Tyngda i en mening
Alarnas grenar böjde sig lätt tyngda av snön ut över isen.
Maten är jättegod, men vi är alla tyngda av stundens allvar och orkar inte prata.
De kan ligga där tyngda och nedstämda under sina täcken, plötsligt flammar de upp.
Dina axlar är redan så tyngda och ditt inre höljt av skuld och någonting du döljer för mig.
De voro alltid uppfyllda av hennes eget jag, tyngda av en last som hon inte kunde stjälpa och lätta.
I granarna, tyngda av snön och nyss orörliga, ilade det av annalkande byar, medan himlen mörknade och blev blyfärgad.
Pinnarna, som slingorna varit fästade vid, då de på sommaren stått tyngda av ärtskidor, reste sig i en grå och naken rad.
De voro bara två små kvinnor, två unga kvinnokroppar, med skötena tyngda av frukter som nu mot hösten skulle börja att mogna.
P G Wodehouses romaner är fulla av lorder och hertigar som tyngda av skulder spanar efter en amerikansk mångmiljonär som kan tänkas vara dum nog att satsa sina pengar i ett gammalt engelskt herresäte.
Hon kunde givetvis kontakta föräldrarna till flickan som dog, men det var inte någon särskilt lockande tanke att ringa till folk som utan tvekan fortfarande var tyngda av sorg även om det hade gått drygt två år sedan bilolyckan.
Ångan är silverrök över floden i natten, palmerna svankar nedåt, tyngda av höstens drivande regn, men himlen ovan floden är stjärnklar och de fjärran himlakropparna speglar sig i det svarta vattnet, glimmar som ostronskal på botten.
Det är få föräldrar som med öppen famn välkomnar en advokat som representerar en person som sitter inne för att ha vållat vederbörandes son eller dotters död, och Thóra var egentligen mest förvånad över att hon hade klarat av att föra samtal med anhöriga som fortfarande var tyngda av sorg.
Maten är jättegod, men vi är alla tyngda av stundens allvar och orkar inte prata.
De kan ligga där tyngda och nedstämda under sina täcken, plötsligt flammar de upp.
Dina axlar är redan så tyngda och ditt inre höljt av skuld och någonting du döljer för mig.
De voro alltid uppfyllda av hennes eget jag, tyngda av en last som hon inte kunde stjälpa och lätta.
I granarna, tyngda av snön och nyss orörliga, ilade det av annalkande byar, medan himlen mörknade och blev blyfärgad.
Pinnarna, som slingorna varit fästade vid, då de på sommaren stått tyngda av ärtskidor, reste sig i en grå och naken rad.
De voro bara två små kvinnor, två unga kvinnokroppar, med skötena tyngda av frukter som nu mot hösten skulle börja att mogna.
P G Wodehouses romaner är fulla av lorder och hertigar som tyngda av skulder spanar efter en amerikansk mångmiljonär som kan tänkas vara dum nog att satsa sina pengar i ett gammalt engelskt herresäte.
Hon kunde givetvis kontakta föräldrarna till flickan som dog, men det var inte någon särskilt lockande tanke att ringa till folk som utan tvekan fortfarande var tyngda av sorg även om det hade gått drygt två år sedan bilolyckan.
Ångan är silverrök över floden i natten, palmerna svankar nedåt, tyngda av höstens drivande regn, men himlen ovan floden är stjärnklar och de fjärran himlakropparna speglar sig i det svarta vattnet, glimmar som ostronskal på botten.
Det är få föräldrar som med öppen famn välkomnar en advokat som representerar en person som sitter inne för att ha vållat vederbörandes son eller dotters död, och Thóra var egentligen mest förvånad över att hon hade klarat av att föra samtal med anhöriga som fortfarande var tyngda av sorg.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
De tynga ens kropp.
Jag ville inte tynga honom med vetskapen.
Det var inte meningen att tynga dig med det här.
Det var inte meningen att tynga ner dig med allt det här.
viktigt och han kände bördan från ansvaret tynga axlarna.
Men den kommer att tynga ner vågskålen mot dig ytterligare en aning.
Den skulle tynga hans samvete resten av livet om han inte fick klarhet.
Malin tog ett djupt andetag, kände den intorkade smutsen tynga klänningen.
Jag vill ju inte tynga dig med det här, men jag har ingen att prata med härnere.
Jag såg dock igen anledning att tynga Irnas redan uppjagade sinne med denna upplysning.
Och när Angela äntligen lagt sig och sömnen började tynga ögonlocken, for hon upp plötsligt igen.
Han var noga med att inte tynga mig med sin vikt, men jag kände hans kalla marmorkropp pressas mot min.
Vad i allsindar skulle kunna tynga en femtonårig ynglings medvetande? Knappast något värt att ödsla större tankekraft på.
Jag tvekade bakom dörren och tänkte att de säkert skulle tynga ner de döda männen med kedjor innan de slängde dem överbord.
Jag vek undan duntäcket och inbjöd honom att krypa in, samtidigt som jag höll andan och väntade på att känna hans vikt tynga ned mig.
Det känns fortfarande underligt att dra upp ytterdörren med en tom jaktsäck, utan något att byta med, och i stället känna penningpungen tynga mot höften.
På sista tiden hade hon haft för många tårar i sitt liv och trots att det här inte var sorgetårar, trots att det var kärlekstårar, ville han inte tynga henne med dem.
Jag tänkte att det var själviskt av mig, och lite grymt, att tynga henne med det här för att stilla mitt eget samvete när klockan var så mycket och efter den hemskaste dagen i hennes liv.
Detaljerna kring allt var förstås inget sekreteraren tänkte tynga sin president med, men det långa med det korta var att delegationen gärna skulle anlita den där sydafrikanska kvinnan en sista gång, om presidenten ansåg det lämpligt? Hade de i så fall presidentens tillåtelse att fråga henne?.
Jag ville inte tynga honom med vetskapen.
Det var inte meningen att tynga dig med det här.
Det var inte meningen att tynga ner dig med allt det här.
viktigt och han kände bördan från ansvaret tynga axlarna.
Men den kommer att tynga ner vågskålen mot dig ytterligare en aning.
Den skulle tynga hans samvete resten av livet om han inte fick klarhet.
Malin tog ett djupt andetag, kände den intorkade smutsen tynga klänningen.
Jag vill ju inte tynga dig med det här, men jag har ingen att prata med härnere.
Jag såg dock igen anledning att tynga Irnas redan uppjagade sinne med denna upplysning.
Och när Angela äntligen lagt sig och sömnen började tynga ögonlocken, for hon upp plötsligt igen.
Han var noga med att inte tynga mig med sin vikt, men jag kände hans kalla marmorkropp pressas mot min.
Vad i allsindar skulle kunna tynga en femtonårig ynglings medvetande? Knappast något värt att ödsla större tankekraft på.
Jag tvekade bakom dörren och tänkte att de säkert skulle tynga ner de döda männen med kedjor innan de slängde dem överbord.
Jag vek undan duntäcket och inbjöd honom att krypa in, samtidigt som jag höll andan och väntade på att känna hans vikt tynga ned mig.
Det känns fortfarande underligt att dra upp ytterdörren med en tom jaktsäck, utan något att byta med, och i stället känna penningpungen tynga mot höften.
På sista tiden hade hon haft för många tårar i sitt liv och trots att det här inte var sorgetårar, trots att det var kärlekstårar, ville han inte tynga henne med dem.
Jag tänkte att det var själviskt av mig, och lite grymt, att tynga henne med det här för att stilla mitt eget samvete när klockan var så mycket och efter den hemskaste dagen i hennes liv.
Detaljerna kring allt var förstås inget sekreteraren tänkte tynga sin president med, men det långa med det korta var att delegationen gärna skulle anlita den där sydafrikanska kvinnan en sista gång, om presidenten ansåg det lämpligt? Hade de i så fall presidentens tillåtelse att fråga henne?.
En stor tyngd.
Hans mjuka tyngd.
Mindes hans tyngd.
Han hade en sån tyngd.
Den håller för din tyngd.
Hans ståndpunkt hade tyngd.
Det lade sin tyngd på honom.
»De har ingen kulturell tyngd.
Stig landade med hela sin tyngd.
Båda kände ögonblickets tyngd.
Sängen knakade under deras tyngd.
Hon älskade denna tyngd över sig.
Fördelar sin tyngd över mig kropp.
Flygare med sin tyngd och sitt skott.
Han kände telefonens tyngd i sin hand.
Soffan knarrade litet under hans tyngd.
Men höstens tyngd var väl över henne.
Det låg som en tyngd över hans hjässa.
Det kommer att hålla för hela hans tyngd.
Han steg upp, som tyngd av ett ok av järn.
Den gnällde även för hennes lätta tyngd.
Pressar mig mot madrassen med sin egen tyngd.
Det var en tyngd av hans kropp som gjorde ont.
Stegen skakade och skramlade under deras tyngd.
Kniven hade gått sönder av stålpiggens tyngd.
Kanske fanns det i stålet en tyngd av ond vilja.
Jag hörde hennes tyngd i trappan hela vägen ner.
bilder dyker upp, jag lägger tyngd på det mesta,.
En särskild tyngd får sådana överväganden hos.
Han tryckte sig mot henne, hans tyngd mot hennes rygg.
Erik känner en plötslig, mörk tyngd bakom ögonen:.
Hans mjuka tyngd.
Mindes hans tyngd.
Han hade en sån tyngd.
Den håller för din tyngd.
Hans ståndpunkt hade tyngd.
Det lade sin tyngd på honom.
»De har ingen kulturell tyngd.
Stig landade med hela sin tyngd.
Båda kände ögonblickets tyngd.
Sängen knakade under deras tyngd.
Hon älskade denna tyngd över sig.
Fördelar sin tyngd över mig kropp.
Flygare med sin tyngd och sitt skott.
Han kände telefonens tyngd i sin hand.
Soffan knarrade litet under hans tyngd.
Men höstens tyngd var väl över henne.
Det låg som en tyngd över hans hjässa.
Det kommer att hålla för hela hans tyngd.
Han steg upp, som tyngd av ett ok av järn.
Den gnällde även för hennes lätta tyngd.
Pressar mig mot madrassen med sin egen tyngd.
Det var en tyngd av hans kropp som gjorde ont.
Stegen skakade och skramlade under deras tyngd.
Kniven hade gått sönder av stålpiggens tyngd.
Kanske fanns det i stålet en tyngd av ond vilja.
Jag hörde hennes tyngd i trappan hela vägen ner.
bilder dyker upp, jag lägger tyngd på det mesta,.
En särskild tyngd får sådana överväganden hos.
Han tryckte sig mot henne, hans tyngd mot hennes rygg.
Erik känner en plötslig, mörk tyngd bakom ögonen:.
Något tyngde henne.
Missmodet tyngde honom.
Trunken tyngde bakifrån.
Det dåliga samvetet tyngde.
Det var det som tyngde henne mest.
Outtalade hatfyllda ord tyngde luften.
Han lade handen på remmen och tyngde ned.
Men sorgen över Baibas död tyngde honom.
Jag hade en känsla av att myomen tyngde.
Hennes kropp tyngde henne, drog henne nedåt.
Det enda som tyngde honom var Tildes tillstånd.
Som om de båda satt i den och tyngde ner den nu.
Hennes ansiktsuttryck visade att något tyngde henne.
De tyngde ner och fick en att stå still och bli utsatt.
Känslan av att han höll på att bli gammal tyngde honom.
Temperaturen hade stigit under natten och blötsnön tyngde.
Kände viss stelhet i sina rörelser – kevlarvästen tyngde.
Trött på att bära skulden som tyngde henne dag ut och dag in.
Jackan tyngde över axlarna, men än hade vattnet inte gått igenom.
Det var något som tyngde henne, han hade sett det i flera dagar nu.
Det var tydligt att den havererade relationen med Billy tyngde henne.
Boken, så lätt och tunn av sprött gulnat papper, tyngde hennes knä.
”Förlåt mej, förlåt mej, Tomas!” Hon tyngde mot hans bröstkorg.
Den tyngde där, kändes nästan som en hand som tryckte mot hennes kropp.
När hon kände det så, tyngde inte Gustens feta oformliga hand hennes arm.
Så mjukt det var att sjunka ned i det! Men Bernards kropp tyngde över henne.
Hennes hår, blåsvart och glänsande, tyngde huvudet på den vita fina halsen.
Han tyngde på det vänstra oskadade benet och provade att sätta ned det högra benet.
Om sin oro, om ängslan som jagade och tyngde honom och om spriten som lugnade och befriade.
Efter den gången pratade vi inte mer om Mackans son, även om jag märkte att det tyngde honom.
Till och med det nya livet inom henne tyngde och tryckte och skänkte icke längre någon glädje.
Missmodet tyngde honom.
Trunken tyngde bakifrån.
Det dåliga samvetet tyngde.
Det var det som tyngde henne mest.
Outtalade hatfyllda ord tyngde luften.
Han lade handen på remmen och tyngde ned.
Men sorgen över Baibas död tyngde honom.
Jag hade en känsla av att myomen tyngde.
Hennes kropp tyngde henne, drog henne nedåt.
Det enda som tyngde honom var Tildes tillstånd.
Som om de båda satt i den och tyngde ner den nu.
Hennes ansiktsuttryck visade att något tyngde henne.
De tyngde ner och fick en att stå still och bli utsatt.
Känslan av att han höll på att bli gammal tyngde honom.
Temperaturen hade stigit under natten och blötsnön tyngde.
Kände viss stelhet i sina rörelser – kevlarvästen tyngde.
Trött på att bära skulden som tyngde henne dag ut och dag in.
Jackan tyngde över axlarna, men än hade vattnet inte gått igenom.
Det var något som tyngde henne, han hade sett det i flera dagar nu.
Det var tydligt att den havererade relationen med Billy tyngde henne.
Boken, så lätt och tunn av sprött gulnat papper, tyngde hennes knä.
”Förlåt mej, förlåt mej, Tomas!” Hon tyngde mot hans bröstkorg.
Den tyngde där, kändes nästan som en hand som tryckte mot hennes kropp.
När hon kände det så, tyngde inte Gustens feta oformliga hand hennes arm.
Så mjukt det var att sjunka ned i det! Men Bernards kropp tyngde över henne.
Hennes hår, blåsvart och glänsande, tyngde huvudet på den vita fina halsen.
Han tyngde på det vänstra oskadade benet och provade att sätta ned det högra benet.
Om sin oro, om ängslan som jagade och tyngde honom och om spriten som lugnade och befriade.
Efter den gången pratade vi inte mer om Mackans son, även om jag märkte att det tyngde honom.
Till och med det nya livet inom henne tyngde och tryckte och skänkte icke längre någon glädje.
Men Andy, det måste ha tyngt dig.
Hela den här historien har tyngt mig.
Hemligheterna hade tyngt honom mer än han anat.
Jag skulle inte ha tyngt henne med allt det här just nu.
Angela krökte ovillkorligt ryggen en smula, som om en börda tyngt henne.
Dalen hade fått mig att glömma alla bekymmer som tyngt mig de senaste dagarna.
Tjäder och konstapeln lyfter ner två stora stenar, som har legat och tyngt ner segelduken.
Ända sedan han själv insett sanningen hade den tyngt och dragit i hans inre som en tumlande virvel av ångest.
Han hade varit i England i drygt ett år och även om hans arbetsbörda inte tyngt honom hade den tröttat ut honom.
Inte för att hälsa på bara så där, utan även för att jag ville berätta något för henne som tyngt mig i alla år.
Hon var på väg till toaletten när bubblan i huvudet brast och hon kom på vad det var som tyngt henne de senaste timmarna utan att vilja komma ut.
Regnet hade inte bara rensat upp i den kvava luftmassa som tyngt ön de senaste dagarna, utan tycktes också ha påverkat dem alla till att tänka klarare och vidare.
När jag hade kommit någon kilometer från piren låste jag utombordarens styrpinne och gasen, drog av mig den genomblöta tröjan som hade tyngt ner mig under förra simturen och dök i vattnet.
Men för Angela steg plötsligt upp bilden av ett sagolikt väsen som en åsktung augustiförmiddag i hennes barndom trätt in i skolsalen på Ekered, en adertonårig flicka med huvudet tyngt av en krans av gula rosor från trädgården.
Å, den Lager! Han kunde historier från alla landsändar, och han berättade dem på sin liksom skällande och väsande brutna svenska som gjorde varje ord hemlighetsfullt och särskilt tyngt av betydelse, som om det bakom orden dolt sig en undermening, ett glittrande guldstycke kanske, som de falska han gömde i sin stora säck.
Hela den här historien har tyngt mig.
Hemligheterna hade tyngt honom mer än han anat.
Jag skulle inte ha tyngt henne med allt det här just nu.
Angela krökte ovillkorligt ryggen en smula, som om en börda tyngt henne.
Dalen hade fått mig att glömma alla bekymmer som tyngt mig de senaste dagarna.
Tjäder och konstapeln lyfter ner två stora stenar, som har legat och tyngt ner segelduken.
Ända sedan han själv insett sanningen hade den tyngt och dragit i hans inre som en tumlande virvel av ångest.
Han hade varit i England i drygt ett år och även om hans arbetsbörda inte tyngt honom hade den tröttat ut honom.
Inte för att hälsa på bara så där, utan även för att jag ville berätta något för henne som tyngt mig i alla år.
Hon var på väg till toaletten när bubblan i huvudet brast och hon kom på vad det var som tyngt henne de senaste timmarna utan att vilja komma ut.
Regnet hade inte bara rensat upp i den kvava luftmassa som tyngt ön de senaste dagarna, utan tycktes också ha påverkat dem alla till att tänka klarare och vidare.
När jag hade kommit någon kilometer från piren låste jag utombordarens styrpinne och gasen, drog av mig den genomblöta tröjan som hade tyngt ner mig under förra simturen och dök i vattnet.
Men för Angela steg plötsligt upp bilden av ett sagolikt väsen som en åsktung augustiförmiddag i hennes barndom trätt in i skolsalen på Ekered, en adertonårig flicka med huvudet tyngt av en krans av gula rosor från trädgården.
Å, den Lager! Han kunde historier från alla landsändar, och han berättade dem på sin liksom skällande och väsande brutna svenska som gjorde varje ord hemlighetsfullt och särskilt tyngt av betydelse, som om det bakom orden dolt sig en undermening, ett glittrande guldstycke kanske, som de falska han gömde i sin stora säck.
Tänkta tankar tynger tungt.
Skrivmaskinen tynger min vänstra hand.
För jag känner hur pillren tynger min kropp.
Det jag inte har sett tynger inte mitt hjärta.
tynger mig men att jag hade börjat prata med någon.
Väskan tynger henne, duns-duns-dunsar mot skinkorna.
"Vad är det som tynger ditt samvete i den här frågan?".
Bli bara kor med god aptit och mjölk som tynger våra bröst.
Jaha, men säg till om det är något som tynger dig, okej?.
Men om det är något som tynger henne låter hon det inte märkas.
Och hur han tynger på mina axlar: jag tappar all självständighet.
– Den tynger väl inte på dina fötter? frågade hon oroligt Angela.
Skuldsättningen tynger och kan sänka ett i grunden bra bolag när konjunkturen viker.
Är nånting sönder mellan Immi och mig, och är det denna dunkla känsla som tynger mig? [.
När hennes kropp börjar förändras, och det är uppenbart att det tynger och plågar henne.
Det enda som tynger honom, förutom att han försummar familjen, är att han ska överge radion.
Vetskapen att jag äger ett fordon på över ett ton tynger mig om jag begrundar den för mycket.
Ett och annat börjar hända, som oroar mig, och samma känsla av obehag som förr tynger nu på mig.
”Säg det” sa Johnny, ”du kanske har något förslag? Något som tynger ditt samvete kanske?”.
Undrar om det är något som tynger honom? Jag har frågat, men han svarar undvikande och vill aldrig prata om det.
Mer än någonsin förr har jag saker som tynger mig, skulle hon själv uttrycka det med ett visst mått av stolthet.
Allvarligt, Torkel, om du inte vill ha mig här får du komma på något bättre än att jag tynger din administration.
Medan vi har varit sysselsatta har de samlats, inte fem eller tio apor, utan dussintals som tynger djungelträdens grenar.
Tynger ner min kropp i det grunda vattnet och i min hjärna sluter sig en miljard elektroner kring den nya stig som trampats upp.
424 kommer fram en knapp minut före den något långsammare räddningsbilen som bland mycket annat har 4 500 liter släckvatten som tynger.
Det här visar hur fort vår viljestyrka nöts ner när vi tynger den prefrontala barken med extrauppgifter – även relativt triviala sådana.
Eller också är det just det han gör, den olidliga olyckan, provocerar fram såväl små som stora katastrofer eftersom framgången tynger honom så?.
Den bok som nu tynger läsarens hand är inte den första boken om Majakovskij men det är märkligt nog den första icke-sovjetiska biografin över honom.
– Jag ser nog hur bristen på penningar tynger dig, fortsätter hon och gör en kort paus varefter hon blygt tillägger: Dylika ting ska du inte behöva bära ensam.
Den bästa konsten bör kunna krossa oss emotionellt, förhärja oss intellektuellt, göra oss fysiskt sjuka och fylla oss med avsky mot de kulturtraditioner som fjättrar oss och tynger oss och dränker oss i ett hav av konformitet.
Den skumma vintern är jordad, fälten grönska, träden stå i blom, näktergalen sjunger i observatorieträdgården, men vinterns sorgsenhet tynger på vårt sinne, emedan det har förekommit så många olycksbådande tilldragelser, så många oförklarliga saker, som oroat de mest otrogna.
Skrivmaskinen tynger min vänstra hand.
För jag känner hur pillren tynger min kropp.
Det jag inte har sett tynger inte mitt hjärta.
tynger mig men att jag hade börjat prata med någon.
Väskan tynger henne, duns-duns-dunsar mot skinkorna.
"Vad är det som tynger ditt samvete i den här frågan?".
Bli bara kor med god aptit och mjölk som tynger våra bröst.
Jaha, men säg till om det är något som tynger dig, okej?.
Men om det är något som tynger henne låter hon det inte märkas.
Och hur han tynger på mina axlar: jag tappar all självständighet.
– Den tynger väl inte på dina fötter? frågade hon oroligt Angela.
Skuldsättningen tynger och kan sänka ett i grunden bra bolag när konjunkturen viker.
Är nånting sönder mellan Immi och mig, och är det denna dunkla känsla som tynger mig? [.
När hennes kropp börjar förändras, och det är uppenbart att det tynger och plågar henne.
Det enda som tynger honom, förutom att han försummar familjen, är att han ska överge radion.
Vetskapen att jag äger ett fordon på över ett ton tynger mig om jag begrundar den för mycket.
Ett och annat börjar hända, som oroar mig, och samma känsla av obehag som förr tynger nu på mig.
”Säg det” sa Johnny, ”du kanske har något förslag? Något som tynger ditt samvete kanske?”.
Undrar om det är något som tynger honom? Jag har frågat, men han svarar undvikande och vill aldrig prata om det.
Mer än någonsin förr har jag saker som tynger mig, skulle hon själv uttrycka det med ett visst mått av stolthet.
Allvarligt, Torkel, om du inte vill ha mig här får du komma på något bättre än att jag tynger din administration.
Medan vi har varit sysselsatta har de samlats, inte fem eller tio apor, utan dussintals som tynger djungelträdens grenar.
Tynger ner min kropp i det grunda vattnet och i min hjärna sluter sig en miljard elektroner kring den nya stig som trampats upp.
424 kommer fram en knapp minut före den något långsammare räddningsbilen som bland mycket annat har 4 500 liter släckvatten som tynger.
Det här visar hur fort vår viljestyrka nöts ner när vi tynger den prefrontala barken med extrauppgifter – även relativt triviala sådana.
Eller också är det just det han gör, den olidliga olyckan, provocerar fram såväl små som stora katastrofer eftersom framgången tynger honom så?.
Den bok som nu tynger läsarens hand är inte den första boken om Majakovskij men det är märkligt nog den första icke-sovjetiska biografin över honom.
– Jag ser nog hur bristen på penningar tynger dig, fortsätter hon och gör en kort paus varefter hon blygt tillägger: Dylika ting ska du inte behöva bära ensam.
Den bästa konsten bör kunna krossa oss emotionellt, förhärja oss intellektuellt, göra oss fysiskt sjuka och fylla oss med avsky mot de kulturtraditioner som fjättrar oss och tynger oss och dränker oss i ett hav av konformitet.
Den skumma vintern är jordad, fälten grönska, träden stå i blom, näktergalen sjunger i observatorieträdgården, men vinterns sorgsenhet tynger på vårt sinne, emedan det har förekommit så många olycksbådande tilldragelser, så många oförklarliga saker, som oroat de mest otrogna.