Vattenpussen i en mening
Rakt i vattenpussen vid sina fötter, så satte han klacken på den.
Det fanns vattenpussar här och var men han räddes dem inte, fötterna blev blöta och det gjorde ingenting.
Det blänkte från svarta grenar, och solen lyste i vattenpussar och små gölar, övervuxna av slemmigt gräs och bleknad mossa.
»Han var liten och tunn och väldigt energisk«, sa Tomas, »hans blekblå ögon såg ut som vattenpussar men han såg väldigt full i fan ut.
Sömnlöshet innebär att hjärnan splittras som i glittrande vattenpussar, likt skärvor av krossat glas på dyiga strandremsor som sträcker sig ända bort mot horisonten.
Hon hade sprungit Kungsholmens strandvägar i ett imponerande tempo, fötterna hade dansat över vattenpussar och hala höstlöv när hon avverkat sina vanliga tre och en halv kilometer.
Det blänkte från svarta grenar, och solen lyste i vattenpussar och små gölar, övervuxna av slemmigt gräs och bleknad mossa.
»Han var liten och tunn och väldigt energisk«, sa Tomas, »hans blekblå ögon såg ut som vattenpussar men han såg väldigt full i fan ut.
Sömnlöshet innebär att hjärnan splittras som i glittrande vattenpussar, likt skärvor av krossat glas på dyiga strandremsor som sträcker sig ända bort mot horisonten.
Hon hade sprungit Kungsholmens strandvägar i ett imponerande tempo, fötterna hade dansat över vattenpussar och hala höstlöv när hon avverkat sina vanliga tre och en halv kilometer.
– Gå snyggt! Hoppa inte i vattenpussarna och vik inte av vägen!.
Husen och enstaka parkerade bilar speglades i de otaliga vattenpussarna.
Ibland regnade det och då tog sig människorna försiktigt fram mellan vattenpussarna.
Medan Jonas lyckligt plaskade och kanade genom vattenpussarna och med ett gapskratt hittade ett så djupt vatten att det gick över stövelskaften om han stampade hårt.
Var det inte en aldrig så liten knopp på körsbärsträdets gren? Och tulpanen på väg ut, skulle den bli ljusröd eller gul? Solen speglade sig i vattenpussarna och flinade.
Husen och enstaka parkerade bilar speglades i de otaliga vattenpussarna.
Ibland regnade det och då tog sig människorna försiktigt fram mellan vattenpussarna.
Medan Jonas lyckligt plaskade och kanade genom vattenpussarna och med ett gapskratt hittade ett så djupt vatten att det gick över stövelskaften om han stampade hårt.
Var det inte en aldrig så liten knopp på körsbärsträdets gren? Och tulpanen på väg ut, skulle den bli ljusröd eller gul? Solen speglade sig i vattenpussarna och flinade.
När de kom ut på gården klämde han med tumme och pekfinger över näsan och fräste ut snoret i en vattenpuss.