Vänja i en mening
Du får vänja dig.
Att vänja sig vid det.
Den började vänja sig.
Vi kan bara vänja oss.
Otto försökte vänja sig.
Jag vill inte vänja mig.
Du måste vänja dig vid det.
Resten kan jag vänja mig vid.
Det skulle du vänja dig vid.
Det är lika bra att vänja sig.
Jag kommer aldrig att vänja mig.
Men hon skulle säkert vänja sig.
Det tar lite tid att vänja sig.
Nästan allt kan man vänja sig vid.
Men man får väl vänja sig vid det.
Jag kan inte vänja mig vid dövheten.
Han hade svårt att vänja sig vid den.
Ögonen började vänja sig vid mörkret.
”Vi får visst vänja oss”, sa Winter.
Jag måste få vänja mig vid tanken!.
Han vet att de snart kommer att vänja sig.
Det tar ett tag att vänja sig vid henne.
Partnern kanske måste vänja sig vid tanken.
I dunklet innanför måste ögonen vänja sig.
Eller så skulle han vänja sig, som alla sade.
»Man borde ju vänja sig med tiden i alla fall.
Jag började vänja mig vid den lustiga accenten.
Han hade börjat vänja sig vid att ha henne där.
Det är svårt att vänja ryggen vid buteljglas.
Mycket måste man vänja sig vid, ja underkasta sig.
Men det tror jag att jag skulle kunna vänja mig vid.
Att vänja sig vid det.
Den började vänja sig.
Vi kan bara vänja oss.
Otto försökte vänja sig.
Jag vill inte vänja mig.
Du måste vänja dig vid det.
Resten kan jag vänja mig vid.
Det skulle du vänja dig vid.
Det är lika bra att vänja sig.
Jag kommer aldrig att vänja mig.
Men hon skulle säkert vänja sig.
Det tar lite tid att vänja sig.
Nästan allt kan man vänja sig vid.
Men man får väl vänja sig vid det.
Jag kan inte vänja mig vid dövheten.
Han hade svårt att vänja sig vid den.
Ögonen började vänja sig vid mörkret.
”Vi får visst vänja oss”, sa Winter.
Jag måste få vänja mig vid tanken!.
Han vet att de snart kommer att vänja sig.
Det tar ett tag att vänja sig vid henne.
Partnern kanske måste vänja sig vid tanken.
I dunklet innanför måste ögonen vänja sig.
Eller så skulle han vänja sig, som alla sade.
»Man borde ju vänja sig med tiden i alla fall.
Jag började vänja mig vid den lustiga accenten.
Han hade börjat vänja sig vid att ha henne där.
Det är svårt att vänja ryggen vid buteljglas.
Mycket måste man vänja sig vid, ja underkasta sig.
Men det tror jag att jag skulle kunna vänja mig vid.
Vi vande oss.
Offret vande sig.
Men jag vande mig.
Han vande sig aldrig.
Han vande sig aldrig vid hettan.
Ögonen vande sig sakta vid mörkret.
Kanske han bara vande sig vid att jag fanns.
Det skulle ta en stund innan ögonen vande sig.
Kroppen och sinnet vande sig efter några timmar.
Folk vande sig vid att hon gick omkring med kameran.
Det vande man sig vid och sedan sov jag som en stock.
Vad snabbt man vande sig vid nya rutiner, tänkte han.
När ögonen vande sig vid ljuset öppnade han dem helt.
Hästar var något nytt för mig, men jag vande mig snart.
vande, förvaltande, föreskrivande och föreskrivande med.
Den nya fräscha damen vande sig lätt vid att vara fin fru.
vande i Jönköping i luren här, Pål snackar just med honom.
Pu, en bli vande mor tycktes vara något alldeles extra heligt.
Han vande sig vid att leva snabbt: hotell, brudar och skräpmat.
Långkalsongerna skulle klia i början, men man vande sig alltid.
Friska kvinnor vande sig vid att medicinera när de inte fick barn.
Kroppen vande sig och under läppen fick han en trevlig förhårdnad.
Men så vande sig ögonen och genom dunklet såg Sahlman vad Hill sett.
Det var problemet med att umgås med vampyrer – man vande sig vid dem.
Hon vande sig kanske vid den tanken att Angela tillhörde Thomas Meller.
Det tog ett tag innan jag vande mig vid tanken på att ha en bror till.
Långsamt vande sig mina ögon så att jag kunde skymta skuggor och konturer.
Vid det här laget hade han sett det många gånger, men han vande sig aldrig.
Det var som om den för varje ord och varje ny mening vande sig i sin nya roll.
Var det så man vande sig vid att döda? Man bara kallade det för något annat.
Hon trevade framåt medan ögonen vande sig, hittade ingen knapp till något lyse.
Offret vande sig.
Men jag vande mig.
Han vande sig aldrig.
Han vande sig aldrig vid hettan.
Ögonen vande sig sakta vid mörkret.
Kanske han bara vande sig vid att jag fanns.
Det skulle ta en stund innan ögonen vande sig.
Kroppen och sinnet vande sig efter några timmar.
Folk vande sig vid att hon gick omkring med kameran.
Det vande man sig vid och sedan sov jag som en stock.
Vad snabbt man vande sig vid nya rutiner, tänkte han.
När ögonen vande sig vid ljuset öppnade han dem helt.
Hästar var något nytt för mig, men jag vande mig snart.
vande, förvaltande, föreskrivande och föreskrivande med.
Den nya fräscha damen vande sig lätt vid att vara fin fru.
vande i Jönköping i luren här, Pål snackar just med honom.
Pu, en bli vande mor tycktes vara något alldeles extra heligt.
Han vande sig vid att leva snabbt: hotell, brudar och skräpmat.
Långkalsongerna skulle klia i början, men man vande sig alltid.
Friska kvinnor vande sig vid att medicinera när de inte fick barn.
Kroppen vande sig och under läppen fick han en trevlig förhårdnad.
Men så vande sig ögonen och genom dunklet såg Sahlman vad Hill sett.
Det var problemet med att umgås med vampyrer – man vande sig vid dem.
Hon vande sig kanske vid den tanken att Angela tillhörde Thomas Meller.
Det tog ett tag innan jag vande mig vid tanken på att ha en bror till.
Långsamt vande sig mina ögon så att jag kunde skymta skuggor och konturer.
Vid det här laget hade han sett det många gånger, men han vande sig aldrig.
Det var som om den för varje ord och varje ny mening vande sig i sin nya roll.
Var det så man vande sig vid att döda? Man bara kallade det för något annat.
Hon trevade framåt medan ögonen vande sig, hittade ingen knapp till något lyse.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Jag har vant mig.
Jag hade vant mig.
Nu har jag vant mig.
Ove har vant sig vid det.
Jag hade vant mig vid det.
Jag rör mig vant på scen.
Han har vant sig vid att 109.
Eller kanske hade han vant sig.
Vant föll han in i yrkesrollen.
”Något mer?” undrade hon vant.
Jag hade vant mig vid att ha henne.
”Kroppen har vant sig”, sade han.
”Jag har aldrig vant mig”, sa jag.
Janne tar sig vant fram till en hylla.
Rörde sig vant över männens huvuden.
Nu har hans ögon vant sig vid mörkret.
Men jag hoppas att du redan har vant dig.
Det är tydligen nåt du vant henne vid.
– Å, jag har redan vant mig, sade Angela.
Eller om de har vant sig vid det här laget.
Själv har jag vant mej efter alla dessa år.
Han hade vant sig vid en lugn och stilla lunk.
Jag har inte vant mej vid att vara utan Gretel.
Monika hade vant sig vid att se honom sitta så.
Johnny hade vant sig vid Milts oupphörliga prat.
Traumaledaren, Malte Wallberg, tog vant ledningen.
Katz stod stilla tills ögonen vant sig vid mörkret.
De homosexuella har vant sig vid hot och trakasserier.
Det tog en stund innan Wallander hade vant sina ögon.
Ännu hade han inte vant sig vid vintrarna på Gotland.
Och vant oss vid att andra länder ser likadant på oss.
Jag hade vant mig.
Nu har jag vant mig.
Ove har vant sig vid det.
Jag hade vant mig vid det.
Jag rör mig vant på scen.
Han har vant sig vid att 109.
Eller kanske hade han vant sig.
Vant föll han in i yrkesrollen.
”Något mer?” undrade hon vant.
Jag hade vant mig vid att ha henne.
”Kroppen har vant sig”, sade han.
”Jag har aldrig vant mig”, sa jag.
Janne tar sig vant fram till en hylla.
Rörde sig vant över männens huvuden.
Nu har hans ögon vant sig vid mörkret.
Men jag hoppas att du redan har vant dig.
Det är tydligen nåt du vant henne vid.
– Å, jag har redan vant mig, sade Angela.
Eller om de har vant sig vid det här laget.
Själv har jag vant mej efter alla dessa år.
Han hade vant sig vid en lugn och stilla lunk.
Jag har inte vant mej vid att vara utan Gretel.
Monika hade vant sig vid att se honom sitta så.
Johnny hade vant sig vid Milts oupphörliga prat.
Traumaledaren, Malte Wallberg, tog vant ledningen.
Katz stod stilla tills ögonen vant sig vid mörkret.
De homosexuella har vant sig vid hot och trakasserier.
Det tog en stund innan Wallander hade vant sina ögon.
Ännu hade han inte vant sig vid vintrarna på Gotland.
Och vant oss vid att andra länder ser likadant på oss.
Vänj dig vid det.
Vänj dig vid tanken.
Och sedan tillade han: Nä, farsan, ta du skeden i vacker hand, vänj du dig bara vid att se saken som den är: här inne kommer du att stanna för alltid.
Alla kloka människor inser att det finns någon som älskar dem eller skulle kunna älska dem, men det kan vara uppfriskande att inse att det garanterat också finns folk som helt enkelt bara tycker att du ser bra ut, så vänj dig vid den tanken.
Vänj dig vid tanken.
Och sedan tillade han: Nä, farsan, ta du skeden i vacker hand, vänj du dig bara vid att se saken som den är: här inne kommer du att stanna för alltid.
Alla kloka människor inser att det finns någon som älskar dem eller skulle kunna älska dem, men det kan vara uppfriskande att inse att det garanterat också finns folk som helt enkelt bara tycker att du ser bra ut, så vänj dig vid den tanken.
Man vänjer sig.
Man vänjer sej.
Men man vänjer sig.
Vänjer sig vid lukten.
Och man vänjer sig.
Lika bra du vänjer dig.
Man vänjer sig vid allt.
Alla vänjer sig till slut.
Lika bra att du vänjer dig.
Man vänjer sej, faktiskt.
Du vänjer dig aldrig riktigt.
Du vänjer dig snart vid ämnet.
– Man vänjer sig, sa Wallander.
Men man vänjer sig vid det mesta.
Man vänjer sig som med allt annat.
Deras näsor vänjer sig vid stanken.
Men vi vänjer oss nog vad det lider.
Men ni ska se att ni snart vänjer er.
Eller om man kanske aldrig vänjer sig.
Men barn vänjer sig vid förändringar.
Ögonen vänjer sig vid det svaga ljuset.
Problemet är att man vänjer sig vid det.
Varför vänjer jag mig aldrig? tänkte hon.
»Man vänjer sig kanske«, svarade jag dumt.
– Det är OK, själv vänjer jag mig aldrig.
»Ingen fara att jag vänjer mig», säger hon.
»Det är svårt i början, men du vänjer dig.
Konstigt att man aldrig vänjer sig, tänker han.
Hon ser ingenting medan ögonen sakta vänjer sig.
Nåja, det går ju bra bara man vänjer sig vid det.
”Man vänjer sig vid regnet också”, påpekade jag.
Man vänjer sej.
Men man vänjer sig.
Vänjer sig vid lukten.
Och man vänjer sig.
Lika bra du vänjer dig.
Man vänjer sig vid allt.
Alla vänjer sig till slut.
Lika bra att du vänjer dig.
Man vänjer sej, faktiskt.
Du vänjer dig aldrig riktigt.
Du vänjer dig snart vid ämnet.
– Man vänjer sig, sa Wallander.
Men man vänjer sig vid det mesta.
Man vänjer sig som med allt annat.
Deras näsor vänjer sig vid stanken.
Men vi vänjer oss nog vad det lider.
Men ni ska se att ni snart vänjer er.
Eller om man kanske aldrig vänjer sig.
Men barn vänjer sig vid förändringar.
Ögonen vänjer sig vid det svaga ljuset.
Problemet är att man vänjer sig vid det.
Varför vänjer jag mig aldrig? tänkte hon.
»Man vänjer sig kanske«, svarade jag dumt.
– Det är OK, själv vänjer jag mig aldrig.
»Ingen fara att jag vänjer mig», säger hon.
»Det är svårt i början, men du vänjer dig.
Konstigt att man aldrig vänjer sig, tänker han.
Hon ser ingenting medan ögonen sakta vänjer sig.
Nåja, det går ju bra bara man vänjer sig vid det.
”Man vänjer sig vid regnet också”, påpekade jag.