Trilsk i en mening
Jag kommer till en gård som en änka söker driva med hjälp av en son, förmodligen trilsk och motspänstig, inte bara mot gumman utan än mer mot en utböling.
Om jag var riktigt trilsk och jävlig så var ändå det troliga slutresultatet att jag fick sitta i knäet på någon av alla dessa urmödrar med lintotten lutad mot ett par runda bröst och en nybakad bulle i handen.
Hon var visserligen både trilsk, långsint och allmänt omöjlig att leva med – främst för att hon söp så förbannat – men trots alla dessa fel och brister ville han ändå understryka att han faktiskt saknade henne.
Om jag var riktigt trilsk och jävlig så var ändå det troliga slutresultatet att jag fick sitta i knäet på någon av alla dessa urmödrar med lintotten lutad mot ett par runda bröst och en nybakad bulle i handen.
Hon var visserligen både trilsk, långsint och allmänt omöjlig att leva med – främst för att hon söp så förbannat – men trots alla dessa fel och brister ville han ändå understryka att han faktiskt saknade henne.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
När Gerhard trilskt fortsatte att glo ner på bordskivan utan att vilja svara reste sig Yngvar.
Nyss när hon hade skrattat där ute i trappan hade han ångrat att han bett henne följa med, så ofta hans ögon icke stirrat på hennes silkesklädda ben och på hennes gungande runda bak, men här i det tysta rummet, med dörren väl låst, började begäret åter brinna trilskt och galet hos honom.
Nyss när hon hade skrattat där ute i trappan hade han ångrat att han bett henne följa med, så ofta hans ögon icke stirrat på hennes silkesklädda ben och på hennes gungande runda bak, men här i det tysta rummet, med dörren väl låst, började begäret åter brinna trilskt och galet hos honom.