Tuva i en mening
Tuva och Mira.
Tuva log tillbaka.
Tuva är min mamma.
De slogo sig ned på en tuva.
Tvillingflickorna Tuva och Mira.
Han drog upp Angela på en tuva.
Tuva och Mira Vigerö, sex år gamla.
”Hon är polis”, förklarade Tuva.
Vi skulle behöva få tag i Tuva Sahlin.
Tuva Sahlin stirrade förvånat på Jonna.
Så faller hon omkull på en tuva och somnar.
De får upp Tuva Vigerös uppgifter på skärmen.
”Jag har Tuva Sahlin i bilen”, rapporterade hon.
Tuva blev själv tvungen att ombesörja startdrinken.
Tuva tyckte att bartendern hade gjort ett dåligt jobb.
Liten tuva stjälper ofta stort lass brukar det heta, och.
Han satte sig tungt ner på en tuva med ljung och ängsull.
Rikens uppjagade fantasi trollade fram en mjuk tuva som doftade.
En kille råkade få en spetsad drink som var avsedd för Tuva.
”Där!” utbrast Tuva och pekade längst bort mot ett av borden.
»Och Tuva har sagt att vi får försöka med alla hennes väninnor.
Tuva såg sig runt och undrade hur det skulle se ut kring tolvslaget.
Gittan harklade och blinkade åt Tuva som rodnade åt hennes beteende.
När Angela stod så, fick hon syn på en hel tuva med blommande linnea.
”Jag behöver få tag i en Tuva Sahlin”, sa Jonna med andan i halsen.
Jag och farmor hade en speciell tuva med förgätmigej i kanten av åkern.
”Du måste peka ut honom åt mig”, kommenderade Jonna och tog tag i Tuva.
LEO BRAGELER SATTE sig bredvid Tuva och serverade dem drinkarna från brickan.
”Vart har vår gentleman tagit vägen?” undrade Tuva och pekade på stolen.
Tuva levde efter devisen hellre en timme för tidigt än fem minuter för sent.
den la sig ned på en stor tuva ett par meter från familjen, som i ett vakttorn.
Tuva log tillbaka.
Tuva är min mamma.
De slogo sig ned på en tuva.
Tvillingflickorna Tuva och Mira.
Han drog upp Angela på en tuva.
Tuva och Mira Vigerö, sex år gamla.
”Hon är polis”, förklarade Tuva.
Vi skulle behöva få tag i Tuva Sahlin.
Tuva Sahlin stirrade förvånat på Jonna.
Så faller hon omkull på en tuva och somnar.
De får upp Tuva Vigerös uppgifter på skärmen.
”Jag har Tuva Sahlin i bilen”, rapporterade hon.
Tuva blev själv tvungen att ombesörja startdrinken.
Tuva tyckte att bartendern hade gjort ett dåligt jobb.
Liten tuva stjälper ofta stort lass brukar det heta, och.
Han satte sig tungt ner på en tuva med ljung och ängsull.
Rikens uppjagade fantasi trollade fram en mjuk tuva som doftade.
En kille råkade få en spetsad drink som var avsedd för Tuva.
”Där!” utbrast Tuva och pekade längst bort mot ett av borden.
»Och Tuva har sagt att vi får försöka med alla hennes väninnor.
Tuva såg sig runt och undrade hur det skulle se ut kring tolvslaget.
Gittan harklade och blinkade åt Tuva som rodnade åt hennes beteende.
När Angela stod så, fick hon syn på en hel tuva med blommande linnea.
”Jag behöver få tag i en Tuva Sahlin”, sa Jonna med andan i halsen.
Jag och farmor hade en speciell tuva med förgätmigej i kanten av åkern.
”Du måste peka ut honom åt mig”, kommenderade Jonna och tog tag i Tuva.
LEO BRAGELER SATTE sig bredvid Tuva och serverade dem drinkarna från brickan.
”Vart har vår gentleman tagit vägen?” undrade Tuva och pekade på stolen.
Tuva levde efter devisen hellre en timme för tidigt än fem minuter för sent.
den la sig ned på en stor tuva ett par meter från familjen, som i ett vakttorn.
Och han hade tänkt mycket på den där tuvan med vit ljung.
Mannen böjde sig över någon som hade sjunkit ned i tuvan.
Vi gick ofta till den där tuvan jag och farmor, jag i mitt nattlinne och hon i sin morgonrock.
Lemmar som slingrade sig om varandra, en mans smala höfter som rörde sig tätt emot kvinnans på tuvan.
De slingrade sig som levande väsen långt bort från tuvan till en annan sten, som också blommade skär.
Det såg ut som om karlen var på väg över ett träsk och sökte sig från den ena fasta tuvan till den andra.
Min poäng är att det skulle vara för enkelt att säga att förlusten av barnet var tuvan som stjälpte lasset.
Man kunde plocka hur många som helst från den där tuvan, hur många buketter som helst utan att det märktes på den.
När hon då kastade sig bakåt på den mjuka tuvan och skrattade sitt pärlande skratt, som nu föreföll honom som en galen människas skratt, begagnade han sig av hennes hjälplöshet och höll fast henne så att hon inte kunde resa sig igen.
Mannen böjde sig över någon som hade sjunkit ned i tuvan.
Vi gick ofta till den där tuvan jag och farmor, jag i mitt nattlinne och hon i sin morgonrock.
Lemmar som slingrade sig om varandra, en mans smala höfter som rörde sig tätt emot kvinnans på tuvan.
De slingrade sig som levande väsen långt bort från tuvan till en annan sten, som också blommade skär.
Det såg ut som om karlen var på väg över ett träsk och sökte sig från den ena fasta tuvan till den andra.
Min poäng är att det skulle vara för enkelt att säga att förlusten av barnet var tuvan som stjälpte lasset.
Man kunde plocka hur många som helst från den där tuvan, hur många buketter som helst utan att det märktes på den.
När hon då kastade sig bakåt på den mjuka tuvan och skrattade sitt pärlande skratt, som nu föreföll honom som en galen människas skratt, begagnade han sig av hennes hjälplöshet och höll fast henne så att hon inte kunde resa sig igen.
– Över lingonröda tuvor, över vallande mo ….
Med en pinne petade han bort stora tuvor av sammanklibbat gräs från knivarna.
Gungande tuvor med starrgräs, lingonris där det var någorlunda torrt inunder.
Petra sprang så fort hon orkade över tuvor och stubbar åt det håll ropet kommit ifrån.
Han tog sig tyst åt sidan men det fanns bara gräs och tuvor av ärttörne vid hans fötter.
När allt verkade som mest dött och nedvissnat sköt nya skott upp och gav upphov till nya tuvor.
De färdades över ett slättland, ett fält av grå lera, fyllt av tuvor och bestrött med snäckskal.
Ingen man hade i passionerad iver slitit av dem dessa kläder och hänsynslöst slängt dem omkring på doftande tuvor.
Han sprang nerför kullen genom den våta ljungen som slog mot hans ben, han sprang över tuvor och rötter men hittade inte stigen.
Att en gång få beträda de tuvor där störste idolen Gunnar Nordahl avlossade sina mörsare, innan han for som proffs till Italien.
Han andades tungt, var tvungen att stanna, krängde av sig ryggsäcken, la sig ner mellan några tuvor, försökte göra sig så liten som möjligt.
Drömmens slöjor sletos itu framför hennes ögon – som tunna trasiga spindelnät hakade de sig fast på grenar och tuvor omkring henne, där hon gick.
Det finns en historia bakom dess namn, en sliskig berättelse om en ung pojke och en jättedjup brunn, runt vilken det växte tuvor med små blåa blommor.
Gräs, grönt och fuktigt gräs, längtade hans händer efter – å, att få gömma sitt ansikte bland doftande tuvor! Han ville höra göken gala igen i skogarna kring Eka.
Bortsett från några släta bruna klippor fyra kilometer österut var marken platt, täckt med stenar, tuvor med brunt gräs och en tunn snöskorpa som knastrade under deras stövlar.
Ett par utspridda tuvor med uppdraget gräs; ljung som slitits loss från sina stjälkar och som nu låg och vissnade på marken; ett par små gyttjiga fläckar som snabbt fylldes med vatten.
Louis var spänstig, långt mer atletisk än Mbomo, som levt hela sitt liv i Douala och Yaoundé och inte lärt sig att se upp för undervegetationens flätverk av rötter och förrädiska hålor och tuvor.
Det är nu som Ödet gör ett av sina väldiga inbrott i Svennis liv, glidtacklar honom mitt i steget, bryter löpvägen, river upp tuvor och mull och tvingar honom i en helt ny riktning, rakt in i helt nya sammanhang.
Hur rörande det hade varit att gå in i den efter föregående natts oväder – den var förstörd som om någon gett sig på den med klubbor och skyfflar, men trots det frodades blommorna, tuvor med klarröd flox och rudbeckia, sönderblåsta rosor och solrosor, vars stjälkar brutits som knäckta ryggrader och med de stora, runda och vänliga solrosorna som hängde på sned.
Med en pinne petade han bort stora tuvor av sammanklibbat gräs från knivarna.
Gungande tuvor med starrgräs, lingonris där det var någorlunda torrt inunder.
Petra sprang så fort hon orkade över tuvor och stubbar åt det håll ropet kommit ifrån.
Han tog sig tyst åt sidan men det fanns bara gräs och tuvor av ärttörne vid hans fötter.
När allt verkade som mest dött och nedvissnat sköt nya skott upp och gav upphov till nya tuvor.
De färdades över ett slättland, ett fält av grå lera, fyllt av tuvor och bestrött med snäckskal.
Ingen man hade i passionerad iver slitit av dem dessa kläder och hänsynslöst slängt dem omkring på doftande tuvor.
Han sprang nerför kullen genom den våta ljungen som slog mot hans ben, han sprang över tuvor och rötter men hittade inte stigen.
Att en gång få beträda de tuvor där störste idolen Gunnar Nordahl avlossade sina mörsare, innan han for som proffs till Italien.
Han andades tungt, var tvungen att stanna, krängde av sig ryggsäcken, la sig ner mellan några tuvor, försökte göra sig så liten som möjligt.
Drömmens slöjor sletos itu framför hennes ögon – som tunna trasiga spindelnät hakade de sig fast på grenar och tuvor omkring henne, där hon gick.
Det finns en historia bakom dess namn, en sliskig berättelse om en ung pojke och en jättedjup brunn, runt vilken det växte tuvor med små blåa blommor.
Gräs, grönt och fuktigt gräs, längtade hans händer efter – å, att få gömma sitt ansikte bland doftande tuvor! Han ville höra göken gala igen i skogarna kring Eka.
Bortsett från några släta bruna klippor fyra kilometer österut var marken platt, täckt med stenar, tuvor med brunt gräs och en tunn snöskorpa som knastrade under deras stövlar.
Ett par utspridda tuvor med uppdraget gräs; ljung som slitits loss från sina stjälkar och som nu låg och vissnade på marken; ett par små gyttjiga fläckar som snabbt fylldes med vatten.
Louis var spänstig, långt mer atletisk än Mbomo, som levt hela sitt liv i Douala och Yaoundé och inte lärt sig att se upp för undervegetationens flätverk av rötter och förrädiska hålor och tuvor.
Det är nu som Ödet gör ett av sina väldiga inbrott i Svennis liv, glidtacklar honom mitt i steget, bryter löpvägen, river upp tuvor och mull och tvingar honom i en helt ny riktning, rakt in i helt nya sammanhang.
Hur rörande det hade varit att gå in i den efter föregående natts oväder – den var förstörd som om någon gett sig på den med klubbor och skyfflar, men trots det frodades blommorna, tuvor med klarröd flox och rudbeckia, sönderblåsta rosor och solrosor, vars stjälkar brutits som knäckta ryggrader och med de stora, runda och vänliga solrosorna som hängde på sned.
Han kikade mellan tuvorna.
Ännu blommade linnean över tuvorna.
Vi klampar omkring bland de våta tuvorna vid tjärnet.
Ögonblicket var förbi och Roy satte fart över tuvorna.
Tuvorna fingo en ton av svag lilas och sågo ut som sidenkuddar.
Här och där syntes vita hägrar leta föda ombord på de tjockaste tuvorna.
Men de läto som ljudet av en hares mjuka tassar, då den hoppar över tuvorna.
Hon spatserade fram med den stolta halsen höjd, och hennes steg hördes icke på de mjuka tuvorna.
Och uppe i ekbackarna stodo ekarnas väldiga kronor stilla, kastande en genombruten slöja av skuggor över tuvorna.
Och nu kastade hon sig raklång i gräset och borrade ned händerna i tuvorna omkring sig, som om hon varit vansinnig av fruktan för djupet under sig.
Hon flämtade till – de där tuvorna med flammande mörkröd och brandgul sumak vid vägkanten – bland mörkare barrträd och lövträd, vars blad – ännu – inte hade börjat vissna.
Vi åkte till en skogstjärn, vi slängde ut en massa limpbitar, jag och Jennie stod på tuvorna och gnagde på lakritsremmar medan våra fäder hjälptes åt med att slänga ut den gigantiska sänkhåven.
Ännu blommade linnean över tuvorna.
Vi klampar omkring bland de våta tuvorna vid tjärnet.
Ögonblicket var förbi och Roy satte fart över tuvorna.
Tuvorna fingo en ton av svag lilas och sågo ut som sidenkuddar.
Här och där syntes vita hägrar leta föda ombord på de tjockaste tuvorna.
Men de läto som ljudet av en hares mjuka tassar, då den hoppar över tuvorna.
Hon spatserade fram med den stolta halsen höjd, och hennes steg hördes icke på de mjuka tuvorna.
Och uppe i ekbackarna stodo ekarnas väldiga kronor stilla, kastande en genombruten slöja av skuggor över tuvorna.
Och nu kastade hon sig raklång i gräset och borrade ned händerna i tuvorna omkring sig, som om hon varit vansinnig av fruktan för djupet under sig.
Hon flämtade till – de där tuvorna med flammande mörkröd och brandgul sumak vid vägkanten – bland mörkare barrträd och lövträd, vars blad – ännu – inte hade börjat vissna.
Vi åkte till en skogstjärn, vi slängde ut en massa limpbitar, jag och Jennie stod på tuvorna och gnagde på lakritsremmar medan våra fäder hjälptes åt med att slänga ut den gigantiska sänkhåven.