Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Vanäran i en mening

Den största vanäran var troligtvis att bli struken ur det stora fosterländska krigets historia.
Jag vet inte vad ett eftermäle är värt för dig, vanäran hade säkert varit värre om dina föräldrar varit i livet, men du har säkert hört talas om hur medfångar behandlar sådana som begått övergrepp som du.
Skuld och vanära.
Luciano Moggi i all ära och vanära.
Hon hade dragit vanära över familjen.
Du tjänar ingenting på att vanära oss.
Men hon drog vanära över sin familj och sin släkt.
Ytterligare en vanära! – mor skulle aldrig överleva det.
För nu trodde Ida att hon hade räddat sin mamma från fängelse och vanära.
Seth Clearwater, som vakade utanför tältet, var ett intimt vittne till min vanära.
Under denna period av vanära hade hon arbetat som volontär på Herkimer Countys veteransjukhus.
Det är inte fängelsestraffen som dragit vanära över honom, han har bara gjort vad som krävts.
Naturligtvis förstod hon: det hade inte varit någon vanära, bara övermod, misstag och bestraffning.
Det var en vanära för de vuxna barnen att tillåta det, oavsett vilka svårigheter de själva levde under.
Enda sättet för familjen att ta til baka sin heder när jag nu spridit vanära över familjen är att döda mig.
Han har för alltid fläckat faderns goda minne, dragit vanära över det som fadern vigt sitt liv åt att bygga upp.
”Jag förstår inte”, sa broder Rupert, ”hur den moraliska kalkylen att vi allihop dör skulle balanseras av polisens vanära.
De gjorde det alltså! Enligt segrarnas rätt utgjorde alltså de frivilliga en kriminell liga, och deras döda har dött i vanära.
Några illojala polismän läckte flera år senare dessa spekulationer till en morgontidning, som till sin eviga vanära publicerade dem.
Till och med mitt uppe i det som jag senare lärde mig kalla Den stora depressionen var det en vanära att tvingas leva på ålderspension.
Under denna period av vanära i sitt liv, hade hon ofta tänkt på Konrad och Agatha och på deras exemplariska liv som hon inte hade lyckats efterlikna.
Också för Burchard bådade äktenskapet illa: »I själva verket var det en stor vanära, en källa till stor skam för Hans helighet och för påvestolen.
Jag tror, att du en dag ska upptäcka, att ett riktigt drama skriver man inte, utan man sliter det ur sig med risk för förblödning, vanära och annat elände.
Hade de dött i vanära, så långt, mätt i tid och avstånd, från de brott som vi hör talas om? Hur ska jag kunna veta? Jag – själv en åtalbar brottsling!.
Vilken vanära – hon hade verkligen felbedömt hans känslor för henne – hon hade trott att han brydde sig om henne – och allt det hade på ett ögonblick försvunnit.
Han skulle kunna överlämna ett förstklassigt utpressningsinstrument till sina uppdragsgivare, nyckeln till avsättning och vanära, kanske likvidering, för Gestapos och Luftwaffes skapare.
Visste ni att hon haft en äldre syster som för fem år sedan officiellt tog sitt liv? Necia berättade att det var hennes fars halvbröder som drev systern till det, hon hade dragit vanära över familjen genom att ha ett förhållande med en svensk kille.
När han två år tidigare hade utnämnts till chef för den norska säkerhetstjänsten, var det hans lugn och behagliga natur som överhuvudtaget gjorde det möjligt för någon med militär bakgrund att accepteras som chef för en tjänst med en historia ärrad av vanära.
Att se denna stora skara judar strömma fram till Herrens bord för att där möta den frälsare, deras folk i 1900 år förkastat, för att stärkas och rustas av honom, så att de skulle kunna bestå provet och ej draga vanära över hans namn – det var en upplyftande syn.
Varje individ har dock ett nedärvt, från barndomen väl inpräntat förhållande till såväl sharaf – som generellt handlar om heder som motsats till social vanära – och även till namus – som är sådan heder som är tydligt kopplad till skam förknippad med kvinnans sexualitet.
« Brorsonen har lämnat alla ambitioner bakom sig och försöker bara tillfredsställa sina lustar på så sätt att han undviker skam, vanära och straff, men Diderot ifrågasätter om han är mer avskyvärd än andra – är han inte bara mer uppriktig i sitt förfall? Denne amoraliske slusk vet att man är beroende av omständigheterna och är med all sin omoral ändå en sanningssägare.