Utskämd i en mening
För honom blev det en kränkning av hans manlighet, han kände sig utskämd och förlöjligad.
Titta på Lång-Haka! Vem bad honom att missköta sina hästar och fuska som travkusk så att han blev avstängd? Avstängd och utskämd, vems fel var det? Inte var det då samhällets fel i alla fall.
Han kände stort medlidande med sin fru, men det blandades med skuldkänslor och gav honom en rutten och giftig smak i munnen, för Lucille skulle bli så fruktansvärt förödmjukad! – hon skulle känna sig utskämd.
Han gick på i oändlighet, och när kyparne försökte avlägsna honom, hotade han att gå efter polis, under det att den stackars gäldenären satt där orörlig, stum, tillintetgjord som en fördömd, utskämd inför denna publik av konstnärer, med vilka han var mer eller mindre bekant.
Titta på Lång-Haka! Vem bad honom att missköta sina hästar och fuska som travkusk så att han blev avstängd? Avstängd och utskämd, vems fel var det? Inte var det då samhällets fel i alla fall.
Han kände stort medlidande med sin fru, men det blandades med skuldkänslor och gav honom en rutten och giftig smak i munnen, för Lucille skulle bli så fruktansvärt förödmjukad! – hon skulle känna sig utskämd.
Han gick på i oändlighet, och när kyparne försökte avlägsna honom, hotade han att gå efter polis, under det att den stackars gäldenären satt där orörlig, stum, tillintetgjord som en fördömd, utskämd inför denna publik av konstnärer, med vilka han var mer eller mindre bekant.
Och när det blev så – när vi vande oss vid vår nya tillvaro som den utskämda familjen, när vi långt om länge började se framåt, inte bakåt – flöt vår familj så sakteliga upp till ytan igen.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Det var inte bara Säter som var utskämt.