tunt vitt rökmoln upp, liknande en liten vajande vimpel, som när det kom högre upp skingrades av en vindil.
En vindil hade uppenbarligen fått fatt i gardinen som farit upp och snott in sig i en gammal liljeväxt hon hade planterat i mormors gamla kruka.
Framför honom drev en vindil torra löv och visade vägen in på tvärgatan där den grå polishusbyggnadens antenner skymtade som jättelika dynggrepar.
Ur ingenstans blåste det upp en vindil som föste döda löv och dammoln ut över asfalten, som om de blixtrande larmljusen själva hade stört stillheten.
Och hon stirrade ut i mörkret och sökte säga sig att de minnen som vaknat inom henne inte voro annat än vissna löv, som en vindil ett ögonblick rört upp.
Entrédörren slogs upp och en äldre dam med två barn kom in och drog med sig en kall vindil innan de försvann mot det inre av hotellet utan att bevärdiga dem med en blick.
När hennes tunna klänning fladdrade ut, förd av en vindil från havet, och föll över hans knän, såg hon på den som om hon älskat klänningen just för detta: att den sökte sig till Thomas Mellers knän.
Hon tyckte att hon stod framför en blommande trädgård, men när hon sträckte ut handen, en stackars värkande hand, för att bryta en kvist, kom strax en vindil och förde den åt sidan så att hon ej kunde nå den.