Vallarna i en mening
Även inne i stan var vallarna höga.
Utanför de steniga vallarna sjöd de grunda dammarna, som aldrig riktigt tömdes, av liv.
De klättrade över de vita vallarna av snöblandad is vid Åluddens strand efter morgonmålet.
Gånglåten passerade dem på bryggan och vandrade ut på vattnet, över sjön mot vallarna i väster.
Bortom vallarna hade ett nytt istäcke snabbt bildats ute på sjön, som ett blåvitt fält genomkorsat av svarta sprickor.
Utanför de steniga vallarna sjöd de grunda dammarna, som aldrig riktigt tömdes, av liv.
De klättrade över de vita vallarna av snöblandad is vid Åluddens strand efter morgonmålet.
Gånglåten passerade dem på bryggan och vandrade ut på vattnet, över sjön mot vallarna i väster.
Bortom vallarna hade ett nytt istäcke snabbt bildats ute på sjön, som ett blåvitt fält genomkorsat av svarta sprickor.
Höga vallar reste sig omkring dem.
Där tornade den upp sig i meterhöga vallar.
Höga vallar tornade upp sig på bägge sidor.
Hon vallar ut pojkarna för en beordrad uppvisning i gullighet.
Drivor byggdes upp överallt där snön fick fäste, och de växte snabbt till vallar.
Strålkastarnas ljus reflekterades i snödrivorna som låg i höga vallar längs vägen.
Han hade jobbat hårt med sin skapelse och byggt både torn och murar, vallar och dammar.
Har du sett sextioåriga knuttar som är ute och vallar sina HDhojar? Lite patetiskt, tycker jag.
Nu omgärdades vägen på båda sidor av låga vallar av lös jord, och det passade inte hennes syfte.
Det blir brett och djupt, och dess sluttningar, som nyss bara voro gräsbevuxna vallar, stupa rakt ned, så hala och djupa.
Buskarna utanför köksfönstret hade fått vita hattar, och nere på stranden hade vågorna vräkt upp isen i breda vallar.
Vi plockar upp Cinna och Portia och hon eskorterar oss runt för att säga adjö till viktiga människor och vallar oss sedan mot dörren.
Vi åker genom det västerbottniska kustlandskapet, där landhöjningen har byggt en trappa från havet upp till kustslätten med dess blandning av barr- och lövskog, dess åkrar och vallar.
På andra sidan Rådhusplassen tronade det sjuhundra år gamla Akershus fästning på höga vallar med gamla, krigsskadade kanoner riktade ut över fjorden, som såg ut att ha gåshud där den darrade lätt i de iskalla vindbyarna.
NÄR WULFSTANS SÄLLSKAP placerades vid fönsterbordet vällde långsamt moln av bomullsliknande dimma fram över det svarta vattnet, som om bukten hade vaknat och på väg att stiga upp hade kastat av sig stora vallar av lakan och filtar.
Men så fick Marklund Polonipriset, tidningarna började skriva om henne och korade henne till den nya deckardrottning som alla väntade på och när pocketupplagan kom ut, med Marklund själv på omslagets framsida, så bröts alla vallar.
Senare på förmiddagen skulle den fyllas av småbarnsföräldrar som vallar barn, pensionärer som matar änder, polacker som säljer sprit, smågrabbar som säljer hasch eller sex, och tonårstjejer som motionerar till Friskis & Svettis hurtfriska hejarop.
När jag var tretton, den där julen när det snöade så mycket att vi blev insnöade och alla snöplogar och bärgningsbilar hade kört fram och tillbaka på Huron Pike Road hela natten; den juldagsmorgonen stod det ett fordon parkerat längst ner på uppfartsvägen – jag kunde nätt och jämnt se det från mitt sovrumsfönster – det såg ut att vara en liten öppen varubil – och jag såg hur en mansperson klev ur den och jag såg hur denne man skottade rent längst ner på vår uppfartsväg där snöplogarna hade vräkt upp höga vallar med hårt packad snö – trots att det inte ingick i det arbete som snöröjningsarbetarna brukade göra trodde jag först att det kanske var någon kommunalanställd – men sedan insåg jag att det måste vara far som kommit för att skotta rent uppfartsvägen precis som han, när han bodde hos oss, alltid brukat göra då det hade snöat mycket.
Där tornade den upp sig i meterhöga vallar.
Höga vallar tornade upp sig på bägge sidor.
Hon vallar ut pojkarna för en beordrad uppvisning i gullighet.
Drivor byggdes upp överallt där snön fick fäste, och de växte snabbt till vallar.
Strålkastarnas ljus reflekterades i snödrivorna som låg i höga vallar längs vägen.
Han hade jobbat hårt med sin skapelse och byggt både torn och murar, vallar och dammar.
Har du sett sextioåriga knuttar som är ute och vallar sina HDhojar? Lite patetiskt, tycker jag.
Nu omgärdades vägen på båda sidor av låga vallar av lös jord, och det passade inte hennes syfte.
Det blir brett och djupt, och dess sluttningar, som nyss bara voro gräsbevuxna vallar, stupa rakt ned, så hala och djupa.
Buskarna utanför köksfönstret hade fått vita hattar, och nere på stranden hade vågorna vräkt upp isen i breda vallar.
Vi plockar upp Cinna och Portia och hon eskorterar oss runt för att säga adjö till viktiga människor och vallar oss sedan mot dörren.
Vi åker genom det västerbottniska kustlandskapet, där landhöjningen har byggt en trappa från havet upp till kustslätten med dess blandning av barr- och lövskog, dess åkrar och vallar.
På andra sidan Rådhusplassen tronade det sjuhundra år gamla Akershus fästning på höga vallar med gamla, krigsskadade kanoner riktade ut över fjorden, som såg ut att ha gåshud där den darrade lätt i de iskalla vindbyarna.
NÄR WULFSTANS SÄLLSKAP placerades vid fönsterbordet vällde långsamt moln av bomullsliknande dimma fram över det svarta vattnet, som om bukten hade vaknat och på väg att stiga upp hade kastat av sig stora vallar av lakan och filtar.
Men så fick Marklund Polonipriset, tidningarna började skriva om henne och korade henne till den nya deckardrottning som alla väntade på och när pocketupplagan kom ut, med Marklund själv på omslagets framsida, så bröts alla vallar.
Senare på förmiddagen skulle den fyllas av småbarnsföräldrar som vallar barn, pensionärer som matar änder, polacker som säljer sprit, smågrabbar som säljer hasch eller sex, och tonårstjejer som motionerar till Friskis & Svettis hurtfriska hejarop.
När jag var tretton, den där julen när det snöade så mycket att vi blev insnöade och alla snöplogar och bärgningsbilar hade kört fram och tillbaka på Huron Pike Road hela natten; den juldagsmorgonen stod det ett fordon parkerat längst ner på uppfartsvägen – jag kunde nätt och jämnt se det från mitt sovrumsfönster – det såg ut att vara en liten öppen varubil – och jag såg hur en mansperson klev ur den och jag såg hur denne man skottade rent längst ner på vår uppfartsväg där snöplogarna hade vräkt upp höga vallar med hårt packad snö – trots att det inte ingick i det arbete som snöröjningsarbetarna brukade göra trodde jag först att det kanske var någon kommunalanställd – men sedan insåg jag att det måste vara far som kommit för att skotta rent uppfartsvägen precis som han, när han bodde hos oss, alltid brukat göra då det hade snöat mycket.
Det gick inte att se någonting alls bakom vallen.
Vi lät varsin boll rulla ner mot den motsatta vallen.
Mina nyfunna vänner grupperade sina bollar nära vallen.
Vid slutet av dräneringsdiket, vid vallen mot uppfarten.
Långa sträckor av Vallen var kantade av gamla kastanjeträd.
Sex månader ha förrunnit, och jag promenerar ännu på vallen.
Vi tre, Wolf, Philipp och jag, tog en timmes promenad på Vallen.
Vinden blåste ner de första löven från kastanjeträden på Vallen i Braunschweig.
Joona kör om en gammal Volvo och däcken rullar mjukt genom vallen mellan körbanorna.
Han vände sig plötsligt om och såg mot lottståndet på den lilla vallen bakom dem.
Mörkret lystes upp endast av snön och vi travade på längs Vallen i tankfull sinnesstämning.
De småsprang uppför och över vallen, och trängde sig sedan fram genom buskagen och ner på andra sidan.
Han kliver ned på det sista steget ovanför marken, ser att vallen är fri framför honom, och så hoppar han.
Joona rusar fram till bilen, sätter sig och kör rakt över vallen, skrapar sidan mot en parkerad bil och ger gas.
Jag passerade S:t Andreas höga kyrktorn, klättrade uppför trapporna till Vallen och nådde slutligen fram till huset.
Lågprisflighterna lyfte från Säve bortanför vallen, men det var onödigt att åka till solen eftersom solen fanns här.
”Huset vid Vallen” i Braunschweig, där tanken på att bli SS-Gebirgsjäger för första gången förtrollade författaren.
Min farmors hus låg vid Vallen, det vill säga det jordvärn som omslöt den gamla staden och erbjöd utsikt över flodarmarna.
Tjänstemännens söner, däremot, höll till uppe på ”Vallen”, en gräsmatta mellan järnvägen och nuvarande idrottsplatsen.
De hade tagit chansen, packat ihop sina tillhörigheter, som nu var magasinerade, och flyttat in i en möblerad lägenhet alldeles i närheten av Isas hem vid Vallen.
Varje morgon då jag tar min promenad på vallen under lönnarna, erinras jag av det ofantliga röda dårhuset om den fara jag undgått och om framtiden i händelse av återfall.
Tillfrågad om min familj berättade jag för honom att huset vid Vallen i Braunschweig nyligen också det hade förstörts, dess vackra fasad, Isas Elysium – nerbränt till grunden och allt nu i ruiner.
Jag hade hjälp av almarna som bredde ut sig över betesängen och den glänsande floden, liksom av källan som sprang ur vallen ovanför betesängen och försåg de dödsdömda hästarna och kon med vatten.
Medan Bruckmanns hus, hur mycket klass det än hade, alltid hade ett drag av stränghet, ingav detta hus vid Vallen en känsla av rikedom och raffinemang, en angenäm atmosfär som skapades av dess ljus, dess inredning, dess färger och dess omisskännliga doft, som jag minns som en blandning av lavendel och starkt kaffe.
Vi lät varsin boll rulla ner mot den motsatta vallen.
Mina nyfunna vänner grupperade sina bollar nära vallen.
Vid slutet av dräneringsdiket, vid vallen mot uppfarten.
Långa sträckor av Vallen var kantade av gamla kastanjeträd.
Sex månader ha förrunnit, och jag promenerar ännu på vallen.
Vi tre, Wolf, Philipp och jag, tog en timmes promenad på Vallen.
Vinden blåste ner de första löven från kastanjeträden på Vallen i Braunschweig.
Joona kör om en gammal Volvo och däcken rullar mjukt genom vallen mellan körbanorna.
Han vände sig plötsligt om och såg mot lottståndet på den lilla vallen bakom dem.
Mörkret lystes upp endast av snön och vi travade på längs Vallen i tankfull sinnesstämning.
De småsprang uppför och över vallen, och trängde sig sedan fram genom buskagen och ner på andra sidan.
Han kliver ned på det sista steget ovanför marken, ser att vallen är fri framför honom, och så hoppar han.
Joona rusar fram till bilen, sätter sig och kör rakt över vallen, skrapar sidan mot en parkerad bil och ger gas.
Jag passerade S:t Andreas höga kyrktorn, klättrade uppför trapporna till Vallen och nådde slutligen fram till huset.
Lågprisflighterna lyfte från Säve bortanför vallen, men det var onödigt att åka till solen eftersom solen fanns här.
”Huset vid Vallen” i Braunschweig, där tanken på att bli SS-Gebirgsjäger för första gången förtrollade författaren.
Min farmors hus låg vid Vallen, det vill säga det jordvärn som omslöt den gamla staden och erbjöd utsikt över flodarmarna.
Tjänstemännens söner, däremot, höll till uppe på ”Vallen”, en gräsmatta mellan järnvägen och nuvarande idrottsplatsen.
De hade tagit chansen, packat ihop sina tillhörigheter, som nu var magasinerade, och flyttat in i en möblerad lägenhet alldeles i närheten av Isas hem vid Vallen.
Varje morgon då jag tar min promenad på vallen under lönnarna, erinras jag av det ofantliga röda dårhuset om den fara jag undgått och om framtiden i händelse av återfall.
Tillfrågad om min familj berättade jag för honom att huset vid Vallen i Braunschweig nyligen också det hade förstörts, dess vackra fasad, Isas Elysium – nerbränt till grunden och allt nu i ruiner.
Jag hade hjälp av almarna som bredde ut sig över betesängen och den glänsande floden, liksom av källan som sprang ur vallen ovanför betesängen och försåg de dödsdömda hästarna och kon med vatten.
Medan Bruckmanns hus, hur mycket klass det än hade, alltid hade ett drag av stränghet, ingav detta hus vid Vallen en känsla av rikedom och raffinemang, en angenäm atmosfär som skapades av dess ljus, dess inredning, dess färger och dess omisskännliga doft, som jag minns som en blandning av lavendel och starkt kaffe.
medan månen över moarna går vall.
MFF möter Halmstad på Örjans Vall.
Mest av allt för att den bröt en vall.
I skuggan av en vall stannade han och såg sig om.
Fästmannen kör sin vespa utför en vall och ner i en ankdamm.
Runt torget syns en låg vall av husrester där butikerna fanns.
När han passerade Vall kyrka kunde han inte längre hålla minnena ifrån sig.
Han tog ett språng över en vall av sotigt snöslask och försvann utom synhåll.
Och han pekade ut över en vall, vilken de just foro förbi och som stod snaggad och bar.
Skydd mot läckage måste gå djupt ner i marken och en vall av stål byggas ut mot havet.
Jord låg upplagd i en liten vall längs väggen, och ett par fyllda hinkar stod längre bort.
Men det verkade kört, och den nittonde september 1999 mötte vi Halmstad borta på Örjans Vall.
Bilen körde sakta över en halvmeterhög och flera meter bred vall som löpte genom det platta landskapet.
Den frusna sjön bildade en vall mot stranden, som om vågorna förvandlats till is i samma stund som de bröts.
Närmast på andra sidan vägen stod en meterhög vall av uppradade betongelement, som visserligen inte skulle stoppa mer än normala fordon men ändå utgjorde ett bättre inträngningsskydd än det kostängsel av trä som fanns utanför kärnkraftverkets område.
Allt omkring dem bestod av himmel, hav och snövit strand som var rejält bred innan den upphöjdes i en vall och på andra sidan vidtog skogen, den typiska Fåröskogen med lågt växande krumma martallar vars grenar förvridit sig i stormar som kommit och gått under årens lopp.
MFF möter Halmstad på Örjans Vall.
Mest av allt för att den bröt en vall.
I skuggan av en vall stannade han och såg sig om.
Fästmannen kör sin vespa utför en vall och ner i en ankdamm.
Runt torget syns en låg vall av husrester där butikerna fanns.
När han passerade Vall kyrka kunde han inte längre hålla minnena ifrån sig.
Han tog ett språng över en vall av sotigt snöslask och försvann utom synhåll.
Och han pekade ut över en vall, vilken de just foro förbi och som stod snaggad och bar.
Skydd mot läckage måste gå djupt ner i marken och en vall av stål byggas ut mot havet.
Jord låg upplagd i en liten vall längs väggen, och ett par fyllda hinkar stod längre bort.
Men det verkade kört, och den nittonde september 1999 mötte vi Halmstad borta på Örjans Vall.
Bilen körde sakta över en halvmeterhög och flera meter bred vall som löpte genom det platta landskapet.
Den frusna sjön bildade en vall mot stranden, som om vågorna förvandlats till is i samma stund som de bröts.
Närmast på andra sidan vägen stod en meterhög vall av uppradade betongelement, som visserligen inte skulle stoppa mer än normala fordon men ändå utgjorde ett bättre inträngningsskydd än det kostängsel av trä som fanns utanför kärnkraftverkets område.
Allt omkring dem bestod av himmel, hav och snövit strand som var rejält bred innan den upphöjdes i en vall och på andra sidan vidtog skogen, den typiska Fåröskogen med lågt växande krumma martallar vars grenar förvridit sig i stormar som kommit och gått under årens lopp.