Vägvisare i en mening
Vägvisare på min livsresa.
Det var en vägvisare till ett annat liv.
Hon höjde rösten och talade till vår vägvisare.
Alla grenar pekade mot söder likt hundratals vägvisare.
Sedan for de med Wallander som vägvisare ut till hans hus.
Sedan färdas jag uppför och använder bäcken som vägvisare.
Jag avstod från att påpeka att vi knappast behövde vägvisare.
De snabbfotade djur som var mina vägvisare har lämnat mig bakom sig.
Under min livsresa föds mina barn, vägvisare i det liv som jag lever.
Min mamma och pappa, en man från trakten som var vår vägvisare, och jag.
Med Häxan som vägvisare hade jag förväntat mig en betydligt kortare vila.
Jag är din inre vägvisare, som i ditt medvetande antar skepnaden av en far.
Före 2006 fanns det inga skyltar eller vägvisare till platsen där bunkern låg.
Om man använder honom rätt är han ingen dålig vägvisare i mänskliga affärer.
Sedan blev det en resa genom Sverige med alla landets domkyrkoklockor som vägvisare.
Vägvisare som ibland har pekat i en annan riktning än den dit jag har varit på väg.
Han hejar på oss med uppmuntrande tillrop och hans röst fungerar om inte annat som vägvisare.
Zedds samlade verk var den mest tankeväckande, givande och tillförlitliga vägvisare i livet man kunde ha.
Bjørn höll ficklampan som fungerade som lanterna och vägvisare i den lätta dimman som flöt ovanför vattenytan.
Det kändes som om jag följde någon sorts makaber variant av ett vildmarksstråk, som en vägvisare snitslat ut åt oss.
När mörkret lade sig under eftermiddagarna och vår vägvisare stannade var vi så trötta att vi knappt orkade äta innan vi somnade.
Nästa dag har vi stämt träff med två vägvisare från Enlace civil, en organisation som stöder gerillan, och som ska köra i en bil före oss ut i djungeln.
Plötsligt verkade så många av Zedds allra största visdomsord vara i konflikt med varandra, fast de tidigare hade utgjort en pålitlig filosofi och varit en vägvisare till framgången.
Läsarna blev fanatiska anhängare av programmet över en natt och sa att denna nya vägvisare till mental hälsa erbjöd mängder av häpnadsväckande sätt att läka och förbättra livet.
Det var otänkbart att fränder skulle behöva röra sig genom hans land utan vägvisare, och eftersom det var tronföljaren som kom på besök fanns det ingen annan än han själv som kunde göra det.
Mina viktigaste vägvisare när det gäller Zjukovs tjänstgöring i Röda armén före andra världskriget har varit arbeten av Mary Harbeck, Mark von Hagen, Shimon Naveh, Richard Reese och David Stone.
Med dess stegvisa analys av motsättningar, kvalitativa och kvantitativa förändringar, och negationens negation, verkade den dialektiska materialismen erbjuda en osviklig politisk vägvisare för Rysslands revolutionärer.
”Finns det andeväsen som hjälper oss? Vägvisare och stigfinnare bland gamla konstnärssjälar? Har Michelangelo, Matisse och da Vinci några gunstlingar bland de dödliga?” frågade han och drog näven genom sitt yviga bruna skägg.
Det gamla uttrycket att ”en leopard blir aldrig kvitt sina fläckar” var en kliché som somliga tyckte lät osann, men så vitt Clark anbelangade var överste Muammar Abu Minyar al-Gaddafi, ”revolutionens broderliga ledare och vägvisare”, en leopard till hundra procent.
Winter pressade tummen mot växelreglagets spakar på styret, fick in en låg växel, kände bettet i kedjan, kände cykeln skjuta fart, fick in en högre växel, jag kan det här nu, han var framme vid korsningen och tog höger och såg ett blinkande bakljus, det var han, den röda baklyktan hade plötsligt kommit till liv därframme, det var som fan, som en vägvisare för de goda krafterna, cykelljus stod alltid för de goda krafterna, det visste vem som helst, jag är ljuset och sanningen och vägen, vägen löpte ut vid Odenplan, Winter visste inte om den andre visste att han fanns här bakom, det gick inte att se om den jäveln vänt sig om, men han cyklade som om han sannerligen visste att någon var efter honom, han vet, det måste vara Odengatan nu, den andre drog ifrån, det var svagt lut neråt, Winter fipplade med växlarna, fick inte grepp, fick grepp, försökte få bättre grepp, det gick fort nu, han kände vinden i håret, rocken flaxade som på en trollkarl, varför i helvete slängde han inte av sig rocken när han snodde cykeln, den fångade vinden som ett segel vänt i fel väderstreck, han fick slipsen i ögonen, ett förbannat opraktiskt plagg i cykelsport, kavajen spände över axlarna, kostymbyxorna spände i skrevet, definitivt fel utrustning, den han jagade var ledigt och mjukt klädd, för giro di Stockholm, det kändes officiellt nu, de mötte inga bilar, inga andra trafikanter, inga fotgängare, det var som om huvudstaden var avstängd just för detta race, alla följde det på långt avstånd, via satellit kanske, och alla visste att allting hängde på utgången av det här loppet, allting de ville veta skulle komma i mål och bli förklarat om Winter var den snabbaste, hade den bästa spurten som kunde komma snart, i kväll redan, eller långt borta i gryningsljuset.
Det var en vägvisare till ett annat liv.
Hon höjde rösten och talade till vår vägvisare.
Alla grenar pekade mot söder likt hundratals vägvisare.
Sedan for de med Wallander som vägvisare ut till hans hus.
Sedan färdas jag uppför och använder bäcken som vägvisare.
Jag avstod från att påpeka att vi knappast behövde vägvisare.
De snabbfotade djur som var mina vägvisare har lämnat mig bakom sig.
Under min livsresa föds mina barn, vägvisare i det liv som jag lever.
Min mamma och pappa, en man från trakten som var vår vägvisare, och jag.
Med Häxan som vägvisare hade jag förväntat mig en betydligt kortare vila.
Jag är din inre vägvisare, som i ditt medvetande antar skepnaden av en far.
Före 2006 fanns det inga skyltar eller vägvisare till platsen där bunkern låg.
Om man använder honom rätt är han ingen dålig vägvisare i mänskliga affärer.
Sedan blev det en resa genom Sverige med alla landets domkyrkoklockor som vägvisare.
Vägvisare som ibland har pekat i en annan riktning än den dit jag har varit på väg.
Han hejar på oss med uppmuntrande tillrop och hans röst fungerar om inte annat som vägvisare.
Zedds samlade verk var den mest tankeväckande, givande och tillförlitliga vägvisare i livet man kunde ha.
Bjørn höll ficklampan som fungerade som lanterna och vägvisare i den lätta dimman som flöt ovanför vattenytan.
Det kändes som om jag följde någon sorts makaber variant av ett vildmarksstråk, som en vägvisare snitslat ut åt oss.
När mörkret lade sig under eftermiddagarna och vår vägvisare stannade var vi så trötta att vi knappt orkade äta innan vi somnade.
Nästa dag har vi stämt träff med två vägvisare från Enlace civil, en organisation som stöder gerillan, och som ska köra i en bil före oss ut i djungeln.
Plötsligt verkade så många av Zedds allra största visdomsord vara i konflikt med varandra, fast de tidigare hade utgjort en pålitlig filosofi och varit en vägvisare till framgången.
Läsarna blev fanatiska anhängare av programmet över en natt och sa att denna nya vägvisare till mental hälsa erbjöd mängder av häpnadsväckande sätt att läka och förbättra livet.
Det var otänkbart att fränder skulle behöva röra sig genom hans land utan vägvisare, och eftersom det var tronföljaren som kom på besök fanns det ingen annan än han själv som kunde göra det.
Mina viktigaste vägvisare när det gäller Zjukovs tjänstgöring i Röda armén före andra världskriget har varit arbeten av Mary Harbeck, Mark von Hagen, Shimon Naveh, Richard Reese och David Stone.
Med dess stegvisa analys av motsättningar, kvalitativa och kvantitativa förändringar, och negationens negation, verkade den dialektiska materialismen erbjuda en osviklig politisk vägvisare för Rysslands revolutionärer.
”Finns det andeväsen som hjälper oss? Vägvisare och stigfinnare bland gamla konstnärssjälar? Har Michelangelo, Matisse och da Vinci några gunstlingar bland de dödliga?” frågade han och drog näven genom sitt yviga bruna skägg.
Det gamla uttrycket att ”en leopard blir aldrig kvitt sina fläckar” var en kliché som somliga tyckte lät osann, men så vitt Clark anbelangade var överste Muammar Abu Minyar al-Gaddafi, ”revolutionens broderliga ledare och vägvisare”, en leopard till hundra procent.
Winter pressade tummen mot växelreglagets spakar på styret, fick in en låg växel, kände bettet i kedjan, kände cykeln skjuta fart, fick in en högre växel, jag kan det här nu, han var framme vid korsningen och tog höger och såg ett blinkande bakljus, det var han, den röda baklyktan hade plötsligt kommit till liv därframme, det var som fan, som en vägvisare för de goda krafterna, cykelljus stod alltid för de goda krafterna, det visste vem som helst, jag är ljuset och sanningen och vägen, vägen löpte ut vid Odenplan, Winter visste inte om den andre visste att han fanns här bakom, det gick inte att se om den jäveln vänt sig om, men han cyklade som om han sannerligen visste att någon var efter honom, han vet, det måste vara Odengatan nu, den andre drog ifrån, det var svagt lut neråt, Winter fipplade med växlarna, fick inte grepp, fick grepp, försökte få bättre grepp, det gick fort nu, han kände vinden i håret, rocken flaxade som på en trollkarl, varför i helvete slängde han inte av sig rocken när han snodde cykeln, den fångade vinden som ett segel vänt i fel väderstreck, han fick slipsen i ögonen, ett förbannat opraktiskt plagg i cykelsport, kavajen spände över axlarna, kostymbyxorna spände i skrevet, definitivt fel utrustning, den han jagade var ledigt och mjukt klädd, för giro di Stockholm, det kändes officiellt nu, de mötte inga bilar, inga andra trafikanter, inga fotgängare, det var som om huvudstaden var avstängd just för detta race, alla följde det på långt avstånd, via satellit kanske, och alla visste att allting hängde på utgången av det här loppet, allting de ville veta skulle komma i mål och bli förklarat om Winter var den snabbaste, hade den bästa spurten som kunde komma snart, i kväll redan, eller långt borta i gryningsljuset.
Han hette Billy, tror jag, vägvisaren.
Vi väntade på vägvisaren som skulle ta oss till Sennozero.
Vi siktade söderut till en början, Dulvertonhållet, och efter en stund kom vi fram till den där enkla vägvisaren som pekar ner mot byn.
Det är också Lorna Doone som får mig att vilja titta på Hawkridge, för platsen står omnämnd i boken och vi har passerat den medfarna vägvisaren varje gång vi åkt mellan Winsford och Dulverton.
Vi väntade på vägvisaren som skulle ta oss till Sennozero.
Vi siktade söderut till en början, Dulvertonhållet, och efter en stund kom vi fram till den där enkla vägvisaren som pekar ner mot byn.
Det är också Lorna Doone som får mig att vilja titta på Hawkridge, för platsen står omnämnd i boken och vi har passerat den medfarna vägvisaren varje gång vi åkt mellan Winsford och Dulverton.
Till sist stannade vägvisarna invid en stor rödmålad ladugård som hade gaveln mot byvägen.
Och mycket riktigt: enligt en av de glest uppsatta vägvisarna leder stigen ända fram till Winsford.
Och mycket riktigt: enligt en av de glest uppsatta vägvisarna leder stigen ända fram till Winsford.