Vecken i en mening
Vecken var borta.
De distinkta vecken där fingrarna böjs.
Hårda, grå taggar växte i vecken på hans kinder.
Möglet skulle snart slå läger i de fuktiga vecken.
Hon hade upptäckt att hon hade gyttja på byxslagen och i vecken på skorna.
De – och vecken i pannan – var det enda som avslöjade hans sinnesstämning.
Han drog ett tag i sina byxben för att vecken skulle ligga jämnt och började:.
Ögonen var djupblå men syntes knappt bland de fula vecken av gropigt vitt späck.
Sedan ställde hon lugnt och sakligt ner honom och slätade ut vecken på hans kläder.
Men så rycker något bara som allra mest försiktigt till i vecken i hörnen av hans ögon.
DET finns en filt, men att döma av odören som stiger upp ur vecken har den aldrig tvättats.
Hon hade nu sin granna röda sidenklänning på sig och stod framför spegeln och ordnade vecken.
Under handflatan kände hon det djupa mönstret av upprepade gotiska bågar, formade av vecken i den tjocka barken.
Skjortan under kavajen hängde utanpå byxorna men av vecken i dess nederkant att döma hade mannen haft den nedstoppad.
Dominik märkte att Lauralynns hand var djupt inne i vecken i Mirandas vita kjol, rörde vid henne, nästan styrde hennes lust.
Den strömlinjeformade hjälmen, bröstharneskets rundning och den lilla vidden i ärmarna som låter de vita vecken inunder skymta fram.
Blicken söker sig uppåt, till taket och regnvattnet som forsar genom vecken i plasttaket innan det faller mot marken i plaskande kaskader.
Här får jag prövande sätta tungspetsen mot de mörkrosa vecken och söka strax under hyddan där den sköna lilla kulan vanligtvis sitter.
Vecklade man en gång ut vecken, skulle allt det där, som de voro fyllda av, fladdra ut som en svärm av malar i huset och lägga sig tjockt över det.
Men denna morgon tycks det henne, som om ansiktet hade blivit ännu skarpare, munnen ännu smalare, som om vecken från näsan hade blivit ännu djupare än förr.
Silver ser de brustna blodkärlen som förgrenar sig i hans pappas ögon, vecken av trött hud som hänger från hakan, och han anar den djupa utmattningen i honom.
Vecken kring munnen pekade surt nedåt, och de enda gångerna hon fortfarande kunde se något av den gamle Lars var när han var tillsammans med den fjortonårige sonen.
Han är medveten om Casey, om hennes fingrar i hans hand medan hon skrattar, hur han försöker undvika att trampa på de många vecken i hennes klänning och samtidigt hänga med i tempot.
De enstaka små skavankerna, groparna och vecken och till och med ett rött födelsemärke format som Italien precis under vänstra höften, framhäver bara hennes perfektion, undantagen som bekräftar regeln.
De påminde mig om dem morfar brukade spela bridge med – samma grova, stela händer; samma tunna, nätta strumpor och osannolikt smäckra skor; samma svettpärlor i vecken i nacken strax under de platta kepsarna.
Liten och förkrympt, såg han ut som om han legat nere i jorden hela vintern och nu varligt kravlat sig upp i vårsolen med mull ännu fasthängande vid sina kläder, i sitt skägg och i de feta breda vecken, som korsade hans ansikte.
Hemma, sängliggande i en svår förkylning grubblade han i nattmörker på problemet, när han slogs av snilleblixten att kapa ett papprör och klämma ihop det i ändarna med vecken vinkelrätt mot varandra så att man fick en pyramidformad så kallad tetraeder.
Jag står i dörren med den upplysta hallen bakom mig, min skugga faller över vecken och sömmarna i hans tjocka täcke, och jag försöker komma på något att säga till den här främmande och arge killen som jag på något sätt borde känna mig förbunden med.
Jag stack in fingret och kände hur de glatta vecken lade sig runt det, jag tittade på färgen och de glansiga flikarna av slemhinnor och hud och för ett kort ögonblick önskade jag att alltsammans inte vore gömt inuti i kroppen; att det hade gått att hålla fram och visa.
De sensuella vecken i dess läppliknande kronblad utlovade mysterier och tillfredsställelse inne i dess dolda mitt, men detta verkade vara ett falskt löfte, för dess vintriga vithet och vaxartade stelhet – och avsaknad av doft – vittnade varken om renhet eller lidelse utan om död.
Han var så försiktig – som om hon varit en ömtålig porslinsdocka och inte en stark och tålig gummidocka som Dolly, som man kunde slänga hit och dit, kasta i golvet och sparka undan om hon låg i vägen – och så tyst! – mannen med det stripiga håret bar in barnet i badrummet och bort till badkaret med lejontassar som var stort som vattentråg som djuren dricker ur, och när de kommit in i badrummet och stängt dörren – dragit igen den hårt – för dörren var skev och det gick inte att få låskolven på plats – tog mannen med det stripiga håret av flickan hennes smutsiga pyjamas och placerade henne – fortfarande mycket försiktigt! – och med ett pekfinger pressat mot läpparna för att visa hur försiktigt och ljudlöst detta måste ske – placerade han henne i badkaret – i vattnet som kom ur den rostfläckiga kranen och som bara var ljummet och där det inte fanns många bubblor, förrän mannen med det stripiga håret hade gnuggat händerna ordentligt med den väldoftande Ivorytvålen mellan handflatorna och i det som var kittelleken hade gnidit ut löddret över barnets bleka, lilla kropp, en kropp som vred sig hit och dit som om den varit någonting mjukt man plockat fram ur dess hölje – den hemliga kittelleken, och medan de plaskade svalnade vattnet snabbt och måste fyllas på ur kranen – men från kranen kom ett jämrande ljud som om den protesterade och mannen med det stripiga håret pressade återigen pekfingret mot läpparna och han trutade med läpparna som en clown på teve, och han höjde sina buskiga ögonbryn för att få barnet att skratta – eller om det inte gick att få barnet att skratta så i alla fall få det att sluta vrida sig hit och dit och kämpa emot – för kittelleken var mycket kittlig! – och mannen med det stripiga håret skrattade ett nästan ljudlöst, väsande skratt och efter en liten stund dåsade han till, sov med öppen mun, eftersom han förlorat all den energi som brukade strömma genom honom som elektriciteten i en ledning, och barnet väntade tills mannen med det stripiga håret hade börjat snarka där han till hälften satt, till hälften låg på det blöta badrumsgolvet med ryggen mot väggen och med vattendroppar glittrande i det tjocka, sträva, järngrå håret på bröstet och på de mjuka slappa vecken på buken och i ljumskarna, och när mannen med det stripiga håret till sist vaknade framåt kvällen – och när kvinnan, som legat utslagen på madrassen i rummet intill, vaknade – då hade barnet, naket och darrande och med huden knottrig och vit som skinnet hos en nyplockad höna, klättrat upp ur badkaret och en lång stund måste kvinnan och mannen med det stripiga håret leta efter henne, ända tills de hittade henne under källartrappan, där hon låg bland spindelväv och dammråttor, låg där som en liten mask man trampat på och kramade sin fula och skalliga gummidocka.
De distinkta vecken där fingrarna böjs.
Hårda, grå taggar växte i vecken på hans kinder.
Möglet skulle snart slå läger i de fuktiga vecken.
Hon hade upptäckt att hon hade gyttja på byxslagen och i vecken på skorna.
De – och vecken i pannan – var det enda som avslöjade hans sinnesstämning.
Han drog ett tag i sina byxben för att vecken skulle ligga jämnt och började:.
Ögonen var djupblå men syntes knappt bland de fula vecken av gropigt vitt späck.
Sedan ställde hon lugnt och sakligt ner honom och slätade ut vecken på hans kläder.
Men så rycker något bara som allra mest försiktigt till i vecken i hörnen av hans ögon.
DET finns en filt, men att döma av odören som stiger upp ur vecken har den aldrig tvättats.
Hon hade nu sin granna röda sidenklänning på sig och stod framför spegeln och ordnade vecken.
Under handflatan kände hon det djupa mönstret av upprepade gotiska bågar, formade av vecken i den tjocka barken.
Skjortan under kavajen hängde utanpå byxorna men av vecken i dess nederkant att döma hade mannen haft den nedstoppad.
Dominik märkte att Lauralynns hand var djupt inne i vecken i Mirandas vita kjol, rörde vid henne, nästan styrde hennes lust.
Den strömlinjeformade hjälmen, bröstharneskets rundning och den lilla vidden i ärmarna som låter de vita vecken inunder skymta fram.
Blicken söker sig uppåt, till taket och regnvattnet som forsar genom vecken i plasttaket innan det faller mot marken i plaskande kaskader.
Här får jag prövande sätta tungspetsen mot de mörkrosa vecken och söka strax under hyddan där den sköna lilla kulan vanligtvis sitter.
Vecklade man en gång ut vecken, skulle allt det där, som de voro fyllda av, fladdra ut som en svärm av malar i huset och lägga sig tjockt över det.
Men denna morgon tycks det henne, som om ansiktet hade blivit ännu skarpare, munnen ännu smalare, som om vecken från näsan hade blivit ännu djupare än förr.
Silver ser de brustna blodkärlen som förgrenar sig i hans pappas ögon, vecken av trött hud som hänger från hakan, och han anar den djupa utmattningen i honom.
Vecken kring munnen pekade surt nedåt, och de enda gångerna hon fortfarande kunde se något av den gamle Lars var när han var tillsammans med den fjortonårige sonen.
Han är medveten om Casey, om hennes fingrar i hans hand medan hon skrattar, hur han försöker undvika att trampa på de många vecken i hennes klänning och samtidigt hänga med i tempot.
De enstaka små skavankerna, groparna och vecken och till och med ett rött födelsemärke format som Italien precis under vänstra höften, framhäver bara hennes perfektion, undantagen som bekräftar regeln.
De påminde mig om dem morfar brukade spela bridge med – samma grova, stela händer; samma tunna, nätta strumpor och osannolikt smäckra skor; samma svettpärlor i vecken i nacken strax under de platta kepsarna.
Liten och förkrympt, såg han ut som om han legat nere i jorden hela vintern och nu varligt kravlat sig upp i vårsolen med mull ännu fasthängande vid sina kläder, i sitt skägg och i de feta breda vecken, som korsade hans ansikte.
Hemma, sängliggande i en svår förkylning grubblade han i nattmörker på problemet, när han slogs av snilleblixten att kapa ett papprör och klämma ihop det i ändarna med vecken vinkelrätt mot varandra så att man fick en pyramidformad så kallad tetraeder.
Jag står i dörren med den upplysta hallen bakom mig, min skugga faller över vecken och sömmarna i hans tjocka täcke, och jag försöker komma på något att säga till den här främmande och arge killen som jag på något sätt borde känna mig förbunden med.
Jag stack in fingret och kände hur de glatta vecken lade sig runt det, jag tittade på färgen och de glansiga flikarna av slemhinnor och hud och för ett kort ögonblick önskade jag att alltsammans inte vore gömt inuti i kroppen; att det hade gått att hålla fram och visa.
De sensuella vecken i dess läppliknande kronblad utlovade mysterier och tillfredsställelse inne i dess dolda mitt, men detta verkade vara ett falskt löfte, för dess vintriga vithet och vaxartade stelhet – och avsaknad av doft – vittnade varken om renhet eller lidelse utan om död.
Han var så försiktig – som om hon varit en ömtålig porslinsdocka och inte en stark och tålig gummidocka som Dolly, som man kunde slänga hit och dit, kasta i golvet och sparka undan om hon låg i vägen – och så tyst! – mannen med det stripiga håret bar in barnet i badrummet och bort till badkaret med lejontassar som var stort som vattentråg som djuren dricker ur, och när de kommit in i badrummet och stängt dörren – dragit igen den hårt – för dörren var skev och det gick inte att få låskolven på plats – tog mannen med det stripiga håret av flickan hennes smutsiga pyjamas och placerade henne – fortfarande mycket försiktigt! – och med ett pekfinger pressat mot läpparna för att visa hur försiktigt och ljudlöst detta måste ske – placerade han henne i badkaret – i vattnet som kom ur den rostfläckiga kranen och som bara var ljummet och där det inte fanns många bubblor, förrän mannen med det stripiga håret hade gnuggat händerna ordentligt med den väldoftande Ivorytvålen mellan handflatorna och i det som var kittelleken hade gnidit ut löddret över barnets bleka, lilla kropp, en kropp som vred sig hit och dit som om den varit någonting mjukt man plockat fram ur dess hölje – den hemliga kittelleken, och medan de plaskade svalnade vattnet snabbt och måste fyllas på ur kranen – men från kranen kom ett jämrande ljud som om den protesterade och mannen med det stripiga håret pressade återigen pekfingret mot läpparna och han trutade med läpparna som en clown på teve, och han höjde sina buskiga ögonbryn för att få barnet att skratta – eller om det inte gick att få barnet att skratta så i alla fall få det att sluta vrida sig hit och dit och kämpa emot – för kittelleken var mycket kittlig! – och mannen med det stripiga håret skrattade ett nästan ljudlöst, väsande skratt och efter en liten stund dåsade han till, sov med öppen mun, eftersom han förlorat all den energi som brukade strömma genom honom som elektriciteten i en ledning, och barnet väntade tills mannen med det stripiga håret hade börjat snarka där han till hälften satt, till hälften låg på det blöta badrumsgolvet med ryggen mot väggen och med vattendroppar glittrande i det tjocka, sträva, järngrå håret på bröstet och på de mjuka slappa vecken på buken och i ljumskarna, och när mannen med det stripiga håret till sist vaknade framåt kvällen – och när kvinnan, som legat utslagen på madrassen i rummet intill, vaknade – då hade barnet, naket och darrande och med huden knottrig och vit som skinnet hos en nyplockad höna, klättrat upp ur badkaret och en lång stund måste kvinnan och mannen med det stripiga håret leta efter henne, ända tills de hittade henne under källartrappan, där hon låg bland spindelväv och dammråttor, låg där som en liten mask man trampat på och kramade sin fula och skalliga gummidocka.
Under vecket på baksidan stod det skrivet med tunn blyerts:.
Jag höll blicken fäst på det perfekta vecket mitt på ryggen.
Med undantag för vecket mellan ögonbrynen, slappnade det bistra, knivskarpa ansiktet av en liten aning.
Hela mitt liv, från dess allra allvarligaste aspekter till vecket på strumpan, skulle han ägna all sin tid.
hejdade sig vid anblicken av de bekanta dragen: samma oregelbundna lugg som han själv kunde se i spegeln, vecket mellan pannan och näsan.
Även Kroll visade upp en fientlig min när han plockade fram sin plånbok, en bunt sedlar eller ett kreditkort – det knivskarpa vecket mellan ögonbrynen blev djupare.
Jag höll blicken fäst på det perfekta vecket mitt på ryggen.
Med undantag för vecket mellan ögonbrynen, slappnade det bistra, knivskarpa ansiktet av en liten aning.
Hela mitt liv, från dess allra allvarligaste aspekter till vecket på strumpan, skulle han ägna all sin tid.
hejdade sig vid anblicken av de bekanta dragen: samma oregelbundna lugg som han själv kunde se i spegeln, vecket mellan pannan och näsan.
Även Kroll visade upp en fientlig min när han plockade fram sin plånbok, en bunt sedlar eller ett kreditkort – det knivskarpa vecket mellan ögonbrynen blev djupare.
Trötta veck i huden.
Rättar till ett veck.
Djupa veck fårade pannan.
Bokryggen var helt utan veck.
Inte en skrynkla, inte ett veck.
Tony fick djupa veck i pannan.
Ett riktigt veck den här gången.
Han nickade med pannan i djupa veck.
Pannan fick ett par klädsamma veck.
Han lägger pannan i bekymrade veck.
Myrén tänkte med pannan i djupa veck.
Jerry Salminen lade pannan i djupa veck.
Han stannade upp med pannan i djupa veck.
Lät tummen följa varje veck på pappret.
Pannorna i djupa veck, bekymrat deltagande.
Serge lade pannan först i ett bekymrat veck.
Han läste texten med pannan i djupaste veck.
Nu var det Graces tur att lägga pannan i veck.
Mina fingrar rör sig över ett veck på duken.
Dess fåror och veck voro landsvägar och diken.
I stället: två veck som drog mungiporna nedåt.
Den vita schalen föll omkring henne i ymniga veck.
Green satt tyst med sin feta panna lagd i djupa veck.
Jan lade pannan i djupa veck för att se beklagande ut.
Sedan log han snabbt innan han lade pannan i bistra veck.
Rynkor, krämpor och veck på halsen ingår inte i dealen.
”Det är ju schackdrag”, sa hon med pannan i djupa veck.
”Jag förstår”, sa Iversen och lade pannan i djupa veck.
Han lade den höga pannan i veck och såg ut genom fönstret.
Den vita dukens veck har lämnat avtryck på min oskadda kind.
Han rättar till slipsen och lägger ansiktet i bekymrade veck.
Rättar till ett veck.
Djupa veck fårade pannan.
Bokryggen var helt utan veck.
Inte en skrynkla, inte ett veck.
Tony fick djupa veck i pannan.
Ett riktigt veck den här gången.
Han nickade med pannan i djupa veck.
Pannan fick ett par klädsamma veck.
Han lägger pannan i bekymrade veck.
Myrén tänkte med pannan i djupa veck.
Jerry Salminen lade pannan i djupa veck.
Han stannade upp med pannan i djupa veck.
Lät tummen följa varje veck på pappret.
Pannorna i djupa veck, bekymrat deltagande.
Serge lade pannan först i ett bekymrat veck.
Han läste texten med pannan i djupaste veck.
Nu var det Graces tur att lägga pannan i veck.
Mina fingrar rör sig över ett veck på duken.
Dess fåror och veck voro landsvägar och diken.
I stället: två veck som drog mungiporna nedåt.
Den vita schalen föll omkring henne i ymniga veck.
Green satt tyst med sin feta panna lagd i djupa veck.
Jan lade pannan i djupa veck för att se beklagande ut.
Sedan log han snabbt innan han lade pannan i bistra veck.
Rynkor, krämpor och veck på halsen ingår inte i dealen.
”Det är ju schackdrag”, sa hon med pannan i djupa veck.
”Jag förstår”, sa Iversen och lade pannan i djupa veck.
Han lade den höga pannan i veck och såg ut genom fönstret.
Den vita dukens veck har lämnat avtryck på min oskadda kind.
Han rättar till slipsen och lägger ansiktet i bekymrade veck.