Vanskapt i en mening
– En vanskapt person.
En ung, vanskapt tiggare.
En fet vanskapt figur spelar plötsligt huvudrollen.
Därför är allting tyst, vanskapt och i högsta grad verkligt.
Överläppen framträdde på ett nästan vanskapt sätt under mustaschen.
Med vämjelse tycker hon då att han är på något vidrigt sätt vanskapt.
Han berättade att det hade tillstött komplikationer, och att en av ungarna hade visat sig vara vanskapt.
Bella, frisk och strålande, så annorlunda mot nu, men ändå inte … Hennes kropp skulle inte vara vanskapt, utan förändrad på ett mer naturligt sätt.
Gerlof pekade ner i stenbrottet där den putsade stenen som såg ut som ett stort ägg eller ett vanskapt huvud låg, spräckt i en större och en mindre halva.
Petra stirrade förskräckt på hans stora klotrunda huvud, som bar en flottglänsande grön hatt och som nedtill avslutades av en vanskapt uppsvälld strumahals.
Och även om hon såg lite vanskapt ut – som om hon inte kunde räta på sig ordentligt – så såg jag leendet ur mina mardrömmar lysa upp hennes vilda ansikte.
– Hur kan det vara så annorlunda? När vi människor möter ett barn som är vanskapt och har svårt att klara sig själv, då bryr vi oss mer om det barnet än om de andra, som är friska och inte behöver vår hjälp.
Karl VIII var bara tjugofyra år gammal, och enligt en iakttagare den »fulaste man« som denne någonsin hade sett »i hela [sitt] liv – han var liten och vanskapt och hade det mest motbjudande ansikte som någonsin en man burit«.
Och här i den stora salen, där ljuset lät skuggor stora som svarta sagodjur uppföra ett besynnerligt spel, växte handelsmannen med den dystra minen och den sträva mustaschen så att Kiss till sist såg ut som en liten vanskapt dvärg bredvid honom.
En ung, vanskapt tiggare.
En fet vanskapt figur spelar plötsligt huvudrollen.
Därför är allting tyst, vanskapt och i högsta grad verkligt.
Överläppen framträdde på ett nästan vanskapt sätt under mustaschen.
Med vämjelse tycker hon då att han är på något vidrigt sätt vanskapt.
Han berättade att det hade tillstött komplikationer, och att en av ungarna hade visat sig vara vanskapt.
Bella, frisk och strålande, så annorlunda mot nu, men ändå inte … Hennes kropp skulle inte vara vanskapt, utan förändrad på ett mer naturligt sätt.
Gerlof pekade ner i stenbrottet där den putsade stenen som såg ut som ett stort ägg eller ett vanskapt huvud låg, spräckt i en större och en mindre halva.
Petra stirrade förskräckt på hans stora klotrunda huvud, som bar en flottglänsande grön hatt och som nedtill avslutades av en vanskapt uppsvälld strumahals.
Och även om hon såg lite vanskapt ut – som om hon inte kunde räta på sig ordentligt – så såg jag leendet ur mina mardrömmar lysa upp hennes vilda ansikte.
– Hur kan det vara så annorlunda? När vi människor möter ett barn som är vanskapt och har svårt att klara sig själv, då bryr vi oss mer om det barnet än om de andra, som är friska och inte behöver vår hjälp.
Karl VIII var bara tjugofyra år gammal, och enligt en iakttagare den »fulaste man« som denne någonsin hade sett »i hela [sitt] liv – han var liten och vanskapt och hade det mest motbjudande ansikte som någonsin en man burit«.
Och här i den stora salen, där ljuset lät skuggor stora som svarta sagodjur uppföra ett besynnerligt spel, växte handelsmannen med den dystra minen och den sträva mustaschen så att Kiss till sist såg ut som en liten vanskapt dvärg bredvid honom.
Sidan med den vanskapta kalven som slogs upp.
Vissa liknade vanskapta människor, tyckte Julia.
Bara inför den nationella folkräkningen vart tionde år plockades de vanskapta fram.
För tjugofem år sedan tog du avstånd från ditt vanskapta barn, du förkastade och övergav honom.
Jag räckte honom villigt det vanskapta glasföremålet och tog istället ett resolut tag om överarmen på min kära frisörska.
Det tog mig några sekunder att inse vad den vanskapta kroppsdelen var – jag förstod det inte förrän hon ömt lade händerna på sin svullna mage.
När oskulden ryckts bort, när skönheten skurits sönder och krossats kunde det vanskapta monstret äntligen känna sig överlägsen den människa han åtrått.
Liksom om kvällarna skuggorna stiga kolossala och svarta uppför väggar och tak och grymt driva sin lek med människorna i rummet, så att deras kroppar ibland bli till jättars kroppar, med utspärrade fingrar och stora tunga huvuden, som avbilda sig mot väggens ljusa fält, och ibland krympa till gnomer i hörn och vråar då lampan flyttas, alltid vanskapta, alltid groteska, så formade också Adèles heta hjärna liknande bilder av de människor hon lärde känna.
Vissa liknade vanskapta människor, tyckte Julia.
Bara inför den nationella folkräkningen vart tionde år plockades de vanskapta fram.
För tjugofem år sedan tog du avstånd från ditt vanskapta barn, du förkastade och övergav honom.
Jag räckte honom villigt det vanskapta glasföremålet och tog istället ett resolut tag om överarmen på min kära frisörska.
Det tog mig några sekunder att inse vad den vanskapta kroppsdelen var – jag förstod det inte förrän hon ömt lade händerna på sin svullna mage.
När oskulden ryckts bort, när skönheten skurits sönder och krossats kunde det vanskapta monstret äntligen känna sig överlägsen den människa han åtrått.
Liksom om kvällarna skuggorna stiga kolossala och svarta uppför väggar och tak och grymt driva sin lek med människorna i rummet, så att deras kroppar ibland bli till jättars kroppar, med utspärrade fingrar och stora tunga huvuden, som avbilda sig mot väggens ljusa fält, och ibland krympa till gnomer i hörn och vråar då lampan flyttas, alltid vanskapta, alltid groteska, så formade också Adèles heta hjärna liknande bilder av de människor hon lärde känna.
De undrade vem denne vanskapte nykomling var.
Han såg den lille vanskapte och sade att han bara sköt omkring sig, plockade en efter en.
Hon kunde inte urskilja uppasserskan, men hon såg att den lille vanskapte fick en stor flottig påse i sin hand.
Så nära hon hade varit att bli hans! Hon såg också den vanskapte dvärgen grina emot sig sådan hon sett honom, då hon från fönstret blickat in i hans rum.
Han såg den lille vanskapte och sade att han bara sköt omkring sig, plockade en efter en.
Hon kunde inte urskilja uppasserskan, men hon såg att den lille vanskapte fick en stor flottig påse i sin hand.
Så nära hon hade varit att bli hans! Hon såg också den vanskapte dvärgen grina emot sig sådan hon sett honom, då hon från fönstret blickat in i hans rum.