Tröstlöst i en mening
Det var tröstlöst det med.
Alltihop såg så tröstlöst ut.
Hon slår tröstlöst upp ögonlocken.
Och rädslan som hon så tröstlöst försöker betvinga.
«Sju till av oss kommer att dö», svarar jag tröstlöst.
Tårarna droppade på ett tröstlöst sätt utför hennes kinder.
Det såg tröstlöst ut som de satt fast överallt i buskar och träd.
Det vet du väl! Det var ganska tröstlöst det mesta där tycker jag.
Det hade varit tröstlöst att spekulera i vem som eventuellt kunde vara skyldig.
Tröstlöst stirrade de tomt på SL:s informationstavlor om inställda tåg och förseningar.
»Fattar du vad som kommer att hända oss?« muttrade Brad tröstlöst igen och la sig ner med en duns.
Ett tröstlöst strilande försommarregn som strimmade fönstren till det kontor som var hans fängelse.
Han behövde ägna dagen åt att gå igenom ett tröstlöst misshandelsfall där han var inkallad som vittne.
Det var något tröstlöst över de gamlas vaggande gång och de urmodiga tunga kjortlarnas prassel mot marken.
Att det fanns något så tyngande, tröstlöst tyst! Bara deras steg hördes så löjligt och skrämmande högt.
Utredningsarbetet var ofta tröstlöst enahanda och Fatima var glad att hennes uppgift till större delen bestod av yttre spaning.
Hon står med händerna knäppta framför höfterna och blänger tröstlöst på barnvagnen som fortfarande står fastlåst i trappräcket.
Ack, hur tröstlöst ska det inte kännas att komma som ung hustru i ett sådant här hem? När han tänker på sin syster blir Anders återigen vred.
Ibland fastnar vi i ett tröstlöst ältande av olika beslut, exempelvis sådant som gäller funderingar om att byta jobb, börja träna eller liknande.
Somliga hade förefallit skamsna, som om de velat dölja en synd, andra tröstlöst likgiltiga, andra som om de väntat på att föda död i stället för liv.
Resten av matchen är en fåfäng kamp, ett tröstlöst stångande där de bollsäkra brasilianarna spelar runt, runt och mjölkar tid och får Svennis män att se allt mer frustrerade ut.
Peters kropp ovanpå Malins, han letar sig allt längre in i henne och nu är han där, allra längst upp mot hennes innersta vägg i ett tröstlöst försök att besegra någon slags ensamhet.
Och framförallt: Vad hade hänt med Blåvitts så berömda, roliga spelstil? ”Numera är det lika sköj på Nya Ullevis läktare som på morsans begravning”, sa en supporter och glodde tröstlöst på ideliga långbollar upp i ingenmansland.
Sigvard Eckeved drar upp dörren, stiger åt sidan och hans axlar sjunker ner och hans fru försvinner bortåt altanen i ett tröstlöst försök att fly undan sanningen, för det är sanning, deras sanning som kommit till deras hem, och de vet båda om det.
Den senaste tiden har hon förbannat den dag då hon satte sig upp mot far och följde sitt hjärta, hon har önskat sig ur detta äktenskap och tröstlöst undrat varför Gud velat straffa henne så hårt att han sänt henne till denna ogästvänliga plats, in i ett sådant hopplöst liv.
Det var tröstlöst att äta ensam i de två kalla, mörka rummen i mitt ruckel, eftersom båda var fullproppade ända upp till taket med de fuktluktande pappkartongerna och allt som hade hopats under alla de år som huset fungerat som Annex för gåsjägarna som kom på hösten och snart skulle komma igen.
Johan försökte åter se bröderna i sitt inre, förstå vilka de är och var de kommer ifrån, hur tröstlöst det måste vara att ha en far som verkat kunna skära guld med täljkniv och själv till synes aldrig lyckas med någonting och aldrig finna varaktig kärlek, och kanske också vara oförmögen att ta den till sig.
Alltihop såg så tröstlöst ut.
Hon slår tröstlöst upp ögonlocken.
Och rädslan som hon så tröstlöst försöker betvinga.
«Sju till av oss kommer att dö», svarar jag tröstlöst.
Tårarna droppade på ett tröstlöst sätt utför hennes kinder.
Det såg tröstlöst ut som de satt fast överallt i buskar och träd.
Det vet du väl! Det var ganska tröstlöst det mesta där tycker jag.
Det hade varit tröstlöst att spekulera i vem som eventuellt kunde vara skyldig.
Tröstlöst stirrade de tomt på SL:s informationstavlor om inställda tåg och förseningar.
»Fattar du vad som kommer att hända oss?« muttrade Brad tröstlöst igen och la sig ner med en duns.
Ett tröstlöst strilande försommarregn som strimmade fönstren till det kontor som var hans fängelse.
Han behövde ägna dagen åt att gå igenom ett tröstlöst misshandelsfall där han var inkallad som vittne.
Det var något tröstlöst över de gamlas vaggande gång och de urmodiga tunga kjortlarnas prassel mot marken.
Att det fanns något så tyngande, tröstlöst tyst! Bara deras steg hördes så löjligt och skrämmande högt.
Utredningsarbetet var ofta tröstlöst enahanda och Fatima var glad att hennes uppgift till större delen bestod av yttre spaning.
Hon står med händerna knäppta framför höfterna och blänger tröstlöst på barnvagnen som fortfarande står fastlåst i trappräcket.
Ack, hur tröstlöst ska det inte kännas att komma som ung hustru i ett sådant här hem? När han tänker på sin syster blir Anders återigen vred.
Ibland fastnar vi i ett tröstlöst ältande av olika beslut, exempelvis sådant som gäller funderingar om att byta jobb, börja träna eller liknande.
Somliga hade förefallit skamsna, som om de velat dölja en synd, andra tröstlöst likgiltiga, andra som om de väntat på att föda död i stället för liv.
Resten av matchen är en fåfäng kamp, ett tröstlöst stångande där de bollsäkra brasilianarna spelar runt, runt och mjölkar tid och får Svennis män att se allt mer frustrerade ut.
Peters kropp ovanpå Malins, han letar sig allt längre in i henne och nu är han där, allra längst upp mot hennes innersta vägg i ett tröstlöst försök att besegra någon slags ensamhet.
Och framförallt: Vad hade hänt med Blåvitts så berömda, roliga spelstil? ”Numera är det lika sköj på Nya Ullevis läktare som på morsans begravning”, sa en supporter och glodde tröstlöst på ideliga långbollar upp i ingenmansland.
Sigvard Eckeved drar upp dörren, stiger åt sidan och hans axlar sjunker ner och hans fru försvinner bortåt altanen i ett tröstlöst försök att fly undan sanningen, för det är sanning, deras sanning som kommit till deras hem, och de vet båda om det.
Den senaste tiden har hon förbannat den dag då hon satte sig upp mot far och följde sitt hjärta, hon har önskat sig ur detta äktenskap och tröstlöst undrat varför Gud velat straffa henne så hårt att han sänt henne till denna ogästvänliga plats, in i ett sådant hopplöst liv.
Det var tröstlöst att äta ensam i de två kalla, mörka rummen i mitt ruckel, eftersom båda var fullproppade ända upp till taket med de fuktluktande pappkartongerna och allt som hade hopats under alla de år som huset fungerat som Annex för gåsjägarna som kom på hösten och snart skulle komma igen.
Johan försökte åter se bröderna i sitt inre, förstå vilka de är och var de kommer ifrån, hur tröstlöst det måste vara att ha en far som verkat kunna skära guld med täljkniv och själv till synes aldrig lyckas med någonting och aldrig finna varaktig kärlek, och kanske också vara oförmögen att ta den till sig.
Hon skulle sluta med de tröstlösa timmarna i radiobilen.
En värld som gör tröstlösa försök att göra sig hörd.
Han gick bort till fönstret och tittade ut på det tröstlösa vädret.
Wallander hade tillbringat timmar i tröstlösa samtal med de inblandade.
De for tillbaka till polishuset från den tröstlösa och ödsliga brottsplatsen.
Ögonen var tröstlösa tjärnar; allt hopp hade dränkts i de där ensamma djupen.
Två tröstlösa utredningar om grov misshandel fyllde hans dagar under hela hösten.
Det måste bli något mer av allt än bara det här tröstlösa jagandet efter något.
Tröstlösa ord, vanmakt - och entré Sune Bergström, privatutredare och säkerhetskonsult.
Där fanns inga av strandbyarnas tröstlösa pilgrimer som drev runt i jakten på halmstrån.
En liten solstråle varje år, ett kort ögonblick av tillväxt, före det tröstlösa mörkret.
Efter några tröstlösa försök att få bartenderduon att lyssna började Tuva tappa tålamodet.
Sammanträffandet var bara för märkligt, efter tio års upprepning av samma tröstlösa psykoser.
De tröstlösa försöken att bemästra backen resulterade inte i någonting, bara ytterligare humörsänkning.
Martinson delade hans känsla inför det tröstlösa letandet efter en levande människa som kunde hjälpa dem vidare.
Han skulle aldrig glömma den tröstlösa besökstimmen en gång i veckan då de satt i en öde korridor och höll varandras händer.
Mot denna tröstlösa bild av en framtid utan hopp, ställs alternativet: den lyckobefrämjande, hälsobefrämjande östrogenbehandlingen.
En gång hade hon lovat Josef Wahlbom att sluta att stilla sin outsläckliga törst efter stimulanser i livets tröstlösa grå med konjak.
Wallander såg genom sina fönster det tröstlösa vädret och tänkte att sommaren höll på att bli en av de sämsta han kunde påminna sig.
Petra såg dem gå bort mot förvaringscellerna innan hon försökte återgå till det tröstlösa bläddrandet i datautskrifter och bildkopior.
Ena dagen var det kallt och snöflingor singlade mot marken, nästa dag var det åter plusgrader och tröstlösa regn som drev in från Östersjön.
Under det långa och ofta tröstlösa utredningsarbetet hade Wallander insett att de två kvinnliga kollegor som arbetade närmast honom var duktiga poliser.
Slavenca tar en paus i det tröstlösa säljandet av glass, ignorerar nästa kund, låter den förvånade kvinnan stå och glo in i kiosken, in i drickakylen.
Men alla dessa tröstlösa rädslor och tvångstankar som ideligen hemsökte mig, var aldrig så svåra (åtminstone inte för dig) så det ansågs att jag borde läggas in.
Det var i den här miljön han lade grunden till IFK:s framgångar; långa, tröstlösa resor bakom järnridån som svetsade samman laget och gjorde dem hårdhudade, tåliga.
Och för honom har hon lämnat den ganska tröstlösa tillvaron med Christer i den tomma lägenheten i Solna för att istället flytta in i en villa på Vintervägen i Stocksund.
Och nu, här, den här vackra, svarta höstmorgonen, när dimman och det tröstlösa regnet och känslan av lätthet och av att vara hemma fyller hans kropp vet han att det var väl investerade pengar, för vad ska pengar annars användas till om inte för att skapa känslor?.
Min far brukade bära kameran med ena handen, hålla den tätt intill sitt högra öga och vifta med den fria handen i luften, försöka styra mig än hit än dit, hans tröstlösa försök att lägga verkligheten till rätta, få den dit han ville, få den att bli som han vill.
När han hade satt sig vid datorn som stod placerad på en liten ekskiva monterad i ett trångt hörn av hallen hade Johan känt hur trött han var, hur utredningen nästan förgiftat honom, hur det tröstlösa sökandet efter samband och sammanhang, rotandet i människors liv och åsikter, fått honom att nästan tappa greppet över vad han själv kände, vad han tyckte om någonting.
Också i Pilnjaks fall finns det anledning att tro att det inte i första hand var publiceringen av Mahognyträdet (med dess skildring av det tröstlösa livet i en rysk provinsstad) som låg honom i fatet utan hans »Berättelse om den osläckta månen«, som hade tryckts i Novyj mir 1926 och som mer eller mindre öppet utpekat Stalin som ansvarig för mordet på krigskommissarien Michail Frunze.
Det måste ha funnits även en annan Hasse, en som tog sitt ansvar som far och faktiskt lärde sina elever att tänka kritiskt, men jag kommer inte ifrån att jag bidrog till den sekterism som förödde vänstern, samtidigt som jag mest minns det politiska »basarbetet« som plikt: tröstlösa timmar utanför systembolag för att bli av med några exemplar av Arbetarkamp, »illegal« affischering sena kvällar – som om man fortfarande pallade äpplen! Jag längtade efter tillhörighet.
En värld som gör tröstlösa försök att göra sig hörd.
Han gick bort till fönstret och tittade ut på det tröstlösa vädret.
Wallander hade tillbringat timmar i tröstlösa samtal med de inblandade.
De for tillbaka till polishuset från den tröstlösa och ödsliga brottsplatsen.
Ögonen var tröstlösa tjärnar; allt hopp hade dränkts i de där ensamma djupen.
Två tröstlösa utredningar om grov misshandel fyllde hans dagar under hela hösten.
Det måste bli något mer av allt än bara det här tröstlösa jagandet efter något.
Tröstlösa ord, vanmakt - och entré Sune Bergström, privatutredare och säkerhetskonsult.
Där fanns inga av strandbyarnas tröstlösa pilgrimer som drev runt i jakten på halmstrån.
En liten solstråle varje år, ett kort ögonblick av tillväxt, före det tröstlösa mörkret.
Efter några tröstlösa försök att få bartenderduon att lyssna började Tuva tappa tålamodet.
Sammanträffandet var bara för märkligt, efter tio års upprepning av samma tröstlösa psykoser.
De tröstlösa försöken att bemästra backen resulterade inte i någonting, bara ytterligare humörsänkning.
Martinson delade hans känsla inför det tröstlösa letandet efter en levande människa som kunde hjälpa dem vidare.
Han skulle aldrig glömma den tröstlösa besökstimmen en gång i veckan då de satt i en öde korridor och höll varandras händer.
Mot denna tröstlösa bild av en framtid utan hopp, ställs alternativet: den lyckobefrämjande, hälsobefrämjande östrogenbehandlingen.
En gång hade hon lovat Josef Wahlbom att sluta att stilla sin outsläckliga törst efter stimulanser i livets tröstlösa grå med konjak.
Wallander såg genom sina fönster det tröstlösa vädret och tänkte att sommaren höll på att bli en av de sämsta han kunde påminna sig.
Petra såg dem gå bort mot förvaringscellerna innan hon försökte återgå till det tröstlösa bläddrandet i datautskrifter och bildkopior.
Ena dagen var det kallt och snöflingor singlade mot marken, nästa dag var det åter plusgrader och tröstlösa regn som drev in från Östersjön.
Under det långa och ofta tröstlösa utredningsarbetet hade Wallander insett att de två kvinnliga kollegor som arbetade närmast honom var duktiga poliser.
Slavenca tar en paus i det tröstlösa säljandet av glass, ignorerar nästa kund, låter den förvånade kvinnan stå och glo in i kiosken, in i drickakylen.
Men alla dessa tröstlösa rädslor och tvångstankar som ideligen hemsökte mig, var aldrig så svåra (åtminstone inte för dig) så det ansågs att jag borde läggas in.
Det var i den här miljön han lade grunden till IFK:s framgångar; långa, tröstlösa resor bakom järnridån som svetsade samman laget och gjorde dem hårdhudade, tåliga.
Och för honom har hon lämnat den ganska tröstlösa tillvaron med Christer i den tomma lägenheten i Solna för att istället flytta in i en villa på Vintervägen i Stocksund.
Och nu, här, den här vackra, svarta höstmorgonen, när dimman och det tröstlösa regnet och känslan av lätthet och av att vara hemma fyller hans kropp vet han att det var väl investerade pengar, för vad ska pengar annars användas till om inte för att skapa känslor?.
Min far brukade bära kameran med ena handen, hålla den tätt intill sitt högra öga och vifta med den fria handen i luften, försöka styra mig än hit än dit, hans tröstlösa försök att lägga verkligheten till rätta, få den dit han ville, få den att bli som han vill.
När han hade satt sig vid datorn som stod placerad på en liten ekskiva monterad i ett trångt hörn av hallen hade Johan känt hur trött han var, hur utredningen nästan förgiftat honom, hur det tröstlösa sökandet efter samband och sammanhang, rotandet i människors liv och åsikter, fått honom att nästan tappa greppet över vad han själv kände, vad han tyckte om någonting.
Också i Pilnjaks fall finns det anledning att tro att det inte i första hand var publiceringen av Mahognyträdet (med dess skildring av det tröstlösa livet i en rysk provinsstad) som låg honom i fatet utan hans »Berättelse om den osläckta månen«, som hade tryckts i Novyj mir 1926 och som mer eller mindre öppet utpekat Stalin som ansvarig för mordet på krigskommissarien Michail Frunze.
Det måste ha funnits även en annan Hasse, en som tog sitt ansvar som far och faktiskt lärde sina elever att tänka kritiskt, men jag kommer inte ifrån att jag bidrog till den sekterism som förödde vänstern, samtidigt som jag mest minns det politiska »basarbetet« som plikt: tröstlösa timmar utanför systembolag för att bli av med några exemplar av Arbetarkamp, »illegal« affischering sena kvällar – som om man fortfarande pallade äpplen! Jag längtade efter tillhörighet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Gårdsplanen förvandlades till en tröstlös sörja.
De hade stött ihop på en tröstlös danstillställning.
Burman tog med Mikael på en tröstlös lördagsvandring genom Norsjö.
Han hade beskrivit staden som en tröstlös håla på botten av en djup grop.
Lufttrycket när bakdörrarna gick upp var däremot mer som en djup, tröstlös suck.
Trots den forcerat pratsamma tonen var det som om en tröstlös ande suckat från varje rad.
Krig är hemlöshet, svält, plötslig död, flykt, sjukdom, fattigdom och tröstlös vandring.
Först en lång, invecklad och tröstlös pappersexercis – precis som för 30 år sedan när jag första gången kom till Polen.
Uppgiften verkar tröstlös, trots att han har tillgång till allt som finns, även internationellt, verkar översten vara en skugga.
Händerna hade hon slagit om huvudet, och hon vaggade av och an i tröstlös förtvivlan, som om hennes hjärta vore nära att brista.
Varje gång han kom hem på kvällarna efter en mer eller mindre tröstlös arbetsdag blev han påmind om att han en gång hade levt där med en familj.
Ögonblick av tröstlös väntan vid våta vägkanter, den alldeles för tunga ryggsäcken och chaufförer som tråkade ut honom, fanns kvar i hans minne.
Det som i början ter sig som en balanserad, fridfull och till och med privilegierad tillvaro kan ganska snabbt komma att likna en tundra av tröstlös enformighet.
Gubben ältade ständigt en tröstlös och avundsjuk ramsa om hur döden närmade sig, att alla andra skulle få leva vidare, men att han snart, mycket snart, skulle bli tvungen att lämna jordelivet.
De kommunistiska flyktingar jag sett här, synas i ej ringa utsträckning representera den halvintellektuella proletärtyp som verkar så förfärande tröstlös och omöjlig att inpressa i ett ordnat samhälle.
I det varma, saltstänkta Portugal förvandlades minnesbilderna till igenfrusna bilrutor, snömodd och tröstlös försäsongsträning på leriga grusplaner med andningsluften som ett spöke i det matta strålkastarskenet.
Direkt efter hemkomsten skriver hon ett brev till honom där hon berättar att hon gråtit på tåget hem och varit alldeles tröstlös och »mamma visste inte vad hon skulle göra med mig« – »Och allt är ditt fel, din otäcking!« Majakovskij har lovat att komma till Moskva och hon väntar otåligt på honom: »[Jag] älskar dig mycket, älskar du mig fortfarande?« När hon inte fått något svar den 4 januari 1917 skriver hon ännu ett förtvivlat brev: »Du kommer inte, jag vet det! […] Skriv åtminstone att du älskar mig lika mycket som förr.
De hade stött ihop på en tröstlös danstillställning.
Burman tog med Mikael på en tröstlös lördagsvandring genom Norsjö.
Han hade beskrivit staden som en tröstlös håla på botten av en djup grop.
Lufttrycket när bakdörrarna gick upp var däremot mer som en djup, tröstlös suck.
Trots den forcerat pratsamma tonen var det som om en tröstlös ande suckat från varje rad.
Krig är hemlöshet, svält, plötslig död, flykt, sjukdom, fattigdom och tröstlös vandring.
Först en lång, invecklad och tröstlös pappersexercis – precis som för 30 år sedan när jag första gången kom till Polen.
Uppgiften verkar tröstlös, trots att han har tillgång till allt som finns, även internationellt, verkar översten vara en skugga.
Händerna hade hon slagit om huvudet, och hon vaggade av och an i tröstlös förtvivlan, som om hennes hjärta vore nära att brista.
Varje gång han kom hem på kvällarna efter en mer eller mindre tröstlös arbetsdag blev han påmind om att han en gång hade levt där med en familj.
Ögonblick av tröstlös väntan vid våta vägkanter, den alldeles för tunga ryggsäcken och chaufförer som tråkade ut honom, fanns kvar i hans minne.
Det som i början ter sig som en balanserad, fridfull och till och med privilegierad tillvaro kan ganska snabbt komma att likna en tundra av tröstlös enformighet.
Gubben ältade ständigt en tröstlös och avundsjuk ramsa om hur döden närmade sig, att alla andra skulle få leva vidare, men att han snart, mycket snart, skulle bli tvungen att lämna jordelivet.
De kommunistiska flyktingar jag sett här, synas i ej ringa utsträckning representera den halvintellektuella proletärtyp som verkar så förfärande tröstlös och omöjlig att inpressa i ett ordnat samhälle.
I det varma, saltstänkta Portugal förvandlades minnesbilderna till igenfrusna bilrutor, snömodd och tröstlös försäsongsträning på leriga grusplaner med andningsluften som ett spöke i det matta strålkastarskenet.
Direkt efter hemkomsten skriver hon ett brev till honom där hon berättar att hon gråtit på tåget hem och varit alldeles tröstlös och »mamma visste inte vad hon skulle göra med mig« – »Och allt är ditt fel, din otäcking!« Majakovskij har lovat att komma till Moskva och hon väntar otåligt på honom: »[Jag] älskar dig mycket, älskar du mig fortfarande?« När hon inte fått något svar den 4 januari 1917 skriver hon ännu ett förtvivlat brev: »Du kommer inte, jag vet det! […] Skriv åtminstone att du älskar mig lika mycket som förr.