Uppsvullet i en mening
Det bleka ansiktet var uppsvullet och ögonen slutna.
Ansiktet var stelt och uppsvullet och det kändes som om allt satt på fel plats.
Giraffhals? Var det så det hette? Ansiktet var svart och uppsvullet till nästan dubbla storleken.
En bit av en nedfallen vägg täckte kroppen, men han kom åt att se det tufsiga ansiktet: ett uppsvullet uttryck som inte sa honom något.
Ansiktet var stort, runt, månformat liksom min mors, men det såg blankt ut som om det gnidits med en flottig trasa och det var uppsvullet.
Ett uppsvullet ansikte, som en trasig och sönderslagen melon, blek hy, nerblodad hy, krossade kindknotor och blåslagna ögon och de öppna ögonen som vindruvor.
Ansiktet var uppsvullet och sargat, underkäken sönderslagen och han hade ett stort öppet sår med löst hängande hudflikar där tänder och benbitar stack fram.
R:s stackars, härjade ansikte! – skulle trots allt avslöja henne, för det var konstigt uppsvullet vid munnen och snabbt och slarvigt sminkat med något slags kletig makeupkräm, som när den torkade hade mörknat som dy.
Ansiktet var stelt och uppsvullet och det kändes som om allt satt på fel plats.
Giraffhals? Var det så det hette? Ansiktet var svart och uppsvullet till nästan dubbla storleken.
En bit av en nedfallen vägg täckte kroppen, men han kom åt att se det tufsiga ansiktet: ett uppsvullet uttryck som inte sa honom något.
Ansiktet var stort, runt, månformat liksom min mors, men det såg blankt ut som om det gnidits med en flottig trasa och det var uppsvullet.
Ett uppsvullet ansikte, som en trasig och sönderslagen melon, blek hy, nerblodad hy, krossade kindknotor och blåslagna ögon och de öppna ögonen som vindruvor.
Ansiktet var uppsvullet och sargat, underkäken sönderslagen och han hade ett stort öppet sår med löst hängande hudflikar där tänder och benbitar stack fram.
R:s stackars, härjade ansikte! – skulle trots allt avslöja henne, för det var konstigt uppsvullet vid munnen och snabbt och slarvigt sminkat med något slags kletig makeupkräm, som när den torkade hade mörknat som dy.
Speciellt det uppsvullna blålila ögat fångade hennes intresse.
Det hade han sett, hennes ögon blev alltid så uppsvullna när hon grät.
Det stora bandaget om huvudet, slangarna, det uppsvullna och vanställda ansiktet.
Det var inte från såret i munnen innanför den (uppsvullna) läppen, utan från såret i huvudet.
Den uppsvullna manskroppen som låg med huvudet i hans knä hade ingångshål från pistolskott i pannan.
Han låg på rygg med huvudet vänt åt höger och den uppsvullna tungan dinglande ut på ett obscent sätt.
Hans glesa vita hår var ålderstecken, men hans röda, uppsvullna ansikte var en följd av sjukdom och medicinering.
Från en trädgård bloggar alkishustrun medan hennes man, ”det uppsvullna svinet”, sover ruset av sig några meter därifrån.
De sex bärarna drog hårdhjärtade skämt om det uppsvullna likets utseende medan de kämpade med att försöka få in det i en kista som var alldeles för liten.
Hon sitter där, som en efterhängsen förebråelse, och kan i godan ro betrakta min uppsvullna, oformliga kropp när jag rultar över bryggan, med en ängslig hand på ledstången.
Mest suttit tyst i sin stol och bara glott på honom, blåröd i det uppsvullna ansiktet och med en åder grov som en metmask som slingrade fram och tillbaka vid hans vänstra tinning.
Bortsett från den otäckt sönderslagna munnen och det uppsvullna ögat, gav han ett intryck av att vara ett livligt, intelligent och försigkommet barn, sedan lång tid tillbaka sina äldre släktingars favorit.
Hon försökte inte ens lyfta kroppen utan flyttade i stället återigen de uppsvullna benen, som for hit och dit i något slags illvillig lekfullhet; för att göra benen mindre tunga och uppgiften mindre besvärlig tänkte hon att hon skulle ta av honom skorna – att snöra upp skorna på en död man är inte lätt! – det är aldrig lätt att dra skorna av någon annan, men det är ännu svårare att dra skorna av en död – detta var någonting som M.
Det hade han sett, hennes ögon blev alltid så uppsvullna när hon grät.
Det stora bandaget om huvudet, slangarna, det uppsvullna och vanställda ansiktet.
Det var inte från såret i munnen innanför den (uppsvullna) läppen, utan från såret i huvudet.
Den uppsvullna manskroppen som låg med huvudet i hans knä hade ingångshål från pistolskott i pannan.
Han låg på rygg med huvudet vänt åt höger och den uppsvullna tungan dinglande ut på ett obscent sätt.
Hans glesa vita hår var ålderstecken, men hans röda, uppsvullna ansikte var en följd av sjukdom och medicinering.
Från en trädgård bloggar alkishustrun medan hennes man, ”det uppsvullna svinet”, sover ruset av sig några meter därifrån.
De sex bärarna drog hårdhjärtade skämt om det uppsvullna likets utseende medan de kämpade med att försöka få in det i en kista som var alldeles för liten.
Hon sitter där, som en efterhängsen förebråelse, och kan i godan ro betrakta min uppsvullna, oformliga kropp när jag rultar över bryggan, med en ängslig hand på ledstången.
Mest suttit tyst i sin stol och bara glott på honom, blåröd i det uppsvullna ansiktet och med en åder grov som en metmask som slingrade fram och tillbaka vid hans vänstra tinning.
Bortsett från den otäckt sönderslagna munnen och det uppsvullna ögat, gav han ett intryck av att vara ett livligt, intelligent och försigkommet barn, sedan lång tid tillbaka sina äldre släktingars favorit.
Hon försökte inte ens lyfta kroppen utan flyttade i stället återigen de uppsvullna benen, som for hit och dit i något slags illvillig lekfullhet; för att göra benen mindre tunga och uppgiften mindre besvärlig tänkte hon att hon skulle ta av honom skorna – att snöra upp skorna på en död man är inte lätt! – det är aldrig lätt att dra skorna av någon annan, men det är ännu svårare att dra skorna av en död – detta var någonting som M.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Hennes kropp verkade liksom ansiktet vara sjukligt uppsvullen.
Hennes kropp var uppsvullen och magen stack ut på ett konstigt, onormalt sätt.
Om hur jag efter två ”vanliga” veckor blev arg, uppsvullen och osällskaplig.
Jag slöt ögonen en liten stund och kände mig uppsvullen och yr av den billiga ölen vi bälgat i oss.
Jag var blåslagen, uppsvullen som en fotboll i ansiktet och bredvid mig satt en ung sköterska med rakat huvud.
Jag känner hur allt skräp jag åt på bion gräver sig igenom mina inälvor och gör mig uppsvullen och illamående.
Jag minns det här som om det var igår, jag är den siste som anländer, tårarna i Jens ögon, hennes geltäckta mage uppsvullen med vårt döda barn.
Efter tretton års östrogenbehandling hade hon ledsnat på biverkningar i form av hjärtklappning plus en obestämd känsla av att hon var uppsvullen mest hela tiden.
Hon kämpade för att balansera den feta underkroppen på kanten till vasken och sedan ansträngde hon sig för att lyfta upp kroppen, som verkade både uppsvullen och hopsjunken, och armarna som svängde hit och dit i något slags hånfull omfamning och sedan huvudet – huvudet! – som vajade på axlarna på ett sätt som antydde likgiltighet, till och med flörtighet.
Fy fan vad han föraktade henne! När han låg i sin säng och försökte sova kunde han tänka på vad de hade gjort tillsammans – vad den där kvinnan hade fått honom att göra – hans kuk var ständigt styv och allt mer uppsvullen och han kunde känna hur sexlusten låg hopslingrad inne i honom som en stor, fet och slö orm, hur den låg längst ner i maggropen där den slingrade sig upp utan att han bett om det eller önskat det, våldsamt som en fälla man gillrat för kaniner, en sådan man måste akta sig för att inte själv trampa i.
Men när jag erinrar mig hennes ord, att jag var snäll mot flickorna, känns det som om hon stryker sina bläckfiskarmar mot mig, lekfullt och lätt till en början, och jag njuter av den lena och varma beröringen, men sedan skjuter de fram, den ena armen efter den andra, och de griper allt hårdare och ivrigare om mig, och jag är inte på långa vägar lika fet och uppsvullen som jag är nu, utan mina lemmar är tunna och vita som vaxljus, och jag sitter stum och vanmäktig och känner paniken sprida sig, ty jag kan inte värja mig, det finns bara kärlek i min mors famntag, och den är större än hela världen, och den är omättlig, och gapar oavbrutet efter mer, mer, och när jag vill slita mig loss från hennes grepp är det sedan länge för sent, ty hon har hur många armar som helst, och hon är stark som ett vidunder.
Hennes kropp var uppsvullen och magen stack ut på ett konstigt, onormalt sätt.
Om hur jag efter två ”vanliga” veckor blev arg, uppsvullen och osällskaplig.
Jag slöt ögonen en liten stund och kände mig uppsvullen och yr av den billiga ölen vi bälgat i oss.
Jag var blåslagen, uppsvullen som en fotboll i ansiktet och bredvid mig satt en ung sköterska med rakat huvud.
Jag känner hur allt skräp jag åt på bion gräver sig igenom mina inälvor och gör mig uppsvullen och illamående.
Jag minns det här som om det var igår, jag är den siste som anländer, tårarna i Jens ögon, hennes geltäckta mage uppsvullen med vårt döda barn.
Efter tretton års östrogenbehandling hade hon ledsnat på biverkningar i form av hjärtklappning plus en obestämd känsla av att hon var uppsvullen mest hela tiden.
Hon kämpade för att balansera den feta underkroppen på kanten till vasken och sedan ansträngde hon sig för att lyfta upp kroppen, som verkade både uppsvullen och hopsjunken, och armarna som svängde hit och dit i något slags hånfull omfamning och sedan huvudet – huvudet! – som vajade på axlarna på ett sätt som antydde likgiltighet, till och med flörtighet.
Fy fan vad han föraktade henne! När han låg i sin säng och försökte sova kunde han tänka på vad de hade gjort tillsammans – vad den där kvinnan hade fått honom att göra – hans kuk var ständigt styv och allt mer uppsvullen och han kunde känna hur sexlusten låg hopslingrad inne i honom som en stor, fet och slö orm, hur den låg längst ner i maggropen där den slingrade sig upp utan att han bett om det eller önskat det, våldsamt som en fälla man gillrat för kaniner, en sådan man måste akta sig för att inte själv trampa i.
Men när jag erinrar mig hennes ord, att jag var snäll mot flickorna, känns det som om hon stryker sina bläckfiskarmar mot mig, lekfullt och lätt till en början, och jag njuter av den lena och varma beröringen, men sedan skjuter de fram, den ena armen efter den andra, och de griper allt hårdare och ivrigare om mig, och jag är inte på långa vägar lika fet och uppsvullen som jag är nu, utan mina lemmar är tunna och vita som vaxljus, och jag sitter stum och vanmäktig och känner paniken sprida sig, ty jag kan inte värja mig, det finns bara kärlek i min mors famntag, och den är större än hela världen, och den är omättlig, och gapar oavbrutet efter mer, mer, och när jag vill slita mig loss från hennes grepp är det sedan länge för sent, ty hon har hur många armar som helst, och hon är stark som ett vidunder.