Vietnamrörelsen i en mening
« Både Stieg och jag lämnade då Vietnamrörelsen.
Litteraturen om Vietnamrörelsen och den svenska Vietnampolitiken är omfattande.
»PM om bokstavsvänsterns inflytande i Vietnamrörelsen i Västerås« löd rubriken.
Vietnamrörelsen blev spjutspetsen, för där handlade det om ifall imperialismen skulle vinna eller förlora.
Vietnamrörelsen hade växt fram i kampen med etablissemanget och vad var mer etablissemang än det socialdemokratiska partiet.
Då dök trotskisterna upp, och en kort tid gjorde de gemensam sak med maoisterna och samlade in pengar till samma bankkonto för Vietnamrörelsen.
Det var sannolikt en överdrift, men Vietnamrörelsen hade onekligen påverkat svenskarnas inställning till att uttrycka sina politiska åsikter offentligt.
Stieg gick på gymnasiet på Dragonskolans samhällsvetenskapliga linje och var då redan lite av en veteran i Vietnamrörelsen där han varit aktiv sedan 1968.
Bland dessa nya vänstergrupper fanns det maoistiska KFML (Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna) som hade ett starkt grepp om Vietnamrörelsen genom frontorganisationen De förenade FNL-grupperna.
Den mäktiga demonstrationen, som var den största någonsin i Sverige och överskuggade allt vad Vietnamrörelsen kunnat uppbåda, gick från Humlegården till Riksdagshuset i det lite fuktiga varma höstvädret.
Men ur de unga aktivisternas perspektiv var det också ett oförställt socialdemokratiskt försök att ovanifrån ta kontroll över Vietnamrörelsen: ”den gamla liberala pacifistklicken har köpts upp av regeringspartiet för att administrera SAP:s Vietnamaktivitet för riksdagsvalet 1968”, som man osminkat uttryckte det.
Litteraturen om Vietnamrörelsen och den svenska Vietnampolitiken är omfattande.
»PM om bokstavsvänsterns inflytande i Vietnamrörelsen i Västerås« löd rubriken.
Vietnamrörelsen blev spjutspetsen, för där handlade det om ifall imperialismen skulle vinna eller förlora.
Vietnamrörelsen hade växt fram i kampen med etablissemanget och vad var mer etablissemang än det socialdemokratiska partiet.
Då dök trotskisterna upp, och en kort tid gjorde de gemensam sak med maoisterna och samlade in pengar till samma bankkonto för Vietnamrörelsen.
Det var sannolikt en överdrift, men Vietnamrörelsen hade onekligen påverkat svenskarnas inställning till att uttrycka sina politiska åsikter offentligt.
Stieg gick på gymnasiet på Dragonskolans samhällsvetenskapliga linje och var då redan lite av en veteran i Vietnamrörelsen där han varit aktiv sedan 1968.
Bland dessa nya vänstergrupper fanns det maoistiska KFML (Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna) som hade ett starkt grepp om Vietnamrörelsen genom frontorganisationen De förenade FNL-grupperna.
Den mäktiga demonstrationen, som var den största någonsin i Sverige och överskuggade allt vad Vietnamrörelsen kunnat uppbåda, gick från Humlegården till Riksdagshuset i det lite fuktiga varma höstvädret.
Men ur de unga aktivisternas perspektiv var det också ett oförställt socialdemokratiskt försök att ovanifrån ta kontroll över Vietnamrörelsen: ”den gamla liberala pacifistklicken har köpts upp av regeringspartiet för att administrera SAP:s Vietnamaktivitet för riksdagsvalet 1968”, som man osminkat uttryckte det.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.