Våndas i en mening
Han skulle få våndas.
Nej! Låt honom våndas.
Det är före beslutet man våndas.
Jag våndas, diskuterar med Alessandro.
Jag hade för mycket annat att våndas över.
man våndas, när man tänker på Ingmars eget liv.
Orden ”sluta som medarbetare” fick mig att våndas.
Finns ingen anledning att gå i främmande land och våndas.
Genom dem lider jag, våndas, jublar av fröjd: ja, lever jag.
Svinpälsen tillät sig fråga vad han ville honom, men Carl lät honom våndas lite till.
De fick mycket uppmärksamhet att riktas mot ämnet och fick scientologikyrkan att våndas.
Det ledde till att vår relation försämrades, vilket fick mig att våndas ännu mer över min livssituation.
S: »Jag tänkte just det, när man är i trettioårsåldern, vad är det man våndas över mest då? Vad innebär 30-årskrisen?«.
Han tycktes till och med ta det som en roande utmaning mot sina övervakare i Zalachenkogruppen att spöa henne bara för att retas och se dem våndas.
Kartika hade hört honom våndas, vandra fram och tillbaka, ut på gården, in bland träden, tillbaka upp på altanen, tills han däckade där ute och det blev tyst.
När han hade lyckats kunde Jobs styra över alltihop till Motorola 68000, och Raskin kunde inte göra annat än att våndas och sätta sig och upprätta nya kostnadskalkyler.
Sedan satte han sig och började till synes slita med och våndas över en ny text, ha svårt att hitta orden och vid rätt tillfälle vände han sig mot en passerande kvinna:.
Gråta och snora och våndas och tveka och vilja leva – men veta att han måste, måste stoppa in pistolmynningen i munnen och trycka av, och allt han verkligen ville var att leva!.
Lacey kände sig frestad att låta dem våndas ett tag, men hon behövde verkligen prata med Barney nu på morgonen, när han inte hade sin far med sig, och om hon inte var försiktig skulle hela gänget sticka.
Laneys närvaro får mig att våndas, som om det kliar på ett ställe där man inte kan klia sig offentligt, och jag känner hennes blick som en intensiv laserstråle som bränner genom min hud lager för lager och det är bara en tidsfråga innan jag fattar eld.
hade alltför länge sluppit detta (den kvinnliga kroppens) liv – den kvinnliga kroppens innersta och oundvikliga liv, så som pojkarna i fosterhemmet för länge sedan hade tvingat yngre, rädda flickor till att våndas och skrika och sparka och fäkta med armarna under sig medan Dyflickan hade sluppit undan, Dyflickan ville i alla fall tro att hon hade sluppit undan pojkarna med de vassa armbågarna, pojkarna med de höga skratten, hundlika, grymma och med blanka ögon – de som efteråt hotade med att de skulle strypa flickorna om de »skvallrade« – fast kanske var det ett skämt och inte något hot – allt det som hänt var ett skämt, inte något hot – och inte på allvar – precis som mycket i barndomen (kanske) var ett skämt och inte på allvar och hur som helst bortglömt, som när mrs Skedd frågade om de där små rackarna hade rört henne och hon stumt och undvikande hade skakat på huvudet och mrs Skedd valde att tro på henne eller att i alla fall inte fråga mer, och när hon hade gömt sig – krupit in i det illaluktande mörka utrymmet under trappan – när mannen med det stripiga håret skrattande drog ut henne i fötterna – hon gjorde det instinktivt precis som hon nu instinktivt hopkrupen och nerhukad vågade dra sig undan från de andra och till sin lättnad på något sätt befann sig under bron eller – det var senare, längre bort på vägen – det var flera timmar senare – hopkrupen under en väg i ett avloppsdike, naken, darrande och ändå lättad och glad – glad över att tro att hon sluppit undan och nu måste ta sig tillbaka hem – var nu »hemma« var någonstans – och göra det slugt som ett vilt djur, på natten så att ingen såg henne; hopkrupen i det smutsiga avloppsdiket länge, länge, ända tills det hördes ett krafsande, syntes ett plötsligt ljussken, skrik och skratt, och hon hade hittats där hon gömde sig, där hon patetiskt nog gömde sig, men männen hade naturligtvis spårat upp henne, dragit fram henne i fötterna så att kroppen blev sönderskrapad, skinnet revs upp och slets itu och blödde: Trodde du att du skulle kunna slippa undan – det här?.
Nej! Låt honom våndas.
Det är före beslutet man våndas.
Jag våndas, diskuterar med Alessandro.
Jag hade för mycket annat att våndas över.
man våndas, när man tänker på Ingmars eget liv.
Orden ”sluta som medarbetare” fick mig att våndas.
Finns ingen anledning att gå i främmande land och våndas.
Genom dem lider jag, våndas, jublar av fröjd: ja, lever jag.
Svinpälsen tillät sig fråga vad han ville honom, men Carl lät honom våndas lite till.
De fick mycket uppmärksamhet att riktas mot ämnet och fick scientologikyrkan att våndas.
Det ledde till att vår relation försämrades, vilket fick mig att våndas ännu mer över min livssituation.
S: »Jag tänkte just det, när man är i trettioårsåldern, vad är det man våndas över mest då? Vad innebär 30-årskrisen?«.
Han tycktes till och med ta det som en roande utmaning mot sina övervakare i Zalachenkogruppen att spöa henne bara för att retas och se dem våndas.
Kartika hade hört honom våndas, vandra fram och tillbaka, ut på gården, in bland träden, tillbaka upp på altanen, tills han däckade där ute och det blev tyst.
När han hade lyckats kunde Jobs styra över alltihop till Motorola 68000, och Raskin kunde inte göra annat än att våndas och sätta sig och upprätta nya kostnadskalkyler.
Sedan satte han sig och började till synes slita med och våndas över en ny text, ha svårt att hitta orden och vid rätt tillfälle vände han sig mot en passerande kvinna:.
Gråta och snora och våndas och tveka och vilja leva – men veta att han måste, måste stoppa in pistolmynningen i munnen och trycka av, och allt han verkligen ville var att leva!.
Lacey kände sig frestad att låta dem våndas ett tag, men hon behövde verkligen prata med Barney nu på morgonen, när han inte hade sin far med sig, och om hon inte var försiktig skulle hela gänget sticka.
Laneys närvaro får mig att våndas, som om det kliar på ett ställe där man inte kan klia sig offentligt, och jag känner hennes blick som en intensiv laserstråle som bränner genom min hud lager för lager och det är bara en tidsfråga innan jag fattar eld.
hade alltför länge sluppit detta (den kvinnliga kroppens) liv – den kvinnliga kroppens innersta och oundvikliga liv, så som pojkarna i fosterhemmet för länge sedan hade tvingat yngre, rädda flickor till att våndas och skrika och sparka och fäkta med armarna under sig medan Dyflickan hade sluppit undan, Dyflickan ville i alla fall tro att hon hade sluppit undan pojkarna med de vassa armbågarna, pojkarna med de höga skratten, hundlika, grymma och med blanka ögon – de som efteråt hotade med att de skulle strypa flickorna om de »skvallrade« – fast kanske var det ett skämt och inte något hot – allt det som hänt var ett skämt, inte något hot – och inte på allvar – precis som mycket i barndomen (kanske) var ett skämt och inte på allvar och hur som helst bortglömt, som när mrs Skedd frågade om de där små rackarna hade rört henne och hon stumt och undvikande hade skakat på huvudet och mrs Skedd valde att tro på henne eller att i alla fall inte fråga mer, och när hon hade gömt sig – krupit in i det illaluktande mörka utrymmet under trappan – när mannen med det stripiga håret skrattande drog ut henne i fötterna – hon gjorde det instinktivt precis som hon nu instinktivt hopkrupen och nerhukad vågade dra sig undan från de andra och till sin lättnad på något sätt befann sig under bron eller – det var senare, längre bort på vägen – det var flera timmar senare – hopkrupen under en väg i ett avloppsdike, naken, darrande och ändå lättad och glad – glad över att tro att hon sluppit undan och nu måste ta sig tillbaka hem – var nu »hemma« var någonstans – och göra det slugt som ett vilt djur, på natten så att ingen såg henne; hopkrupen i det smutsiga avloppsdiket länge, länge, ända tills det hördes ett krafsande, syntes ett plötsligt ljussken, skrik och skratt, och hon hade hittats där hon gömde sig, där hon patetiskt nog gömde sig, men männen hade naturligtvis spårat upp henne, dragit fram henne i fötterna så att kroppen blev sönderskrapad, skinnet revs upp och slets itu och blödde: Trodde du att du skulle kunna slippa undan – det här?.
Hon våndades men inte länge.
Lasse stod längst ut och våndades.
Han våndades över att ta det steget.
Steven våndades då hon såg på honom.
Det kändes gott att se hur pojken våndades.
Kjetil njöt när han såg hur Tom Ahl våndades.
Jag våndades, väntade lite till och tog sedan sats.
Men jag våndades och ömkade mig själv inför mötet.
Knutas satt i sitt tjänsterum på polishuset och våndades.
Nu hade hon i alla fall bestämt sig, även om hon våndades.
Men saken är den att Bill våndades över den där historien.
Palm våndades hela förmiddagen, men till slut hade han inget val.
Han våndades lite eftersom det var den gamle mannen som styrde intagshastigheten.
»När jag våndades över ett problem brukade jag dra det för honom«, minns Amelio.
Stadsbyggnadskontoret våndades en del över den ovanliga etagevåningen överst, men godkände.
Han våndades över hur de såg ut och tvingade Atkinson att göra nya varianter om och om igen.
»Hur föreställer du dig ett spökhus?« frågade Matthew medan han våndades om var han skulle parkera.
Bergman släpptes dock in i den trånga ettan och våndades under några nätter i detta ménage-à-trois.
Då steg en annan man fram till Rikens bädd, där hon låg och våndades i sina hårt åtsnurrade papiljotter.
Hennes make grävde sig djupare och djupare in i sorgen över sonen, samtidigt som han våndades över kriget.
Svennis, som inte blivit en bättre sångare sedan han fick betyget Ba– i sång och musik i folkskolan, våndades.
« När det var dags att finjustera höljets design våndades Jobs i dagar över hur pass rundade hörnen skulle vara.
Lampton våndades i sina försök att få sin prestation vederbörligen erkänd, men han hade nu gått i sin egen fälla.
Han våndades över beslutet under olika långluncher på Bob’s Big Boy Hamburgers (Woz älsklingsställe) och på Good Earth (Jobs favorit).
Den romerska kurian, som i varje fall utmärker sig för stilkänsla, våndades, och förnuftiga katoliker på besök i Rom trodde knappt sina ögon.
Jag hade ännu inte berättat för Charlie om vår långa resa, och jag våndades över vad jag skulle säga medan Carlisle och Edward fortsatte diskutera.
Bergman anklagade sin hustru för att lämna ut deras privatliv till pressen medan Laretei våndades över hur tidningarna hårdvinklade hennes uttalanden.
Man flyttade ihop, man bröt upp, man våndades över effekterna på barnen – men i grunden levde den klassiska kärnfamiljen vidare under mer jämlika och frivilliga former.
Hon våndades vid tanken på att återförenas med honom i Stockholm, och det enda som kunde motivera henne att stanna kvar i äktenskapet var omtanken om det de hade gemensamt: barnen.
Under redigeringsarbetet med Bush Falls våndades jag över om jag skulle ta med sidorna som handlade om min besatthet av Sammys mamma, oroad över att Lucy kanske skulle läsa boken en dag.
Ja, jag kan väl inte säga att jag direkt njöt av att se hur stackars Jaana våndades, men en viss tillfredsställelse gav den mig dock, denna lilla känsla av hämnd för allt besvär hon hittills orsakat.
Lasse stod längst ut och våndades.
Han våndades över att ta det steget.
Steven våndades då hon såg på honom.
Det kändes gott att se hur pojken våndades.
Kjetil njöt när han såg hur Tom Ahl våndades.
Jag våndades, väntade lite till och tog sedan sats.
Men jag våndades och ömkade mig själv inför mötet.
Knutas satt i sitt tjänsterum på polishuset och våndades.
Nu hade hon i alla fall bestämt sig, även om hon våndades.
Men saken är den att Bill våndades över den där historien.
Palm våndades hela förmiddagen, men till slut hade han inget val.
Han våndades lite eftersom det var den gamle mannen som styrde intagshastigheten.
»När jag våndades över ett problem brukade jag dra det för honom«, minns Amelio.
Stadsbyggnadskontoret våndades en del över den ovanliga etagevåningen överst, men godkände.
Han våndades över hur de såg ut och tvingade Atkinson att göra nya varianter om och om igen.
»Hur föreställer du dig ett spökhus?« frågade Matthew medan han våndades om var han skulle parkera.
Bergman släpptes dock in i den trånga ettan och våndades under några nätter i detta ménage-à-trois.
Då steg en annan man fram till Rikens bädd, där hon låg och våndades i sina hårt åtsnurrade papiljotter.
Hennes make grävde sig djupare och djupare in i sorgen över sonen, samtidigt som han våndades över kriget.
Svennis, som inte blivit en bättre sångare sedan han fick betyget Ba– i sång och musik i folkskolan, våndades.
« När det var dags att finjustera höljets design våndades Jobs i dagar över hur pass rundade hörnen skulle vara.
Lampton våndades i sina försök att få sin prestation vederbörligen erkänd, men han hade nu gått i sin egen fälla.
Han våndades över beslutet under olika långluncher på Bob’s Big Boy Hamburgers (Woz älsklingsställe) och på Good Earth (Jobs favorit).
Den romerska kurian, som i varje fall utmärker sig för stilkänsla, våndades, och förnuftiga katoliker på besök i Rom trodde knappt sina ögon.
Jag hade ännu inte berättat för Charlie om vår långa resa, och jag våndades över vad jag skulle säga medan Carlisle och Edward fortsatte diskutera.
Bergman anklagade sin hustru för att lämna ut deras privatliv till pressen medan Laretei våndades över hur tidningarna hårdvinklade hennes uttalanden.
Man flyttade ihop, man bröt upp, man våndades över effekterna på barnen – men i grunden levde den klassiska kärnfamiljen vidare under mer jämlika och frivilliga former.
Hon våndades vid tanken på att återförenas med honom i Stockholm, och det enda som kunde motivera henne att stanna kvar i äktenskapet var omtanken om det de hade gemensamt: barnen.
Under redigeringsarbetet med Bush Falls våndades jag över om jag skulle ta med sidorna som handlade om min besatthet av Sammys mamma, oroad över att Lucy kanske skulle läsa boken en dag.
Ja, jag kan väl inte säga att jag direkt njöt av att se hur stackars Jaana våndades, men en viss tillfredsställelse gav den mig dock, denna lilla känsla av hämnd för allt besvär hon hittills orsakat.
Blomkvist hade våndats.
Hela helgen hade hon våndats.
Jag mindes hur Edward våndats på det gamla stengolvet i Volturis torn.
Emma som våndats så mycket, ändå hade det gått förvånansvärt enkelt.
Pepi och Elise måste ha våndats innan de gjorde vad de förbundit sig att låta bli.
Hon hade våndats förut och trott att allt var över innan han plötsligt hört av sig.
Jag har ju våndats så oerhört för det stora avståndet mellan oss, och för att jag fann Ingmar så onåbar.
Frideborg som bara suttit bland publiken hade våndats, hon också med gråt och tillbakaträngda snyftningar upp i halsen.
Han ville helt enkelt inte tänka mer, vare sig på henne som sov i hans säng eller de tankar han våndats av ute i trädgården.
Uppkörningen skedde i hans privata bil, och under den timme det tog hade han suttit med sammanpressade läppar i baksätet och våndats.
Irina hade våndats i den snötäckta vildmarken – men inte för att hon sörjt Laurent, utan för att hon visste att det var hennes plikt att rapportera Cullens.
Michelle och Debby hade våndats då de såg hur några av deras klasskamrater, flickorna Boyler, som hade hängt med sina föräldrar som om det varit en picknick, hoppade omkring på gården.
Kunde hon själv en gång ha varit ett sådant där bylte av blod och muskler bara och hade hennes egen mor våndats och suckat som kossan nu i ladugården? Rymdes man själv inne i en annan människa? Blommorna på marken sköto ju stilla upp ur jorden, bladen, de ljusgröna och lena, sprucko ut från trädens svarta grenar varje vår.
Hela helgen hade hon våndats.
Jag mindes hur Edward våndats på det gamla stengolvet i Volturis torn.
Emma som våndats så mycket, ändå hade det gått förvånansvärt enkelt.
Pepi och Elise måste ha våndats innan de gjorde vad de förbundit sig att låta bli.
Hon hade våndats förut och trott att allt var över innan han plötsligt hört av sig.
Jag har ju våndats så oerhört för det stora avståndet mellan oss, och för att jag fann Ingmar så onåbar.
Frideborg som bara suttit bland publiken hade våndats, hon också med gråt och tillbakaträngda snyftningar upp i halsen.
Han ville helt enkelt inte tänka mer, vare sig på henne som sov i hans säng eller de tankar han våndats av ute i trädgården.
Uppkörningen skedde i hans privata bil, och under den timme det tog hade han suttit med sammanpressade läppar i baksätet och våndats.
Irina hade våndats i den snötäckta vildmarken – men inte för att hon sörjt Laurent, utan för att hon visste att det var hennes plikt att rapportera Cullens.
Michelle och Debby hade våndats då de såg hur några av deras klasskamrater, flickorna Boyler, som hade hängt med sina föräldrar som om det varit en picknick, hoppade omkring på gården.
Kunde hon själv en gång ha varit ett sådant där bylte av blod och muskler bara och hade hennes egen mor våndats och suckat som kossan nu i ladugården? Rymdes man själv inne i en annan människa? Blommorna på marken sköto ju stilla upp ur jorden, bladen, de ljusgröna och lena, sprucko ut från trädens svarta grenar varje vår.