Tynade i en mening
Evelyns röst tynade bort.
Hon tynade bort framför honom.
Till slut tynade hans vilja bort.
Resten av meningen tynade bort.
Som en skadskjuten kråka tynade hon bort och dog.
Med tiden tynade Carl August Lindqvists skara bort.
Rolf Eriksson kände hur livet och alla möjligheter tynade bort.
Jag tror att Apple gjorde det under en period, sen tynade det bort.
När han kom hem tog han två Magnecyl och smärtan i armen tynade bort en aning.
Vid fängelseväggen tynade snödropparna bort och i stället dök det upp vitsippor.
Efter en stund hörde han det igen, som ett ångestfyllt jämrande som sakta tynade bort.
Varje år tynade han bort i sitt eget privata helvete och jag valde att inte se min del i det.
Men nio månader senare födde Gertrud en illegitim dotter medan hennes mamma tynade bort i cancer.
Även om Sal Giordino tynade bort i fängelse var hans stora manskap fortfarande i högsta grad aktivt.
Han var smärtsamt medveten om hur pappan sakta tynade bort och att deras tid ihop höll på att ta slut.
John kom ihåg modern som en bräcklig, vacker blomma som sakta tynade bort i sjukdom och brist på kärlek.
Sexlivet som tynade bort, därför att ingen av dem orkade försöka upprätthålla den glöd som funnits en gång.
Om han hade en pappa kanske han … Hennes röst tynade bort, och hon tittade upp på mig med ett sorgset leende.
Emmett skulle aldrig låta oss göra det … och Carlisle vägrar hjälpa mig mot Esmes vilja … Hans röst tynade bort.
För mig var den en romantisk fantasihistoria och på något sätt kände jag igen mig i huvudpersonen, i hur hon tynade bort.
Men den tynade bort på samma gång som hans potens, och till skillnad från den för att inte återuppstå på länge; men då med desto större kraft.
Och lika sorgsen som jag kan bli av att hon tynade bort, och att jag glömde att hon hade funnits, lika värkande lycklig blir jag av att hon har återvänt.
Ordet framkallade bilder av sängliggande gamla män med förhårdnade tånaglar och skelettlika handleder, som tynade bort i dunkla rum som luktade desinfektion och förruttnelse.
En stund hade han trott att skräcken skulle ta slut först när han dog av den, men till sist tynade den bort och i dess ställe vällde det fram självömkan från en bottenlös brunn.
Det gick ytterligare några veckor, och precis som vanligt tynade känslan av rädsla och obehag så sakteliga bort och ovanan att spana ut genom köksfönstret yttrade sig allt mindre frekvent.
En efter en högg de av hans fingrar och tår, tills han föll ihop på golvet med blodet sprutande, lyfte armarna över huvudet och ropade: ”Jag dör!” Då skar de upp magen på honom så att han rullade ihop och tynade bort, framför ögonen på mina stackars föräldrar.
Sedan byggdes en bro över floden, och det började gå upp för folk hur mycket lägligare det skulle vara att bo på den andra sidan, på mark som låg högre, och på det viset tynade den ursprungliga bebyggelsen bort och blev den illa sedda och senare bara underliga, halvt avsomnade by som jag talat om.
Hon tynade bort framför honom.
Till slut tynade hans vilja bort.
Resten av meningen tynade bort.
Som en skadskjuten kråka tynade hon bort och dog.
Med tiden tynade Carl August Lindqvists skara bort.
Rolf Eriksson kände hur livet och alla möjligheter tynade bort.
Jag tror att Apple gjorde det under en period, sen tynade det bort.
När han kom hem tog han två Magnecyl och smärtan i armen tynade bort en aning.
Vid fängelseväggen tynade snödropparna bort och i stället dök det upp vitsippor.
Efter en stund hörde han det igen, som ett ångestfyllt jämrande som sakta tynade bort.
Varje år tynade han bort i sitt eget privata helvete och jag valde att inte se min del i det.
Men nio månader senare födde Gertrud en illegitim dotter medan hennes mamma tynade bort i cancer.
Även om Sal Giordino tynade bort i fängelse var hans stora manskap fortfarande i högsta grad aktivt.
Han var smärtsamt medveten om hur pappan sakta tynade bort och att deras tid ihop höll på att ta slut.
John kom ihåg modern som en bräcklig, vacker blomma som sakta tynade bort i sjukdom och brist på kärlek.
Sexlivet som tynade bort, därför att ingen av dem orkade försöka upprätthålla den glöd som funnits en gång.
Om han hade en pappa kanske han … Hennes röst tynade bort, och hon tittade upp på mig med ett sorgset leende.
Emmett skulle aldrig låta oss göra det … och Carlisle vägrar hjälpa mig mot Esmes vilja … Hans röst tynade bort.
För mig var den en romantisk fantasihistoria och på något sätt kände jag igen mig i huvudpersonen, i hur hon tynade bort.
Men den tynade bort på samma gång som hans potens, och till skillnad från den för att inte återuppstå på länge; men då med desto större kraft.
Och lika sorgsen som jag kan bli av att hon tynade bort, och att jag glömde att hon hade funnits, lika värkande lycklig blir jag av att hon har återvänt.
Ordet framkallade bilder av sängliggande gamla män med förhårdnade tånaglar och skelettlika handleder, som tynade bort i dunkla rum som luktade desinfektion och förruttnelse.
En stund hade han trott att skräcken skulle ta slut först när han dog av den, men till sist tynade den bort och i dess ställe vällde det fram självömkan från en bottenlös brunn.
Det gick ytterligare några veckor, och precis som vanligt tynade känslan av rädsla och obehag så sakteliga bort och ovanan att spana ut genom köksfönstret yttrade sig allt mindre frekvent.
En efter en högg de av hans fingrar och tår, tills han föll ihop på golvet med blodet sprutande, lyfte armarna över huvudet och ropade: ”Jag dör!” Då skar de upp magen på honom så att han rullade ihop och tynade bort, framför ögonen på mina stackars föräldrar.
Sedan byggdes en bro över floden, och det började gå upp för folk hur mycket lägligare det skulle vara att bo på den andra sidan, på mark som låg högre, och på det viset tynade den ursprungliga bebyggelsen bort och blev den illa sedda och senare bara underliga, halvt avsomnade by som jag talat om.
Han skulle tyna bort och bli till åtlöje.
Han skulle sakta tyna bort ur Shanghais medvetande.
Då kommer hon att tyna bort, och det tillåter jag inte.
Det var hemskt att se en stor och stark man bara tyna bort.
Han ville inte stå i ett labb resten av livet och tyna bort.
Att de små kommunistgrupperna höll på att tyna bort betydde inte så mycket.
De tystnar båda en stund och ser ringarna sprida sig utåt och sedan tyna bort.
Hon hörde sitt eget skrik fastna i strupen, krångla in sig i tungan och tyna bort.
Näsgångarna hade svullnat rejält och han kände hur han långsamt började tyna bort.
Medan han hållit på med det hade hans eget liv fått ligga obrukat och tyna i något hörn.
Sorgen över att han skulle tyna bort inför sina barn och sluta som ett ynkligt kolli i en sjukhussäng.
Han skulle mycket väl ha kunnat tyna bort undan för undan i sin mellanposition tills han blev pensionär.
På väg till stolen såg han sig själv i spegeln, ansiktet som verkar tyna bort, åldras iväg från honom, lite mer för varje dag.
Ljuset var inte starkare än att man genom glasrutan i taket kunde se små stjärnor glimma och åter tyna, då något moln for över dem.
Nog för hjärnor att gå bort sig i, tyna bort i, och rummet luktar av fukt och svett och rakvatten och billig parfym, av trötthet inför en omöjlig uppgift.
Avsikten var inte att skipa rättvisa genom att tortera Cains samvete, för han hade låtit sitt samvete tyna bort för länge sedan, utan att hålla honom nervös och därigenom förstärka det första mötet öga mot öga med den återuppståndne Vanadium.
Han skulle sakta tyna bort ur Shanghais medvetande.
Då kommer hon att tyna bort, och det tillåter jag inte.
Det var hemskt att se en stor och stark man bara tyna bort.
Han ville inte stå i ett labb resten av livet och tyna bort.
Att de små kommunistgrupperna höll på att tyna bort betydde inte så mycket.
De tystnar båda en stund och ser ringarna sprida sig utåt och sedan tyna bort.
Hon hörde sitt eget skrik fastna i strupen, krångla in sig i tungan och tyna bort.
Näsgångarna hade svullnat rejält och han kände hur han långsamt började tyna bort.
Medan han hållit på med det hade hans eget liv fått ligga obrukat och tyna i något hörn.
Sorgen över att han skulle tyna bort inför sina barn och sluta som ett ynkligt kolli i en sjukhussäng.
Han skulle mycket väl ha kunnat tyna bort undan för undan i sin mellanposition tills han blev pensionär.
På väg till stolen såg han sig själv i spegeln, ansiktet som verkar tyna bort, åldras iväg från honom, lite mer för varje dag.
Ljuset var inte starkare än att man genom glasrutan i taket kunde se små stjärnor glimma och åter tyna, då något moln for över dem.
Nog för hjärnor att gå bort sig i, tyna bort i, och rummet luktar av fukt och svett och rakvatten och billig parfym, av trötthet inför en omöjlig uppgift.
Avsikten var inte att skipa rättvisa genom att tortera Cains samvete, för han hade låtit sitt samvete tyna bort för länge sedan, utan att hålla honom nervös och därigenom förstärka det första mötet öga mot öga med den återuppståndne Vanadium.
Sannolikt hade jag tynat bort om jag inte hade räddats på den femte dagen.
Hon hade tynat bort, plågad av sorg och dåligt samvete över att ha somnat den dagen.
Gretel hade tynat bort, cancertumören i huvudet som upptäcktes i februari hade tagit hennes liv några månader senare.
Hans fru hade tynat bort i sovrummet och han hade endera suttit bredvid sängen eller i sin fåtölj utanför och lyssnat på det rosslande ljudet som för varje dag blev svagare men mer direkt i sitt påstående att det liv han känt var på väg att ta slut.
Hon hade tynat bort, plågad av sorg och dåligt samvete över att ha somnat den dagen.
Gretel hade tynat bort, cancertumören i huvudet som upptäcktes i februari hade tagit hennes liv några månader senare.
Hans fru hade tynat bort i sovrummet och han hade endera suttit bredvid sängen eller i sin fåtölj utanför och lyssnat på det rosslande ljudet som för varje dag blev svagare men mer direkt i sitt påstående att det liv han känt var på väg att ta slut.
Några tynar bort.
Men jag dör hellre under din kyss än tynar bort så här.
Så nätt att hon tynar bort i ditt kakiklädda sällskap, Ulf.
Att bli den du var tänkt att bli innan … Rösten tynar bort.
”Om det är något jag kan göra …” Hans röst tynar bort.
Vi skrattar mycket, ibland så vi kiknar, men våra samlade skrattsalvor tynar alltid bort i identiska, bitterljuva suckar och bortvända blickar.
Nära skogsbrynet råkar arbeterskan in i en seg koloni av penningört – här är en fuktig sänka, potatisstånden tynar, men penningörten frodas.
Rösten tynar bort, och han är tyst så länge att jag för ett ögonblick tror att han har somnat, men så lutar han sig framåt och tar ett djupt andetag.
Europas västligaste nation befinner sig längs en märklig, tvåfilig motorled där mycket tynar bort som en vattenpöl under solen: arbetstillfällena, det ekonomiska rörelseutrymmet, framtidshoppet.
Paul drar mockajackan om sig och tänker hur mycket han hatar det här stället där tiden stannat, så skilt från övriga staden där livet upprörande nog fortgår, bekymmerslöst, utan att veta någonting om vad som händer här, hur hans vän lider, hur han ligger här och bara tynar bort.
”När han kom tillbaka till stan, sjuk som han var, kunde jag inte skaka undan känslan av att det ändå på något sätt kanske var mitt fel, att om jag hade skött det annorlunda …” Rösten tynar bort, och hur otroligt det än låter tycks Dugan kämpa med att hålla tillbaka tårarna.
Men jag dör hellre under din kyss än tynar bort så här.
Så nätt att hon tynar bort i ditt kakiklädda sällskap, Ulf.
Att bli den du var tänkt att bli innan … Rösten tynar bort.
”Om det är något jag kan göra …” Hans röst tynar bort.
Vi skrattar mycket, ibland så vi kiknar, men våra samlade skrattsalvor tynar alltid bort i identiska, bitterljuva suckar och bortvända blickar.
Nära skogsbrynet råkar arbeterskan in i en seg koloni av penningört – här är en fuktig sänka, potatisstånden tynar, men penningörten frodas.
Rösten tynar bort, och han är tyst så länge att jag för ett ögonblick tror att han har somnat, men så lutar han sig framåt och tar ett djupt andetag.
Europas västligaste nation befinner sig längs en märklig, tvåfilig motorled där mycket tynar bort som en vattenpöl under solen: arbetstillfällena, det ekonomiska rörelseutrymmet, framtidshoppet.
Paul drar mockajackan om sig och tänker hur mycket han hatar det här stället där tiden stannat, så skilt från övriga staden där livet upprörande nog fortgår, bekymmerslöst, utan att veta någonting om vad som händer här, hur hans vän lider, hur han ligger här och bara tynar bort.
”När han kom tillbaka till stan, sjuk som han var, kunde jag inte skaka undan känslan av att det ändå på något sätt kanske var mitt fel, att om jag hade skött det annorlunda …” Rösten tynar bort, och hur otroligt det än låter tycks Dugan kämpa med att hålla tillbaka tårarna.