Ugglas i en mening
Ugglas, Bertil af 53, 228–229, 232–233.
Och i mörkret lät hans röst som en ugglas ängsliga skrik.
Ugglas, Margaretha af 27, 85, 161, 231, 253–254, 267, 338, 343, 475.
Han visste inte om det var en ugglas skri han hörde, men otäckt lät det.
I själva verket var hon lika rädd som en liten mus i skuggan av en ugglas vingar.
Senare samma år, 1977, dog Margarethas man Bertil af Ugglas oväntat av en hjärntumör.
En gång vaknade han av en nattfågels skrik, kanske en ugglas, men somnade snart om igen.
Bakom mycket av det låg Bertil af Ugglas, som var min brors bäste vän och min systers make.
Och kritiserad av den formidabla systern Margaretha och hennes make sedan 1966 Bertil af Ugglas.
Margaretha af Ugglas kunde istället ägna sig åt politiken på heltid och som sagt bli statsråd.
– Hm, svarar han, men om du tänker dig då: Hon gifter sig med min brors bästa vän, Bertil af Ugglas.
Jag hade varit på en kändisturné med Thomas ”Coco” Eriksson, en av de ”fula gubbarna” i Magnus Ugglas låt.
1974 förlorade Margaretha af Ugglas de styrelseposter hon hade i Kinneviks bolag, samma år som hon blev riksdagsledamot.
– Det var fantastiskt, jag pruttade den engelska nationalsången inför den svenska utrikesministern Margaretha af Ugglas.
Det kvittade om det var en ugglas hoande, en vargs avlägsna ylande eller bara en plötslig vind som fick löven att prassla.
Det finns en pressbild som visar Jan Stenbeck och Margaretha af Ugglas i salongen, med ett par bänkrader tomhet och iskyla mellan sig.
En av gästerna som skruvade på sig i soffan var Sveriges dåvarande utrikesminister Margaretha af Ugglas, kanalägaren Jan Stenbecks syster.
Margaretha af Ugglas hade också studerat vid Harvard, visserligen bara ett år, men hon hade även en examen från Handelshögskolan i Stockholm.
Folkpartiets Anne Wibble blev finansminister, Jan Stenbecks syster Margaretha af Ugglas (m) blev utrikesminister, centerns Olof Johansson blev miljöminister.
Och Bertil af Ugglas var ju en sån där halv-Wallenbergare, du vet hans pappa var chef för Wallenbergstiftelsen, och han hade jobbat som handsekreterare till Dodde.
Margaretha af Ugglas och Elisabeth Stenbeck-Silfverstolpe ville sälja sina aktier på den öppna marknaden för att få bästa pris när de nu avsåg att utträda ur familjearvet.
Bokens författare är Ulf Adelsohn, då ung jurist och moderatpolitiker i karriären, partikamrat med Hugo Stenbecks dotter Margaretha af Ugglas och blivande partiledare, nu landshövding i Stockholm.
På en beryktad bolagsstämma på biografen Draken i Stockholm kunde han därefter krossa systrarnas och främst Margaretha af Ugglas makt, så att de i princip blev av med sina andelar i familjekoncernen.
Men att Margaretha af Ugglas skulle få driva sitt familjeföretag, eller ha något större inflytande över driften, var tydligen inte aktuellt, trots att hon visade intresse och ambition i den riktningen.
Av Hugo jr:s övriga syskon blev Margaretha (f 1939), gift af Ugglas, med tiden en betydande moderatpolitiker, riksdagsledamot 1974–95, utrikesminister i den borgerliga regeringen 1991–94 samt därefter Europaparlamentariker.
Varför skulle den folkliga opinionen och upprördheten ta parti för Margaretha af Ugglas och mot Jan Stenbeck så som den gängse medieberättelsen om syskonstriden 1983 förutsätter? Jo, för att hon måhända var dryg, men han var fräck.
(En relation som blir tydlig i en sådan detalj som att Jan Stenbecks svåger och fiende i arvsstriden om Kinnevik, Bertil af Ugglas, innan han gick bort i förtid varit både påläggskalv inom Wallenbergimperiet och partisekreterare i moderaterna.
Någon gång under dessa år förklarade Jan Stenbeck för en medpassagerare på en internationell flygning att han själv hade det näst största telebolaget och den näst största TV-kanalen i sitt hemland, och att hans syster var utrikesminister (vilket Margaretha af Ugglas var 1991–1994).
Läs Hummelhonung, se Metallicadokumentären Some kind of Monster, fråga Margaretha af Ugglas, eller sätt er i en järnvägsvagn mellan Kristianstad och Köpenhamn och lyssna på tre svenska kostymnissar som sitter och pratar om hur slöa och opålitliga danskarna är som folkslag, samtidigt som ett ungt danskt par sitter med ett litet barn och hukar i andra sidan av vagnen.
Mitt minne var sönderhackat i bitar: bilstrålkastare som gled över en liten vit byggnad; en dörr som öppnades inåt; en ficklampas ljuskägla som fladdrade runt i ett rum med en enkel säng; Charley Quarters som kastade vatten i det starkt upplysta gruset, med blicken fixerad vid marken; en ugglas dunmjuka ansikte som i en dröm; Hitlers namn och prat om filippinska flickor; jag – som kämpade för att hålla mig vaken, men misslyckades.
Efter arvsstriden – med systern Margaretha af Ugglas, och med utomstående konkurrenter i strukturomvandlingens opålitliga näringsliv – hade Kinnevik visserligen slängts ut från Stockholmsbörsen, på grund av okonventionella metoder, och huvudsakligen bemötts med misstro av de svenska ekonomiska och politiska etablissemangen, men Jan Stenbeck hade vunnit kontrollen över sitt fädernearv; det »nya Stora Kopparberg« fadern drömt om att skapa, förvisso svårt sargat efter striden, men ändå med oberoendet bevarat.
Och i mörkret lät hans röst som en ugglas ängsliga skrik.
Ugglas, Margaretha af 27, 85, 161, 231, 253–254, 267, 338, 343, 475.
Han visste inte om det var en ugglas skri han hörde, men otäckt lät det.
I själva verket var hon lika rädd som en liten mus i skuggan av en ugglas vingar.
Senare samma år, 1977, dog Margarethas man Bertil af Ugglas oväntat av en hjärntumör.
En gång vaknade han av en nattfågels skrik, kanske en ugglas, men somnade snart om igen.
Bakom mycket av det låg Bertil af Ugglas, som var min brors bäste vän och min systers make.
Och kritiserad av den formidabla systern Margaretha och hennes make sedan 1966 Bertil af Ugglas.
Margaretha af Ugglas kunde istället ägna sig åt politiken på heltid och som sagt bli statsråd.
– Hm, svarar han, men om du tänker dig då: Hon gifter sig med min brors bästa vän, Bertil af Ugglas.
Jag hade varit på en kändisturné med Thomas ”Coco” Eriksson, en av de ”fula gubbarna” i Magnus Ugglas låt.
1974 förlorade Margaretha af Ugglas de styrelseposter hon hade i Kinneviks bolag, samma år som hon blev riksdagsledamot.
– Det var fantastiskt, jag pruttade den engelska nationalsången inför den svenska utrikesministern Margaretha af Ugglas.
Det kvittade om det var en ugglas hoande, en vargs avlägsna ylande eller bara en plötslig vind som fick löven att prassla.
Det finns en pressbild som visar Jan Stenbeck och Margaretha af Ugglas i salongen, med ett par bänkrader tomhet och iskyla mellan sig.
En av gästerna som skruvade på sig i soffan var Sveriges dåvarande utrikesminister Margaretha af Ugglas, kanalägaren Jan Stenbecks syster.
Margaretha af Ugglas hade också studerat vid Harvard, visserligen bara ett år, men hon hade även en examen från Handelshögskolan i Stockholm.
Folkpartiets Anne Wibble blev finansminister, Jan Stenbecks syster Margaretha af Ugglas (m) blev utrikesminister, centerns Olof Johansson blev miljöminister.
Och Bertil af Ugglas var ju en sån där halv-Wallenbergare, du vet hans pappa var chef för Wallenbergstiftelsen, och han hade jobbat som handsekreterare till Dodde.
Margaretha af Ugglas och Elisabeth Stenbeck-Silfverstolpe ville sälja sina aktier på den öppna marknaden för att få bästa pris när de nu avsåg att utträda ur familjearvet.
Bokens författare är Ulf Adelsohn, då ung jurist och moderatpolitiker i karriären, partikamrat med Hugo Stenbecks dotter Margaretha af Ugglas och blivande partiledare, nu landshövding i Stockholm.
På en beryktad bolagsstämma på biografen Draken i Stockholm kunde han därefter krossa systrarnas och främst Margaretha af Ugglas makt, så att de i princip blev av med sina andelar i familjekoncernen.
Men att Margaretha af Ugglas skulle få driva sitt familjeföretag, eller ha något större inflytande över driften, var tydligen inte aktuellt, trots att hon visade intresse och ambition i den riktningen.
Av Hugo jr:s övriga syskon blev Margaretha (f 1939), gift af Ugglas, med tiden en betydande moderatpolitiker, riksdagsledamot 1974–95, utrikesminister i den borgerliga regeringen 1991–94 samt därefter Europaparlamentariker.
Varför skulle den folkliga opinionen och upprördheten ta parti för Margaretha af Ugglas och mot Jan Stenbeck så som den gängse medieberättelsen om syskonstriden 1983 förutsätter? Jo, för att hon måhända var dryg, men han var fräck.
(En relation som blir tydlig i en sådan detalj som att Jan Stenbecks svåger och fiende i arvsstriden om Kinnevik, Bertil af Ugglas, innan han gick bort i förtid varit både påläggskalv inom Wallenbergimperiet och partisekreterare i moderaterna.
Någon gång under dessa år förklarade Jan Stenbeck för en medpassagerare på en internationell flygning att han själv hade det näst största telebolaget och den näst största TV-kanalen i sitt hemland, och att hans syster var utrikesminister (vilket Margaretha af Ugglas var 1991–1994).
Läs Hummelhonung, se Metallicadokumentären Some kind of Monster, fråga Margaretha af Ugglas, eller sätt er i en järnvägsvagn mellan Kristianstad och Köpenhamn och lyssna på tre svenska kostymnissar som sitter och pratar om hur slöa och opålitliga danskarna är som folkslag, samtidigt som ett ungt danskt par sitter med ett litet barn och hukar i andra sidan av vagnen.
Mitt minne var sönderhackat i bitar: bilstrålkastare som gled över en liten vit byggnad; en dörr som öppnades inåt; en ficklampas ljuskägla som fladdrade runt i ett rum med en enkel säng; Charley Quarters som kastade vatten i det starkt upplysta gruset, med blicken fixerad vid marken; en ugglas dunmjuka ansikte som i en dröm; Hitlers namn och prat om filippinska flickor; jag – som kämpade för att hålla mig vaken, men misslyckades.
Efter arvsstriden – med systern Margaretha af Ugglas, och med utomstående konkurrenter i strukturomvandlingens opålitliga näringsliv – hade Kinnevik visserligen slängts ut från Stockholmsbörsen, på grund av okonventionella metoder, och huvudsakligen bemötts med misstro av de svenska ekonomiska och politiska etablissemangen, men Jan Stenbeck hade vunnit kontrollen över sitt fädernearv; det »nya Stora Kopparberg« fadern drömt om att skapa, förvisso svårt sargat efter striden, men ändå med oberoendet bevarat.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.