Tunika i en mening
Hon hade mysbyxor och en fladdrig tunika på sig.
Vanja var nu klädd i samma ofärgade tunika som jag.
Kejsar Nero, till exempel, föredrog en blommig tunika.
Därefter låtsades han upptagen med att laga sin tunika.
Något rörde sig våldsamt under den döda munkens tunika.
Min dyblöta tunika behöll jag som skydd mot värmevågorna.
Octavia börjar snyfta och dämpar ljudet i sin trasiga tunika.
Han tog tag i kragen på min tunika och drog upp mig på fötter.
En närmast hippieaktig färgglad tunika och löst sittande byxor.
En tystlåten ung man i vit tunika bjuder oss vin i höga glas med fot.
Åtsmitande svarta byxor, en långärmad vinröd tunika och läderskor.
Monica tar några teatraliska mannekängsteg och visar upp sin nya tunika.
Viljam låg på sin bädd och tittade upp i taket, endast iklädd en tunika.
En nunna i svart tunika och dok satte sig på ett säte längst fram i vagnen.
Han huttrade också till fastän han bar en tjock björnpäls över sin tunika.
Den långa sjalen som hängde löst över en svart tunika rörde sig i vinddraget.
Stort hår, vit vid tunika och bara ben, ja, jag bestämde mig för att det var hon.
Här satt broder John i tunika och skapular, men med huvan bakåtstruken från huvudet.
Jag drog mig bakåt från brasan och fläktade överkroppen genom att skaka min tunika.
Hon bar oftast byxor och över dem en tunika som fick henne att se större ut än hon var.
Loke flyttade blicken till Bleks mage, lyfte bort gamlingens hand och drog upp hans tunika.
Han höll en tunika och ett par stövlar i ena handen, och sitt blodstenssvärd i den andra.
Temperaturen hade sjunkit så kraftigt att hon red med en långärmad tunika under rustningen.
Den man som ledde oss var arbetaren i gul tunika, vilket alltså betydde att han var en fri man.
Det rann både från hans mungipor och haka vilket kladdade ner kragen och överdelen på hans tunika.
Maria drog ut lådan med hjälp av nederkanten av sin tunika för att inte sätta dit fler fingeravtryck.
Hans tunika och läderbrynja låg över honom som ett litet täcke, men de täckte bara halva hans kropp.
Där låg en beigefärgad tunika i något sorts grovt material jag inte kände igen, och tillhörande byxor.
Hon hade låtit Silda klä henne i ett höftskynke av tunt rådjursskinn och en tunn, ljus tunika utan ärmar.
Varför hade hon satt på sig stora pösjeans och en löst hängande tunika? Hon såg säkert groteskt tjock ut.
»Nghor, vet du?« Hon strök händerna längs sidorna på sin långa lila tunika, som för att torka av händerna.
Vanja var nu klädd i samma ofärgade tunika som jag.
Kejsar Nero, till exempel, föredrog en blommig tunika.
Därefter låtsades han upptagen med att laga sin tunika.
Något rörde sig våldsamt under den döda munkens tunika.
Min dyblöta tunika behöll jag som skydd mot värmevågorna.
Octavia börjar snyfta och dämpar ljudet i sin trasiga tunika.
Han tog tag i kragen på min tunika och drog upp mig på fötter.
En närmast hippieaktig färgglad tunika och löst sittande byxor.
En tystlåten ung man i vit tunika bjuder oss vin i höga glas med fot.
Åtsmitande svarta byxor, en långärmad vinröd tunika och läderskor.
Monica tar några teatraliska mannekängsteg och visar upp sin nya tunika.
Viljam låg på sin bädd och tittade upp i taket, endast iklädd en tunika.
En nunna i svart tunika och dok satte sig på ett säte längst fram i vagnen.
Han huttrade också till fastän han bar en tjock björnpäls över sin tunika.
Den långa sjalen som hängde löst över en svart tunika rörde sig i vinddraget.
Stort hår, vit vid tunika och bara ben, ja, jag bestämde mig för att det var hon.
Här satt broder John i tunika och skapular, men med huvan bakåtstruken från huvudet.
Jag drog mig bakåt från brasan och fläktade överkroppen genom att skaka min tunika.
Hon bar oftast byxor och över dem en tunika som fick henne att se större ut än hon var.
Loke flyttade blicken till Bleks mage, lyfte bort gamlingens hand och drog upp hans tunika.
Han höll en tunika och ett par stövlar i ena handen, och sitt blodstenssvärd i den andra.
Temperaturen hade sjunkit så kraftigt att hon red med en långärmad tunika under rustningen.
Den man som ledde oss var arbetaren i gul tunika, vilket alltså betydde att han var en fri man.
Det rann både från hans mungipor och haka vilket kladdade ner kragen och överdelen på hans tunika.
Maria drog ut lådan med hjälp av nederkanten av sin tunika för att inte sätta dit fler fingeravtryck.
Hans tunika och läderbrynja låg över honom som ett litet täcke, men de täckte bara halva hans kropp.
Där låg en beigefärgad tunika i något sorts grovt material jag inte kände igen, och tillhörande byxor.
Hon hade låtit Silda klä henne i ett höftskynke av tunt rådjursskinn och en tunn, ljus tunika utan ärmar.
Varför hade hon satt på sig stora pösjeans och en löst hängande tunika? Hon såg säkert groteskt tjock ut.
»Nghor, vet du?« Hon strök händerna längs sidorna på sin långa lila tunika, som för att torka av händerna.
Loke torkade ansiktet mot ärmarna på tunikan.
Hon hoppade upp på fötter och borstade av tunikan.
”Erik” flämtade hon när hon dragit av mig tunikan.
Vassa vita blad skar genom tunikan inifrån och strimlade den.
Jag skakade ner tunikan över min ömma bak och skyndade efter.
Han ryckte mig i tunikan och försökte dra ner mig på mage igen.
Jag stannade inte ens upp för att skrapa bort spyorna från tunikan.
Hemma bar man i stället den lättare tunikan, som var ett unisexplagg.
Han drog av sig tunikan, torkade sig hastigt och satte på sig den igen.
Sedan drog hon tunikan över huvudet och lyfte upp barnet till sitt bröst.
Karl slängde svärdet och tunikan på marken och drog på sig sina stövlar.
Loke drog upp tunikan ytterligare och letade efter fler skador, men fann inga.
Vanja hade som vanligt tagit av sig tunikan och knutit ett skynke runt brösten.
”Ni kom”, sade Vanja och krängde på sig den stora tunikan han sträckte fram.
Tunikan var fullständigt nedsölad och det hade börjat rinna ned över hans byxor.
Silda lyfte på tunikan och drog fram en dolk som hon hade haft instoppad i linningen.
Det var krångligt att dra upp tunikan ordentligt över bröstet med mina inlindade händer.
När han försökte klä av henne tunikan följde bitar av hud med, så han lät den sitta kvar.
Joakim lät paketet ligga kvar i kyrkbänken, utan att våga se efter om den gröna tunikan var borta.
Ella, som bäddat klart extrasängen, stod med händerna nerkörda i fickorna på tunikan och såg på Alva.
Han hade fortsatt bort till leksaksaffären, men sedan gått tillbaka till Danielssons klädbutik och köpt tunikan.
Spöket – eller vad det nu var – tog snaran med höger hand istället och drog ut otroligt mycket rep ur tunikan.
Jag låter blicken svepa över de andra kvinnorna, som angeläget berömmer tunikan som inköpts i tre likadana exemplar.
Jag var tvungen att dra ut tunikan jag bar under mitt harnesk och ha den över näsan för att klara mig undan en hostattack.
Den rödhyade älvan såg inte ens åt mitt håll utan sneglade istället skeptiskt på den ofärgade tunikan som låg på hennes bädd.
Jag kastade av mig min päls och reste mig jag med; drog av mig ringbrynjan, tunikan och kände vinden mot den bara huden på min bröstkorg.
Vanja blev förskräckt varje gång jag drog upp tunikan och visade henne, men när hon såg att jag rörde mig mer eller mindre obehindrat lugnade hon sig.
Tunikan var utbytt mot ett skinande bronsharnesk med ett silveremblem på bröstet, som visade Ossians vapenmärke – en skinande sol över en öppen handflata.
Två andra slutade i den nerrullade huvan som hängde bakom nacken, och de resterande tio försvann in i små revor vid axlarna, ärmarna och sidorna på tunikan.
Hon hoppade upp på fötter och borstade av tunikan.
”Erik” flämtade hon när hon dragit av mig tunikan.
Vassa vita blad skar genom tunikan inifrån och strimlade den.
Jag skakade ner tunikan över min ömma bak och skyndade efter.
Han ryckte mig i tunikan och försökte dra ner mig på mage igen.
Jag stannade inte ens upp för att skrapa bort spyorna från tunikan.
Hemma bar man i stället den lättare tunikan, som var ett unisexplagg.
Han drog av sig tunikan, torkade sig hastigt och satte på sig den igen.
Sedan drog hon tunikan över huvudet och lyfte upp barnet till sitt bröst.
Karl slängde svärdet och tunikan på marken och drog på sig sina stövlar.
Loke drog upp tunikan ytterligare och letade efter fler skador, men fann inga.
Vanja hade som vanligt tagit av sig tunikan och knutit ett skynke runt brösten.
”Ni kom”, sade Vanja och krängde på sig den stora tunikan han sträckte fram.
Tunikan var fullständigt nedsölad och det hade börjat rinna ned över hans byxor.
Silda lyfte på tunikan och drog fram en dolk som hon hade haft instoppad i linningen.
Det var krångligt att dra upp tunikan ordentligt över bröstet med mina inlindade händer.
När han försökte klä av henne tunikan följde bitar av hud med, så han lät den sitta kvar.
Joakim lät paketet ligga kvar i kyrkbänken, utan att våga se efter om den gröna tunikan var borta.
Ella, som bäddat klart extrasängen, stod med händerna nerkörda i fickorna på tunikan och såg på Alva.
Han hade fortsatt bort till leksaksaffären, men sedan gått tillbaka till Danielssons klädbutik och köpt tunikan.
Spöket – eller vad det nu var – tog snaran med höger hand istället och drog ut otroligt mycket rep ur tunikan.
Jag låter blicken svepa över de andra kvinnorna, som angeläget berömmer tunikan som inköpts i tre likadana exemplar.
Jag var tvungen att dra ut tunikan jag bar under mitt harnesk och ha den över näsan för att klara mig undan en hostattack.
Den rödhyade älvan såg inte ens åt mitt håll utan sneglade istället skeptiskt på den ofärgade tunikan som låg på hennes bädd.
Jag kastade av mig min päls och reste mig jag med; drog av mig ringbrynjan, tunikan och kände vinden mot den bara huden på min bröstkorg.
Vanja blev förskräckt varje gång jag drog upp tunikan och visade henne, men när hon såg att jag rörde mig mer eller mindre obehindrat lugnade hon sig.
Tunikan var utbytt mot ett skinande bronsharnesk med ett silveremblem på bröstet, som visade Ossians vapenmärke – en skinande sol över en öppen handflata.
Två andra slutade i den nerrullade huvan som hängde bakom nacken, och de resterande tio försvann in i små revor vid axlarna, ärmarna och sidorna på tunikan.
Hon syr om byxor, tunikor, västar.
Gula och ofärgade tunikor uppifrån stenbrottet.
Människor i gula och beiga tunikor köade framför den.
Hon var trött och hade börjat frysa så jag hade lagt våra tunikor över oss.
Han kastade rena, bruna tunikor åt oss, och varsin tunn läderbrynja att ha över.
De är så vackra, spraymålade i silver och iförda smakfulla juvelbeklädda tunikor.
Batikmönstrad bomull, kardad ull från Gotland, småblommiga tunikor över färgglada linnebyxor.
Jag ville att servitörerna skulle vara klädda i snygga tunikor och rena jeans, något de kände sig bekväma i.
Annars var det nästan uteslutande män och kvinnor med gula tunikor som var stenhuggare; Loke var en av få slavar som emellanåt slapp kånka.
Det blev genast en rejäl hög vapenskjortor med det svarta varghuvudet på bröstet, och därtill ett antal tunikor som vissa soldater bar under sina rustningar.
Serveringspersonalen, unga människor i likadana vita tunikor som mannen som hällde upp vin åt oss, rör sig ljudlöst till och från bordet för att hålla serveringsfat och glas fyllda.
Var det här samma människor som de vid lägerelden kvällen innan – som hade druckit och skrattat? Jag försökte utan framgång dra mig till minnes om deras tunikor hade varit gula eller ofärgade.
Gula och ofärgade tunikor uppifrån stenbrottet.
Människor i gula och beiga tunikor köade framför den.
Hon var trött och hade börjat frysa så jag hade lagt våra tunikor över oss.
Han kastade rena, bruna tunikor åt oss, och varsin tunn läderbrynja att ha över.
De är så vackra, spraymålade i silver och iförda smakfulla juvelbeklädda tunikor.
Batikmönstrad bomull, kardad ull från Gotland, småblommiga tunikor över färgglada linnebyxor.
Jag ville att servitörerna skulle vara klädda i snygga tunikor och rena jeans, något de kände sig bekväma i.
Annars var det nästan uteslutande män och kvinnor med gula tunikor som var stenhuggare; Loke var en av få slavar som emellanåt slapp kånka.
Det blev genast en rejäl hög vapenskjortor med det svarta varghuvudet på bröstet, och därtill ett antal tunikor som vissa soldater bar under sina rustningar.
Serveringspersonalen, unga människor i likadana vita tunikor som mannen som hällde upp vin åt oss, rör sig ljudlöst till och från bordet för att hålla serveringsfat och glas fyllda.
Var det här samma människor som de vid lägerelden kvällen innan – som hade druckit och skrattat? Jag försökte utan framgång dra mig till minnes om deras tunikor hade varit gula eller ofärgade.
Under morgontimmarna retade jag mig på att tunikorna var ärmlösa, kylan hade krupit in i armhålorna och kylt ner min bröstkorg, rygg och mage, men när solen började nå sin högsta punkt kunde jag inte vara nog tacksam för det.