Vapenbrodern i en mening
Då var inte tillfället att besvära vapenbrodern med pin-samma frågor och utkräva ansvar.
En vapenbroder, i alla fall.
Vapenbroder från Sollentunatiden.
Ni har all rätt att hämnas en dödad vapenbroder.
Fredrik Clinton insåg att han snart skulle följa sin forne vapenbroder.
Canaris tog sin unge vapenbroder kamratligt under armen och drog fram honom till kartan.
För att rättfärdiga sin positiva inställning måste Majakovskij därför göra honom till kollega och vapenbroder, till lefare.
När han begrovs fanns hans vapenbroder Vilhelm Moberg vid båren och han kallade Kejne för ”de olycksaligas och vilsekomnas hjälpare”.
En av utmärkelserna var ett inramat diplom för tapperhet i fält som han tilldelats efter att ha släpat bort en sårad vapenbroder från fiendens skottlinje.
Även om Driscoll aldrig hade träffat den stupade brodern Caruso var han soldat in i märgen, och vare sig han var släkt med Brian eller inte så var en vapenbroder alltid en broder.
Han hade däremot gett sitt godkännande till att hans gamle vapenbroder Erich Mielke, högste chef för Stasi, regeringsmedlem och minister för statssäkerheten, hade tagit hand om de praktiska detaljerna.
Han och Martin har suttit och pratat och planlagt halva natten, så även om han inte varit ute efter en vapenbroder måste det vara det första som dyker upp i Martins huvud, hans första åtgärd efter att han tagit sig ut: att återvända till Soblewski.
Majakovskij – den store revolutionspoeten, den enastående poetiska revolutionären, arbetarklassens outtröttliga poetiska vapenbroder – gratuleras varmt av Pressen och revolutionen med anledning av 20-årsjubileet av hans konstnärliga och samhälleliga arbete.
Vapenbroder från Sollentunatiden.
Ni har all rätt att hämnas en dödad vapenbroder.
Fredrik Clinton insåg att han snart skulle följa sin forne vapenbroder.
Canaris tog sin unge vapenbroder kamratligt under armen och drog fram honom till kartan.
För att rättfärdiga sin positiva inställning måste Majakovskij därför göra honom till kollega och vapenbroder, till lefare.
När han begrovs fanns hans vapenbroder Vilhelm Moberg vid båren och han kallade Kejne för ”de olycksaligas och vilsekomnas hjälpare”.
En av utmärkelserna var ett inramat diplom för tapperhet i fält som han tilldelats efter att ha släpat bort en sårad vapenbroder från fiendens skottlinje.
Även om Driscoll aldrig hade träffat den stupade brodern Caruso var han soldat in i märgen, och vare sig han var släkt med Brian eller inte så var en vapenbroder alltid en broder.
Han hade däremot gett sitt godkännande till att hans gamle vapenbroder Erich Mielke, högste chef för Stasi, regeringsmedlem och minister för statssäkerheten, hade tagit hand om de praktiska detaljerna.
Han och Martin har suttit och pratat och planlagt halva natten, så även om han inte varit ute efter en vapenbroder måste det vara det första som dyker upp i Martins huvud, hans första åtgärd efter att han tagit sig ut: att återvända till Soblewski.
Majakovskij – den store revolutionspoeten, den enastående poetiska revolutionären, arbetarklassens outtröttliga poetiska vapenbroder – gratuleras varmt av Pressen och revolutionen med anledning av 20-årsjubileet av hans konstnärliga och samhälleliga arbete.
Låt oss bli vapenbröder.
– Vilka är dom, dina vapenbröder?.
I den här striden är vitländarna våra vapenbröder.
Jag utkämpade mina första strider mot mina nya vapenbröder.
Vårt kamratskap är gott – kärvt och robust som sig bör bland vapenbröder.
För oss verkade det ofattbart att våra vapenbröder skulle vända sina vapen mot oss.
Två samurajer, tänkte han, två trogna vapenbröder på väg att betrakta månens bleka akvareller över sjön.
Rafael försökte sig på en lam protest och hans två vapenbröder såg inte heller de odelat förtjusta ut över förslaget.
Från före detta vapenbröder, från banker som hade problem med myndigheterna, från oligarker som fick problem med varandra.
De talade givetvis om hålet i marken, och jag förväntade mig att någon av nordlänningens nya söderländska vapenbröder skulle förklara.
Det var där jag fick höra talas om Mannhards död och om de bittra striderna mellan forna vapenbröder nere vid havet vid Torneå och Kemi tidigare samma månad.
Tio år senare skrev Simonov en roman om Chalchin-Gol – Tovarisjtji po Oruzjiu (”Vapenbröder”) – som handlade om en sovjetisk befälhavare som inte nämns vid namn.
Jag kan inte föreställa mig att våra förra vapenbröder skulle vända sig mot oss i strid, men för säkerhets skull kommer armén att agera som om den uppträdde i ett fientligt land.
Att ta ett lasarettståg som var avskuret från utlandsdestinationer och höll på att vändas för att i stället gå norrut var det sista som vi hade väntat oss av våra tidigare vapenbröder.
Men du fattar att jag inte kan gola, va? Du ser hur det går, kolla Vladan bara! Pof! Borta! Men det kan jag säga, att mina vapenbröder i hemlandet är högt uppsatta numera och de lämnar aldrig en soldat i sticket.
« Det hela slutade dock med försoning och Burljuk och Majakovskij blev bästa vänner och vapenbröder i den »strid på liv och död som då stod het runtom mellan gammalt och nytt i konsten och livet«, med Burljuks formulering.
Också det litterära läget var ägnat att väcka nostalgiska känslor hos Majakovskij: Tvortjestvo-gruppen bestod nämligen av flera av hans litterära vapenbröder, som av olika skäl hade hamnat i östra Sibirien under världs- och inbördeskriget.
Hans förhoppningar grundades på vad han kallade ”en ny europeisk anda i vardande”, delad av våra finska vapenbröder, våra norska kamrater och av alla de andra frivilliga som tjänstgjorde i våra led från Frankrike, Danmark, Belgien, Nederländerna och till och med Schweiz.
Bortsett från själva sakfrågan hade Majakovskij än en gång, precis som 1928, överrumplat sina vänner och vapenbröder med ett drastiskt steg utan att rådgöra med dem först! »Vi uppfattade det som odemokratiskt och enrådigt«, mindes Asejev: »Uppriktigt sagt kände vi OSS som övergivna i en skog av motsägelser.
Klipp till sju år senare och här är han, summan av hans existens inskränkt till en trea med kokvrå åtta våningar upp, tillsammans med sina vapenbröder, männen som förvisats från Elmsbrooks lummiga gator, från den mattklädda och gardinförsedda värmen i bastanta, knarrande villor, män som mist familj och äktenskap men fortfarande betalar för dem i stort och smått.
– Vilka är dom, dina vapenbröder?.
I den här striden är vitländarna våra vapenbröder.
Jag utkämpade mina första strider mot mina nya vapenbröder.
Vårt kamratskap är gott – kärvt och robust som sig bör bland vapenbröder.
För oss verkade det ofattbart att våra vapenbröder skulle vända sina vapen mot oss.
Två samurajer, tänkte han, två trogna vapenbröder på väg att betrakta månens bleka akvareller över sjön.
Rafael försökte sig på en lam protest och hans två vapenbröder såg inte heller de odelat förtjusta ut över förslaget.
Från före detta vapenbröder, från banker som hade problem med myndigheterna, från oligarker som fick problem med varandra.
De talade givetvis om hålet i marken, och jag förväntade mig att någon av nordlänningens nya söderländska vapenbröder skulle förklara.
Det var där jag fick höra talas om Mannhards död och om de bittra striderna mellan forna vapenbröder nere vid havet vid Torneå och Kemi tidigare samma månad.
Tio år senare skrev Simonov en roman om Chalchin-Gol – Tovarisjtji po Oruzjiu (”Vapenbröder”) – som handlade om en sovjetisk befälhavare som inte nämns vid namn.
Jag kan inte föreställa mig att våra förra vapenbröder skulle vända sig mot oss i strid, men för säkerhets skull kommer armén att agera som om den uppträdde i ett fientligt land.
Att ta ett lasarettståg som var avskuret från utlandsdestinationer och höll på att vändas för att i stället gå norrut var det sista som vi hade väntat oss av våra tidigare vapenbröder.
Men du fattar att jag inte kan gola, va? Du ser hur det går, kolla Vladan bara! Pof! Borta! Men det kan jag säga, att mina vapenbröder i hemlandet är högt uppsatta numera och de lämnar aldrig en soldat i sticket.
« Det hela slutade dock med försoning och Burljuk och Majakovskij blev bästa vänner och vapenbröder i den »strid på liv och död som då stod het runtom mellan gammalt och nytt i konsten och livet«, med Burljuks formulering.
Också det litterära läget var ägnat att väcka nostalgiska känslor hos Majakovskij: Tvortjestvo-gruppen bestod nämligen av flera av hans litterära vapenbröder, som av olika skäl hade hamnat i östra Sibirien under världs- och inbördeskriget.
Hans förhoppningar grundades på vad han kallade ”en ny europeisk anda i vardande”, delad av våra finska vapenbröder, våra norska kamrater och av alla de andra frivilliga som tjänstgjorde i våra led från Frankrike, Danmark, Belgien, Nederländerna och till och med Schweiz.
Bortsett från själva sakfrågan hade Majakovskij än en gång, precis som 1928, överrumplat sina vänner och vapenbröder med ett drastiskt steg utan att rådgöra med dem först! »Vi uppfattade det som odemokratiskt och enrådigt«, mindes Asejev: »Uppriktigt sagt kände vi OSS som övergivna i en skog av motsägelser.
Klipp till sju år senare och här är han, summan av hans existens inskränkt till en trea med kokvrå åtta våningar upp, tillsammans med sina vapenbröder, männen som förvisats från Elmsbrooks lummiga gator, från den mattklädda och gardinförsedda värmen i bastanta, knarrande villor, män som mist familj och äktenskap men fortfarande betalar för dem i stort och smått.
De gamla vapenbröderna skakade hand.
Ray Lankester och Carl Schorlemmer samt de gamla kommunistiska vapenbröderna Wilhelm Liebknecht och Friedrich Lessner, kurade ihop sig vid graven.
Då låg det bortom min fattningsförmåga att de två ”vapenbröderna”, den term som Finland och Tyskland använde för att betecka sin inbördes relation, kunde ha olika krigsmål.
Ray Lankester och Carl Schorlemmer samt de gamla kommunistiska vapenbröderna Wilhelm Liebknecht och Friedrich Lessner, kurade ihop sig vid graven.
Då låg det bortom min fattningsförmåga att de två ”vapenbröderna”, den term som Finland och Tyskland använde för att betecka sin inbördes relation, kunde ha olika krigsmål.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.