Uppasserska i en mening
Han hörde en uppasserska slå i några dörrar till rum utanför.
En överraskande stilig uppasserska i vit rock steg fram ur husets innandömen.
Rosita var icke mer än femton år, när hon blev uppasserska på stadshotellet i Jönköping, ehuru hon genom sina stora och redan utbildade former föreföll minst sjutton.
Pappas syfte med att utnämna Bartolomeus till den mest okände var att föreställa sig hur den lärjungens handlingar, som tycktes sakna större betydelse just då, hade genljudit genom historien, genom hundratals miljoner liv – och att varenda uppasserska som lyssnade på hans predikan, varenda bilmekaniker, varenda lastbilschaufför, varenda servitris, varenda läkare, varenda portvakt, hade ett liv som var lika betydelsefullt som Bartolomeus genljudande liv, trots att var och en fanns utanför berömmelsens ljus och fick kämpa sig fram utan allmänt bifall.
En överraskande stilig uppasserska i vit rock steg fram ur husets innandömen.
Rosita var icke mer än femton år, när hon blev uppasserska på stadshotellet i Jönköping, ehuru hon genom sina stora och redan utbildade former föreföll minst sjutton.
Pappas syfte med att utnämna Bartolomeus till den mest okände var att föreställa sig hur den lärjungens handlingar, som tycktes sakna större betydelse just då, hade genljudit genom historien, genom hundratals miljoner liv – och att varenda uppasserska som lyssnade på hans predikan, varenda bilmekaniker, varenda lastbilschaufför, varenda servitris, varenda läkare, varenda portvakt, hade ett liv som var lika betydelsefullt som Bartolomeus genljudande liv, trots att var och en fanns utanför berömmelsens ljus och fick kämpa sig fram utan allmänt bifall.
Adjö, jungfru! nickade hon därefter åt uppasserskan, som burit in.
Uppasserskan log inställsamt och frågade samtidigt om inte arrendatorn ville ha konjak.
– Vi få väl ett glas vin, sade hon och blinkade redan i samförstånd med uppasserskan.
Uppasserskan berättade och tecknade det, så gott hans otålighet och hennes bestörtning tillät.
Hon kunde inte urskilja uppasserskan, men hon såg att den lille vanskapte fick en stor flottig påse i sin hand.
Har intet bud hörts av? frågade han med den allra beskedligaste stämma den utför trappan nedhoppande uppasserskan.
För att trösta henne beställde han in ett glas chartreuse till, och uppasserskan torkade leende upp det utspillda och lade på ny duk.
Någon kom trippande, dörren öppnades, och uppasserskan steg in med anmälan, att bud i går afton avhämtat sakerna, och att de där rummen, som skulle hyras.
Eller som uppasserskan fröken Fleggman i Fröken Fleggmans mustasch, som trots att hon mest liknar servitören i tevesketchen ”Grevinnan och betjänten” får klappar på stjärten me dan Hasse Alfredson förtjust piper att hon är en riktig liten bakelse.
Uppasserskan log inställsamt och frågade samtidigt om inte arrendatorn ville ha konjak.
– Vi få väl ett glas vin, sade hon och blinkade redan i samförstånd med uppasserskan.
Uppasserskan berättade och tecknade det, så gott hans otålighet och hennes bestörtning tillät.
Hon kunde inte urskilja uppasserskan, men hon såg att den lille vanskapte fick en stor flottig påse i sin hand.
Har intet bud hörts av? frågade han med den allra beskedligaste stämma den utför trappan nedhoppande uppasserskan.
För att trösta henne beställde han in ett glas chartreuse till, och uppasserskan torkade leende upp det utspillda och lade på ny duk.
Någon kom trippande, dörren öppnades, och uppasserskan steg in med anmälan, att bud i går afton avhämtat sakerna, och att de där rummen, som skulle hyras.
Eller som uppasserskan fröken Fleggman i Fröken Fleggmans mustasch, som trots att hon mest liknar servitören i tevesketchen ”Grevinnan och betjänten” får klappar på stjärten me dan Hasse Alfredson förtjust piper att hon är en riktig liten bakelse.
Frideborg solade sig i blickarna från portieren och ett par uppasserskor som kommo från matsalen.
—Förlåt, sötaste herrskap, att jag dröjt med kaffet! sade hon, talför och beskäftig, såsom det stundom händer uppasserskor i småstäder att vara.
—Förlåt, sötaste herrskap, att jag dröjt med kaffet! sade hon, talför och beskäftig, såsom det stundom händer uppasserskor i småstäder att vara.
Och så de grannaste uppasserskorna i hela staden! – När musiken stämmer i och någon spelevink från Italien eller Österrike, svarthårig och med krokig näsa, lyfter taktpinnen och träden i Kungsträdgården susa och vagga sina gröna kronor och blommorna dofta från alla rabatterna och flickor med ljusa strumpor ranta av och an i allén med sina sjömän … Då … ja, det är godsaker det kapten!.