Vaja i en mening
Fyren tycks vaja i fåken.
Låt fanan vaja, hej, vad det går ….
Vinden fick det torra ogräset att vaja fram och tillbaka.
Jag såg hennes förkolnade smalben vaja vid sidan om hans kroppshydda.
Han ryckte ett långt grässtrå från vägkanten och lät det vaja i vinden.
Suget efter timmerbilarna som passerade en efter en fick dem nästan att vaja till.
I månskenet kunde de se de blåvita avspärrningsbanden sakta vaja för brisen vid ladan.
En kall vind svepte över ängen och fick gräset att vaja som om något rörde sig genom det.
Bergenhem stod fyra parkeringsrader från lastbilen som verkade vaja i vinden när kapellet rörde sig.
Hon var en åker som plöjdes och befruktades och som en vår skulle vaja ljus och fylld av spirande sådd.
Sälgen får grå silkeslena knoppar, och snart vaja gula hängen och doppa sig som fågelnäbbar i sjöns vatten.
En bit längre bort såg de avspärrningsbanden vaja i vinden vid öppningen i muren som ledde ner till tunnelsystemet.
Tröttheten kopplade sitt grepp om mig och shamankvinnans ord började vaja fram och tillbaka när hon fortsatte att tala.
I stället hade hon sträckt armarna över huvudet och lät händerna vaja i luften medan hon försiktigt dansade där hon stod.
Där står hon utanför dörren med sammanpressade läppar medan några karlar bär ut lådor och skåp, och jag ser hennes tillhörigheter vaja i väg i deras händer över kyrkogården, som om de driver ut till havs på obevekliga vågor.
Träden vajade i vinden utanför, almar, lindar, lönnar, tjugofem meter höga kronor, hundraåriga jättar som skulle stå kvar här när också han var borta, tillsammans med alla de andra som suttit runt kaffebordet i morse; hela gänget skulle vara väck från det jordiska paradiset, en del förr, andra senare, och allt det gröna halvvägs upp i himlen skulle vaja vidare i den ljuva sommartiden.
Det växte högt gräs här – var det säv? – och vinden fick det där gräset att vaja, rörde om bland det där gräset så att håret reste sig i nacken på Krull för det var nästan som om man kunde se något – någonting jättestort – ett djur eller en mänsklig gestalt – det syntes inte riktigt men man kunde se det som en skugga som långsamt rörde sig framåt genom gräset, plattade till gräset och sedan lät det resa sig upp igen, och nu gällde det att inte gripas av panik för det fanns ingen där.
Låt fanan vaja, hej, vad det går ….
Vinden fick det torra ogräset att vaja fram och tillbaka.
Jag såg hennes förkolnade smalben vaja vid sidan om hans kroppshydda.
Han ryckte ett långt grässtrå från vägkanten och lät det vaja i vinden.
Suget efter timmerbilarna som passerade en efter en fick dem nästan att vaja till.
I månskenet kunde de se de blåvita avspärrningsbanden sakta vaja för brisen vid ladan.
En kall vind svepte över ängen och fick gräset att vaja som om något rörde sig genom det.
Bergenhem stod fyra parkeringsrader från lastbilen som verkade vaja i vinden när kapellet rörde sig.
Hon var en åker som plöjdes och befruktades och som en vår skulle vaja ljus och fylld av spirande sådd.
Sälgen får grå silkeslena knoppar, och snart vaja gula hängen och doppa sig som fågelnäbbar i sjöns vatten.
En bit längre bort såg de avspärrningsbanden vaja i vinden vid öppningen i muren som ledde ner till tunnelsystemet.
Tröttheten kopplade sitt grepp om mig och shamankvinnans ord började vaja fram och tillbaka när hon fortsatte att tala.
I stället hade hon sträckt armarna över huvudet och lät händerna vaja i luften medan hon försiktigt dansade där hon stod.
Där står hon utanför dörren med sammanpressade läppar medan några karlar bär ut lådor och skåp, och jag ser hennes tillhörigheter vaja i väg i deras händer över kyrkogården, som om de driver ut till havs på obevekliga vågor.
Träden vajade i vinden utanför, almar, lindar, lönnar, tjugofem meter höga kronor, hundraåriga jättar som skulle stå kvar här när också han var borta, tillsammans med alla de andra som suttit runt kaffebordet i morse; hela gänget skulle vara väck från det jordiska paradiset, en del förr, andra senare, och allt det gröna halvvägs upp i himlen skulle vaja vidare i den ljuva sommartiden.
Det växte högt gräs här – var det säv? – och vinden fick det där gräset att vaja, rörde om bland det där gräset så att håret reste sig i nacken på Krull för det var nästan som om man kunde se något – någonting jättestort – ett djur eller en mänsklig gestalt – det syntes inte riktigt men man kunde se det som en skugga som långsamt rörde sig framåt genom gräset, plattade till gräset och sedan lät det resa sig upp igen, och nu gällde det att inte gripas av panik för det fanns ingen där.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.