Utstött i en mening
Alltså man var utstött.
Jag kände mig inte utstött.
Han kommer att bli helt utstött.
Ett utstött folk med förtvivlan i sinnet.
Man riskerade att bli utstött ur syskonskaran.
Betyder inte att jag är utstött ur samhället.
Jag är uttryckligen utstött ur kärleksvärlden.
Och nu: tiggare, en brännmärkt man, utstött ur folks umgänge!.
Arbetskamraterna började undvika honom och han kände sig utstött.
Jag glömde, att jag var ensam och utstött, bannlyst och pestsmittad.
Den handlade om en utstött mus med stora öron som räddade en prinsessa.
Emma var rädd att hennes dotter var lite utstött, betraktades som töntig.
Han hade berättat om hur han levt som en utstött, berättat om depressionerna.
Eva verkade inte tycka att det var lika svårt att vara utstött som Teddy tyckte.
Han hade att inordna sig under konsensus-jante-förtrycket eller att leva som en utstött.
Hade hon inte gjort det skulle han säkerligen stämplats som trollkarl och blivit utstött.
Han tror sig vara utstött ur den kurdiska gemenskapen och tror att hans enda väg til baka.
Fem människor, redan där har vi två samhällen och en utstött – och minst tre konflikter.
Loke fann henne enormt påträngande, även om han samtidigt uppskattade att slippa bli utstött.
”Jag är utstött ur kärlekens värld och dömd av gudarna att alltid vara ensam”, rasade Simon.
Vem hade lyckats med att starta på minus, oälskad och utstött, och gå spikrakt till toppen? Vem?.
Ursprungsbefolkningen var ofta utstött från de större byarna och bodde mycket primitivt i små egna byar.
Han är albino så han blev utstött av sitt folk fast han är ättling till Sundiata Keita, grundaren av mitt land.
Jag åkte hem tidigt på förmiddagen, ekonomiskt uppbackad men med en smärtande känsla av att vara ratad, utstött.
Eftersom han själv känner sig udda och utstött ur samhället har han inga problem att identifiera sig med de intagna.
Hon fick aldrig ta med sig någon hem och fick inga nära väninnor, tidigt blev hon retad och utstött av de andra flickorna.
Familjen som höll ihop i en stund av prövning påminde om att han återigen var ensam och mer utstött än någonsin tidigare.
»Ja, det stämmer«, sade Wick, den långa och mörka i gänget, innan han korrigerade texten en aning: »Inte ovän, men utstött.
Han tänkte prata med dem innan de blev smittade av det shetländska skvallret och lokalbefolkningens misstro mot en gubbe som hade blivit utstött.
Därefter hade den svenske Vikingen utstött ett hiskligt vrål, kastat sig baklänges och slungat von Habenix upp på åskådarläktarens tredje rad.
Om jag höll fram dem för att rädda Peeta, eftersom jag visste att jag skulle bli utstött om jag återvände utan honom – i så fall är jag usel.
Jag kände mig inte utstött.
Han kommer att bli helt utstött.
Ett utstött folk med förtvivlan i sinnet.
Man riskerade att bli utstött ur syskonskaran.
Betyder inte att jag är utstött ur samhället.
Jag är uttryckligen utstött ur kärleksvärlden.
Och nu: tiggare, en brännmärkt man, utstött ur folks umgänge!.
Arbetskamraterna började undvika honom och han kände sig utstött.
Jag glömde, att jag var ensam och utstött, bannlyst och pestsmittad.
Den handlade om en utstött mus med stora öron som räddade en prinsessa.
Emma var rädd att hennes dotter var lite utstött, betraktades som töntig.
Han hade berättat om hur han levt som en utstött, berättat om depressionerna.
Eva verkade inte tycka att det var lika svårt att vara utstött som Teddy tyckte.
Han hade att inordna sig under konsensus-jante-förtrycket eller att leva som en utstött.
Hade hon inte gjort det skulle han säkerligen stämplats som trollkarl och blivit utstött.
Han tror sig vara utstött ur den kurdiska gemenskapen och tror att hans enda väg til baka.
Fem människor, redan där har vi två samhällen och en utstött – och minst tre konflikter.
Loke fann henne enormt påträngande, även om han samtidigt uppskattade att slippa bli utstött.
”Jag är utstött ur kärlekens värld och dömd av gudarna att alltid vara ensam”, rasade Simon.
Vem hade lyckats med att starta på minus, oälskad och utstött, och gå spikrakt till toppen? Vem?.
Ursprungsbefolkningen var ofta utstött från de större byarna och bodde mycket primitivt i små egna byar.
Han är albino så han blev utstött av sitt folk fast han är ättling till Sundiata Keita, grundaren av mitt land.
Jag åkte hem tidigt på förmiddagen, ekonomiskt uppbackad men med en smärtande känsla av att vara ratad, utstött.
Eftersom han själv känner sig udda och utstött ur samhället har han inga problem att identifiera sig med de intagna.
Hon fick aldrig ta med sig någon hem och fick inga nära väninnor, tidigt blev hon retad och utstött av de andra flickorna.
Familjen som höll ihop i en stund av prövning påminde om att han återigen var ensam och mer utstött än någonsin tidigare.
»Ja, det stämmer«, sade Wick, den långa och mörka i gänget, innan han korrigerade texten en aning: »Inte ovän, men utstött.
Han tänkte prata med dem innan de blev smittade av det shetländska skvallret och lokalbefolkningens misstro mot en gubbe som hade blivit utstött.
Därefter hade den svenske Vikingen utstött ett hiskligt vrål, kastat sig baklänges och slungat von Habenix upp på åskådarläktarens tredje rad.
Om jag höll fram dem för att rädda Peeta, eftersom jag visste att jag skulle bli utstött om jag återvände utan honom – i så fall är jag usel.
Bara den där fågeln uppe i berget fortsatte att utstöta sitt besynnerliga läte.
Det var så tyst i domsalen att jag hörde någon bakom mig bland åskådarna utstöta en lång suck, wooo.
Det är ett barns skrik, en ung flickas skrik, det finns ingen annan på arenan än Rue som skulle kunna utstöta det ljudet.
Det var så tyst i domsalen att jag hörde någon bakom mig bland åskådarna utstöta en lång suck, wooo.
Det är ett barns skrik, en ung flickas skrik, det finns ingen annan på arenan än Rue som skulle kunna utstöta det ljudet.
Utstötta och våldsamma i skolan.
Utstötta av bonden, eller buron, som vi säger.
Vem kan göra det? Vi var det gamla samhällets utstötta.
att bli utstötta eller dödade om de inte underkastade sig sina.
När de utstötta loggade in igen kom de inte in i Virtue längre.
Det är lejonen som är utstötta ur flocken som är de farligaste.
En gemenskap bland de utstötta, bland dem som ägnade dagarna åt att skolka och stjäla.
OLSSON Jesu hållning rörande oliktänkande och utstötta har jag alltid försökt efterlikna.
”Om ni tror att sjukhuset ska ge er ett prov på det utstötta, så är jag rädd att …”.
Denna nakna, illa upplysta korridor som inte var en mardröm utan min ödsliga, utstötta ensamhet.
Det var dom som hade rätt, Colin och Warren och resten av den lilla utstötta gruppen profilers som ingen ville lyssna på.
Han funderade på sin egen muslimska uppfostran, där han hade fått lära sig att det var hans plikt inför Gud att bistå de utstötta.
Åh Gud, tänkte hon, är gränsen mellan vanliga människor och utstötta så här tunn? Är jag plötsligt en av dem? En av de icke önskvärda.
Det finns klassen av outsiders, av utstötta, konstnärer ofta, sådana som inte passar in i några mera övergripande subkulturer eller grupperingar.
De som från början hörde till den innersta kretsen men hade ”fel” åsikter och saknade den rätta sociala smidigheten blev utstötta och marginaliserade.
Därför ser man till att ungarna har tuffa jackor, åker på skidsemester, chartrar till Mallorca eller Kanarieholmarna så ungarna inte blir utstötta och mobbade därför att de är annorlunda eller sticker ut.
Med sin bakgrund i Nationella sekulära sällskapets gatupropaganda började han tillsammans med Tussy arbeta på att bygga upp ett oberoende, genuint proletärt arbetarparti på det utstötta Londons gudlösa betesmarker.
Nu fick hon känna på hur det var att sitta längst ner på stegen, bland skiten, bland de utstötta och de jagade precis som Maria själv fått göra under hela sin barndom där det aldrig funnits någon som skyddat henne.
Om skinnskallenazisternas attityd kunde uttryckas som: “vi är de utstötta, de som alla vanliga svenskar hatar och som hatar tillbaka”, så var undertexten i allt som BSS skrev i stället: “vi är de som säger rent ut vad alla vanliga svenskar tänker”.
Först ett välvilligt mottagande av en judisk invandring, förestavat av medlidande med de från andra länder utstötta och av stolta känslor över att kunna erbjuda en fristad, sedan en stigande känsla av otrevnad, därefter en stegring till akut olust och nu slutligen det fjärde stadiet, katastrof i form av smädelse, förföljelse, t o m blodutgjutelse, de förföljdas flykt till andra länder, där man aldrig upplevat problemet eller redan glömt det.
Utstötta av bonden, eller buron, som vi säger.
Vem kan göra det? Vi var det gamla samhällets utstötta.
att bli utstötta eller dödade om de inte underkastade sig sina.
När de utstötta loggade in igen kom de inte in i Virtue längre.
Det är lejonen som är utstötta ur flocken som är de farligaste.
En gemenskap bland de utstötta, bland dem som ägnade dagarna åt att skolka och stjäla.
OLSSON Jesu hållning rörande oliktänkande och utstötta har jag alltid försökt efterlikna.
”Om ni tror att sjukhuset ska ge er ett prov på det utstötta, så är jag rädd att …”.
Denna nakna, illa upplysta korridor som inte var en mardröm utan min ödsliga, utstötta ensamhet.
Det var dom som hade rätt, Colin och Warren och resten av den lilla utstötta gruppen profilers som ingen ville lyssna på.
Han funderade på sin egen muslimska uppfostran, där han hade fått lära sig att det var hans plikt inför Gud att bistå de utstötta.
Åh Gud, tänkte hon, är gränsen mellan vanliga människor och utstötta så här tunn? Är jag plötsligt en av dem? En av de icke önskvärda.
Det finns klassen av outsiders, av utstötta, konstnärer ofta, sådana som inte passar in i några mera övergripande subkulturer eller grupperingar.
De som från början hörde till den innersta kretsen men hade ”fel” åsikter och saknade den rätta sociala smidigheten blev utstötta och marginaliserade.
Därför ser man till att ungarna har tuffa jackor, åker på skidsemester, chartrar till Mallorca eller Kanarieholmarna så ungarna inte blir utstötta och mobbade därför att de är annorlunda eller sticker ut.
Med sin bakgrund i Nationella sekulära sällskapets gatupropaganda började han tillsammans med Tussy arbeta på att bygga upp ett oberoende, genuint proletärt arbetarparti på det utstötta Londons gudlösa betesmarker.
Nu fick hon känna på hur det var att sitta längst ner på stegen, bland skiten, bland de utstötta och de jagade precis som Maria själv fått göra under hela sin barndom där det aldrig funnits någon som skyddat henne.
Om skinnskallenazisternas attityd kunde uttryckas som: “vi är de utstötta, de som alla vanliga svenskar hatar och som hatar tillbaka”, så var undertexten i allt som BSS skrev i stället: “vi är de som säger rent ut vad alla vanliga svenskar tänker”.
Först ett välvilligt mottagande av en judisk invandring, förestavat av medlidande med de från andra länder utstötta och av stolta känslor över att kunna erbjuda en fristad, sedan en stigande känsla av otrevnad, därefter en stegring till akut olust och nu slutligen det fjärde stadiet, katastrof i form av smädelse, förföljelse, t o m blodutgjutelse, de förföljdas flykt till andra länder, där man aldrig upplevat problemet eller redan glömt det.
Kjetil utstötte ett hummande läte.
Lilian flaxade med armarna och utstötte:.
De två kvinnorna utstötte ett skrik av förfäran.
I alla fall utstötte du några höga rop i sömnen.
Den väste och hostade och utstötte gälla, plågade ljud.
Mellan påträngande ylanden utstötte den låga grälsjuka ljud.
Den utstötte alla de ljud som en varelse gör som roas av sig själv.
”Ah, rätt på”, utstötte Vladislav och slängde sig i en fåtölj.
Den utstötte ett läte som lät högt och tomt, som ett rop i en öken.
Och vad ska den utstötte göra, när han inte får vara en del av samhället.
Sedan bestämde hon sig för att handla och utstötte ett vilt skrik av förfäran.
Finnen utstötte ett kort ljud som var svårt att avgöra om det var hosta eller skratt.
Adèle utstötte ett par kvidande skrik, och det sipprade litet blod ur munnen på henne.
Han tappade skalpellen med ett klirr på stengolvet, och utstötte ett suckande, djuriskt ljud.
Boney rynkade pannan och utstötte sedan ett utdraget andningsljud som om hon höll på med yoga.
Nu utstötte besten det där förfärliga, blodtörstiga ljudet som bildades långt nere i halsen.
Men lille Enno lyfte de små händerna mot höjden, det såg ut som om han grät och utstötte klagoljud.
Hon fäktade med armarna, munnen stod vidöppen men inte ett ljud hördes förrän hon utstötte ett skri.
Gisters naglar drog längs ryggraden och hon utstötte små ljud när hela hennes varelse kände ilningarna.
Den rasande, utstötte krigaren gömde sig i skogarna i närheten och väntade på ett tillfälle att hämnas.
När guiden ropade upp hotellet i bussens sprakiga mikrofon utstötte pappa ett läte som liknade Mariefredspojkarnas revirvrål.
När den utstötte taggaren skulle presentera sin historia för världen retuscherade han den med silverstoft och lysande sprayfärg.
För varje dolkstöt i tomma intet utstötte han ett ”Ah! Ah! Ah!” och knep ihop ögonen som om han satte kniven i någon han hatade.
Han utstötte höga spädbarnsrop medan han kryssade fram mellan plintar och massageredskap som han förgäves försökte knuffa i förföljarnas väg.
Plötsligt utstötte hon ett ljud, böjde sig ner och vände sig sedan om – hon höll i en alldeles fyrkantig ask som var inslagen i vackert silverskimrande papper.
Men av särskild betydelse var att några stridbara och insiktsfulla svenska debattörer tog tag i frågan och utstötte vad man kan kalla sakligt underbyggda varnings-rop.
Mannen bakom pistolen hade ljust hår, halvöppen mun med kraftigt underbett, och när han dessutom utstötte ett grymtande skratt kom Harry ihåg Truls Berntsens, Kripos, öknamn.
Men långt nere i halsen utstötte den ett ljud mitt emellan ett morrande och ett hungrigt ylande, ett kusligt och klagande läte som Chyna hörde alldeles för tydligt trots den vadderade hjälmen.
Hon utstötte ett svagt rop av förfäran, när hon märkte den vidriga lukten av en kropp i upplösning i cellen, och när hon upptäckte den döda, där hon nu fläckig i hyn och uppsvälld låg på britsen.
Den Agatha som hade varit flickaktig och mild och haft ett förtjusande pärlande skratt var nu en ilsken gammal häxa som aldrig skrattade utan bara utstötte argsinta grymtningar, som kanske var en förvriden efterapning av ett skratt.
Alldeles vit, med drag från både valp, kattunge och liten kanin, öppnade den sina stora ögon, som var lika blå som Tom Cruises – fast mindre rovgiriga – och visade mig ett sött leende samt utstötte ett vädjande, musikaliskt bubblande ljud.
Lilian flaxade med armarna och utstötte:.
De två kvinnorna utstötte ett skrik av förfäran.
I alla fall utstötte du några höga rop i sömnen.
Den väste och hostade och utstötte gälla, plågade ljud.
Mellan påträngande ylanden utstötte den låga grälsjuka ljud.
Den utstötte alla de ljud som en varelse gör som roas av sig själv.
”Ah, rätt på”, utstötte Vladislav och slängde sig i en fåtölj.
Den utstötte ett läte som lät högt och tomt, som ett rop i en öken.
Och vad ska den utstötte göra, när han inte får vara en del av samhället.
Sedan bestämde hon sig för att handla och utstötte ett vilt skrik av förfäran.
Finnen utstötte ett kort ljud som var svårt att avgöra om det var hosta eller skratt.
Adèle utstötte ett par kvidande skrik, och det sipprade litet blod ur munnen på henne.
Han tappade skalpellen med ett klirr på stengolvet, och utstötte ett suckande, djuriskt ljud.
Boney rynkade pannan och utstötte sedan ett utdraget andningsljud som om hon höll på med yoga.
Nu utstötte besten det där förfärliga, blodtörstiga ljudet som bildades långt nere i halsen.
Men lille Enno lyfte de små händerna mot höjden, det såg ut som om han grät och utstötte klagoljud.
Hon fäktade med armarna, munnen stod vidöppen men inte ett ljud hördes förrän hon utstötte ett skri.
Gisters naglar drog längs ryggraden och hon utstötte små ljud när hela hennes varelse kände ilningarna.
Den rasande, utstötte krigaren gömde sig i skogarna i närheten och väntade på ett tillfälle att hämnas.
När guiden ropade upp hotellet i bussens sprakiga mikrofon utstötte pappa ett läte som liknade Mariefredspojkarnas revirvrål.
När den utstötte taggaren skulle presentera sin historia för världen retuscherade han den med silverstoft och lysande sprayfärg.
För varje dolkstöt i tomma intet utstötte han ett ”Ah! Ah! Ah!” och knep ihop ögonen som om han satte kniven i någon han hatade.
Han utstötte höga spädbarnsrop medan han kryssade fram mellan plintar och massageredskap som han förgäves försökte knuffa i förföljarnas väg.
Plötsligt utstötte hon ett ljud, böjde sig ner och vände sig sedan om – hon höll i en alldeles fyrkantig ask som var inslagen i vackert silverskimrande papper.
Men av särskild betydelse var att några stridbara och insiktsfulla svenska debattörer tog tag i frågan och utstötte vad man kan kalla sakligt underbyggda varnings-rop.
Mannen bakom pistolen hade ljust hår, halvöppen mun med kraftigt underbett, och när han dessutom utstötte ett grymtande skratt kom Harry ihåg Truls Berntsens, Kripos, öknamn.
Men långt nere i halsen utstötte den ett ljud mitt emellan ett morrande och ett hungrigt ylande, ett kusligt och klagande läte som Chyna hörde alldeles för tydligt trots den vadderade hjälmen.
Hon utstötte ett svagt rop av förfäran, när hon märkte den vidriga lukten av en kropp i upplösning i cellen, och när hon upptäckte den döda, där hon nu fläckig i hyn och uppsvälld låg på britsen.
Den Agatha som hade varit flickaktig och mild och haft ett förtjusande pärlande skratt var nu en ilsken gammal häxa som aldrig skrattade utan bara utstötte argsinta grymtningar, som kanske var en förvriden efterapning av ett skratt.
Alldeles vit, med drag från både valp, kattunge och liten kanin, öppnade den sina stora ögon, som var lika blå som Tom Cruises – fast mindre rovgiriga – och visade mig ett sött leende samt utstötte ett vädjande, musikaliskt bubblande ljud.
– Ursäkta? utstöter Britt-Marie.
– Men är du dum i huvudet eller? utstöter hon.
Vi kan inte ha mötet utan Kent, utstöter Britt-Marie.
– Jävla CP-mupp, utstöter hon och går mot parkeringen.
Han utstöter några smackande läten för att locka på fågeln.
Han höjer blicken mot taket och utstöter ett fruktansvärt vrål.
Amirah utstöter djuriska läten och försöker desperat slingra sig un-.
När han utstöter några oartikulerade ljud sansar jag mig och släpper taget.
Mia och Pia kommenterar olika omslag och artister och utstöter längtande ljud.
Hon rycker till igen, hennes överkropp skjuter framåt och hon utstöter ett kväljande läte.
En stor, svart fågel vinglar tätt förbi mitt ansikte samtidigt som den utstöter ett högt skrik.
Plötsligt utstöter hon ett lågt skrik, ett ljud som mannen aldrig förr har hört från hennes läppar.
– Jag är liksom GRAVID! utstöter hon och rycker upp huvudet och tittar på Ove som om det vore hans fel.
– Mäh! Jag kan väl bara få låna den så jag kan kolla adressen! utstöter Elsa och viftar med mormors brev.
[…] I samband med detta förefaller hans ångest bli större och han utstöter en del oartikulerade ljud oupphörligen.
Hon öppnar munnen och utstöter ett ljud som inte låter som någonting jag hört förut, framför allt inte från henne.
Mor tar ett steg tillbaka, utstöter ett läte som är ett mellanting mellan en hulkning och en fnysning och slår armarna om sig själv.
– Jag försöker visa honom en MacBook, och han börjar fråga vad jag ”har för bil”, utstöter försäljaren och ser uppriktigt sårad ut.
Under ett träd vid en av villorna gungar en liten flicka i sommarklänning fram och tillbaka, samtidigt som hon utstöter ett vibrerande, lycksaligt ljud.
Man utstöter små ljud, som för att uppmana den andra att skynda på med sin berättelse, så att man snarast möjligt kan få sätta i gång med sin egen.
– Men jag skulle ju fixa den! utstöter slyngeln på ett sätt så att rösten skär sig i de höga tonarterna, som när man får rundgång i en gammal högtalare.
Malin ser hennes magra fingrar söka och Josefina Marlöw grymtar, utstöter plågade läten som om svältande varaner uppenbarat sig i hennes inre och hugger efter henne med skalpellvassa tänder.
Vi ser på vår son och på varandra och vi talar om hans framsteg, och vi skrattar åt saker som han gör och läten som han utstöter och vi vet att ingen annan skulle tycka att det var lika komiskt som vi.
Sedan ställer hon ifrån sig dammsugaren mot bordet och börjar göra avvärjande åtbörder med händer och armar, samtidigt som hon då och då utstöter ett skarpt ”Sch! Sch!” som om hon schasade höns.
Och färgen försvinner ur Britt Sivsjös ansikte, hon blir grå under sminket och hon utstöter ett nej innan hon faller åt sidan ner i Zekes knä, och han tar emot henne och hon vilar där, snyftar, och han stryker henne över ryggen, säger ingenting, stryker henne bara över ryggen.
Jag sträcker ut handen och besvarar hennes smekning, och rörelsen är så identisk med hennes att den får något ceremoniellt över sig, och hon utstöter ett sömnigt ljud, tungt och varmt av välbehag, och hon stryker sin kind mot mina fingrar innan hennes huvud lägger sig till vila igen, och där kommer en ny kniv i bröstet, men denna gång är det en kniv av ömhet, och jag ser den långbenta lilla flickan, hon som var så förtjust i lekarna och ringdanserna, hon som ibland, när hon väntade på sin tur, på att någon skulle kasta bollen till henne, kunde göra ett kalvigt litet krumsprång på stället, en hoppande rörelse som hon var så uppenbart omedveten om och som inte uttryckte något annat än lyckan över att finnas till, och det såg så rörande ut, som när en älg tar ett skutt över ett dike.
Nu börjar de fräna dofterna stiga upp där nerifrån, och det har hänt något med Helgas rörelser, ibland ligger hon slapp och viljelös och jämrar hjärtskärande åt mig att sluta, ibland griper hon tag i mitt bröst och borrar in naglarna hårt i den sladdriga huden, och sedan släpper hon, och det känns som om stumpen flyger fritt genom luften, omsluten av ljumma vindar, jag kan inte påminna mig att det har känts så förut, och vid något tillfälle vrider sig Helga åt sidan, som om hon är i färd med att resa sig ur sängen, och då tar jag ett bestämt grepp om henne och välter tillbaka henne på rygg, som vore hon en säck potatis, och jag trycker ner henne i sängen, och hon utstöter ett ljud som låter som ett kvävt rop, en uppgiven protest, men sedan fortsätter ljuden att komma ur henne, högre och högre, samtidigt som hon börjar gå mig till mötes, allt vildsintare och våldsammare, nästan som små språng mot mig, och när jag ser på henne stirrar hon tillbaka på mig med uppspärrade ögon, och ur hennes vidöppna mun låter det som råmanden, och hennes läppar skälver och darrar.
– Men är du dum i huvudet eller? utstöter hon.
Vi kan inte ha mötet utan Kent, utstöter Britt-Marie.
– Jävla CP-mupp, utstöter hon och går mot parkeringen.
Han utstöter några smackande läten för att locka på fågeln.
Han höjer blicken mot taket och utstöter ett fruktansvärt vrål.
Amirah utstöter djuriska läten och försöker desperat slingra sig un-.
När han utstöter några oartikulerade ljud sansar jag mig och släpper taget.
Mia och Pia kommenterar olika omslag och artister och utstöter längtande ljud.
Hon rycker till igen, hennes överkropp skjuter framåt och hon utstöter ett kväljande läte.
En stor, svart fågel vinglar tätt förbi mitt ansikte samtidigt som den utstöter ett högt skrik.
Plötsligt utstöter hon ett lågt skrik, ett ljud som mannen aldrig förr har hört från hennes läppar.
– Jag är liksom GRAVID! utstöter hon och rycker upp huvudet och tittar på Ove som om det vore hans fel.
– Mäh! Jag kan väl bara få låna den så jag kan kolla adressen! utstöter Elsa och viftar med mormors brev.
[…] I samband med detta förefaller hans ångest bli större och han utstöter en del oartikulerade ljud oupphörligen.
Hon öppnar munnen och utstöter ett ljud som inte låter som någonting jag hört förut, framför allt inte från henne.
Mor tar ett steg tillbaka, utstöter ett läte som är ett mellanting mellan en hulkning och en fnysning och slår armarna om sig själv.
– Jag försöker visa honom en MacBook, och han börjar fråga vad jag ”har för bil”, utstöter försäljaren och ser uppriktigt sårad ut.
Under ett träd vid en av villorna gungar en liten flicka i sommarklänning fram och tillbaka, samtidigt som hon utstöter ett vibrerande, lycksaligt ljud.
Man utstöter små ljud, som för att uppmana den andra att skynda på med sin berättelse, så att man snarast möjligt kan få sätta i gång med sin egen.
– Men jag skulle ju fixa den! utstöter slyngeln på ett sätt så att rösten skär sig i de höga tonarterna, som när man får rundgång i en gammal högtalare.
Malin ser hennes magra fingrar söka och Josefina Marlöw grymtar, utstöter plågade läten som om svältande varaner uppenbarat sig i hennes inre och hugger efter henne med skalpellvassa tänder.
Vi ser på vår son och på varandra och vi talar om hans framsteg, och vi skrattar åt saker som han gör och läten som han utstöter och vi vet att ingen annan skulle tycka att det var lika komiskt som vi.
Sedan ställer hon ifrån sig dammsugaren mot bordet och börjar göra avvärjande åtbörder med händer och armar, samtidigt som hon då och då utstöter ett skarpt ”Sch! Sch!” som om hon schasade höns.
Och färgen försvinner ur Britt Sivsjös ansikte, hon blir grå under sminket och hon utstöter ett nej innan hon faller åt sidan ner i Zekes knä, och han tar emot henne och hon vilar där, snyftar, och han stryker henne över ryggen, säger ingenting, stryker henne bara över ryggen.
Jag sträcker ut handen och besvarar hennes smekning, och rörelsen är så identisk med hennes att den får något ceremoniellt över sig, och hon utstöter ett sömnigt ljud, tungt och varmt av välbehag, och hon stryker sin kind mot mina fingrar innan hennes huvud lägger sig till vila igen, och där kommer en ny kniv i bröstet, men denna gång är det en kniv av ömhet, och jag ser den långbenta lilla flickan, hon som var så förtjust i lekarna och ringdanserna, hon som ibland, när hon väntade på sin tur, på att någon skulle kasta bollen till henne, kunde göra ett kalvigt litet krumsprång på stället, en hoppande rörelse som hon var så uppenbart omedveten om och som inte uttryckte något annat än lyckan över att finnas till, och det såg så rörande ut, som när en älg tar ett skutt över ett dike.
Nu börjar de fräna dofterna stiga upp där nerifrån, och det har hänt något med Helgas rörelser, ibland ligger hon slapp och viljelös och jämrar hjärtskärande åt mig att sluta, ibland griper hon tag i mitt bröst och borrar in naglarna hårt i den sladdriga huden, och sedan släpper hon, och det känns som om stumpen flyger fritt genom luften, omsluten av ljumma vindar, jag kan inte påminna mig att det har känts så förut, och vid något tillfälle vrider sig Helga åt sidan, som om hon är i färd med att resa sig ur sängen, och då tar jag ett bestämt grepp om henne och välter tillbaka henne på rygg, som vore hon en säck potatis, och jag trycker ner henne i sängen, och hon utstöter ett ljud som låter som ett kvävt rop, en uppgiven protest, men sedan fortsätter ljuden att komma ur henne, högre och högre, samtidigt som hon börjar gå mig till mötes, allt vildsintare och våldsammare, nästan som små språng mot mig, och när jag ser på henne stirrar hon tillbaka på mig med uppspärrade ögon, och ur hennes vidöppna mun låter det som råmanden, och hennes läppar skälver och darrar.