Valkar i en mening
Vi fick valkar och blåsor.
Det finns inga valkar, ingen ingrodd smuts.
Den tjocke lyssnade med dystra valkar i pannan.
Och Madeleine hade fått valkar i sitt fina skinn.
Den trygga handen, stor och grov med hårda valkar.
Han hade rivsår på händerna, och valkar i handflatan.
Den tjocke lade pannan i valkar och det ryckte i kinderna.
Han kramade sin fars hand och kände alla valkar och förhårdnader.
Hans rödlätta, månformiga ansikte la sig i bekymrade veck och valkar.
De hade händer som småbarn – inga valkar, inga skärsår, inga brännsår.
Den hade en överjordisk passform och den mjuka draperingen runt midjan lyckades på ett förunderligt sätt trolla bort alla valkar.
Kanske är det vuxna fettsamtalet något mindre destruktivt än de tonåriga gråterskornas gruppklagan över valkar och veck, men när man verkligen skärskådar det framstår det ändå som långt ifrån sunt.
Hon är ju ett fruntimmer för sig, det måtte ni väl veta! Hon har skinn på näsan, vad säger jag, inte skinn utan valkar! Hon bits och spottas som en babian – det är ju också därför hon kallas så!.
Det var i ansiktet hon verkligen fanns, i den raka näsan som pekade lite uppåt och som David hade ärvt, och i de mandelformade, mörka ögonen som förde en kamp mot valkar av tredubbla ögonlock för att visa upp sig i all sin paradoxala skönhet.
Men den envishet som under tre långa år hade gjort att han där ute på heden hade blivit genomblöt, bränd av solen och fått valkar i händerna, trängde sig fram och dämpade den förvirrade panik Steven upplevde då han handlade mot bättre vetande.
Men Lois hår är färgat i en annan blond nyans än ögonbrynen, huden som hänger kring hennes haka i lösa valkar har apelsinskalskonsistens och när hon pratar om Lucy med sin kraxande rökarröst så suger hon alla spår av potentiell sexighet ur henne.
Amy älskade den där katten, hon klippte klorna på den och lämnade den aldrig ute, aldrig någonsin, för katten, Bleecker, var rar men enormt dum, och trots spårsändaren som var gömd någonstans bland hans feta pälsklädda valkar, visste Amy att hon aldrig skulle få se katten igen om han någonsin kom ut.
Det finns inga valkar, ingen ingrodd smuts.
Den tjocke lyssnade med dystra valkar i pannan.
Och Madeleine hade fått valkar i sitt fina skinn.
Den trygga handen, stor och grov med hårda valkar.
Han hade rivsår på händerna, och valkar i handflatan.
Den tjocke lade pannan i valkar och det ryckte i kinderna.
Han kramade sin fars hand och kände alla valkar och förhårdnader.
Hans rödlätta, månformiga ansikte la sig i bekymrade veck och valkar.
De hade händer som småbarn – inga valkar, inga skärsår, inga brännsår.
Den hade en överjordisk passform och den mjuka draperingen runt midjan lyckades på ett förunderligt sätt trolla bort alla valkar.
Kanske är det vuxna fettsamtalet något mindre destruktivt än de tonåriga gråterskornas gruppklagan över valkar och veck, men när man verkligen skärskådar det framstår det ändå som långt ifrån sunt.
Hon är ju ett fruntimmer för sig, det måtte ni väl veta! Hon har skinn på näsan, vad säger jag, inte skinn utan valkar! Hon bits och spottas som en babian – det är ju också därför hon kallas så!.
Det var i ansiktet hon verkligen fanns, i den raka näsan som pekade lite uppåt och som David hade ärvt, och i de mandelformade, mörka ögonen som förde en kamp mot valkar av tredubbla ögonlock för att visa upp sig i all sin paradoxala skönhet.
Men den envishet som under tre långa år hade gjort att han där ute på heden hade blivit genomblöt, bränd av solen och fått valkar i händerna, trängde sig fram och dämpade den förvirrade panik Steven upplevde då han handlade mot bättre vetande.
Men Lois hår är färgat i en annan blond nyans än ögonbrynen, huden som hänger kring hennes haka i lösa valkar har apelsinskalskonsistens och när hon pratar om Lucy med sin kraxande rökarröst så suger hon alla spår av potentiell sexighet ur henne.
Amy älskade den där katten, hon klippte klorna på den och lämnade den aldrig ute, aldrig någonsin, för katten, Bleecker, var rar men enormt dum, och trots spårsändaren som var gömd någonstans bland hans feta pälsklädda valkar, visste Amy att hon aldrig skulle få se katten igen om han någonsin kom ut.
Ove står tyst kvar i hallen och petar med sin husnyckel i valkarna i ena handflatan.
Han körde tummarna i de mulliga, sidenmjuka valkarna kring blygden, knådade och grävde.
Han kände valkarna i Eilerts hand och förstod att detta var en man som jobbat hårt i hela sitt liv.
En överraskande elegant, skräddarsydd kostym lyckades delvis dölja valkarna, men inget kunde dölja uttrycket av ren och skär fruktan som spred sig över hans märkliga ansikte.
Gerlof hade gått till sjöss som tonåring, och trots att han gått iland för tjugofem år sedan fanns valkarna fortfarande kvar i händerna av alla tampar han dragit i, alla lastlådor han lyft och kättingarna som skrapat skinnet av hans fingrar.
Han körde tummarna i de mulliga, sidenmjuka valkarna kring blygden, knådade och grävde.
Han kände valkarna i Eilerts hand och förstod att detta var en man som jobbat hårt i hela sitt liv.
En överraskande elegant, skräddarsydd kostym lyckades delvis dölja valkarna, men inget kunde dölja uttrycket av ren och skär fruktan som spred sig över hans märkliga ansikte.
Gerlof hade gått till sjöss som tonåring, och trots att han gått iland för tjugofem år sedan fanns valkarna fortfarande kvar i händerna av alla tampar han dragit i, alla lastlådor han lyft och kättingarna som skrapat skinnet av hans fingrar.
Inte när Harry oändligt försiktigt vred om låset i dörren ut, inte när han med lugna steg gick fram till honom, och inte när han satte revolverpipan mot den feta valken i övergången mellan nacke och huvud och viskade det en kollega brukade hävda att alla poliser borde få lov att säga minst en gång i karriären:.
Blusen glipar över brösten, behån syns, en valk av magen.
Ute på heden faller sedan terrängen i en långsträckt svacka ner mot en dalgång som jag gissar löper vidare ner till byn – men den tjocka valk av dimma som lagt sig till rätta därute gjorde topografin svårbedömd denna morgon.
Ute på heden faller sedan terrängen i en långsträckt svacka ner mot en dalgång som jag gissar löper vidare ner till byn – men den tjocka valk av dimma som lagt sig till rätta därute gjorde topografin svårbedömd denna morgon.