Trevande i en mening

Stämningen är trevande.

Den började lite trevande.

, började han trevande.

De log trevande mot varandra.

”Wayne”, sa jag trevande.

– Jo … typ, sa jag trevande.

De talade trevande med varandra.

Hon harklade sig och sade trevande:.

Trevande och generat tog jag till orda.

Hon tog några trevande steg mot Sören.

”Du, mamma”, började jag trevande.

Det är trevande, sökande och försiktigt.

”Jo, apropå det …” sade Jack trevande.

Trekanten hade varit trevande och försiktig.

Marco backade ett trevande steg uppför trappan.

”Det är inte helt sant”, sade han trevande.

Sedan sökte min mun hans, trevande, försiktigt.

Jag upplever dem som trevande, osäkra människor.

”Det finns mer än vad du sett”, sa jag trevande.

”Om du verkligen måste veta”, sade han trevande.

– Jag – Jag, sade hon blott, osäkert och trevande.

De något trevande kontakterna har inte givit resultat.

Hon tar ett långsamt, trevande bloss på cigaretten.

”Vad … tycker hon om mig?” frågar jag trevande.

Mammas leende är smått och trevande och helt olikt henne.

Jag står trevande i dörröppningen, mina lår darrar lite.

– Det gick ett rykte, säger hon långsamt, liksom trevande.

”Inte ångrar på det sättet du menar”, sade hon trevande.

Handskbeklädda fingrar syntes trevande i det magra ljusskenet.

De taggade litet, var litet upproriska, litet trevande gangster.

Jag ska nu göra ett trevande nedslag bland svenska arbetarledare.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.