Trålare i en mening
”Foton på trålare”, sa Macdonald.
Det hängde tavlor på trålare överallt.
Han kom hit för att arbeta på en trålare.
Inga trålare gick ut efter sillen, inga kom hem.
Men dom fiskade ju hela tiden? Med sin trålare.
Fanns det en trålare från Styrsö som hette Mariana?.
Det finns ingen trålare från Styrsö som heter Mariana.
Winter såg inte Osvalds moderna trålare, den blå Magdalena.
Hans trålare låg inte vid kajen där den hade funnits förut.
”Dom var dubbelt så många? På en hälften så stor trålare?”.
Två trålare från förr låg fastrostade i varvets underrede, som en symbol.
Fiskeflottan här hade varit stor men nu såg han inte många trålare i hamnen.
Några måsar seglade skriande förbi och långt där ute skymtade jag en trålare.
Men det som händer från och med nu är mitt nödsamtal från en sjunkande trålare i ishavet.
Winter visste att det fanns en trålare från Donsö som hette Magdalena och skepparen hette Erik.
Danska trålare, svenska, skotska på jakt efter vitfisken som skulle rökas och friteras och ångas.
Winter vände sig om och såg honom stanna vid en av båtarna, en liten trålare som nyligen målats om.
I det svarta, kalla vattnet guppade en tolv meter lång, bred trålare från det brittiska bolaget Halmatic.
Allt var fiskare och hamn och fiskeindustri och trålare och lukten av hav och av allt det som kom från havet.
Det låg några äldre trålare utmed kanten och Winter funderade på om någon av dem hade tillhört Axel Osvald.
Han såg en modern trålare, med två hängen eller vad det hette, han visste inte, i aktern, anordningar för trålen.
De trålare som kunde ta sig över till England eller Skottland och lossa… det handlade om förmögenheter att tjäna.
Det fanns en helsidesnyhet på första sidan: en fiskare på en trålare från Fraserburgh hade spolats överbord utanför den norska kusten.
Winter kunde se trålare i den lilla hamnbassängen, han läste i båtarnas akter: Three Sisters, Priestman, Avoca, Jolair Buckie, Monadhliath.
Du måste förstå att det helt enkelt inte gick att gömma undan en båt vid kusten under den tiden, och allra minst en fiskebåt, en trålare.
Likt en trålare kunde han finkamma gatorna i jakten på allierade och dem som kunde göra hans förmögenhet ännu större, utan att frågor ställdes.
I en av hamnbassängerna låg fortfarande båtar som hade en mening med tillvaron, trålare härifrån, och från hornet: Three Sisters, Priestman, Avoca, Jolair, Sustain.
Fyrtiotre timmar efter att Adnan öppnade bottenkranarna på Salytjevs trålare och sjönk till botten tillsammans med sina tre kamrater i Barents hav till ett djup på 210 meter anlände det andra kollit till magasinet i Dubai.
Eller hur gick det till? Skulle en helikopter hämta honom? Eller skulle han ta kurs på Skottland och Moray Firth och hamninloppet till Inverness med en gång? Ta sig genom kanalen i stan, River Ness, och ner i Loch Ness och ner till Fort Augustus? Nej, inte med det monstret till trålare.
Det hängde tavlor på trålare överallt.
Han kom hit för att arbeta på en trålare.
Inga trålare gick ut efter sillen, inga kom hem.
Men dom fiskade ju hela tiden? Med sin trålare.
Fanns det en trålare från Styrsö som hette Mariana?.
Det finns ingen trålare från Styrsö som heter Mariana.
Winter såg inte Osvalds moderna trålare, den blå Magdalena.
Hans trålare låg inte vid kajen där den hade funnits förut.
”Dom var dubbelt så många? På en hälften så stor trålare?”.
Två trålare från förr låg fastrostade i varvets underrede, som en symbol.
Fiskeflottan här hade varit stor men nu såg han inte många trålare i hamnen.
Några måsar seglade skriande förbi och långt där ute skymtade jag en trålare.
Men det som händer från och med nu är mitt nödsamtal från en sjunkande trålare i ishavet.
Winter visste att det fanns en trålare från Donsö som hette Magdalena och skepparen hette Erik.
Danska trålare, svenska, skotska på jakt efter vitfisken som skulle rökas och friteras och ångas.
Winter vände sig om och såg honom stanna vid en av båtarna, en liten trålare som nyligen målats om.
I det svarta, kalla vattnet guppade en tolv meter lång, bred trålare från det brittiska bolaget Halmatic.
Allt var fiskare och hamn och fiskeindustri och trålare och lukten av hav och av allt det som kom från havet.
Det låg några äldre trålare utmed kanten och Winter funderade på om någon av dem hade tillhört Axel Osvald.
Han såg en modern trålare, med två hängen eller vad det hette, han visste inte, i aktern, anordningar för trålen.
De trålare som kunde ta sig över till England eller Skottland och lossa… det handlade om förmögenheter att tjäna.
Det fanns en helsidesnyhet på första sidan: en fiskare på en trålare från Fraserburgh hade spolats överbord utanför den norska kusten.
Winter kunde se trålare i den lilla hamnbassängen, han läste i båtarnas akter: Three Sisters, Priestman, Avoca, Jolair Buckie, Monadhliath.
Du måste förstå att det helt enkelt inte gick att gömma undan en båt vid kusten under den tiden, och allra minst en fiskebåt, en trålare.
Likt en trålare kunde han finkamma gatorna i jakten på allierade och dem som kunde göra hans förmögenhet ännu större, utan att frågor ställdes.
I en av hamnbassängerna låg fortfarande båtar som hade en mening med tillvaron, trålare härifrån, och från hornet: Three Sisters, Priestman, Avoca, Jolair, Sustain.
Fyrtiotre timmar efter att Adnan öppnade bottenkranarna på Salytjevs trålare och sjönk till botten tillsammans med sina tre kamrater i Barents hav till ett djup på 210 meter anlände det andra kollit till magasinet i Dubai.
Eller hur gick det till? Skulle en helikopter hämta honom? Eller skulle han ta kurs på Skottland och Moray Firth och hamninloppet till Inverness med en gång? Ta sig genom kanalen i stan, River Ness, och ner i Loch Ness och ner till Fort Augustus? Nej, inte med det monstret till trålare.
– Den stora trålaren.
Trålaren var förlorad.
Trålaren hette Mariana.
Han hade varit ombord när trålaren gick under.
Han läste namnet på trålaren som var av stål.
”För att se om trålaren hamnat nånstans?”.
Vi har en brygga på andra sidan ön där trålaren låg.
Trålaren var hemmahörig på ostkusten, kring Norrköping.
”Vad hände efter att trålaren försvann?” frågade Macdonald.
Men fisklådorna var borta, liksom den stora trålaren vid kajkanten.
Han kunde också se trålaren i stål som låg strax innanför hamninloppet.
Johanna Osvald nickade förbi Winter, mot den blå trålaren som låg femtio meter bort.
Men den blå trålaren, Magdalena, det glänsande fartyget för den nya tiden, låg i Cullens hamn som ett bevis.
Winter kände igen honom som mannen som verkat studera honom från trålaren när Silvertärnan löpte in i hamnen.
Winter undrade för sig själv vad Osvald var beredd att göra för att få ha kvar sitt kungadöme, och den stora trålaren som var hans tron.
Wallander satte sig vid sin dator, letade sig in på Internet och googlade olika sökord för att komma fram till var trålaren var registrerad.
Trålaren var på ingång med kurs mot fyren på Kinnaird Head, förutsätter jag, och nånstans ett okänt antal sjömil nordost hände nåt och den gick under.
Trålaren var förlorad.
Trålaren hette Mariana.
Han hade varit ombord när trålaren gick under.
Han läste namnet på trålaren som var av stål.
”För att se om trålaren hamnat nånstans?”.
Vi har en brygga på andra sidan ön där trålaren låg.
Trålaren var hemmahörig på ostkusten, kring Norrköping.
”Vad hände efter att trålaren försvann?” frågade Macdonald.
Men fisklådorna var borta, liksom den stora trålaren vid kajkanten.
Han kunde också se trålaren i stål som låg strax innanför hamninloppet.
Johanna Osvald nickade förbi Winter, mot den blå trålaren som låg femtio meter bort.
Men den blå trålaren, Magdalena, det glänsande fartyget för den nya tiden, låg i Cullens hamn som ett bevis.
Winter kände igen honom som mannen som verkat studera honom från trålaren när Silvertärnan löpte in i hamnen.
Winter undrade för sig själv vad Osvald var beredd att göra för att få ha kvar sitt kungadöme, och den stora trålaren som var hans tron.
Wallander satte sig vid sin dator, letade sig in på Internet och googlade olika sökord för att komma fram till var trålaren var registrerad.
Trålaren var på ingång med kurs mot fyren på Kinnaird Head, förutsätter jag, och nånstans ett okänt antal sjömil nordost hände nåt och den gick under.
Trålarna här var de största.
Trålarna fanns där, fortfarande en skog av master, men folk som rörde sig på gatorna kom också för oljans skull.
Trålarna hamnade längre bort under ebb, de lysande bukarna som käftar i skymningen, som om ett stim späckhuggare börjat angripa staden men fastnat i ebben.
När jag stod på kajen som sträckte sig längs med stranden på den norra armen, kunde jag inte se de avlägsna trålarna, noten och klipperskeppen på grund av nattens tusentals vita slöjor.
Trålarna fanns där, fortfarande en skog av master, men folk som rörde sig på gatorna kom också för oljans skull.
Trålarna hamnade längre bort under ebb, de lysande bukarna som käftar i skymningen, som om ett stim späckhuggare börjat angripa staden men fastnat i ebben.
När jag stod på kajen som sträckte sig längs med stranden på den norra armen, kunde jag inte se de avlägsna trålarna, noten och klipperskeppen på grund av nattens tusentals vita slöjor.